Underlag till beredskapsplan för exotiska sjukdomar, parasiter och skadegörare på honungsbin. Foto: Apinordica

Transkript

1 Underlag till beredskapsplan för exotiska sjukdomar, parasiter och skadegörare på honungsbin Foto: Apinordica

2 Innehåll Ordlista och förkortningar Sammanfattning av verkställandeordningen Beredskapsplan för bisjukdomar med handlingsplaner. Presentation i verktyget VISTO Innehåll Inledning... 9 Beredskapsplanens syfte Lagstiftningen Allmänt i EU Allmänt i Sverige Ansvarsområden Vid misstanke/utbrott De första timmarna Hantera information och kommunikation Nationell ledningscentral, NLC Operativ ledningscentral, OLC Länsstyrelsens roll Expertgruppen Diagnostiskt laboratorium och artbestämning Bilagor a. Faktablad Lilla kupskalbaggen b. Faktablad Tropilaelapskvalstret c. Faktablad Trakékvalstret d. Riskbedömning e. Provtagningsinstruktioner för de respektive skadegörarna f. Analys av import- och införselrisker och övervakning av bigårdarna g. Jordbruksverkets beredskapsplan för krishantering inom sektorn, Alltid redo! h. Ansvarsfördelning och samverkan i. Stödfrågor till stabsledningen, NLC j. Framtagande av lägesbild k. Utbildning l. Beredskapsplanens översyn m. Resurser personal, utrustning med mera o. Kontaktlista till nyckelpersoner p. Kommentarer för brister i effektivt beredskapsarbete

3 Ordlista och förkortningar Anmälningspliktiga bisjukdomar Sjukdomar på honungsbin som finns upptagna i bisjukdomslagstiftningen och i EU lagstiftningen som ska rapporteras till behörig myndighet när en sjukdom eller smittämne misstänks eller påträffas. Epizootisk sjukdom Allmänfarlig djursjukdom som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa. Med allmänfarlig sjukdom avses sådana sjukdomar som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medföra stora ekonomiska förluster för samhället. Epizootiska sjukdomar hanteras i enlighet med nationell eller internationell bekämpningslagstiftning. Exotiska sjukdomar, parasiter och skadegörare Exotiska sjukdomar, parasiter och skadegörare är de i landet främmande, ej ännu konstaterade, sjukdomarna, parasiterna och skadegörarna. Import av honungsbin Import av honungsbin är när bina förs in i Sverige från så kallade tredje länder, det vill säga länder utanför EU eller EES. Införsel av honungsbin Införsel av honungsbin kallas det då man för in bin till Sverige från länder inom EU. Invasiva arter En invasiv främmande art hotar den biologiska mångfalden eller orsakar socioekonomiska skador och skador på människors och djurs hälsa om arten förs in och sprids. Att sådana arter slår ut lokalt förekommande arter och därmed utarmar biologisk mångfald är ett växande globalt problem. Notifiering Begreppet används vanligen när ett land meddelar (notifierar) andra länder och Europeiska Kommissionen om till exempel beslut eller sjukdomsfynd. SPS-avtalet SPS-avtalet är förkortning för engelskans Sanitary and PhytoSanitary measures. WTO:s avtal om sanitära och fytosanitära frågor. Regler kring handelshinder som enligt avtalet anses vara accepterade. Traces Trade Control and Expert System. Traces är en databas som är gemensam för hela EU. Både när djur och vissa djurprodukter flyttas mellan EU-länder och då de importeras från länder utanför EU, ska förflyttningen registreras i Traces. 3

4 Tredje land Tredje land kallas länder som inte är medlemmar i EU eller EES. I EES ingår Island, Lichtenstein och Norge. Förkortningar EC Europeiska Kommissionen EU Europeiska Unionen EES Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet. Det innefattar de 28 EU-länderna och tre utav de fyra EFTA-länderna (Island, Lichtenstein och Norge). LEIF Lednings- och Informationssystem För Jordbruksverket NLC Nationell Ledningscentral OIE OIE ör förkortning för det franska namnet Office International des Epizooties som står för Världshälsoorganisationen för djurhälsa. OLC Operativ Ledningscentral SLU Sveriges lantbruksuniversitet SVA Statens veterinärmedicinska anstalt VISTO Programvara Visual Strategy, som används för att visa visuella strategiska planer på ett logiskt och strukturerat sätt WIS Webbaserat informationssystem för Jordbruksverket 4

