Nina Unkuri ställer sitt brev till Avelsstiftelsen ( SIFavel ) och det är SIFavels anställda avelsledare Heimir Gunnarsson som svarar:

Transkript

1 Nina Unkuri ställer sitt brev till Avelsstiftelsen ( SIFavel ) och det är SIFavels anställda avelsledare Heimir Gunnarsson som svarar: Heimir tillträde sin befattning som anställd på halvtid 1. januari Heimir Gunnarsson är 35 år, utbildad inom hästvetenskap på landbruksuniversitet Hvanneyri och tillika examinerad internationell avelsdomare. Heimir har en bakgrund som aktiv tävlingsryttare och visningsryttare av avelshästar i Sverige under många år innan han påbörjade sina studier. Tack för ett mycket sakligt och bra inlägg i debatten Nina Unkuri. Jag kommer här försöka ge svar på de frågor som du ställer. För det första då tycker jag också att det hade varit lämpligt om jag hade skickat ut ett pressmeddelande direkt när jag tilträdde posten. Eftersom detta är en ny tjänst, och precis som du beskrev i ditt inlägg, fanns det inga detaljerade arbetsuppgifter formulerade. Bland annat därför ville jag vänta lite och få lite grepp om vad det handlar om. Direkt i början på januari började det komma in ärenden på mitt bord och det är mycket som måste lösas rent praktiskt och mycket som jag måste försöka komma in i gällande stiftelsens rutiner och arbetssätt. Därför har jag ännu inte lämnat några utlåtanden offentligt och tänkte att det skulle bli en bra början att presentera mig på Idunns årsmöte i februari. Då har jag fått lite kött på benen och haft tid att formulera på vilket sätt jag anser att jag kan ge svenska avlare bra valuta för pengarna. Jag hade även från början tänkt skriva något i tidningen Islandshästen men har kommit fram till att det blir dyrt för SIF-avel och därför kommer vi med störst sannolikhet börja skicka ut någon typ av nyhetsbrev med jämna mellanrum. De uppgifter som du listar upp i ditt inlägg stämmer ganska bra med min uppfattning om rollen som avelskonsulent. Min förhoppning är att kunna lägga ner mycket tid på just utbildningsdelen och utökad service för svenska avlare. Det är också att ha i tanken att jag jobbar nu på halvtid åt SIF-avel och på halvtid på Islands lantbruksuniversitet och just på ett universitet är det ganska mycket att göra såhär i början på en termin. Däremot finns det också fördelar med att jag bor fortfarande på Island då det underlättar nu när vi måste försöka förbättra och utöka kommunikation mellan SIFavels adminstrationssystem Hestur och WorldFengur. Här har jag också nära kontakt med avelsledaren på Island och genom dom vägarna har jag större möjlighet att påverka systemet i sin helhet. Så länge jag befinner mig på Island kommer jag försöka prioritera de uppgifter som gynnas av den nuvarande placeringen. Jag ser sedan mycket fram emot att flytta till Sverige till sommaren då jag skall börja jobba på heltid den 1.juni. Men nu till dina frågor: 1. Hur har man kommit fram till dessa beslut? Svaret på bara denna fråga räcker för en hel artikel. Jag börjar därför med att göra mitt bästa för att förklara den statistik som jag presenterade för SIF-avels styrelse och är grunden för diskussioner och i slutändan ett beslut. Resterande 12 frågor kommer jag också försöka svara på inom kort. Innan du däremot fortsätter läsa vill jag be om en sak. Försök glömma dina personliga behov och dina egna hästar. Försök titta på den här informationen, till en början i alla fall, med så opartiska ögon som möjligt. När vi har tagit emot informationen med opartiska ögon och förstått helhetsbilden

