Uppdragsbeskrivning för utredning om inrättande av ett nationellt center för romska frågor

Transkript

1 Bilaga till Kulturdepartementet Uppdragsbeskrivning för utredning om inrättande av ett nationellt center för romska frågor Sammanfattning En utredare ska närmare utreda hur ett nationellt center för romska frågor kan inrättas. I uppdraget ingår att utreda och föreslå om centret ska inrättas inom ramen för befintlig myndighetsstruktur, föreslå vilka specifika uppgifter centret ska ha med tydliga avgränsningar mot andra berörda myndigheters verksamhet, analysera hur centrets arbete kan komplettera insatserna för att genomföra strategin för romsk inkludering, särskilt i relation till Länsstyrelsen i Stockholms läns samordnings- och uppföljningsansvar, utreda hur romskt deltagande och inflytande i förhållande till centrets uppgifter kan säkerställas, föreslå hur centret kan bidra till främjande av romskt språk och romsk kultur, och analysera de ekonomiska och personella konsekvenserna av sina förslag och beräkna kostnaderna för centret. Utredaren ska särskilt beakta förslagen som lämnats av Kommissionen mot antiziganism (SOU 2016:44). Uppdraget ska redovisas senast den 15 februari Telefonväxel: Webb: Postadress: Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 16 E-post: ku.registrator@regeringskansliet.se

2 Utgångspunkter för utredningen Förslaget från Kommissionen mot antiziganism om ett nationellt center för romska frågor I betänkandet Kraftsamling mot antiziganism (SOU 2016:44) föreslår Kommissionen mot antiziganism att regeringen inrättar ett nationellt center för romska frågor och tillsätter en utredning i lämplig form för att ta fram ett mer detaljerat förslag om hur och när detta ska gå till. Behovet av denna myndighet bottnar i kommissionens slutsats att situationen för romers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna i Sverige är allvarlig. Enligt kommissionen påverkar antiziganismen många romers möjligheter att vara en del av befintliga strukturer och diskrimineringen påverkar romers tillgång till bostad, utbildning, arbetsmarknad, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Situationen synliggör att de åtgärder som hittills har vidtagits inte har varit tillräckliga för att komma till rätta med den diskriminering och de kränkningar som alltjämt drabbar romer. Kommissionen föreslår att en statlig myndighet inrättas i form av en nämnd där romer är väl representerade. Centret bör bedriva ett arbete för att driva på en kunskapsutveckling om antiziganism och dess konsekvenser. Andra uppgifter för centret bör vara att följa upp, bevaka och utvärdera insatser av aktörer som har en roll i att motverka antiziganism inom områden som inte blir tillräckligt belysta. Centret bör enligt förslaget vara en remissinstans i ärenden av betydelse för myndighetens arbete. Kommissionen påpekar att centret inte i något avseende får ersätta den viktiga roll som det romska civilsamhället har eller uppfattas som ett alternativ till lokala och regionala initiativ och institutioner som verkar inom området. Enligt förslaget bör centret verka för att det genomförs aktiviteter som syftar till att stärka romsk kultur och språk, dock utan ansvar för att bevilja kulturstöd. Myndigheten bör också ha i uppgift att ge råd och stöd till romer om vart de kan vända sig för att hävda sina rättigheter. Centret bör inte ha något tillsynsuppdrag. Kommissionen konstaterar att behovet av en permanent nationell instans som arbetar med romska frågor har tagits upp av många romska företrädare i dialoger med kommissionen. Kommissionen gav därför en särskild arbetsgrupp i uppdrag att se över frågan. Utöver detta har kommissionen även fört en dialog om frågan med Diskrimineringsombudsmannen (DO), 2 (9)