5 Sammanfattning av verkställande ordningen vid ett misstänkt utbrott Föreslagen handlingsplan vid ett utbrott av exotiska sjukdomar, parasiter eller skadegörare på honungsbin i Sverige. I valda delar kan planen användas även vid utbrott av exotiska sjukdomar på humlor. Åtgärder kan vidtas vid en lokal eller plats där humlor finns eftersom det är möjligt att bin av Bombus spp. kan vara värd för lilla kupskalbaggen. I skissen nedan över åtgärder som ska vidtas då beredskapsplanen aktiveras används förkortningen SLU för Sveriges Lantbruksuniversitet, EC för Europeiska kommissionen och OIE för Världshälsoorganisationen för djurhälsa. 5

6 Beredskapsplan för bisjukdomar med handlingsplaner. Presentation i verktyget VISTO En beredskapsstruktur med handlingsplaner för bisjukdomarna lilla kupskalbaggen, trakékvalster och tropilaelapskvalster byggs upp i programvaran VISTO. Samtliga dokument som behövs vid ett aktivt utbrott finns tillgängliga där och i LEIF. Strukturen överskådligt blir enligt följande bilder: 6

7 7 JORDBRUKSVERKET 2014

8 8 JORDBRUKSVERKET 2014

9 Inledning Binas betydelse och varför de behöver skyddas 2009 gjorde Jordbruksverket en utredning om vad som händer om honungsbina dör och vad vi kan göra för att förhindra att det sker (Massdöd av bin samhällsekonomiska konsekvenser och möjliga åtgärder, Jordbruksverkets Rapport 2009:24). Honungsbin har ett stort ekonomiskt värde utöver produktionen av honung och vax. De pollinerar också viktiga grödor och är nyckelorganismer för den biologiska mångfalden. I Sverige bedrivs biodling i alla län. Enligt en uppskattning finns det mellan och bisamhällen i landet. Den svenska biodlingen producerar honung och andra biodlingsprodukter för i huvudsak den inhemska marknaden. Branschen uppskattar värdet av dessa produkter till miljoner kronor. Jordbruksverket uppskattade år 2011 att det ekonomiska värdet av honungsbinas pollinering av odlade grödor i Sverige är på mellan 260 och 466 miljoner kronor. Den lagstiftning som rör biodlingen i Sverige syftar framför allt till att minska effekterna av vissa bisjukdomar och att hålla bina så friska som möjligt. En viktig del av lagstiftningen handlar om hur man får flytta bin och bikupor utan att sprida smittor inom landet så väl som mellan Sverige och andra länder. Jordbruksverket visade i sin utredning 2009 att det, utöver befintlig lagstiftning, behövs beredskapsplaner mot ett antal exotiska skadegörare då dessa utgör ett potentiellt hot mot den svenska biodlingen. Europeiska unionens strategi för djursjukdomar Principerna för Europeiska unionens strategi för djursjukdomar och dess viktigaste genomförandeverktyg kan sammanfattas enligt följande: Kontrollåtgärder Utrotnings- och övervakningsprogram Regionalisering System för anmälan av djursjukdomar Beredskapsplaner Referenslaboratorier Beredskapsplaner för hantering av epizootiska sjukdomar ska finnas i varje medlemsstat. Då kan de behöriga myndigheterna se till att de mest lämpliga åtgärderna vidtas snabbt med hänsyn till sjukdomsutbrottet. Bisjukdomar räknas dock inte till epizootiska sjukdomar så som lagstiftningen i dag är formulerad. Bisjukdomarna regleras i Bisjukdomslagen 1974:211 och i Bisjukdomsförordningen 1974:212. Vilka bisjukdomar som är anmälningspliktiga för veterinärer och ansvarig personal på laboratorier regleras i Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2012:24) om anmälningspliktiga djursjukdomar och smittämnen (senast ändrad genom SJVFS 2013:34). Särskilda hot från exotiska sjukdomar, parasiter och skadegörare på honungsbin ökar genom handel och flyttning av bisamhällen. Dessa företeelser ökar risken för att de dels förs in till Sverige och EU och dels att de får fäste. Detta kan orsaka stor ekonomiskoch ekologisk skada. 9

