från sparande i form av räntebetalningar)

Transkript

1 Statsrådets skrivelse till riksdagen med anledning av ett förslag till rådets direktiv om upphävande av rådets direktiv 2003/48/EG (upphävande av direktiv om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar) I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska unionens kommissions förslag av den 18 mars 2015 till rådets direktiv om upphävande av rådets direktiv 2003/48/EG COM(2015) 129 final samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 7 maj 2015 Trafik- och kommunminister Paula Risikko Konsultativ tjänsteman Anders Colliander

2 FINANSMINISTERIET PROMEMORIA EU/2015/ ETT FÖRSLAG TILL RÅDETS DIREKTIV OM UPPHÄVANDE AV RÅDETS DIREK- TIV 2003/48/EG OM BESKATTNING AV INKOMSTER FRÅN SPARANDE I FORM AV RÄNTEBETALNINGAR 1 Allmänt Europeiska unionens kommission lade den 18 mars 2015 fram ett förslag till rådets direktiv om upphävande av rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (COM(2015) 129 final). Rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, nedan spardirektivet, har tillämpats från och med den 1 juli Spardirektivet gör det möjligt att faktiskt beskatta inkomst som härrör från sparande i form av räntebetalning i en medlemsstat och som har betalats till en fysisk person med skatterättslig hemvist i en annan medlemsstat, enligt lagstiftningen i denna sistnämnda stat. Detta förverkligas med automatiskt utbyte av information genom att sända årligen upplysningar om betalningar av inkomst från sparande till den behöriga myndighet i hemviststaten som undersöker upplysningarna och jämför dem med inkomstmottagarens egen anmälan om utlandsinkomst. Belgien, Luxemburg och Österrike valde det alternativa förfarandet att tillfälligt tillämpa källskatt på räntebetalningar och dela dessa källskatteintäkter med den medlemsstat där den fysiska personen har hemvist. Österrike tillämpar fortfarande detta förfarande. Utbyte av information inleddes på grund av artikel 9 i spardirektivet, de avtal som Finland har ingått med andra medlemsstater för att undvika internationell dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet, rådets direktiv 77/799/EEG om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (artikel 3) och, i fråga om insamling av uppgifter, 18 i skattestyrelsens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter ( /1052). Spardirektivet har i lagstiftningen genomförts med 3 9 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) enligt vilken ska källskatt inte betalas på ränta som hör till tillämpningsområdet för direktivet och betalas till en sådan faktisk betalningsmottagare med hemvist i en medlemsstat i Europeiska unionen som avses i artikel 2 i spardirektivet, samt med 4 4 mom. i lagen om undanröjande av internationell dubbelbeskattning (1552/1995). Enligt denna bestämmelse kan skatteavräkningen i fråga om räntor inom direktivets tillämpningsområde överstiga beloppet av de skatter som skall betalas i Finland. Rådet godkände den 24 mars 2014 direktivet 2014/48/EU om ändring av direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar. Detta direktiv har inte ännu genomförts. 2 Förslagets motivering och huvudsakliga innehåll Målet för förslaget är att upphäva spardirektiv på det sätt att man samtidigt tillämpar nödvändiga kortfristiga undantag för att skydda förvärvade rättigheter och ta hänsyn till det undantag som beviljats Österrike i enlighet med direktiv 2014/107/EU. 2