2 kan vi börja att blanda in våra privata behov och önskemål, för att det är trots allt summan av allas enskilda behov som skapar den helhetsbild som vi vill sträva mot. Till en början så är det bra att börja med att titta på utvecklingen av årskullarnas storlek i Sverige de senaste 15 åren Antal svenskfödda hästar per årskull Födda hästar Det är något dramatisk bild vi får upp på antalet hästar som föds i Sverige. Det som saknas tyvärr information om, eller någon plan om ni vill, är hur många hästar behöver tillverkas i Sverige för att det skall finnas balans mellan tillgång och efterfrågan? Om majoriteten av alla som har Islandshäst föder upp fler hästar än de behöver, vem skall då i slutändan köpa hästen? Den senaste tiden har hästförsäljning gått trögt överallt när det gäller islandshästar, och vad jag har förstått även andra hästraser har upplevt en bromsning. Allt tyder på att det var en överproduktion av islandshästar under några års tid, utifrån hur många hästar som har funnits ett behov för. Det måste finnas någon mening med att föda upp hästar, de måste behövas. Om det föds en massa hästar som inte behövs så blir det för det första hästarna som blir lidande och för det andra blir det avlarens plånbok som blir lidande. Det var väldigt länge sedan dom svenska årskullarna var så små som dom är nu. Men vi vet att det vänder, "efter regnet kommer solsken" hörde jag någon gång och jag har tro på att det stämmer. Men det är just när vi är på botten som vi skall tänka till. Hur kan vi undvika att vi hamnar i denna situation igen? Hur kan vi göra för att få en stabilitet i produktionen så att vi kan jobba med att få en större marknad först och växa sen? I dagsläget ser det ut som att det kommer finnas obalans mellan tillgång och efterfrågan om några år, fast åt andra hållet, det kommer att behövas flera Islandshästar. Då är det just risk att många mindre kunniga eller insatta hoppar på tåget och tänker tjena pengar på situationen och börjar massproducera hästar, bra mycket billigare än dom som faktiskt tänker på rasens framtid. Om detta scenario händer så hamnar vi återigen i en överproduktion och alla blir drabbade.

3 Med störst sannolikhet är det alltså önskvärt att produktionen går upp något, och det är som sagt väldigt intressant att försöka studera hur många hästar är optimalt att föds varje år utifrån t.ex. antalet ägarbyten, antalet hästar som går bort varje år osv. Men om vi önskar en ökning, så vill vi också att det blir rätt ökning. Inte just ökning av oseriösa som skall utnyttja situationen. Då kommer vi just till att vi behöver studera utvecklingen av avelsmaterialet utifrån den data som finns och se vad vi kan göra för att tillväxten skall bidra till avelsframsteg, och inte tvärtom. Bortom våra personliga åsikter och ekonomiska intressen har vi faktiskt en skyldighet mot rasen. Det vi lämnar över till våra barn och barnbarn skall vara bättre hästar, utifrån det officiella avelsmål som alla länder inom FEIF har kommit överens om. Vi måste då börja med att fundera på, hur får vi avelsframsteg? Detta är även den stora frågan som varje enskild avlare bör ställa sig själv för att lyckas på bästa sätt. Vi vet att det är dyrt att föda upp hästar och i flesta fall är det billigare att köpa en färdig häst. Därför är det också viktigt att varje enskild avlare ställer sig frågorna: Föder jag upp hästar som jag skall behålla till mig själv oavsett hur de blir, skall jag föda upp hästar som jag skall sälja med ekonomisk vinst, eller skall jag föda upp hästar till mig själv och sälja till andra det som jag inte själv tycker om? Avel handlar om att välja vilka individer som skall överföra sina gener till nästa generation, och vilka individer skall inte göra det. Avelsframsteg är termen som vi använder för att beskriva hur vi har lyckats med denna selektion. Vi kan göra en prognos på förväntade avelsframsteg när vi vet på vilket sätt vi selekterar avelsmaterialet. Det som spelar roll när det gäller avelsframsteg är följande faktorer: 1. Säkerheten på informationen om avelsdjuren. Ju högre säkerhet desto bättre. 2. Selektionsintensiteten, dvs. hur mycket bättre en medel är de individer som används för avel 3. Genetisk variation i de egenskaper som ingår i avelsmålet, desto mer variation desto bättre 4. Generationsintervallet, desto lägre desto bättre. Dessa faktorer har förvisso en inbördes koppling, vilket gör det hela något svårare. Desto tidigare vi använder individerna i avel, desto lägre generationsintervall men säkerheten på informationen sjunker också eftersom vi vet så pass lite om hur oinridna hästar fungerar som ridhästar. Desto hårdare vi selekterar avelsmaterialet desto mindre blir den genetiska variationen. För att få högre genetisk variation så sjunker selektionsintensiteten. Det är med andra ord svårt att optimera avelsframstegen, men vi måste ändå ta hänsyn till alla faktorer. Om vi struntar i dessa faktorer så kan vi lika gärna sluta att prata om avel och prata om ren och klar produktion.