10 År 2003 stärkte Europeiska Kommissionen, genom förordningen (EU) nr 1398/2003, lagstiftningen om smittskyddet på bin för att skydda europeisk biodling genom att införa anmälningsplikt för lilla kupskalbaggen och tropilaelapskvalstret. Då ökade kraven på medlemsstaterna att ha kontroll på importer och införslar till EU. Det är i dag är förbjudet att importera paketbin (drottning och arbetsbin) till EU (förordningen (EU) nr 206/2010). Ett undantag finns för paketbin från Nya Zeeland. Det finns dock en betydande risk att smittade bisamhällen kan komma till EU och Sverige genom svärmar och vilda samhällen via hamnar, flygplatser, import/införsel av avläggare och drottningar, begagnad utrustning och import/införsel av biodlingsprodukter. Lilla kupskalbaggen kan även introduceras genom import av jord. Alternativa värdar som humlor och fruktsändningar kan också vara källor till introduktion av lilla kupskalbaggen, men risken här anses vara betydligt lägre. Beredskapsplanens syfte En beredskapsstruktur mot allvarliga skadegörare på honungsbin är av stor vikt för att förebygga brist av pollinatörer. Beredskapsplanens övergripande syfte är att effektivisera hanteringen och bekämpningen av eventuella utbrott för att skydda honungsbin i Sverige från att drabbas av exotiska sjukdomar, parasiter och skadegörare. Planen är i första hand framtagen för att skapa beredskap vid fynd av lilla kupskalbaggen, tropilaelapskvalster och trakékvalster men planen kan användas även vid fynd av andra exotiska sjukdomar, parasiter eller skadegörare. Tropilaelapskvalster Trakékvalster Foto: Ingemar Fries Foto: Ingemar Fries Lilla kupskalbaggen Foto: Ingemar Fries 10

11 Beredskapsplanen ska leda till att begränsa, bekämpa och kontrollera utbrott så att skadeverkningarna blir så små som möjligt bidra till att skapa effektivt smittskydd för att minimera risken för introduktion av sjukdomar, parasiter och skadegörare. betraktas som en modellbeskrivning till en handlingsplan för en eventuell upptäckt av någon exotisk sjukdom, parasit eller skadegörare på honungsbin i Sverige i framtiden, med särskilt fokus på lilla kupskalbaggen, tropilaelapskvalstret och trakékvalstret. Ytterligare beskrivningar av dessa finns i bilagorna och på Beredskapsplanen är inte endast riktad till myndigheter, utan ska också erbjuda biodlarna hjälp i form av kunskap i att upptäcka sjukdomar, parasiter och skadegörare och att kunna kontrollera dessa. Beredskapsplanen ska redogöra för bra kanaler för kommunikation för olika intressegrupper inom biodlingen och visa på hur informationen blir tillgänglig så snabbt som möjligt. Planen, som är rådgivande, identifierar de olika rollerna och ansvarsområdena för myndigheter, biodlare, deras organisationer och andra berörda så att de angivna målen kan nås. Planen beskriver den organisationsstruktur som gäller enligt besluts- och arbetsordningen för Jordbruksverkets krisorganisation, med ansvarsfördelning och de författningar som behövs för att strategiskt och taktiskt i praktiken kunna hantera ett eventuellt utbrott. Åtgärderna grundar sig på den kunskap vi har idag om lämpliga bekämpningsmetoder. Åtgärderna är framtagna för att minimera skadeverkningen på biodlingssektorn och andra relaterade verksamheter. Ett stärkt partnerskap mellan berörda parter är viktigt för att uppnå ett lyckat resultat av identifiering av hoten mot bihälsan och att kunna hantera dessa. Planen är ett levande dokument. Den kommer att förändras i takt med att förändringar sker, eller när nya rön kring spridningsförfarande och kontroll av särskilda sjukdomar, parasiter och skadegörare publiceras. Planen kommer att få en översyn vart tredje år eller mer frekvent vid behov. Det övergripande ansvaret för översynen har Jordbruksverket. Verket ska vid behov konsultera expertis inom biodling, bisjukdomar, epidemiologi och sjukdomsbekämpning samt inom juridik. Verket ska också hålla branschens intressenter i Sverige informerade om ändringar i beredskapsplanen. Jordbruksverket, länsstyrelserna, länsveterinärerna och bitillsynsmännen bör ha god kännedom om planen. På länsstyrelserna är dels samtliga länsveterinärer berörda och dels bitillsynshandläggarna i de sju län som samordnar landets bitillsyn. Målsättningen är att planen ska vara allmänt känd och finnas fritt tillgänglig och möjlig att ladda ner från Jordbruksverkets webbplats, till vilken andra intressenter kan ha länkar från sina webbsidor. Jordbruksverket och länsstyrelserna ansvarar för att erbjuda regelbunden utbildning av personal som blir berörda vid ett utbrott. 11