3 Forum för levande historia, Statens skolverk, Sametinget och Svenska kommittén mot antisemitism. Enligt kommissionen har de flesta av dessa aktörer angett att en nationell instans skulle kunna förväntas ge en större tyngd och ett större genomslag och legitimitet för frågor som berör antiziganism och romers rättigheter. Likaså har alla aktörer poängterat att en grundförutsättning för att en sådan instans ska fylla sin funktion är att den har legitimitet hos den romska gruppen och genomsyras av romsk delaktighet. DO, Forum för levande historia och Skolverket framförde vikten av ett kontinuerligt arbete för romers rättigheter, men var samtidigt tveksamma inför bildandet av en ny institution. I stället förordade de att befintliga myndigheter stärks och att det ställs högre krav på uppföljning av det arbete som bedrivs. Enligt förslaget bör centret ledas av en av regeringen utsedd nämnd som måste ha en betryggande romsk majoritet, vars sammansättning måste återspegla att det finns flera romska grupper och eftersträva en god representation utifrån kön, ålder och geografisk spridning. I sin konsekvensbeskrivning beräknar kommissionen att kostnaderna för ett nationellt center är ca 20 miljoner kronor per år. I summan ingår kostnader för en arvoderad nämnd, ca 15 årsarbetskrafter, lokal och kostnader för att bedriva verksamheten. Kostnaderna för de första två verksamhetsåren beräknas till ca 10 respektive 15 miljoner kronor. De frågor som kommissionen anser särskilt behöver utredas vidare är avgränsningar till andra myndigheters uppgifter och kostnader och finansiering av centret. Dessutom bedömer kommissionen att frågan behöver förankras vidare i det romska civila samhället. Minoritetspolitiken och strategin för romsk inkludering Regeringens ambition är att efterlevnaden av de nationella minoriteternas rättigheter ska säkras. Det av riksdagen antagna målet för politikområdet är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Det minoritetspolitiska målet är i sin tur uppdelat i tre delområden: diskriminering och utsatthet, inflytande och delaktighet samt språk och kulturell identitet. För att det ska vara möjligt att uppnå målet är det nödvändigt att ambitionen och målsättningarna omsätts i insatser på ett 3 (9)

4 flertal områden, vilket också är den inriktning som slås fast i regeringens strategi för de nationella minoriteterna (prop. 2008/09:158). Genomförandet av åtgärderna som ingår i skrivelsen En samordnad och långsiktig strategi för romsk inkludering (skr. 2011/12:56), som ska ses som en förstärkning av minoritetspolitiken, pågår alltjämt genom fortsatt utveckling, fördjupning och spridning av arbetet inom ramen för strategin. Regeringen har vidareutvecklat redan pågående insatser inom områdena arbete, utbildning, hälsa och social omsorg och har samtidigt mer tydligt förstärkt arbetet inom andra områden som kultur och språk samt romers situation på bostadsmarknaden. Insatserna bör tydligare utgå från de mänskliga rättigheterna, något som visat sig vara en framgångsfaktor i arbetet på lokal nivå. Utgångspunkten är att uppmärksamma konsekvenserna av antiziganismen i samhället i det fortsatta arbetet med att genomföra strategin. Det är även fortsättningsvis viktigt att verka för att romer, såväl vuxna som barn, involveras i arbetet. Det är också angeläget att förbättra romers möjligheter att organisera sig och delta i arbetet med romsk inkludering och i samhället i stort. Det gäller inte minst romska flickor och kvinnor vars kompetens måste tas tillvara i arbetet så att strategins insatser även kommer dem till del. Länsstyrelsen i Stockholms län har sedan 2012 haft i uppdrag att samordna och följa upp insatserna inom ramen för strategin. I uppdraget har det bl.a. ingått att stödja kommuner att utveckla arbetssätt och metoder för romsk inkludering och se till att dessa sprids till kommuner, landsting och berörda myndigheter. Nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott Den 24 november 2016 beslutade regeringen om en nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott (Ku2016/02629/DISK) vars övergripande mål är ett strategiskt, effektivt och samlat arbete mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott i Sverige. Planen ska utgöra en grund och en inriktning för arbetet mot rasism och hatbrott inom särskilt viktiga strategiska områden som regeringen har identifierat, bl.a. mer kunskap, utbildning och forskning och ett ökat stöd och en fördjupad dialog för och med det civila samhället. 4 (9)