4 Vi börjar med hingstarna: Antal fäder Födda hästar På bilden ser vi hur många hingstar har avkommor i varje årskull. Vi kan se att när antalet hästar går ner så ändras antalet hingstar som används ganska litet. Vi kan se att vi nu producerar färre föl varje år men använder fortfarande ungefär lika många hingstar. Det är med andra ord en stor risk för att det är för få avkommor efter varje enskild hingst för att kunna bilda oss en opartisk uppfattning om deras nedärvning. Vi får givetvis inte överdriva åt andra hållet heller, vi måste bilda oss en uppfattning om hur många hingstar det är lämpligt att används i avel i förhållande till antalet betäckta ston. De hingstar som betäckte år 2013 (244 hingstar) fick i snitt knappt 3 avkommor. För att jämnföra med för 15 år sedan då fick hingstarna (150 hingstar) i snitt dryga 6 avkommor var, vilket redan då hade fått vara mera. Eftersom hingstarna blir äldre så höjs givetvis generationsintervallet och då är det viktigt att vi får istället ökad säkerhet på deras värde. För att höja säkerheten på en bedömd häst så krävs det tillräckligt med avkommor. Beprövade hingstar tillför ökad säkerhet till ekvationen samtidigt som de höjer generationsintervallet. Hingstar har erhållit premier för sina avkommor höjer inte bara säkerheten utan selektionsintensiteten också eftersom de är så pass mycket bättre en medelhästen. I årskullen 2014 fanns 38 avkommor efter hingstar som har erhållit elit eller hederspremie för avkommor. I samma årskull fanns 122 avkommor efter obedömda hingstar. Utifrån denna information kan vi konstatera att det används i dagsläget för många hingstar i förhållande till antalet ston och de unga hingstarna används för mycket i förhållande till de beprövade hingstarna. Nu vill vi ha ytterligare information om hur bra hingstarna är som används i aveln. Vi tittar på hingstarnas födelseår och jämförde deras BLUP med årskullens genomsnitt. Det visar sig att dom hingstar som har blivit selekterade under denna period har i snitt 8,8 enheter högre BLUP än medelhingsten i deras årskull. Hingstmaterialet är med andra ord selekterat. Däremot har jag inte information om säkerheten på deras prognos och tittar därför på hur hingstarna används med hänsyn till den information som finns. När avelsframstegen däremot skall räknas så används en annan metod för att få fram storleken på selektionsintensiteten men eftersom jag endast hade tillgång till data från 2000 fick jag anpassa metoden.

5 100,0% Årskullarnas fäder 80,0% 60,0% 40,0% 20,0% Obedömda < 7,50 7,50-7,99 8,00 0,0% Det är något oroväckande att det blir allt mindre del av årskullen efter en hingst som anses ha en bra bedömning. Allt större andel av årskullarna är efter obedömda hingstar och i den kategorien faller både unga BLUP hingstar och vuxna hingstar. Denna kraftiga ökning verkar drabba mest de bättre hingstarna och det måste anses vara en oroväckande trend. Även om det säkert är många av dom obedömda hingstarna som är mycket lovande och några som kommer att bevisa sig vara bra avelshästar så är det störst del av dessa hingstar som inom tid kastreras då dom kommer visa att dom har för många dåliga egenskaper eller för få bra egenskaper. Desto mer vi offrar i säkerheten genom att använda obedömda hingstar, desto hårdare måste vi vara när vi väljer vilka hingstar skall få chansen att betäcka unga. Låt oss då sammanställa det vi vet om användning av hingstar i Sverige. Vi vet att varje hingst får allt färre ston eftersom antalet betäckta ston har gått ner mycket snabbare än antalet hingstar som är verksamma. Vi vet att det finns en klar uppåtgående trend i att använda obedömda hingstar på bekostnad av hingstar som har bevisat att dom är bra utifrån avelsmålet. Vi vet också att avkommopremierade hingstar används för lite i förhållande till obedömda hingstar. Då till stona. Det är uppenbart att det är allt färre ston som betäcks för varje år de senaste åren. Det som är intressant är att se om det beror på hårdare selektion av stomaterialet eller om det är en slumpmässig reduktion. Vi börjar med att titta på alla ston som är födda under perioden och vilka av dom som har använts i avel. Medelvärdet på BLUP hos dom som har använts i avel är i snitt 0,3 lägre en medelvärdet hos alla ston i årskullen. Med andra ord då är mödrarnas avelsvärde i snitt lägre än medelstoets. Detta ger en indikation på att stomaterialet inte är tillräckligt selekterat.

6 ,0% Årskullarnas mödrar 52,5% 35,0% 17,5% Obedömda < 7,50 7,50-7,99 8,00 0,0% Här ser vi faktiskt en delvis positiv trend. Andelen ston som anses utifrån avelsmålet vara bra ston ökar de senaste åren. Det är dock något udda att de ston som faktiskt också kan vara fina även om dom inte har uppnått den magiska 8,0 gränsen, sjunker. Däremot ser vi ganska tydligt vad det var som hände när den så kallade överproduktionen ägde rum under åren Det matades in i aveln obedömda ston som vi inte har någon som helst information om. Om det var bra eller dåliga ston har vi ingen aning om, men vi vet att dom blev för många i förhållande till marknadens storlek. Det är inte bara att stomaterialet är dåligt sorterat utan säkerheten är också låg. Om vi åter tänker på avelsframstegen så är detta den stora boven i helhetsbilden. Om vi sedan tittar på i vilken grad importerade ston används i avel i Sverige får vi följande bild: Andel importerade ston i svensk avel 70,0% 52,5% 35,0% 17,5% 0,0%