12 Lagstiftningen EU-lagstiftningen ger verktyg för att minimera riskerna av introduktion av skadegörare, parasiter och sjukdomar in till EU, särskilt för lilla kupskalbaggen och tropilaelapskvalster. Den svenska lagstiftningen ger oss verktyg för att kontrollera och bekämpa skadegörare, parasiter och sjukdomar i Sverige. Dessa lagstiftningar beskrivs nedan. De skapar det ramverk vi har att rätta beredskapsplanen efter då vi ska hantera, bekämpa och kontrollera exotiska sjukdomar, parasiter och skadegörare på honungsbin. Allmänt i EU Rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 om fastställande av djurhälsokrav i handeln inom och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte faller under de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i bilaga A.I till direktiv 90/425/EEG Rådets direktiv 92/65/EEG fastställer djurhälsokrav vid handel inom och import till EU av vissa djur, däribland bin, och kräver att sändningar av bin mellan medlemsstaterna och in till unionen måste åtföljas av ett hälsointyg. Hälsointyget ska vara utfärdat av den behöriga myndigheten i antingen ursprungsmedlemsstaten eller exportlandet. Hälsointyget ska bekräfta att bina är fria från anmälningspliktiga skadedjur, parasiter och sjukdomar. Lagstiftningen ställer krav på att medlemsstaterna kontrollerar förflyttningar av bin, både mellan medlemsstaterna och till EU från tredje land. Detta sker i Traces (Trade Control and Expert System). Veterinärer använder Traces för intyg för djur och vissa djurprodukter som ska ut ur Sverige. Traces används också vid gränskontroll av levande djur och djurprodukter som importeras från länder utanför EU. Bilaga A i direktivet listar amerikansk yngelröta och tropilaelapskvalster som anmälningspliktiga sjukdomar och skadedjur hos honungsbin och lilla kupskalbaggen som ett anmälningspliktigt skadedjur på honungsbin och humlor. Den som misstänker förekomst av dessa skadedjur och sjukdomar i sina samhällen ska omedelbart underrätta behörig myndighet. I bilaga E i direktivet regleras hälsointygskrav mot dessa skadedjur och sjukdomar för handeln mellan medlemsstaterna. Rådets direktiv 92/65/EEG är införlivat i svensk lagstiftning genom Statens Jordbruksverks föreskrifter (SVJFS 1996:24) om införsel av djur, sperma, ägg och embryon. Kommissionens förordning (EG) nr 1398/2003 av den 5 augusti 2003 om ändring av bilaga A till rådets direktiv 92/65/EEG för att uppta skalbaggar av typen Aethina tumida, Tropilaelaps kvalster (Tropilaelaps spp.), ebola och apkoppor i bilagan Förordningen fastställer att lilla kupskalbaggen och/eller tropilaelapskvalster är anmälningspliktiga och alla biodlare som misstänker att deras samhällen är angripna måste informera de berörda myndigheterna i sitt land. Kommissionens förordning (EU) nr 206/2010 av den 12 mars 2010 om fastställande av förteckningar över tredjeländer, områden eller delar därav från vilka det är tillåtet att föra in vissa djur och färskt kött till Europeiska union samt kraven för veterinärintyg Förordningen fastställer villkoren och klargör det ansvar och de skyldigheter som berörda myndigheter, veterinärer, djurhållare och allmänheten i epizootisammanhang har. Regelverket styr hälsointygskraven för import av både honungsbin (Apis mellifera) 12

