15490/14 ph/slh 1 DG D 2B

Transkript

1 Europeiska unionens råd Bryssel den 17 november 2014 (OR. en) Interinstitutionellt ärende: 2013/0409 (COD) 15490/14 NOT från: till: Ordförandeskapet Rådet DROIPEN 129 COPEN 278 CODEC 2241 Komm. dok. nr: 17635/13 DROIPEN 160 COPEN 237 CODEC 2931 Ärende: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om provisorisk rättshjälp för frihetsberövade misstänkta eller tilltalade och om rättshjälp inom ramen för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder [första behandlingen] = Lägesrapport I. Bakgrund 1. Den 30 november 2009 antog rådet en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden (nedan kallad färdplanen) Hittills har tre åtgärder antagits på grundval av färdplanen, nämligen direktiv 2010/64/EU om rätt till tolkning och översättning, 2 direktiv 2012/13/EU om rätten till information 3 och direktiv 2013/48/EU om rätt till tillgång till försvarare EUT C 295, , s. 1. EUT L 280, , s. 1. EUT L 142, , s. 1. EUT L 294, , s /14 ph/slh 1

2 3. Den 27 november 2013 lade kommissionen fram ett paket bestående av tre lagstiftningsförslag i syfte att till fullo genomföra den i Stockholmsprogrammet integrerade färdplanen. Paketet innehåller ett förslag till direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden, 5 ett förslag till direktiv om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden, 6 och ett förslag till direktiv om provisorisk rättshjälp för frihetsberövade misstänkta eller tilltalade och om rättshjälp inom ramen för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder. 7 De två sista förslagen åtföljs av kommissionens rekommendationer I juni 2014 enades RIF-rådet om en allmän riktlinje om förslaget till direktiv om rättssäkerhetsgarantier för barn Det italienska ordförandeskapet påbörjade arbetet med de två återstående förslagen, dvs. direktivet om oskuldspresumtion och direktivet om rättshjälp. Denna not avser förslaget om rättshjälp /13 + ADD 1 + ADD 2 + ADD /13 + ADD 1 + ADD 2 + ADD /13 + ADD 1 + ADD 2 + ADD / / / /14 ph/slh 2

3 6. Förslaget till direktiv om provisorisk rättshjälp för frihetsberövade misstänkta eller tilltalade och om rättshjälp inom ramen för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder avser åtgärd C i färdplanen. Det är nära kopplat till direktiv 2013/48/EU om rätt till tillgång till försvarare. 7. Förslaget syftar till att fastställa gemensamma minimibestämmelser avseende rätten till provisorisk rättshjälp för frihetsberövade misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden och provisorisk och ordinarie rättshjälp för personer som eftersöks inom ramen för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder, och därmed ge faktisk verkan till rätten till tillgång till försvarare, som föreskrivs i direktiv 2013/48/EU. II. Lägesrapport 8. Arbetsgruppen för materiell straffrätt diskuterade förslaget den 25 juli, den 19 september, den 21 oktober och den 25 november Samordningskommittén på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete höll en riktlinjedebatt om utkastet till direktiv den 2 juli Vad avser de frågor som behandlades under dessa diskussioner verkar majoriteten av medlemsstaterna i nuläget provisoriskt godkänna följande viktiga delar: Provisorisk rättshjälp ska förstås som en tillfällig nödmekanism för tillgång till rättshjälp genom statligt understött biträde från en försvarare. Om den berörda personen så begär kan sådant biträde ges vid frihetsberövande och under alla omständigheter innan förhör inleds. Provisorisk rättshjälp bör tillhandahållas fram till dess den berörda personen släpps fri eller till dess ett slutligt beslut om beviljande av ordinarie rättshjälp har fattats /14 ph/slh 3

4 Om det befintliga nationella systemet för beviljande av ordinarie rättshjälp kan säkerställa att den berörda personen får tillgång till statligt understött biträde från en försvarare i ett tidigt skede i förfarandet, nämligen i samband med att personen i fråga frihetsberövas, och under alla omständigheter innan förhör inleds bör kraven i detta direktiv anses som uppfyllda i fråga om provisorisk rättshjälp eller förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder. Vissa situationer, som trots att de tillfälligt inskränker den berörda personens frihet, kräver eventuellt inte ett effektivt utövande av rätten till försvar och behöver därför inte leda till att rättigheterna som föreskrivs i detta direktiv aktiveras, t.ex. när det gäller identitetskontroller eller preliminära utfrågningar av slumpartad karaktär som kan ge upphov till att en brottsutredning inleds. Sådana situationer bör inte omfattas av detta direktiv och detsamma bör gälla för vissa utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder såsom blodprover, där nationell lagstiftning inte ger en försvarare rätt att delta vid sådana utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder. Delegationerna ställde sig mycket tveksamma till behovet av att behålla artikel 5.2 i kommissionens förslag i texten; man menade bland annat att försvararens strikt underordnade roll i den utfärdande medlemsstaten när det gäller förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder, nämligen att tillhandahålla "information och ge råd" till försvararen i den verkställande staten, enligt artikel 10 i direktiv 2013/48/EU, inte medför ett väsentligt behov av att säkerställa sådant biträde genom arrangemang för rättshjälp. Följaktligen bad delegationerna i stort sett enhälligt om att denna bestämmelse ska strykas. 10. Direktivets tillämpningsområde, och i synnerhet tillämpningsområdet för skyldigheten att bevilja provisorisk rättshjälp, i enlighet med artikel 4 i kommissionens förslag, kommer att behöva utredas vidare på teknisk nivå. Det nuvarande diskussionsläget när det gäller denna fråga är följande: 15490/14 ph/slh 4

5 11. Några medlemsstater vill att direktivets allmänna tillämpningsområde ska utökas till att även omfatta rätten till ordinarie rättshjälp för frihetsberövade misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden och att dessa som en allmän regel ska kunna bli föremål för en bedömning av deras behov (behovsprövning) och/eller en bedömning av huruvida det ligger i rättvisans intresse (rimlighetsprövning) att tillhandahålla rättslig hjälp i enlighet med gällande rättshjälpskriterier i den berörda medlemsstaten. Det föreslogs också att det alltid ska ligga i rättvisans intresse att bevilja rätt till rättshjälp till personer som är misstänkta eller tilltalade för ett allvarligt brott. 12. Å andra sidan stödde flera medlemsstater ståndpunkten att beviljande av rättshjälp för ringa brott, såsom mindre trafikbrott eller brott mot allmän ordning skulle vara oproportionerligt, och begärde att dessa brott skulle uteslutas från direktivets tillämpningsområde. Det erinras om att dessa brott enligt de redan antagna färdplansinstrumenten som avses ovan är brott där det i medlemsstaternas lagstiftning föreskrivs att en påföljd utdöms av en myndighet annan än en domstol med behörighet i brottmål eller där frihetsberövande inte kan utdömas som påföljd. 13. Vidare vidhöll några medlemsstater att i fall där endast kortvarigt frihetsberövande kommer i fråga (med hänvisning till andra situationer än dem som avses i punkt 9) bör direktivet göra det möjligt att bedöma huruvida det skulle vara proportionerligt att bevilja provisorisk rättslig hjälp, med beaktande av fallets komplexitet, det påstådda brottets allvar eller allvaret i ett eventuellt straff. 14. Mot bakgrund av ovanstående anser ordförandeskapet att arbetet med dessa frågor bör fortsätta så att det närmare kan utredas vilka eventuella följder ett införande av vissa justeringar inom ramen för det föreslagna direktivet får /14 ph/slh 5