5 I planen framgår det att det är viktigt att arbeta brett mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott och samtidigt ha särskilt fokus på olika former av rasism och liknande former av fientlighet. En form av rasism som uttryckligen lyfts fram i planen är antiziganism. Regeringens strategi för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter Den 13 oktober 2016 beslutade regeringen om skrivelsen Regeringens strategi för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter (skr. 2016/17:29). Strategins innebörd är att efterlevnaden av Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter inte kan tas för given, vare sig på kort eller lång sikt. I stället måste även i fortsättningen steg tas mot en sammanhållen struktur för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna på en övergripande nivå. En sådan struktur bör bestå av ett starkt rättsligt och institutionellt skydd av de mänskliga rättigheterna, ett samordnat och systematiskt arbete med mänskliga rättigheter inom offentlig verksamhet och ett starkt stöd för arbete med mänskliga rättigheter inom det civila samhället och inom näringslivet. I skrivelsen bedömer regeringen att en nationell institution för mänskliga rättigheter bör inrättas i Sverige och att riksdagen bör vara huvudman för en sådan institution. En funktion av detta slag bör finnas med mandat att granska Sveriges konventionsefterlevnad på samtliga rättighetsområden. Uppdraget att närmare utreda hur ett nationellt center för romska frågor kan inrättas Behovet av ett nationellt center för romska frågor Innehållet i kommissionens slutbetänkande som rör frågan om ett nationellt center för romska frågor har undantagits från remissbehandlingen som genomförts under hösten Den historiska antiziganismen och den systematiska diskrimineringen av romer som pågått i århundraden, och som bl.a. dokumenterats i Den mörka och okända historien vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet (Ds 2014:8), har fått konsekvenser för romers förtroende för myndigheter och andra företrädare för samhället. Antiziganismen i det svenska samhället och de övergrepp som under lång tid har präglat romers historia bidrar till att romers möjligheter att delta i samhället på lika villkor är 5 (9)

6 kringskurna och att många romer fortfarande tillhör en marginaliserad grupp i det svenska samhället. Som framgår ovan bekräftas denna bild av Kommissionen mot antiziganism i kommissionens slutbetänkande. Forum för levande historia och DO har i rapporter och särskilda satsningar visat att romer i Sverige är en grupp som särskilt drabbats av diskriminering och hatbrott i vardagen. Även organ inom FN och Europarådet bekräftar en omfattande diskriminering och antiziganism i Sverige. Flera rapporter tar upp att romska kvinnor är särskilt drabbade. Företrädare för romska organisationer har framfört att det behövs insatser på området, t.ex. särskilda utbildningsinsatser om antiziganism och om samhällets övergrepp mot romer under historien fram till i dag. Det finns ett behov av en långsiktighet och stadga i arbetet för att säkerställa romers rättigheter. Utredaren ska därför kan inrättas, närmare utreda hur ett nationellt center för romska frågor utreda och föreslå om centret ska inrättas inom ramen för befintlig myndighetsstruktur, och om centret ska inrättas inom ramen för en befintlig myndighet föreslå lämplig värdmyndighet. Förslaget ska innehålla en analys vad gäller möjligheten till en strategisk kompetensförsörjning och kostnadseffektivitet. Bestämmelser om ledningsformer finns i myndighetsförordningen (2007:515). Ett fortsatt arbete mot antiziganism Efter kommissionens insatser finns det ett fortsatt behov av ett aktivt riktat arbete för att förebygga och motverka antiziganism i Sverige. Ett nationellt center för romska frågor, likt det som kommissionen föreslår, kan utgöra den långsiktiga kraftsamling mot antiziganism som saknas i dag. Ett center med tydligt avgränsade uppgifter kan stärka och komplettera myndigheters och kommuners arbete mot antiziganism och på så sätt även bidra till att stärka genomförandet av strategin för romsk inkludering. Med utgångspunkt från kommissionens förslag bör det därmed utredas närmare hur centret kan fungera som ett stöd och stärka arbetet för att 6 (9)