3 Rådet antog den 9 december 2014 direktiv 2014/107/EU om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning. Det utvidgade det automatiska utbytet av information till alla inkomster i enlighet med den globala standard som offentliggjordes av OECD-rådet i juli Direktiv 2014/107/EU har ett bredare tillämpningsområde än spardirektiv och det föreskriver att direktiv 2014/107/EU har företräde, om dessa direktiv överlappar. I några sällsynta fall tillämpas dock endast spardirektiv på grund av särskilda undantag och obetydliga principiella skillnader mellan dessa två direktiv. I dessa fall är tillämpningsområdet av direktiv 2003/48/EG inte inom tillämpningsområdet av direktiv 2014/107/EU och relevanta bestämmelser i direktiv 2003/48/EG skulle fortfarande tillämpas, vilket skulle resultera i tillämpning av två rapporteringsstandarder. Enligt artikel 1 i förslaget skulle direktiv 2003/48/EG upphöra att gälla den 1 januari Tillämpningen av direktiv 2014/107/EU börjar enligt dess artikel 2 från och med början av 2016, vilket som säkerställer att information om finanskonton rapporteras utan avbrott. Österrike har beviljats ett undantag enligt artikel 2.2 i direktiv 2014/107/EU med en fördröjning på högst ett år. Österrike har emellertid förklarat att det börjar utbyta information redan från och med september 2017, dock endast för ett begränsat antal konton, medan undantaget kvarstår i övriga avseenden. Därför säkerställer förslaget särskilt att Österrike och de betalningsombud och ekonomiska aktörer som är etablerade i landet fortsatt tillämpar bestämmelserna i direktiv 2003/48/EG under undantagsperioden, utom för de konton som kommit att omfattas av direktiv 2014/107/EU om ändring av direktiv 2011/16/EU. Följande skyldigheter under direktiv 2003/48/EG, ändrat genom rådets direktiv 2006/98/EG av den 20 november 2006 om anpassning av vissa direktiv rörande beskattning, med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning, ska fortsätta att gälla: a) Medlemsstaternas och de därstädes etablerade ekonomiska aktörernas skyldigheter enligt artikel 4.2 andra spardirektivet gäller till och med den 5 oktober 2016 eller till dess att dessa skyldigheter har uppfyllts. Det är fråga om de i spardirektivets bilaga II nämnda kategorier av subjekt och juridiska konstruktioner som inte anses vara föremål för faktisk beskattning vid tillämpning av artikel 4.2. b) Betalningsombudens skyldigheter att lämna uppgifter (artikel 8 i spardirektivet) och deras medlemsstaters skyldigheter i automatiskt informationsutbyte (artikel 9 i spardirektivet) gäller till och med den 5 oktober 2016 eller till dess att skyldigheterna har uppfyllts. c) Den skyldighet som den medlemsstat som är skatterättsligt hemvist har gentemot betalningsmottagaren att utfärda intyg för att betalningsmottagaren kan få befrielse från källskatt (artikel 13.2 i spardirektivet) gäller till och med den 31 december d) Den skyldighet som den medlemsstat som är skatterättsligt hemvist av betalningsmottagaren har att undanröja dubbelbeskattning (artikel 14 i spardirektivet) i fråga om källskatter uttagna under år 2016 och föregående år, gäller till dess att denna skyldighet har uppfyllts. Direktiv 2003/48/EG, ändrat genom direktiv 2006/98/EG, tillämpas enligt artikel 1 stycke 2 i sin helhet på Österrike till och med den 31 december 2016, med undantag för Österrikes skyldigheter och betalningsombudens och de ekonomiska aktörernas underliggande skyldigheter beträffande intäktsdelning (artikel 12 i spardirektivet), Österrikes och de ekonomiska aktörernas skyldigheter enligt artikel 4.2 andra stycket i spardirektivet och Österrikes skyldigheter och betalningsombudens underliggande skyldigheter som uppstår direkt eller indirekt från de förfaranden som avses i artikel 13 i spardirektivet. Alla dessa skyldigheter tillämpas till och med den 30 juni 2017, eller till dess att skyldigheterna har uppfyllts. 3

