En ny eld! Av: Johannes Djerf

Transkript

1 En ny eld! Av: Johannes Djerf Vi ska idag börja med att läsa en bibeltext. Matt.21: Templet var det religiösa centrumet. Det var här Gud bodde. Det var en bestämd plats där Guds folk fick erfara Guds närvaro i offer, bön och tacksägelse. Gud hade förbundit sig med sitt folk ifrån dess synd genom templets offer och bön. Men just templet var ingen mötesplats för alla som en kyrka är idag. Det var bara prästerna som fick gå in i själva templet, in i det allra heligaste. Endast judar hade tillträde till den inre förgården till templet, men på tempelplatsen eller hedningarnas förgård, som det även kallades, fick vem som helst gå in, där det förekom handel med offerdjur och penningväxling. Så när det står templet i den här texten så omfattar det hela området. Och detta var platsen som centrum skyltarna pekade till. Templet var en plats för Guds närvaro men det var också Jerusalems ekonomiska motor, där invånarna levde på att försörja templet med allt det behövde av offerdjur, ved, vatten, byggare och hantverkare. Templet tog också upp en tempelskatt varje år. Som avsåg driftskostnaderna för templet. Alla över 20 år gav årligen en halv sikel, som motsvarade ca två dagsinkomster för en daglönare till templet, och den skulle betalas i samband med påsken. Den här skatten skulle betalas i en speciell valuta. Och det var många som var tvungna att växla sina pengar till en högre kurs. Penningväxlarna tog bra betalt och som vi förstår så tjänade de något gruvligt mycket på det. Pilgrimer som kom till Jerusalem kunde inte heller ta med sig offerdjur hela vägen utan var tvungna att köpa dem på plats, ofta direkt i templet. Fattigt folk som bara hade råd att offra några duvor och inte ett lamm, fick betala hejdlösa priser. Mitt i allt detta kom Jesus på väg in i templet för att be. Han visste att han i och med sitt intåg i Jerusalem också påbörjat sitt lidande och vägen fram till korset, och han behövde vara med sin far. Men det han möttes av i bönehuset var inget bönebrus. Det han istället mötte var ord med dolda motiv och falskhet. Motiven hos dessa människor var inte att hjälpa andra att ära Gud, utan Jesus såg bara hur man berikade sig olovligt och ovärdigt på andras bekostnad! Och han mötte en girighet och behov av saker som hade blivit viktigare och större än Gud själv. Och nu möter vi en arg Jesus. Vi förstår att Jesus var inte bara en snäll man som sa och gjorde allt det som människor ville höra. Han kände en helig vrede. Ni vet den där ilskan man kan känna när saker och ting inte står rätt till. När saker och ting sker som är emot Guds vilja. Han började driva ut alla som sålde och köpte och han slog omkull borden där det växlades pengar och såldes duvor. Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!! Ropade han.