7 Vi kan se att det är allt större andel av avelsstona i Sverige som faktiskt är svenskfödda. Men denna tabell är faktiskt ointressant tills vi kollar på vad det är för avelsmaterial svenska avlare hämtar från andra länder. Importerade avelsston 70,0% 52,5% 35,0% 17,5% Obedömda < 7,50 7,50-7,99 8,00 0,0% Konstigt nog är majoriteten av importerade ston i Svensk avel obedömda. Det är förståeligt och till och med sunt för svensk avel att få in nytt blod för att öka på den genetiska variationen. Men det avelsmaterial vi hämtar in bör vara av högre kvalitet än det som redan finns i Sverige och vi vet att det är inte brist på Islandshästar i Sverige, ännu. Det samma gäller här som inom annan industri, vi bör premiera närproducerat och vi bör göra det konsekvent. För att sammanställa den information som vi har om stomaterialet i Sverige med hänsyn av de faktorer som påverkar avelsframsteg kan vi konstatera följande: Avelsstona är uppenbarligen för dåligt selekterade, dvs. de ston som används i avel är i snitt inget bättre än medelstoet, och snarare sämre. Nästan 60% av avelsstona i Sverige är inte bedömda vilket ger sämre underlag för avelsarbetet och sänkt säkerhet av selektionen. På sikt kommer det givetvis till bedömning avkommor efter några av dessa obedömda ston vilket höjer deras säkerhet, men då ökar generationsintervallet i samma takt som säkerheten höjs. Denna statistik är inte perfekt, men den ger en bra och opartisk bild på hur svensk avel har utvecklats dom senaste 15 åren. I en perfekt värld ur avelns synvinkel skulle alla individer bli bedömda och få samma förutsättningar, till och med även visade av samma ryttare, på samma bana och dömda av samma domare. Men vi lever inte i en perfekt värld och alla försöker säkert göra sitt bästa för att vi skall kunna lämna bättre hästar till nästa generation ryttare, precis som generationen innan oss har gjort.

8 I Sverige tycker man att det är bra resonemang att jämnföra med Island för att där är allt så bra när det gäller avel. Jag har nu de senaste åren inte stött på en enda avlare på Island som är nöjd med läget som det är idag. Överproduktionen har påverkat alla på ett mycket negativt sätt eftersom det har nu i några år varit väldigt svårt att sälja hästar. Export av hästar har varit viktig för Island men i och med överproduktion i andra länder också har exporten gått ner. Antalet hästar som slaktades blev ett rekord år 2013 och år 2014 blev det ännu ett nytt rekord. Nu i år skickas inget hästkött längre till Ryssland, vilket var en stor marknad innan. Så att nu har avlarna på Island stora bekymmer, det finns inte marknad för de hästar som de har faktiskt investerat mycket pengar i att föda upp vare sig levande eller döda. Många försöker hålla hästarna i träning för att förhoppningsvis en vacker dag kunna sälja dom, men det kommer också upp yngre hästar som även dom måste utbildas och tränas för att kunna bli försäljningsvänliga. Nästan varenda människa som håller på med hästar på Island avlar hästar själv och dom allra flesta har redan för många hästar. För att klara av den produktion som har funnits måste vi bli duktigare på att få in nya islandshästryttare (och försöka se till att inte dom också börjar avla). Dom som är klassificerade som hästbönder enligt skatteverket på Island betalar skatt som går till att driva avelsorganet. Dom som däremot anses vara "hobby avlare" betalar inte denna typ av skatt och lever därför på billigare avgifter tack vare hästbönderna. När det sedan kommer till att sälja hästar så måste, precis som i Sverige, företagaren lägga på moms på sin häst medans hobby avlaren behöver inte det. Dom som bönderna försökte försörja sig på att sälja hästar till avlar sina egna hästar nu och i konkurrans mot bonden. Bedömningarna går back på Island varje år, vilket dessa skattepengar används bland annat för att betala. Därför har nu anmälningsavgifterna höjts varje år för att försöka minska hålet. Att anmäla till en bedömning på Island kostar i dag ca SEK. Där har man inte veterinärbesiktning, inte boxplats (hästen får mer eller mindre stå på transporten medans den väntar) och man har färre personer som jobbar som dessutom bor hemma. Av ovan nämnda anledningar tycker jag att vi skall sluta titta med avundsjuka på Island eller försöka jämnföra våran situation med deras. Deras situation är med andra ord inget vi vill hamna i. Detta är alltså den korta versionen av svar på den första frågan. Svar på resterande frågor blir förhoppningsvis något kortare och kommer inom kort. Mvh/ Heimir Gunnarsson