13 och humlor (Bombus spp.) från särskilda länder utanför EU (import från tredje land) och vad som gäller i form av kontroller i mottagarlandet av sådana importer. I fallet med honungsbin är importen begränsad till bidrottningar med följebin. Import av paketbin till EU är förbjuden. Det finns ett undantag enligt Europeiska- och Nya Zeeländska veterinära avtal, kommissionens beslut (2006/854/EG)1, som tillåter import av paketbin från Nya Zeeland under särskilda omständigheter. Rådets direktiv 91/496/EEC av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land och om ändring av direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG Direktivet fastställer principerna för organisering av veterinärkontroller av djur som importeras till EU från tredjeland. (Det har införlivats i svensk lagstiftning genom Statens Jordbruksverks föreskrifter om veterinära kontroller av levande djur som förs in från tredje land till Europeiska unionen (EU), och Norge (SJVFS 1999:134) Rådets direktiv 82/894/EEG av den 21 december 1982 om anmälan av djursjukdomar inom gemenskapen Direktivet handlar om fastställande av den kodade formen och koderna för anmälan av djursjukdomar (och har införlivats i svensk lagstiftning genom anmälan enligt K4 i Epizootihandboken) Kommissionens förordning (EG) nr 282/2004 av den 18 februari 2004 om inrättande av ett dokument för deklarering och veterinärkontroll av djur från tredje land som förs in i gemenskapen (Den kompletteras genom Statens Jordbruksverks föreskrifter om veterinära kontroller av levande djur som förs in från tredje land till Europeiska unionen (EU), och Norge (SJVFS 1999:134) Allmänt i Sverige Lagstiftningen i Sverige när det gäller bin och biodling handlar om att bekämpa och förhindra spridning av allvarliga sjukdomar i landet, att förhindra att sjukdomar och smitta förs in i landet, samt att skydda bin mot skador av bekämpningsmedel. Biodlaren har ett ansvar för att förebygga och hindra att smittsamma bisjukdomar kommer in till Sverige eller sprids inom landet. Som utgångspunkt för regelverket finns bisjukdomslagen (1974:211) och bisjukdomsförordningen (1974:212), samt Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1996:24) om införsel av djur, sperma, ägg och embryon som reglerar införsel av bin och biodlingsprodukter. Ansvarig central myndighet är Jordbruksverket. För biodlare gäller enligt svensk bisjukdomslagstiftning anmälningsplikt vid misstanke om varroakvalster, amerikansk yngelröta och för trakékvalster. Enligt 5 bisjukdomsförordningen ska rapportering ske till bitillsynsman eller till länsstyrelsen. 1 Kommissionens beslut av den 26 juli 2006 om godkännande på Europeiska gemenskapens vägnar av ändringar av bilagorna V och VIII till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Nya Zeeland om sanitära åtgärder vad avser handeln med levande djur och animaliska produkter. 13

14 För veterinärer och ansvariga på laboratorium gäller, enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2012:24) om anmälningspliktiga djursjukdomar och smittämnen, anmälningsplikt vid misstänkta eller konstaterade indexfall av lilla kupskalbaggen, tropilealapskvalster, trakékvalster, amerikansk yngelröta, europeisk yngelröta samt varroakvalster. Av 8 framgår att anmälan av misstanke av en epizootisk eller zoonotisk djursjukdom ska göras enligt bestämmelserna i 3 epizootilagen (1999:657) och 3 zoonoslagen (1999:658). Anmälan ska ske till Jordbruksverket och länsstyrelsen i det berörda länet. Författningar och beslut om smittförklaring Bisjukdomslag (1974:211) Bisjukdomsförordning (1974:212) Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2012:24) om anmälningspliktiga djursjukdomar och smittämnen Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1992:38) om bekämpning av amerikansk yngelröta och varroasjuka hos bin Statens jordbruksverks beslut (SJVFS 2014:9) om smittförklaring med anledning av amerikansk yngelröta och varroasjuka hos bin Handel med bin och produkter från bin Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1996:24) om införsel av djur, sperma, ägg och embryon Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:84) om befattning med animaliska biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:70) om utförsel av vissa djur samt sperma, ägg och embryon från vissa djur till länder inom Europeiska unionen (EU) Regelverk vid provtagning och hur avlivade samhällen ska omhändertas Författningar om animaliska biprodukter (ABP-regelverk), t.ex. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:84) om befattning med animaliska biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur Lagen (2006:806) om provtagning på djur, med mera. (provtagningslagen) Miljöbalken (1998:808) Avfallsförordningen (2011:927) (Deponilagstiftningen) Ansvarsområden Generellt Jordbruksverket leder och samordnar förebyggande åtgärder samt bekämpning av de skadegörare på honungsbin som är reglerade i lagstiftningen. 14

