Sammanställning av kartering och uppmätning av torrfåran vid Bosgårdens kraftverk i Storån

Transkript

1 Sammanställning av kartering och uppmätning av torrfåran vid Bosgårdens kraftverk i Storån Arbetsmaterial Andreas Bäckstrand, Länsstyrelsen Västra Götaland Torrfåran vid Bosgårdens kraftverk biotopkarterades med hjälp av metodiken för biotopkartering vattendrag. Endast vattenbiotoperna karterades. Utmed torrfåran mättes bredd och djup vid 9 transekter med ca 100 m mellanrum. Djupet mättes vid 1/4, 2/4 samt 3/4 av torrfårans bredd. Biotopkarteringen och mätningen vid transekterna genomfördes först vid normal minimitappning som för dagen beräknades uppgå till 350 l/s. Därefter ökades vattenflödet i torrfåran. Önskemål var att 600 l/s skulle rinna i torrfåran. I praktiken efter kontrollberäkning vid erosionsskyddsdammen rann det ca l/s. En biotopkartering och inmätning av bredd och djup vid samma transekter genomfördes efter att flödet hade ökats. Biotopkartering och inmätning vid transekter genomfördes av personal från Länsstyrelsen och Marks kommun. Beräkning av flödet genomfördes av Roger Sandgren Vattenfall. Resultat Torrfåran har en längd på 916 m mätt från torrfårans mynning i Storån upp till den fiskväg som ligger längst ner i torrfåran. Torrfårans medelbredd vid normal minimitappning var 8,7 m med en max bredd på 22 m och en minsta bredd på 3 m. Vid en ökad minimitappning ökade medelbredden till 11,4 m med en max bredd på 27 m och en minsta bredd på 4 m. Torrfåran har en vattentäkt yta på m 2 vid normal minimitappning. Vid den ökade tappningen ökade arealen vattentäkt yta till m 2. Vattendjupet i torrfåran var i medeltal 0,4 m vid normal minimitappning. Största uppmätta djup var 0,9 m och minsta uppmätta djup var 0,05 m. Vid den ökade tappningen erhölls ett vattendjup på 0,5 m i medel. Största uppmätta vattendjup var 1,1 m och minsta uppmätta djup var 0,15 m. Den ökade minimitappningen medförde att vattendjupet ökade med ca 10 cm. Arealen vattentäkt yta ökade med ca 2000 m 2 vid ökad minimitappning. Torrfåran är en mycket fin biotop som till största delen består av stora stenblock och sten. På några ställen förekommer hällar. Bottenmaterial G.detritus F.detritus Lera Sand Grus Sten Block Häll Figur 1. Dominerande bottenmaterial i torrfåran.

2 Strömförhållandet vid normal minimitappning domineras av ett svagt strömmande vatten med ett relativt stort inslag av strömmande vatten (fig 2). Forsande vatten förekommer på vissa ställen men utgör inte dominerande strömförhållande på någon sträcka. Strömförhållande (längd i km) 0,1 0,6 0,2 0% 25% 50% 75% 100% Lugnflytande Svagt strömmande Strömmande Forsande Figur 2. Strömförhållande vid normal minimitappning i torrfåran. Vid den ökade minimitappningen ökade vattenhastigheten utmed hela torrfåran. Det dominerande strömförhållandet ökade från svagt strömmande till strömmande (fig 3). Forsande vatten dominerade nu utmed en sträcka. Ingen sträcka hade lugnflytande vatten som dominerande strömförhållande. Strömförhållande (längd i km) 0,1 0,7 0,1 0% 25% 50% 75% 100% Lugnflytande Svagt strömmande Strömmande Forsande Figur 3. Strömförhållande vid ökad minimitappning i torrfåran. Arealen lämpliga uppväxtområden för öring är stora i torrfåran (fig 4). Med ordinarie minimitappning uppgår arealen tämligen bra uppväxtområden ca m 2. Bottensubstratet är bra utmed stora delar av torrfåran men vattenhastigheten gör att biotoperna inte blir optimala för öring.

3 Uppväxtområde för öring (m2) ej lämpligt, kl 0 möjligt, ej bra, kl 1 tämligen bra, kl 2 bra-mycket bra, kl 3 Figur 4. Arealen uppväxtområden för öring i torrfåran vid normal minimitappning. Vid den ökad tappning i torrfåran fick man en för laxfisk lämpligare strömförhållande vilket medförde att biotopernas lämplighet för öring ökade en klass. Arealen tämligen bra till mycket bra uppväxtområden ökade till ca m 2 (fig 5). Uppväxtområde för öring (m2) ej lämpligt, kl 0 möjligt, ej bra, kl 1 tämligen bra, kl 2 bra-mycket bra, kl 3 Figur 5. Arealen uppväxtområden för öring i torrfåran vid ökad minimitappning. Referenser Degerman 2001 Degerman 1997

4 Bilddokumentation Nedan följer några bilder från inmätningen. Bild 1. Transekt 2 vid normal minimitappning. Bild 2. Transekt 2 vid ökad minimitappning.

5 Bild 3. Transekt 4 vid normal minimitappning. Bild 4. Transekt 4 vid ökad minimitappning.

6 Bild 5. Transekt 5 vid normal minimitappning. Bild 6. Transekt 5 vid ökad minimitappning.