Folkmordet i Rwanda och arbetet med den internationella Rwandatribunalen

Transkript

1 Linköpings Universitet FN i världspolitiken, del 2 Frida Karlsson Folkmordet i Rwanda och arbetet med den internationella Rwandatribunalen

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING KAPITEL 1. INLEDNING 1.1 Inledning 1.2 Syfte 1.3 Metod 1.4 Avgränsningar KAPITEL 2. BAKGRUND 2.1 Vad hände i Rwanda 1994? 2.2 Hur startade tribunalen? 2.2 Vilka resultat har tribunalen lett till? KAPITEL 3. ANALYS KAPITEL 4. AVSLUT KAPITEL 5. KÄLLFÖRTECKNING

3 KAPITEL 1. INLEDNING 1.1 Inledning I Haag finns den permanenta brottsmålsdomstolen som dömer de som gjort sig skyldiga för brott mot mänskligheten, folkmord och krigsförbrytelser. För att särskilt döma dessa brott som begicks under folkmordet i Rwanda under sommaren 1994 har en domstol inrättats i Tanzania. I denna studie kommer jag övergipligt beskriva händelserna i Rwanda som ledde fram till bildandet av Rwandatribunalen samt analysera tribunalens resultat. Det var som sagt under sommaren 1994 som folkmordet i Rwanda ägde rum, över människor mördades på under bara några månader och hjälpen från omvärlden uteblev länge. Rwanda domineras av folkslagen Hutu och Tutsi. Någon större skillnad finns inte mellan folkslagen, skillnaden var att många tutsier tillhörde adeln medan majoriteten av hutufolket var bönder. Denna uppdelning var inte fullständig utan det fanns tutsier som var bönder och tvärtom. Kulturellt sett finns det inte heller några större skillnader mellan de olika folkgrupperna, de bor i samma område, talar samma språk och de delar samma historia. Trots detta uppkom spänningar mellan de olika grupperna och detta ledde fram till ett brutalt folkmord. Under 100 dagar, mellan april och juli år 1994, mördades mellan och miljon människor. Trots att FN hade fått flera varningar om vad som var på gång att hända misslyckades de med att reagera och skicka de trupper som behövdes för att förhindra att folkmordet fick fortlöpa. När folkmordet väl var över börjar kampen för att bygga upp samhället igen. Som en del i detta startades den internationella Rwandatribunalen. Syftet med domstolen var att döma de som var skyldiga till folkmordet. 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att beskriva de händelser som ägde rum i Rwanda under sommaren 1994 samt analysera resultatet av arbetet med krigstribunalen ITCR. För att uppfylla detta syfte kommer jag att använda mig av följande frågeställningar: Vad hände i Rwanda 1994? Hur startade tribunalen? Vilka resultat har tribunalen lett till? 1.3 Metod Detta är främst en deskriptiv uppsats. Min ambition är främst att övergripigt kunna ge en bild av vad som inträffade i Rwanda under folkmordet. Utöver detta vill jag presentera arbetet som har bedrivits i den internationella Rwandatribunalen samt föra en diskussion kring resultatet av detta arbete. 1

4 Den information som ligger till grund för uppsatsen har jag hämtat från böckerna The united nations, an introduktion, FN spruckna drömmar och FN, globalt uppdrag. Utöver detta kommer informationen från tidningsartiklar och levande historia. Jag bedömer att dessa källor är både äkta och oberoende vilket är av vikt för att de ska anses vara trovärdigt och användbart källmaterial. Uppsatsen består av ett inledande kapitel där bakgrunden till folkmordet presenteras. Till att börja med kommer frågan om vad som hände i Rwanda år 1994 besvaras och senare i samma kapitel kommer de resterande frågeställningarna att behandlas. Efter detta följer ett kapitel med en kort analys av empirin och sista kapitlet i uppsatsen består av några avslutande slutsatser. 1.4 Avgränsningar De historiska dimensionerna av folkmordet har jag valt att inte behandla i uppsatsen. Spänningar mellan folkgrupper i Rwanda kan spåras långt tillbaka i tiden men i uppsatsen kommer jag enbart fokusera på händelserna år 1994 och framåt. Jag är medveten om uppsatsen inte presenterar en fullständig bild av händelserna under folkmordet och alla faktorer som ligger bakom dessa. Jag kommer att kort och övergripligt summera de händelser som har varit betydande för att folkmordet i Rwanda ägde rum. I en förlängning av uppsatsen tycker jag det skulle vara intressant att djupare analysera vad det är för faktorer som i det långa loppet leder fram till ett folkmord. 2

