Inventering och bedömning av naturvärden

Transkript

1 Inventering och bedömning av naturvärden Utgångspunkten för arbetet har varit att översiktligt beskriva befi ntlig naturmark och identifi era särskilda upplevelsevärden som underlag för lokalisering av ny bostadsbebyggelse. Inventeringen har gjorts i fält med stöd av primärkarta och ortofoto. Ingenstans har påträffats särskilt bevarandevärda växter ur botanisk synvinkel. Dock är enskilda växtmiljöer framtida kvaliteter för bostadsnära natur och allmän rekreation. Bergformationer är generellt det som främst ska värnas. Rumsligt karaktäriseras området dels av vegetationsgränser och dels av terrängens dramatik. Skogsvegetationen består främst av gran och tall på sluttningar och med vissa bryn med björk, vide och enstaka avenbok och ek. Sluttningarna uppvisar en tydlig gradient med klenvuxen tall på toppen sedan planterad gran och i sluttningsfot med större inslag av lövträd. I sydvästra delen reser sig en höjdrygg med fl ertalet dramatiska branter och ett och annat större block. Här visar sig den karaktäristiska ögongnejsen i trappstegslika formationer. I nordöstra delen reser sig Skansenkullarna som bjuder en och annan synlig berghäll och Västra Skansen har på nordsidan en påtaglig brant från vars topp man kan blicka ut mot Lerum. Detaljbeskrivning Västra Nordbranten Här växer i huvudsak gran med ett karaktäristiskt markskikt av mossa på rassten och i övrigt enstaka ris i ljusare lägen. Visst inslag av tall men också löv såsom björk och rönn. Även enstaka bok och ek i sluttningen. Utsikten från Västra Skansen Mellan dessa höjdformationer sträcker sig en dal i vars västra ände återfi nns områdets enda rumsligt öppna och plana plats, Fältet. Detta är en utdikad mossmark vilken sedan fortsätter österut och slutar i Bråtamossen. För att beskriva området har olika delar fått egna benämningar som återfi nns i planen över befi ntlig natur och i gestaltningsprogrammet; Västra Nordbranten, Hygget, Östra Nordbranten, Fältet, Översilningen, Bråtamossen, Västra Skansen, Skansdalen och Östra Skansen. Hygget Tidigare granskog med enstaka tall, vilka kvarstår som frökällor. Här dominerar planterad gran. Gräs, uppslag av björk och enstaka tall är också påtagliga. En hel del mindre stenblock präglar sluttningen och gör den måttligt svårframkomlig.bråtabäcken rinner härigenom och har en begränsad fl ora av typiskt vattenrelaterade arter.

2 3+/'3-!2+ 3+/'"%658%. -92-!2+ «00%. -!2+ (9''% 6ËSTRA 3KANSEN &ËLTET 1 6ËSTRA.ORDBRANTEN 3K "%"9''%,3% LEN A SD AN 6¾'!2 «STRA 3KANSEN '.'6¾' 34)' «VERSILNINGEN (YGGET (Y GG ESG LËN TAN 34%.'¾2$%3' 2$ "¾#+ $)+% «STRA.ORDBRANTEN "RÍTAMOSSEN #&'*/5-*( /"563 NYA BRÅTA

3 Östra Nordbranten Här framstår gradienten med tallhedskaraktär i den övre delen mycket tydligt. De svagvuxna tallarna står ofta mycket tätt mellan block och i risvegetation. Lite längre ner tar täta granplanteringar vid där markvegetation praktiskt taget saknas. Fältet Här dominerar tuvbildande gräs- och tågarter vilket också visar på den ofta fuktiga marksituationen. Brynen består till stor del av framförallt björk men också klibbal, asp, vide och rönn. Fältet genomkorsas av ett gammalt system av diken som delvis kantas av mindre lövträd, främst björk och enstaka gran. En särpräglad del täcks av tuvor av mossor som visserligen kan ses som botaniskt trivialt men som ändå upplevelsemässigt är att värna. Översilningen Här har vi en veritabel blandskog med enstaka tallar och delar med gran. Lövinslagen är tydliga och utgörs av björk, vide, klibbal m fl arter. Översilningen har i fl era punkter karaktären av kärr.