15 Länsstyrelserna har enligt bisjukdomsförordningen ansvar för kontrollen inom respektive län över efterlevnaden av bisjukdomslagen och föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Det operativa arbetet sköts av bitillsynsmän, som har utsetts av länsstyrelsen. Bitillsynsmännen, som alltså utses av länsstyrelsen, ska medverka i sjukdomsbekämpning utifrån de föreskrifter som Jordbruksverket beslutat. För amerikansk yngelröta har bitillsynsmännen långtgående befogenheter då de kan besluta om avlivning och destruktion av bisamhällen med kliniska symtom. Bitillsynsmännen kan med stöd av bisjukdomsförordningen mobiliseras vid utbrott av trakékvalstret. Vid fynd av tropilaelapskvalstret och lilla kupskalbaggen kan vi inte använda bitillsynsorganisationen eftersom dessa skadegörare inte finns upptagna i bisjukdomsförordningen. Istället kan vi med stöd av provtagningslagen (se ovan) använda läns- och distriktsveterinärer. Tyvärr saknar dessa ofta relevant kunskap gällande honungsbin och deras sjukdomar. Detta innebär i praktiken att bitillsynsmännen kan behöva biträda veterinärerna vid fynd av tropilaelapskvalstret och lilla kupskalbaggen. Svenska Blå Stjärnans utbildade personal för bekämpning av bisjukdomar kommer att kunna assistera bitillsynsmännen i deras arbete. Vid misstanke/utbrott Anmälan om ett misstänkt eller konstaterat primärfall av lilla kupskalbaggen, tropilaelapskvalstret eller trakékvalstret ska göras till Jordbruksverket eller länsstyrelsen. Anmälan efter kontorstid ska ske till tjänsteman i beredskap, TiB, via SOS-alarm telefonnummer Högst ansvarig (under generaldirektören) för kontroll och bekämpning av exotiska sjukdomar, parasiter och skadegörare på honungsbin är chefen för avdelningen för djurskydd och hälsa. Denna ansvarar för att bekämpningen startar och fullföljs eller avbryts. Vid misstanke om eller konstaterat fall av exotiska sjukdomar, parasiter och skadegörare på honungsbin har chefen för djurskydd och hälsa ansvaret för att vid behov sammankalla och leda en central (nationell) ledningsgrupp. Denna chef har också ansvaret för att en Nationell ledningscentral (NLC) upprättas på Jordbruksverket. Den nationella ledningsgruppen tar beslut i övergripande, strategiska och andra viktiga frågor. NLC ansvarar för att beslut tagna i den nationella ledningsgruppen genomförs. NLC ger sedan riktlinjer för arbetet vid de regional/lokala kontrollcentraler (OLC) som Jordbruksverket upprättar i närheten av en plats där ett utbrott finns. OLC upprättas i samverkan med berörda länsstyrelser. Länsstyrelserna ansvarar för att upprättande av sådana kontrollcentraler är förberett. En OLC bemannas med personal anställd av Jordbruksverket och ansvarar för det praktiska fältarbetet och för vissa beslut som gäller lokal/regional nivå, t.ex. beslut om restriktioner. En person (oftast en stationsansvarig distriktsveterinär eller en specialutbildad så kallad Epiteamveterinär) utses av Jordbruksverket till chef på OLC. Denna chef ska fortlöpande rapportera vidtagna åtgärder till NLC och samråda om lämpliga strategier. På Sveriges referenslaboratorium för bihälsa vid SLU i Uppsala, träder en i förväg förberedd expertgrupp under samverkanslektorns/professorns ledning i funktion. Gruppen samordnar SLU:s aktiviteter inom aktuella ansvarsområden. Täta telefonmöten hålls mellan representanter vid berörda myndigheter och vid behov eventuella representanter från berörda näringsorganisationer så att bekämpningen genomförs på ett 15