2 Han citerade direkt ifrån Jes. 56:7 och hänvisade till Jer.7:11, där profeten talar om ogudaktigt beteende och attityder i templet. Templet var en plats för tillbedjan av Gud och allt som hindrade detta syfte bör röjas ur vägen! Vad har detta med mig att göra, tänker du. Vi har ju inget heligt tempel. Eller har vi det? På flera ställen i NT framställs faktiskt människokroppen som ett Guds tempel. Jesus talar om sin egen kropp som ett tempel och Paulus skriver vid fyra olika tillfällen i sina brev om kroppen som ett Guds tempel, alltså en plats där Gud bor med sin närvaro. När vi läser om hur Jesus rensar templet i Jerusalem så får det berätta för oss att det kan finnas saker i våra liv som behöver rensas bort. Det är inte säkert att de som fick Matteusevangeliet skrivet till sig tolkade det på det här viset men för oss blir den här texten självrannsakande. När vi läser den får du och jag fråga oss själva: Vad kan finnas i mitt liv som inte behagar Gud? Min kropp ska ju vara ett Guds tempel, en plats där den helige Ande kan bo och trivas. Och så får vi forma bönen: Herre, ta bort det i mig som inte behagar dig. Låt mig vara ett rent tempel där den helige Ande kan bo. Det handlar om att bevara sitt hjärta. I ords.4:23 så står det Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet. Allt som du tänker på och drömmer om inför det nya året går tillbaka till det som ligger i ditt hjärta. För utifrån hjärtat utgår livet. Det som du och jag har i vårt innersta påverkar de dagarna som ligger framför oss. Det finns så många krafter som vill stjäla saker ifrån ditt hjärta. Av tid, av kärlek, av glädje och frid. Så därför behöver du skydda och vårda det som du har inom dig. Så att du med rena motiv kan komma inför Gud i tillbedjan. Det första jag tänker på är att bevara vårt hjärta brinnande. Brinnande för Jesus och det som han vill göra. Och då tänker jag inte på att vi ska bli någon hypertänd galning. Jag har själv många gånger kopplat ihop det med att vara en brinnande kristen. Någon som högljutt går fram som en ångvält, är alltid superglad, kan sin bibel och predikar var man än står. Men det handlar inte om det. I Rom.12:11 skriver Paulus, Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. Att vara brinnande är inget personlighetsdrag, om det hade varit det så skulle Paulus inte skriva så här. Det är ett val du gör i ditt hjärta, precis som det är ett val att tjäna Herren. Ett brinnande hjärta är inget som du ska prestera fram, det är något du får när du med ett ärligt hjärta vill vara brinnande. Ett brinnande hjärta är heller inte kopplat till en speciell tid i ens liv. Det är ofta man hör människor som säger att jag har en gång varit brinnande för Jesus, men det var länge sedan. Det var något man var när man var ung. Man var förälskad i Jesus och ramarna var mindre för hur allting skulle gå till. Sedan kom vardagen med familj att sköta och ett arbete att gå till för att kunna försörja sig. Saker och ting blev viktigare och lågan som brann, är numera bara en tynande veke. Jag kan känna igen det ifrån när man kommit hem ifrån

3 härliga läger med starka Gudsmöten. Där lovsången varit stark, där man fått höra uppbyggande undervisning och drömt tillsammans med andra om att berätta för Sverige att Jesus lever. Men sedan när man kommit hem och mött vardagen så har det inte varit lätt att behålla elden. Men jag tror att det inte behöver vara så! Det går att behålla elden! Det handlar om att börja dagen vid korset. Det är där vi känner igen det som vi en gång upplevde. Det är vid korset som Gud tänder elden på nytt! Och det är hans längtan denna dag. För ska vi lysa upp Sverige så behövs det brinnande kristna överallt. Du och jag behövs för att värma upp den del av Törestorp där du och jag bor. Och det sköna är att man inte behöver vara en jättegrupp av människor, man kan vara ganska så ensam. Eftersom det handlar om Guds kraft till att förändra. I Bibeln läser vi om enskilda personer som fick uppleva mycket motstånd, men där elden spred sig för att deras hjärta brann. Enkla människor som valde att vara rotade hos Gud och inte låta något bli viktigare än tron på honom. För någon dag sedan så hörde jag talas om väckelsen i Hebriderna, ett namn på några öar utanför skottlands nordvästra kust. Det var precis efter andra världskriget som två damer hade börjat be för den unga generationen på öarna. Det var Peggy Smith, 84 år gammal, blind och hennes syster Christine Smith, 82 år, dubbelvikt av reumatism. Kriget hade förstört så mycket för människor. Människorna var så trasiga, det fanns så stor hopplöshet, omoral och dryckenskap. Och dessa enkla men brinnande damer får då ett bibelord till sig. Jes.44:3. Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra Och de kände hur de ville söka Gud och be för den unga generationen varje kväll. Klockan tio varje kväll samlades de och bad till 3-4 på morgonen. Gud fräls ungdomarna på Hebriderna. Gud kom med vatten över det torra, kom och fräls Man kan ju tycka att de borde dragit sig tillbaka i deras ålder men inte. Deras hjärta brann fortfarande. En tid senare så kom det en evangelist till öarna, Duncan Cambell som skulle hålla en kampanj i två veckor. Första kvällen så var kyrkan i den by han var fullpackad och de flesta visste inte varför de kommit. Människor fick möta Gud och flera blev frälsta. Tredje dagen när han skulle gå upp och predika så hann han inte ens börja predika fören Guds Ande kom, pang! Och han berättar att ett synligt ljussken kom över hela lokalen. Under 3 timmar svepte sig den helige ande fram och tillbaka över alla ungdomar som var där. Det gick inte att avsluta mötet. Vid midnatt så kom det en hjälpreda till honom och sa att han behövde gå ut. Och när han kom utanför kyrkan så stod där 600 personer i natten, som inte hade fått plats i Kyrkan. Guds ande kom över dem och de bad med ungdom efter ungdom till frälsning. Kl.4 på morgonen kom det en polis springande och sa till Duncan att komma till polisstationen. För vid polisstationen fanns det flera hundra människor som vaknat mitt i natten och känt behov av hjälp ifrån deras synd. Så därför hade de tagit sig till polisstationen, för det var ju där man brukade få hjälp. I en annan stad på en av öarna så var det några Ungdomar som kände sådan nöd för folket i staden så de samlades i en lada på en kulle där de bestämde sig