4 Hyggesgläntan Den största kvaliteten är här ett antal ståtliga tallar. Markskiktet är en blandning av gräs och risvegetation. Uppslagen av björksly är påtagligt och ytan är bemängd av stubbar sedan tidigare avverkning. Västra Skansen En bitvis ganska tät granskog med inslag av björk, rönn, körsbär och ek är stommen i trädskiktet. Där jordlagren är mycket tunna återfi nner man gläntor med huvudsakligen gräs i markskiktet och vars kanter har ett påtagligt lövinslag. I den högsta delen finner man ett antal mindre fl yttblock. Bråtamossen Mossen består i huvudsak av ett trädskikt i form av ett för myrmark typiskt undertryckt tall och ett markskikt av olika vitmossarter som avlöser varandra. I mossens kanter växer ris och lavar och det fi nns höljor med låga tuvor som med tiden vuxit igen och blivit så höga att till och med ljung, lavar och levermossor kommit att ta över. Mossen bjuder också på fl ertalet gölar där vattnet kommer i dagen. Det här är en egen värld med många kvaliteter som bör bevaras och göras mer tillgänglig.

5 Östra Skansen Vegetationen är här snarlik Västra Skansen men i den södra delen sträcker sig ett område med bitvis mycket tät granskog vilket gör att markvegetation på många ställen saknas. Skansdalen Mellan Västra och Östra Skansen sträcker sig en liten skogbevuxen dal med liknande vegetation som Västra Skansen. I den norra delen är dock inslaget av löv mer markant. Vatten, Bråtabäckens övre del Avrinningen präglas av terrängformen med vattendelare på respektive höjdrygg. Vattnet koncentreras i söder till Bråtabäcken vilken har sitt ursprung i Fjällamossen söder om nordbranterna och letar sig ner genom hygget. I vissa delar har den här funnit väg i hjulspår från avverkningsmaskiner. Den rinner vidare ner utmed Fältet och bildar vid höga fl öden större avlånga gölar. Från dessa fortsätter merparten av vattnet mot Fältet men vid höga fl öden även via markskikt mot Bråtamossen via Översilningen. Den sistnämnda har genom åren blivit alltmer sank troligtvis pga en med tiden sämre fungerande dränering av Fältet som är en sedan gammalt utdikad del av mossmarken. Dikena här bjuder öppet vatten som mot bebyggelsen övergår i kulvert/rörledning. Slutligen kan sägas att mossen i sig själv har en avrinning i en bäck nordvästut mot Nygård. Allt befi ntligt vatten med sin fl ora är att betrakta som bevarandevärt ur upplevelsesunpunkt.

6 Stengärdesgårdar På södra sidan av Västra och Östra Skansen löper en stengärdesgård vilken förvisso är rätt oansenlig men är likväl en kulturbärare och bör som sådan bevaras vid en framtida utbyggnad. I kanten av Hygget fi nns också en stenmur med fantastiska etableringar av mossor och örter och bör naturligt bevaras i samband med exploatering. Spår av tidigare markanvändning På Västra Nordbranten och på toppen av Västra Skansen står ek och vissa inslag av ene, vilket tyder på gammal betesmark. Detta kan vara värt att gynna och bevara som ett avtryck av tidigare markanvändning. Möjlig utveckling För att göra naturmarken tillgänglig även för mindre rörliga personer bör branter förses med enstaka terränganpassade trappor i syfte att nå befi ntliga promenadstråk på högre nivå. Mossen bjuder en säregen miljö, vilken bör göras tillgänglig för alla genom en organiskt formad träspång som löper mellan träd och över mossor. Branten i Hygget skulle kunna utgöra en framtida vinterbacke, i bästa norrläge, då de fl esta naturvärden redan gått förlorade i samband med senaste avverkning. Det sanka Fältet kan med fördel utvecklas till en våtmark till gagn för såväl fågelliv som nära naturupplevelser för de boende. Kring våtmarken anläggs gångstråk med sittplatser i strategiska lägen.