16 effektivt sätt i linje med centralt fattade beslut. På detta sätt når information snabbt samtliga involverade instanser. De första timmarna Snarast, eller i vart fall inom ett dygn, efter att tropilealapskvalstret eller lilla kupskalbaggen påträffas på svenskt territorium, ska detta rapporteras till övriga EUländer, Norge, Europeiska Kommissionen samt till OIE (förordningen (EU) nr 1398/2003). Är fyndet begränsat till bin i karantänsliknande förhållanden ska detta framgå. För de fall där lilla kupskalbaggen, tropilealapskvalstret eller trakékvalstret påträffas i bisamhällen utanför karantänsliknande förhållanden ska landsbygdsministern informeras utan dröjsmål. För att få svaren på de frågor som angetts ovan behöver en lägesbild skapas och det beskrivs närmare i bilaga j i beredskapsplanen och i översiktsbilden av verkställande ordningen vid ett misstänkt utbrott. Hantera information och kommunikation Vid utbrott är det viktigt att budskap till biodlare och allmänhet är tydliga och korrekta. I beredskapsorganisationen ingår en informatör som arbetar med en kriskommunikation där man utser kontaktpersoner för media. I övrigt är informatören ansvarig för att ta fram språkregler, pressmeddelanden med mera. Kriskommunikationen styrs av Jordbruksverkets informationspolicy. För att underlätta informationsspridning vid utbrott längs med gränsen till Norge, Finland (inklusive Åland) och Danmark ska det på Jordbruksverket finnas uppdaterade kontaktuppgifter till relevanta institutioner i dessa länder. Se bilaga o om kontaktuppgifter. Intern kommunikation med kontinuerlig uppdatering i det aktiva arbetet vid ett utbrott sker i huvudsak genom det krishanteringssystem som Jordbruksverket förfogar över systemet kallas LEIF - Lednings- och informationssystem för Jordbruksverket. Där finns redan i förväg förberett med de dokument och underlag som är viktiga för att klara hanteringen av ett utbrott med kort varsel. De dokument som kommer att finnas tillgängliga är: Kartor över utbrottsområdet Information om skadegörarna Provtagningsmetodik Nödvändiga blanketter för både biodlare och inventeringspersonal (bitillsynsmän med flera) Information om hur och vart man sänder misstänkta prover Råd till biodlare om hur man ska hantera situationen och hur de ska agera vid misstanke om smitta. Jordbruksverkets webbplats kommer att vara nyckelplatsen för aktuell information om det eventuella utbrottet för allmänheten och övriga intressenter. Platsen kommer att uppdateras dagligen eller när det finns nya händelser att rapportera. Det kommer att finnas direktlänkar vidare till annan viktig information samlat på samma ställe. Detta kommer att finnas förberett i förväg inför eventuella utbrott. Länsstyrelserna har inte tillgång till LEIF utan då sker arbetet i WIS eller via E-post. 16

17 Nationell ledningscentral, NLC Vid misstänkt eller konstaterat utbrott av en allvarlig epizootisk sjukdom bildas på Jordbruksverket en Nationell ledningscentral, NLC, som leder, samordnar och ansvarar för bekämpningsinsatserna, anger strategier för bekämpningen samt fattar generella övergripande beslut. Chefen för Jordbruksverkets avdelning för djurskydd och hälsa är chef för NLC. Detta är utbrottets krisledning. Överlag ska epizootihandbokens struktur för bekämpningsorganisationen följas. Detta finns tydligt angett i Jordbruksverkets beredskapsplan för krishantering, Alltid redo! Vid fynd av lilla kupskalbaggen, tropilealapskvalster och trakékvalster ska alltid en NLC inrättas. Operativ ledningscentral, OLC I närheten av en plats där fall av epizootisk sjukdom har inträffat upprättar Jordbruksverket vid behov en OLC. Därifrån leds den operativa fältverksamheten. Kommunikationen inom denna grupp sker med hjälp av Jordbruksverkets datasystem LEIF (Lednings- och informationssystem för Jordbruksverket). I detta system finns förberett den information som behövs för att kunna sätta igång en krishantering enligt beredskapsplanen. Vid fynd av lilla kupskalbaggen, tropilealapskvalster och trakékvalster ska alltid en OLC inrättas. Huvudsaklig uppgift för OLC Ansvarar för smittspårningsarbetet på fältet utifrån delegationen från krisledningen inom sitt regionala/lokala ansvarsområde. OLC utför beslut om restriktioner och bekämpningsåtgärder inom sitt ansvarsområde enligt delegationen. Innan delegationen utfärdats leds arbetet av krisledningen (operativa gruppen) och OLC effektuerar de beslut som krisledningen tagit. OLC leds av insatschefen, insatschefen utses av krisledningen. OLC har egna funktioner inom verksamheterna: logistik, informationstjänst och personaltjänst, IT. OLC rapporterar smittspårningsarbetet kontinuerligt till krisledningen. Arbetsuppgifter: Leder och samordnar smittspårning och bekämpningsinsatser regionalt/lokalt i samband med utbrott av exotiska sjukdomar, parasiter och skadegörare på honungsbin utifrån krisledningens bestämmande. Leder fältenheterna inom sitt tilldelade geografiska ansvarsområde. Samverkar med den centrala organisationen och andra berörda myndigheter avseende bekämpning, provtagning, informationsinsatser med flera. Ansvarar i övrigt för externa kontakter med andra organisationer och myndigheter inom sitt geografiska ansvarsområde. Efter delegation fattar OLC självständiga beslut inom ramen för sitt ansvarsområde/delegation. 17