4 Enligt artikel 1 stycke 3 ska direktiv 2003/48/EG, ändrat genom direktiv 2006/98/EG, inte gälla efter den 1 oktober 2016 för räntebetalningar med avseende på konton för vilka rapportering och åtgärder för kundkännedom i bilagorna I och II till direktiv 2011/16/EU har uppfyllts och för vilka Österrike genom automatiskt utbyte har lämnat de upplysningar som avses i artikel 8.3 a i direktiv 2011/16/EU inom den tidsfrist som fastställts i artikel 8.6 b i direktiv 2011/16/EU. Om spardirektiv upphävs, behöver direktiv 2014/48/EU som har ändrat spardirektiv inte längre införlivas med nationell lagstiftning. 3 Förslagets rättsliga grund och förhållande till subsidiaritetsprincipen Den rättsliga grunden för förslaget är artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och sålunda krävs det för att förslaget ska godkännas att alla medlemsstater är enhälliga. Målet för förslaget, upphävandet av direktiv 2003/48/EU med de tillfälliga undantag som är nödvändiga för att skydda förvärvade rättigheter och ta hänsyn till det undantag som beviljats Österrike i enlighet med direktiv 2014/107/EU, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den enhetlighet och ändamålsenlighet som krävs, kan bättre uppnås på unionsnivå. Därför får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta förslag till direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. 4 Förslagets inverkningar Om förslaget godkänns, kan 4 4 mom. i lagen om undanröjande av internationell dubbelbeskattning efter övergångsperioden upphävas. Också 3 9 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst kan upphävas. Källskattebefrielsen för ränta skulle då för denna del baseras på 9 2 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992) och i många fall också på de inkomstskatteavtal som Finland har ingått med de övriga medlemsstater. Skatteförvaltningen får från andra medlemsstater uppgifter om investeringar med automatiskt utbyte av information på grund av direktiv 2014/107/EU som tillämpas från och med den 1 januari Också i fråga om insamling av uppgifter samt de betalningsombud och finansinstitut som är etablerade i Finland medför förslaget att man ska tillämpa en annan bestämmelse. I framtiden sker utbyte av upplysningar om inkomster som omfattas av spardirektivet på grund av andra bestämmelser. Således sker det inte någon egentlig ändring och de ekonomiska inverkningarna är inte betydande. 5 Ålands ställning Enligt 18 5 punkten i självstyrelselagen för Åland har Åland (1144/1991) lagstiftningsbehörighet i fråga om kommunerna tillkommande skatter. Det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar som har central roll i förslaget innebär att man (oavsett av vilken bestämmelse är basis för utbytet) i form av handräckning utbyter upplysningar. Således är det inte fråga om ett ärende i vilket landskapet enligt självstyrelselagen har lagstiftningsbehörighet. Förslaget skulle alltså inte ha några direkta konsekvenser för Ålands ställning. 4

5 6 Beredningen av förslaget Europeiska rådet anmodade den 21 mars 2014 Europeiska unionens råd att säkerställa att den relevanta unionsrätten är helt anpassad till den enda globala standarden för automatiskt utbyte av information som framtagits av OECD. Vid antagandet av direktiv 2014/107/EU anmodade dessutom rådet kommissionen att lägga fram ett förslag till upphävande av direktiv 2003/48/EG och att samordna upphävandet av det direktivet med det tillämpningsdatum som fastställs i artikel 2 i direktiv 2014/107/EU med vederbörlig hänsyn tagen till undantaget som där föreskrivs för Österrike. Behandlingen av förslaget inleddes den 31 mars 2015 i rådets arbetsgrupp för skattefrågor. Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har ännu inte avgett sina yttranden. Ett utkast till promemoria om direktivförslaget har varit i skriftligt förfarande i sektionen för skatter (EU 9), som är underställd kommittén för EU-ärenden. 7 Statsrådets ståndpunkt Statsrådet stöder förslagets huvudprinciper och mål av enhetligt automatiskt utbyte av upplysningar på inre marknaden. I fråga om detaljer skall förslaget ännu bedömas noggrannare. Finlands ståndpunkt ska vid behov ses över i fråga om detaljer när förslaget bereds vidare. 5