Stolpverk i timringstradition

Transkript

1 Stolpverk i timringstradition Enkel handledning i projektet - Historisk Träbyggnadshantverk är hållbart. Av Jonas Granström och Ulrik Hjort Lassen Att bygga en takstol av odimensionerat virke med enkla handverktyg är inte så svårt. En undersökning av Jonas Granström 2009 har visat att det inte heller behövar vara så tidskrävande som man skulle kunna tro. Detta är ett urdrag ur Jonas undersökning som är gjort om till en enkel handledning med schematiska bilder och kortfattade beskrivningar. Metoden bygger på kunskapen om hur man i Sverige tillverkar takstolar efter mall, dvs att man först bygger en takstol enligt de mått som byggnaden ger, och sedan masstillverkar takstolar efter denna mall. Den tänkte byggnadens storlek i exemplet är 4 meter med ett takutsprång på 40 cm och taket är ett tredjedelstak, det vill säga att man delar husets bredd med tre och det måttet som man får blir höjden från hammarband till nock. Taklutningen blir då ca 34 grader. Efter denna metod går det att tillverka två takstolar per dag och person från runt obarkat timmer till färdig takstol. 1 av 17

2 Förberedelser Virket fälls i skogen med en bröstdiameter av 5-6 tum ( cm). Av ett träd fås optimalt virke till en takstol, det vill säga två högben och en hanbjälke. Högben Nock Hanbjälke takfot / taktass Längden från nock till takfot (ovankant hammarband och utsida vägg) blir ca 2,5 meter och med takfoten och lite extra i nock blir det längder på ca 3 m, där hanbjälken blir 2-2,5 meter beroende på hanbjälkens placering. Timret till stommen kan med fördel hålla lite större dimension av de översta delarna av trädet. 2 av 17

3 Tillverkning av mallen Först utväljas virket till den första takstolen. Eftersom den skall vara mall till resten av takstolarna väljes med fördel de rakaste och jämnaste stockarna. 1. Gör ett bra upplag för virket, ett upplag för vardera taktass och ett för nocken. Upplagen för taktassarna kan gärna göras av en stock. På den märks ut för husets bredd och hammarbandet, samt var nocken ska vara. Det ger ett stabilt upplag och gör det enklare att bygga mallen. För att nocken skall bli centrerad så används en ribba som passare för att få en vinkelrät märkning från det undre upplaget till där högbenen möts i nock. Att använda en passare för att få 90 är en bra metod. (För praktisk geometri se valvslagning av Anders Göranson (2016) s. 41) 3 av 17

4 2. Bila sidorna på högbenen efter frihand. Tjockleken ritas på vid tassen där det är viktigt att den blir jämn. Detta görs med fördel vid sidan om takfotsutslagningen. Efter att båda sidor har bilats tas resten av barken av med barkkniv/bandkniv. Det finns ingen anledning att vara noggrannare än det man kan med ögonmåttet. Genom att bila på frihand kan man följa trädets naturliga form. Det gör att man kan tar bort mindre material och får en starkare takstol. Om man snörslår en krokig stock av allt för klen diameter så finns risken att det blir för lite material i böjens ytterkant och att man på så sätt försvagar virket i onödan. En fördel med att bila sidorna på virket är att man genom att göra så styr sprickbildningen till mitten av stocken. Det gör att man inte försvagar den undre del av högbenet som blir utsatt för drag och inte den övre delen som blir utsatt för tryck. Virket blir också mer lätthanterligt. Det vanligaste när man dimensionerar virke är att man lägger ryggen upp, det vill säga att den största böjen läggs uppåt, men det kan här rekommenderas att man fixerar virket med den största böjen åt sidan. Det möjliggör att man inte behöver ta bort så mycket material när man bilar takstolens ovansida. När man skall bila klentimmer är det en fördel att använda kilar i stället för eller som komplement till timmerhakar, eftersom det gör att risken att virket vrider sig och hamnar ur läge minskar. At virket vridar sig beror mycket på att egentyngden inte är stor nog och därmed inte lyckas motverka momentet som uppstår när yxan träffar virket. 4 av 17

5 3. Borra hål ca 60 cm upp från taktassen för att kunna dymla fast virket i upplaget (1). (2) Plana undersidan av högbenet just i mötet i nocken (2). (1) 4. Mät ut nocken, det skall vara samma längd på båda högbenen. Rita på och hugg ihop halvt i halvt. Uppritningen görs med blyertspenna och mall eller tumstock och ögonmått. Huggningen görs med fogsvans och yxa. Det kan finnas behov för lite tillpasning, och när skarven är tät borras et hål och en dymling slås i. 5 av 17

6 5. Plana ovansidan på mallen, högbenens ovansida, där takläkten ska ligga an. För att få mallens ovansida helt rak slås med fördel ett krittsträck som man kan hugga efter. Det krävs bara två tums anläggningsyta för att kunna spika läkten i, så man kan med fördel lämna en del vankant. Undersidan på högbenet bilas inte annat än nere vid taktassen och vid hanbjälken. Fördelarna med det är många, bland annat att man får en starkare takstol genom att inte bryta fibrerna i takstolens undersida. Man förskjuter dessutom märgen så när virket torkar får man på det viset en naturlig överhöjning av takstolen som ytterligare bidrar till hållfastheten. En annan fördel är att man sparar tid. 6 av 17