5 KAPITEL 2. BAKGRUND 2.1 Vad hände i Rwanda 1994? Redan innan folkmordet i Rwanda hade ägt rum hade FN fått ta del av varningar om vad som skulle kunna ske i landet om inte något gjordes åt situationen. Spänningarna mellan de olika folkgrupperna i Rwanda, hutu och tutsi hade ökat sedan början på 90-talet. En rebellgrupp; RPF, till stor del bestående av tutsier i exil hade redan 1990 startat ett inbördeskrig när de invaderade Rwanda. Detta inbördeskrig pågick i två år och ett fredsavtal skrevs under i augusti Under tiden för inbördeskriget hade delar av hutubefolkningen samlats samman. Extrema åsikter propagerades. Både genom radio och TV framställdes en extremt negativ bild av tutsier och det hetsades till hat mot dessa. Efter att fredsavtalet signerades i augusti 1993 skickade FN en fredsbevarande trupp till Rwanda. Dessa skickades dit för att övervaka att fredsavtalet efterföljdes. Det var befälhavaren för den fredsbevarande styrkan som varnade FN att extremgrupper började sluta sig samman, planera ett massmord och samla på sig vapen. Befälhavaren, som hette Romeo Dallair ville få tillstånd att konfiskera vapen men eftersom hans styrka var ditsänd för att bevaka freden fick han inte tillstånd att göra detta. 1 Det var i början av april som ett plan som Rwandas president Habyarimana blev nerskjutet och detta blev startskottet för folkmordet. Striderna inleddes och i och med detta valde många länder att hämta hem sina medborgare som befann sig i landet och lämnade den Rwandiska befolkningen att klara sig själva. FN användes sig inte av begreppet folkmord för att definiera händelserna i Rwanda och beslutade i mitten av april att inte skicka ytterligare soldater dit. Vid tidpunkten fanns väldigt få soldater kvar i landet och ledda av Dallair försökte de rädd civilbefolkning. Det dröjde ända till mitten av maj 1994 innan FN inte kunde förneka att det var ett folkmord som pågick i Rwanda och beslutet att skicka öka de fredsbevarande styrkorna till en arme om 5500 man. Dessa skulle bidra till säkerheten och skydda flyktingar och civila i Rwanda. Trots att detta beslut hade fattats hände inget och det dröjde ända till slutet av juni innan en styrka ledd av Frankrike kom till Rwanda, dessa hade rådets tillåtelse att använda våld för att uppnå säkra förhållanden i landet. I och med detta inleddes det som kallats Opération Turquois. De uppnådde vissa framgångar i och med att de upprättade en så kallad säker zon men operationens resultat har ändå diskuterats bland annat då deras insats underminerade den reda existerande fredsbevarande styrkan i landet. Det var i juli 1994 som RPF besegrade regeringsstyrkorna och folkmordet fick ett avslut. 2.2 Hur startade tribunalen? En miljon döda vilket är samma sak som 13 % av befolkningen, två miljoner som flytt landet, på flykt inom landets gränser och barn som blivit föräldralösa barn. Detta är 1 Segerfelt 3