4 att be till dess att Gud brutit igenom. De bad, de bad och bad. Tänk om det fanns flera sådana ungdomar och flera sådana vuxna! Efter flera dagar så kom det som en explosion. Guds kraft skakade fysiskt hela ladan. Och när de gick ut så såg de ett ljussken över hela staden och de såg hur människor tände sina lampor och sprang ut på gatorna, och ropade efter frälsning. Detta var en ganska så stor stad och på två dagar så blev alla mellan år kristna! Visst är det härligt!! Jag blir varm i hela hjärtat! Och det hela började med att två damer började fokuserade på någon annan än sig själv, och lät sitt brinnande hjärta sprida sitt sken. Oh Glöm inte att en liten eld där det fortfarande finns glöd kan skapa stora bränder. Bevara hjärtat brinnande! Bevara även ditt hjärta ödmjukt. Bevara ödmjukheten inför dina fel, din synd och dina brister. Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan. Vi är vid korset igen. Att komma till den punkten där vi kan säga förlåt. Jesus förlåt för det jag gjorde, förlåt för det jag sade!! Det är så lätt att det flyger iväg. Vi är inte vana vid den sortens ödmjukhet, för vi påverkas hela tiden av att tänka att inte har jag gjort något fel, jag är inte dåligare än någon annan. Så därför behöver vi alltid påminna oss om vår synd och förlåtelsens kraft. Där Jesus kan rensa bort det som inte ska vara där och förändra oss. Vid tempelplatsen, där vi började, så vistades det många sjuka i hopp om att givmilda tillbedjare skulle ge dem pengar. Efter att aggressivt ha attackerat köpmännen vände Jesus direkt sin uppmärksamhet till dessa som sökte efter hans hjälp. De visste om sina begränsningar, de hade släppt på stoltheten för länge sedan och var de som kunde visa ett ödmjukt hjärta. Det står att han gjorde dem friska och visade så på Guds nåd och omsorg om dem. Jesus gav dem något mycket värdefullare än materiella tillgångar. En stark kontrast till köpmännen som var där för att suga ut andra och själva tjäna pengar. Några andra som kunde visa sin tacksamhet inför Jesus var barnen. Hosianna Davids son, sjöng de. De hade kvar sången i huvudet som de hade ropat när Jesus ridit in i staden. De förkunnade för alla att Jesus var Messias. Vilket verkligen är det som Jesus visar genom att han förstör marknadsplatsen. De skulle säkert komma tillbaka med deras marknadsstånd men han visade att tiden för offren och för templet hade nått sitt slut. Det skulle komma en tid när allt upphör! Och Vi vet att hela offersystemet upphörde när Jesus gav sitt liv på korset för allt som varit och allt som kommer ske. Det behövdes inga fler offer. Och vi vet också att templet bara några årtionden senare förstördes. På precis samma sätt vill Jesus berätta att han vill ta hand om de hinder som du har för att prisa Gud med ett brinnande, ödmjukt och ärligt hjärta. Det handlar om att besluta sig.

5 Det handlar om att idag ta några rejäla steg, för din egen skull. Att säga till Gud, Att det har gått hit, men nu får det inte gå längre. Kom och rensa mitt tempel, kom och gör min ren.