Yttrande över slutbetänkandet Skyddet för den personliga integriteten Bedömningar och förslag (SOU 2008:3)

Transkript

1 Sida 1 (3) Rättsenheten Ert Datum EBM A-2008/0101 Er beteckning Kammaråklagare Johan Lindmark Ju2008/675/L6 Justitiedepartementet Grundlagsenheten Stockholm Datum Dnr Yttrande över slutbetänkandet Skyddet för den personliga integriteten Bedömningar och förslag (SOU 2008:3) Inledning Under de senaste åren har frågan om skyddet för enskildas integritet diskuterats i allt högre grad. Diskussionen om integritetsskyddet hänger till stor del samman med att utvecklingen på vissa samhällsområden kräver nya möjligheter för myndigheterna som påverkar enskildas integritet. Som exempel kan nämndas de ökade möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att få del av integritetskänsliga uppgifter, bl.a. genom hemlig rumsavlyssning. Andra exempel på förslag som påverkar integriteten för enskilda är t.ex. förslag till regler om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning. Enligt regeringsformen och Europakonventionen är utgångspunkten att enskilda har rätt till skydd för den personliga integriteten och att intrång får ske endast för särskilt angivna och nödvändiga syften. Det innebär att varje lagstiftningsåtgärd som inskränker integriteten måste kunna motiveras mot bakgrund av ett visst samhällsintresse. Reglerna bör också vara så klara att de kan tillämpas utan att intrånget i enskildas integritet blir större i praktiken än vad lagsstiftaren har tänkt. I de lagstiftningsärenden där integritetsfrågorna aktualiseras står alltså lagstiftaren inför svåra avvägningar där det till syvende och sist handlar om att uppnå en rimlig balans. Jag kan i det stora hela ansluta mig till de resonemang som Åklagarmyndigheten för i sitt remissyttrande om den avvägning som bör ske mellan intresset av en effektiv brottsbekämpning och skyddet för den personliga integriteten. Som jag påpekade i yttrandet över delbetänkandet är kanske den viktigaste slutsatsen av Integritetsskyddskommitténs arbete att det i enskilda lagstiftningsärenden bör läggas ännu större vikt vid frågor som rör skyddet för den personliga integriteten och olika lagars sammanlagda effekt för enskildas integritet. Mot denna bakgrund finns all anledning att återkommande se över och vid behov förstärka integritetsskyddet. Den allmänna diskussionen om den personliga integriteten rör ofta relationen mellan myndigheterna och den enskilde och det är på det området som integritetsskyddet, alltså individens skydd mot det allmänna, framför allt gör sig gällande. Jag vill i detta sammanhang också lyfta fram att det utöver de förslag som lagts fram i detta Postadress Gatuadress Telefon Telefax Box 820 Hantverkargatan Stockholm

2 Sida 2 (3) Rättsenheten EBM A-2008/0101 Datum Dnr betänkande finns skäl att i större utsträckning belysa behovet av en privat och skyddad sfär mellan enskilda individer. Inte minst den tekniska utvecklingen ger enskilda individer och företag ökade möjligheter att övervaka eller kartlägga andra enskildas personliga förhållanden, bl.a. genom Internet. Regelverket för att skydda den personliga integriteten mellan enskilda individer finns framförallt i den straffrättsliga regleringen men även i annan reglering, som t.ex. lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Ett utökat grundlagsskydd i 2 kap. 3 regeringsformen Jag ser positivt på förslaget om ett utökat grundlagsskydd i 2 kap. 3 regeringsformen. Det är viktigt att det finns ett tydligt krav på lagstöd för åtgärder som innebär ett påtagligt intrång i den personliga integriteten. Även med ett klart krav på lagreglering uppkommer dock tillämpningssvårigheter av olika slag. Åklagarmyndigheten har pekat på att teknikutvecklingen och att de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att använda den bästa tekniken inte bör hämmas. I det följande redovisar jag några kommentarer som gäller Integritetsskyddskommitténs uttalanden och som tar sikte på hur långt det utökade grundlagsskyddet kommer att sträcka sig. De resonemang som förs pekar på svårigheterna att avgöra var gränsen går för det som är tillåtet respektive otillåtet samt eventuellt även behovet av att införa nya lagregler. Kommittén menar att en myndighets inspelning i hemlighet eller utan samtycke av telefonsamtal med enskilda bör anses utgöra ett intrång som i betydande mån innebär en övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (se s. 270). Det innebär att ett utökat grundlagsskydd kommer att medföra att det krävs lagstöd i fortsättningen för att göra en sådan inspelning. Det kan dock tilläggas att som kommittén pekat på det redan i dag är osäkert om sådana inspelningar får göras (se s. 158 f. i delbetänkandet SOU 2007:22 del 2). Enligt min mening är det inte givet att en myndighets inspelning i hemlighet eller utan samtycke av telefonsamtal med enskilda normalt ska anses utgöra ett intrång som i betydande mån innebär en övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Förslaget skulle kunna tolkas som att det måste vara en viss nivå på integritetsintrånget för att det utökade grundlagsskyddet ska slå till. Motivet till att jag särskilt vill lyfta fram denna fråga är det ökande hotet mot myndighetsföreträdare vid framförallt de rättsvårdande myndigheterna. Enligt min mening är det rimligt att en myndighet och dess företrädare ska kunna spela in ett telefonsamtal i hemlighet om det finns grundad anledning att tro att hot kommer att uttalas. Det kan ju t.o.m. vara så att hot redan har uttalats i pågående samtal eller vid tidigare tillfälle. En sådan möjlighet skulle utgöra ett avsevärt stöd för den enskilde befattningshavaren att kunna dokumentera hotet genom bandupptagning eller liknande. Oavsett hur det utökade grundlagsskyddet ska tolkas så bör frågan om en lagreglering som anger under vilka förutsättningar som en myndighet får spela in

3 Sida 3 (3) Rättsenheten EBM A-2008/0101 Datum Dnr telefonsamtal med enskilda i hemlighet eller utan samtycke övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Olovlig fotografering När det gäller den föreslagna bestämmelsen om olovlig fotografering så delar jag kommitténs uppfattning att det finns ett behov av en sådan bestämmelse. Det är en välkommen förstärkning av skyddet för den personliga integriteten gentemot annan enskild. Det kan dock diskuteras om det är tillräckligt att bestämmelsen bara omfattar fotografering på platser där allmänheten inte har insyn. Ur den enskildes synpunkt torde platsen där fotografering har ägt rum under sådana betingelser som anges i bestämmelsen inte ha någon betydelse. Övriga förslag Jag är positiv till kommitténs förslag om årlig information från regeringen till riksdagen om utvecklingen på integritetsskyddsområdet, att Datainspektionens roll bör breddas samt att en nämnd eller liknande ska inrättas med uppgift att vaka över integritetsskyddet på hela samhällsområdet. Förslagen innebär att skyddet för medborgarnas integritet stärks rent generellt och också att skyddet i enskilda fall stärks. Det ökar förutsättningarna för medborgarnas förtroende för att deras integritet skyddas samtidigt som viktiga samhällsfunktioner utförs. I detta ärende har generaldirektören Gudrun Antemar beslutat. Kammaråklagaren Johan Lindmark har varit föredragande. Gudrun Antemar Johan Lindmark Kopia för kännedom till: 1. Justitiedepartementet (Åklagarenheten) 2. Åklagarmyndigheten