6 den hemska statiskt som sammanfattar vad som skedde från april till juli 1994 i Rwanda. 2 Under 1995 får FN:s fredsbevarande styrka sitt uppdrag ändrat från katastrofhjälp till återuppbyggnad, de börjar bygga upp både broar och vägar. I november 1994 antog FN:s säkerhetsråd att en resolution om att skapa för att ställa de ansvariga inför rätta. Den har fått namnet Internationella Rwandatribunalen, ICTR och har sitt säte Arusha i Tanzania. De första åtalen väcks 1995, dessa sessioner hölls dock i Haag i väntan på att arbetet med att upprätta domstolen i Arusha ska bli färdigt. De första domarna mot åtalade i domstolen kom år Domstolen har rätt att döma brotten folkmord, brott mot mänskligheten samt överträdelser av artikel 3 i Genèvekonventionen. I domstolen finns det medlemmar från 77 olika länder. 3 Domarna som ska döma i de tre instanserna är 19 till antalet och kommer alla från olika länder och arbetar i domstolen på fyra års mandat. Våldet fortsatt i Rwanda under många år. Mängder av flyktingar återvände till landet och inte alla är nöjda med den tutsidominerade regeringen. Nästan varje vecka kom det rapporter om att hutumiliser slagit till mot tutsier. År 1998 sägs det att upp till människor sitter fängslade i Rwanda för deltagande i folkmordet. Förhållandena i dessa fängelser var långt ifrån humana och vid den här tidpunkten var domstolen svag och hade inte tillräckligt med kvalificerade jurister. Många domare och advokater hade blivit mördade under folkmordet, det fanns helt enkelt inte tillräckligt många kvar för att hinna med att döma alla fängslade, rättegångarna gick ofta väldigt långsamt. Den ursprungliga tanken var att tribunalen skulle vara färdig med sitt arbete med 2010, detta mål uppnåddes inte och nu är tanken att den ska vara avvecklad år Vilka resultat har tribunalen lett till? I april 1998 döms 22 personer till döden för medverkande i folkmordet. Dessa domar möts med stora protester från internationellt håll. Trots detta avrättas de offentligt framför jublande folkmassor. Idag ska dock dödsstraffet vara helt avskaffat i Rwanda. Den första domen för krigsförbrytelser kom som sagt i september Detta är även den första domen någonsin för brottet folkmord. Det är en före detta borgmästare i en den Rwandiska staden Taba som döms skyldig för folkmord och brott mot mänskligheten, han erkände sig skyldig och sitter nu i fängelse på livstid. När folkmordet var över fanns inget kvar av Rwandas eget rättväsende. Inledningsvis tog militären över domstolarna och när de försökte bygga upp dem efter modellen de haft innan folkmordet som inte fungerade vilket innebar att de fick börja om efter ny modell. Ytterligare en åtgärd den Rwandiska regeringen har instiftat för att klara av arbetsbördan med att döma de tals som satt i fängelse och väntade på rättegång upprättades domstolar på bynivå, så kallade Gacaca domstolar. Lokalt utsedda domare utseddes för att döma alla fall utom 2 Eriksson, Hallden 3 4

7 våldtäktsfall och sådana som gällde lokala ledare som hade planerat och lett massaker under folkmordet. Dessa domstolar har rätt att utdöma straff upp till 30 år i fängelse. Om ett fall anses ligga över vad dessa Gacaca domstolar har befogenhet till skickas de vidare till nationella domstolar. På detta vis har antalet fängslade i väntan på dom i minskat kraftigt. Dock kan man diskutera rättsäkerheten i dessa domstolar då processen ofta går väldigt fort, domarna är ofta inte utbildade jurister och den åtalade har sällan hjälp av en advokat. 4 Fram till idag har 72 fall avslutats i internationella Rwandatribunalen. Vissa väntar på att överklagas och andra har redan avtjänat sitt straff. I domstolen har främst de som under tiden innan och under folkmordet hade ledande positioner i det Rwandiska samhället dömts. Dock finns det fortfarande, snart 20 år efter folkmordet, förövare som är på fri fot. När regeringen hade besegrats var det många skyldiga som lyckades fly och många av dem har inte återfunnits och därmed inte kunna utlämnats till Rwanda och heller inte kunna dömas. Förutom att döma de skyldiga till folkmordet har ambitioner gjorts för att komma fram till på vem ansvaret ligger att förhindra att ett folkmord inträffar. Vem är det som har skyldighet att skydda? När det är staten själv som angriper sitt folk, vem ska skydda då? Att veta vart gränsen mellan att kränka ett lands suveränitet och vara passiv är kan vara svårt. I en rapport från den internationella konventionen om intervention och statssuveränitet skriver följande: I begreppet statssuveränitet ligger en skyldighet, nämligen den att först och främst åligger staten själv att skydda den egna befolkningen (Om) staten ifråga inte vill eller inte kan (skydda sitt folk), ska principen om icke-inblandning vika för den internationella skyldigheten att skydda 5 Under ett toppmöte år 2005 enades FN:s medlemsländer kring principen att alla hade skyldighet att skydda varandra. Vilket får ses som ett framsteg och gått resultat även om det kom mer än tio år efter folkmordet i Rwanda hade ägt rum. Både den internationella domstolen och de nationella har haft en massiv arbetsbörda sedan folkmordets slut. Det har gått långsamt framåt men med fortsatt arbete kan domstolarna åstadkomma bra resulatat :