7 6. Hanbjälken bilas först på sidorna på frihand. Där den skall fällas in i högbenen huggs den fyrkantig för att den skall bli lättare att passa in. Högbenen huggs till efter ögonmått där hanbjälken skall fällas in. Detta måttet bestäms efter behov, men det skall beaktas att det är hanbjälken som ger takstolen sin stelhet och styrka, och den bör placeras parallellt med underlaget för taktassarna 7 av 17

8 7. Hanbjälken läggs upp på högbenen i den bestämde höjden och här kontrolleras att den är parallel med underlaget (hammarbandet). 8. Med en mall märks hanbjälken för var den skall huggas (halvt i halvt), och det syftas upp med samma mall var den skall sågas. Hanbjälken sågas med fogsvans och huggs med yxa. Det är bäst att först märka på hanbjälken och hugga/ såga mötet där, för att sedan lägga den tillbaka på högbenen och märka på där man skall fälla in den. På så sätt har man en möjlighet att justera genom att föra hanbjälken lite närmare nock. 8 av 17

9 9. När hanbjälken är huggd påritas högbenet vid att rita längs sidorna. Kantarna vinklas ned på ögonmått och djupet uppskattas efter höjden på hanbjälkens bladning. Här finns det möjlighet att göra en halv laxstjärt som blir starkare än en rak bladning. 10. Urtaget i högbenet sågas med fogsvans och huggs sedan rent med yxa. När urtaget är klart slås hanbjälken ned och fastdymlas. 9 av 17

10 11. Taktassarna huggs till i den form som önskas. Dymlingarna vid nock och hanbjälkarna kapas, men vid takfoten lämnas dymlingen med 8-10 cm och spetsen fasas. Hanbjälkarnas utstick huggs till vid ovankanten på högbenen. Takfotsmallen är sedan klar. 10 av 17

11 Tillverkning av takstolar efter mallen 12. Högbenen huggs på två sidor efter frihand och där högbenen skall huggas ihop i nocken planas den nedre sidan, som i punkt 2. Barken på undersidan tas bort med bandkniv. Ett hål borras för att fixera högbenet på mallen, Hålet borras lite längre upp (5 cm) från tassens spets än där dymlingen i mallen sitter och ca 5 cm från det område där man senare vill att takstolens ovansida ska planas. Mallen med dymlingen syns till höger i bilden. 11 av 17

12 13. Högbenen läggs upp ovanpå takstolsmallen så att det borrade hålet passar ned över dymlingarna vid takfoten på takstolsmallen. I detta läge kan man justera hur mycket som ska bilas på takstolens ovansida genom att justera vinkeln. Det är en fördel att lägga timret så att man bara behövar hugga bort lite på ovansidan av takstolen (huggyta på 2-3 tum), eftersom det sparer både tid och material. Högbenen märks på med mall och och sågas/ huggs ihop. 12 av 17

13 14. Högbenen samlas med en dymling i nock och ovansidan av högbenen bilas med den underliggande takstolsmallen som riktlinje. Genom att högbenen är fastdymlade i mallen under ligger högbenen fast och genom att syfta ner längs det som man har huggit på mallen kan man få till ett väldigt bra resultat. En stor fördel med detta arbetssätt är att man eliminerar alla mätfel och därför kan vara säker på att alla takstolar blir lika. Här behöver man inte använda snörslå för att få en plan och rak ovansida. 13 av 17

14 15. Hanbjälken huggs på två sidor efter frihand och fyrkantig där den möter högbenen. På högbenet huggs också en liten planing där hanbjälken kommer att vara. Hanbjälken läggs sedan upp, märks och huggs som beskrivits i steg 7-10 Taktassen huggs efter den underliggande mallen. 14 av 17

15 16. Hanbjälken fästs med en dymling. Det gäller att inte borra för långt, så att man borrar ner i mallen under. 17. Hugg bort det av hanbjälken som sticker ut, justera eventuella missar och kontrollera arbetet. Om man är nöjd är det bara att lyfta takstolen från mallen och börja på nästa. 15 av 17

16 Stommen Härunder och på motsatta sidan ses det färdiga projektet som Jonas Granström byggde i sitt examensprojekt, och det är ett exempel på hur den underliggande stommen kan se ut. Dock var Granströms reflektion att den kunde vara gjort med bättre och mer hållbara träförbindningar än det var i de förlagor som han byggde efter. Alla liggande delar är byggde ungefär som en liggtimmerstomme, och stolparna har sedan märkts på och tillverkats alla lika stora. Alla takstolarna är byggde efter den samma takstolsmall, och det är bara mallen som saknas på bilden. 16 av 17

17 Verktyg som kan/skall användas Mätverktyg och märkverktyg är: timmermansvinkel, penna, smygvinkel modell större, snöre, tumstock, riktbräda, snörslå, vattenpass och lod. Skärande verktyg är: kniv, yxa, knutyxa, bila, fogsvans, stämjärn 1.5, navare 1 och 1,5 s diameter. Övriga hjälpmedel: bockar av olika, timmersax, banor, bryne och kilar, (hävstänger för att underlätta transport och förflyttning av virke och timmer) och timmerhakar. 17 av 17