7 förebygga och motverka antiziganism i samhället. Avgränsningarna mot andra myndigheters uppgifter bör belysas, särskilt i förhållande till Länsstyrelsen i Stockholms län som är ansvarig samordnings- och uppföljningsmyndighet för strategin. Utredaren ska därför föreslå vilka specifika uppgifter centret ska ha med tydliga avgränsningar mot andra berörda myndigheters verksamhet, och analysera hur centrets arbete kan komplettera insatserna för att genomföra strategin för romsk inkludering, särskilt i relation till Länsstyrelsen i Stockholms läns samordnings- och uppföljningsansvar. Struktur för romskt deltagande Det finns ett behov av att stärka den romska minoritetens egenmakt och säkerställa att mångfalden inom den romska minoriteten beaktas i högre grad, t.ex. när det gäller kön, ålder och grupptillhörighet. Det romska civila samhället har stärkts och utvecklats de senaste åren, bl.a. som en följd av de framsteg som gjorts inom minoritetspolitiken och strategin för romsk inkludering. Regeringen samt myndigheter och kommuner som är involverade i arbetet för romsk inkludering har i olika former utvecklat och genomfört samråd med romska företrädare. Regeringen fortsätter att vidta åtgärder för att stärka det civila samhället, t.ex. genom en insats som är inriktad på att bidra till att förbättra förutsättningarna för romers engagemang i det civila samhället och för romska organisationers deltagande i samhällslivet. Men det romska civila samhällets insatser behöver kompletteras med en stabil struktur för att det övergripande målet för strategin för romsk inkludering ska kunna uppnås snabbare och därmed även bidra till att uppnå det minoritetspolitiska målet. Ett center av detta slag säkerställer en långsiktighet och stabilitet för romskt deltagande och inflytande i frågor som berör den romska minoriteten. Det är viktigt att detta beaktas när centret ska utformas. Utredaren ska därför utreda hur romskt deltagande och inflytande i förhållande till centrets uppgifter kan säkerställas. 7 (9)

8 Främjande av språk och kultur Ett arbete mot antiziganism och för stärkt egenmakt har kopplingar till främjande av språk och kultur. I kommissionens behandling av frågan om ett center betonades från romskt håll att det finns ett stort behov av identitetsstärkande insatser. Det finns även ett behov av att främja och synliggöra romskt språk och romsk kultur. Konventionsåtagandena på området medför ett uttryckligt ansvar från statens sida att aktivt främja de förutsättningar som är nödvändiga för att de nationella minoriteterna ska kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, dvs. religion, språk, traditioner och kulturarv (prop. 2008/09:158). Hur ett center av detta slag kan bidra till det vid sidan om andra språk- och kulturfrämjande myndigheter behöver utredas närmare. Utredaren ska därför föreslå hur centret kan bidra till främjande av romskt språk och romsk kultur. Kostnadsberäkning En närmare beräkning av kostnaderna för centret behöver göras med utgångspunkt från kommissionens förslag. Utredaren ska därför analysera de ekonomiska och personella konsekvenserna av sina förslag och beräkna kostnaderna för centret. Konsekvensbeskrivningar Utredaren ska analysera och redovisa förslagens konsekvenser i enlighet med a kommittéförordningen (1998:1474). Förslagen ska kostnadsberäknas och utredaren ska lämna förslag till finansiering inom befintliga utgiftsramar. Konsekvensbeskrivningen ska även redovisa hur de förslag som lämnas förhåller sig till den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt Sveriges övriga internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Konsekvensbeskrivningen ska även beakta ett jämställdhetsperspektiv och ett barnrätts- och ungdomsperspektiv. 8 (9)

9 Samråd och redovisning av uppdraget Utredningsarbetet ska ske i dialog med romska företrädare och sakkunniga. Utredaren ska inhämta synpunkter från berörda myndigheter, t.ex. DO, Forum för levande historia, Statens skolverk, Statens kulturråd, Institutet för språk och folkminnen, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Barnombudsmannen, Ekonomistyrningsverket och Arbetsgivarverket. Dialog bör även föras med Utredningen om en stärkt minoritetspolitik (Ku 2016:02). Uppdraget ska redovisas senast den 15 februari (9)