8 KAPITEL 3. ANALYS Syften med uppsatsen vara att resonera kring om vilka resultat ITCR:s arbete har lett till och att presentera en bild av hur arbetet med att döma de skyldiga till folkmordet i Rwanda har sett ut. På senare år har viss kritik riktas mot tribunalen på grund av det faktum att de inte har velat lämna över mordmisstänkta rwandier till Rwanda. Detta för att tribunalen ansåg att de misstänkta inte skulle få en rättvis rättegång i Rwanda. Att domstolarna underminerar varandra på detta vis är synd. Jag tror att en tydligare uppdelning av vilka brott som ska dömas i vilka domstolar skulle underlätta. I alla fall för en utomstående verkar uppdelningen inte helt klar. Vissa brott får dömas inte mindre domstolar och andra ska dömas i nationella domstolar medan vissa ska till tribunalen i Tanzania. För att undvika konflikter kring vem som ska dömas var tror jag att tydligare riktlinjer skulle kunna underlätta. I och med att man då enbart kan koncentrera sig på arbetet som ska bedrivas istället för onödiga konflikter. Den juridiska upprättelsen är bara en av alla de saker som behövs för att bygga samhället igen. Det behövs även hjälp för att hela både psykiska och fysiska skador. Statistiken över döda och skadade människor efter folkmordet är fruktansvärd. Fler människor har blivit dömda och fått sina straff. Dock finns det fortfarande mycket att göra. En slutsats jag skulle vilja dra av detta är att visst är det lätt att rikta kritik mot att det har gått snabbt och att rättegångarna inte alltid har gått helt rätt till men samtidigt kan man diskutera vad alternativet skulle varit. Vad ska man göra med människor som sitter häktade? Ett land efter ett folkmord är troligtvis inte helt fungerande och att helt plötsligt kunna ha fångar kommer med stor sannolikhet leda till en ohållbar situation. Ser man situationen övergripande kanske detta helt enkelt var den bästa lösningen men det kanske inte alltid har helt rättvist för vissa enskilda individer som inte fått en rättgång som gått till helt enligt regelboken. Visserligen kanske fler fall skulle kunna prövats i tribunalen, i förhållande till hur många som har dömts i Gacaca domstolarna är det väldigt få som fått sitt fall prövat i tribunalen. Folkmord och brott mot mänskligheten är väldigt allvarliga brott och kanske hade det varit mer rättsäkert att pröva dessa fall i en högre domstol. Kanske får man helt enkelt göra en prioritering och i fallet Rwanda, där det fanns så många åtalade, valdes det mer tidseffektiva alternativet. Ytterligare en fråga som dyker upp under arbetets gång är: Vad kunde FN gjort annorlunda? Kofi Annan som vid tidpunkten för folkmordet arbetade som chef för FN:s fredsbevarande styrkor fick ta del av flertalet tidiga varningar för vad som var på väg att hända i Rwanda. Trots flera vädjanden om att förstärkningar skulle skickas till landet kom det inga fler soldater. Att FN, trots dessa varningar och vädjanden inte tog situationen på allvar och gjorde något åt läget kan inte ses som något annat än ett misslyckande. Med lite snabbare hjälp hade med stor sannolikhet inte hela en miljon människor behövt dö. Kofi Annan har själv erkänt situationen som ett stort misslyckande för FN och hela världen. Utredningar och rapporter har gjorts för att i framtiden kunna förhindra att ett folkmord ska kunna inträffa. Men ett folkmord är reda 6

9 ett för mycket och det är bara att konstatera att FN borde ha reagerat tidigare och gjort så mycket mer. Vidare kan man fundera över vilket ansvar FN hade? Annan menade att ansvaret för säkerheten på plats vilade på den rwandiska regeringen inte på FN styrkorna. Vilket innebär att de som låg bakom folkmordet samtidigt hade ansvar för att förhindra att den ägde rum vilket blir väldigt en väldig paradox. 6 När en sådan allvarlig händelse som ett folkmord inträffar får omvärlden verkligen fundera över vilket ansvar vi har att reagera. Det är lätt att efteråt vara snabb och hjälpa till med det som behövs, gå med i domstolen och utlämna de som kan tänkas vara skyldiga. Även om det efter folkmordet i Rwanda har framkommit tydligare riklinjer kring hur ett folkmord ska förhindras och hur omvärlden ska agera har det inte fungerat. Fler folkmord och brott mot mänskligheten har begåtts och Rwandatribunalen är inte den enda av sitt slag idag. 6 Segerfeldt 7

10 KAPITEL 4. AVSLUT Om två år räknar den internationella Rwandatribunalen att vara färdig med arbetet att döma de som planerade och genomförde folkmordet i Rwanda år Många har dömts och tagit sitt straff för de hemska handlingar de begick. Om alla rättegångar har gått helt rättsäkert till kan diskuteras. Kanske har detta varit ett större problem i de mindre nationella domstolarna än vad det har drabbat rättegångarna i tribunalen. En bidragande orsak till detta kan vara, att efter folkmordet fanns det väldigt få domare och advokater kvar som kunde genomföra arbetet med rättegångarna. Att börja bygga upp ett land där hela 13 % av befolkningen har blivit mördad, kanske av sina grannar och kollegor, kommer att ta lång tid. Den attityd de olika folkgrupperna hade mot varandra kommer inte att förändras över en natt bara för att folkmordet är över. Utöver den juridiska upprättelsen för de drabbade behövs både fysisk och psykisk vård för de överlevande och utöver detta krävs så mycket mer för att ett helt samhälle ska komma på fötter igen och förhoppningsvis fungera bättre än vad det gjorde innan. Skolor, läkarvård och domstolar är exempel på institutioner som har behövts byggas upp från början igen. FN har erkänt sin skuld till att folkmordet blev större än vad det hade behövt bli. Trupperna som hade krävt för att förhindra folkmordet var inte särskilt stora och situationen hade säkerligen blivit avsevärt bättre för den rwandiska civilbefolkningen om hjälp kommit snabbare. År 2004 erkände FN:s generalsekreterare det kollektiva misslyckade omvärlden begått genom att inte kunna skydda folket i Rwanda och kom med en åtgärdsplan för att ett folkmord inte ska kunna äga rum ytterligare en gång. Förhoppningsvis kommer den planen att fungera och leda till att vi i framtiden kommer slippa döma människor för att de genomfört ett folkmord och brott mot mänskligheten. 8

11 KAPITEL 5. KÄLLFÖRTECKNING Eriksson, Lars. Halldén, Birger (2000) FN Globalt uppdrag. Svenska FN-förbundet Gareis, Sven Bernhard. Varwick, Johannes (2003) The united nations, an introduktion. Palgrave macmillan Segerfeldt, Fredrik (2011) FN spruckna drömma. Hydra Förlag Hämtad: :00 Hämtad: Hämtad :30 9