18 Sammanställer smittspårningsresultat och bekämpningsinsatser (lägesbild) kontinuerligt till krisledningen. Samverkar med krisledningen. Deltar regelmässigt i möten/telefonmöten med krisledningen och/eller andra myndigheter enligt krisledningens bestämmande. Ansvarar för logistiken inom eget OLC. Ansvarar för personaltjänsten inom eget OLC, men samverkar med krisledningens personalgrupp inom området personaltjänst. Ansvarar för att inkallad personal till eget OLC omhändertas vad gäller introduktion, arbetsplanering/schema, mat och logi. Ansvarar för IT-tjänsten inom eget OLC i samverkan med krisledningens ITgrupp och service- och logistikgrupp. Ansvarar för egen OLC:s informationstjänst samt för de lokala mediakontakterna. Samverkar med och ger underlag till krisledningens informationsgrupp för nationell lägesrapportering. Insatschefen ansvarar för att genomförda åtgärder loggas, digitalt alternativt manuellt. Länsstyrelsens roll Länsstyrelsen har enligt förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap ett särskilt samverkansansvar gentemot Jordbruksverket när det gäller en sådan händelse som ett epizootiutbrott. Länsstyrelsen ordnar utbildningar, såsom regionala - lokala beredskapsövningar för veterinärer och andra personalkategorier i länet som kan bli berörda vid ett epizootiutbrott (se utbildning). Länsveterinären ska regelbundet informera djurägare och praktiserande veterinärer i länet om epizootiska sjukdomar och på så sätt upprätthålla en hög sjukdomsberedskap. Samtliga länsstyrelser kan bli involverade i bekämpning av lilla kupskalbaggen, tropilaelapskvalstret och trakékvalstret. Enligt 1 bisjukdomsförordningen biträder sju av landets länsstyrelser Jordbruksverket regionalt med bekämpningen av amerikansk yngelröta, varroakvalstret och trakékvalstret: Stockholms län ansvarar för bitillsynen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och Gotlands län Östergötlands län ansvarar för bitillsynen i Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län Skåne län ansvarar för bitillsynen i Skåne, Blekinge och Kronobergs län Västra Götalands län ansvarar för bitillsynen i Västra Götalands och Hallands län Dalarnas län ansvarar för bitillsynen i Dalarna, Gävleborg, Örebro och Värmlands län Västernorrlands län ansvarar för bitillsynen i Västernorrland och Jämtlands län Norrbottens län ansvarar för bitillsynen i Norrbottens och Västerbottens län 18

19 Dessa utpekade länsstyrelser har också ansvaret för att inrätta OLC vid utbrott av trakékvalstret, tropilaelapskvalstret och lilla kupskalbaggen. Expertgruppen Det nationella laboratoriet för bihälsa, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU i Uppsala, har ett övergripande ansvar för riskvärdering. En expertgrupp har sin bas på SLU, institutionen för ekologi och avdelningen för bin. Expertgruppen har följande sammansättning och funktioner: Samverkanslektor, SLU Laboratorieansvarig, SLU Bihälsokonsulenten Epidemiolog, Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA Handläggare biodlingsfrågor Jordbruksverket sammankallande Diagnostiskt laboratorium och artbestämning Det nationella referenslaboratoriet för bihälsa får ett övergripande ansvar för diagnostik av lilla kupskalbaggen, trakékvalstret, tropilaelapskvalstret och andra sjukdomar och kvalster kopplade till honungsbin och humlor. Detta referenslaboratorium är Sveriges lantbruksuniversitet, SLU i Uppsala. De bistår myndigheterna i Sverige med diagnos av bisjukdomar, parasiter och skadegörare på honungsbin. Rutiner och resurser för snabbt fastställande eller avfärdande av sjukdomen, skadegöraren eller parasiten finns. Under ledning av samverkanslektorn/professorn upprättas vid utbrott en epizootigrupp som samordnar SLU:s aktiviteter inom aktuella ansvarsområden. 19

20 Bilagor a. Faktablad Lilla kupskalbaggen LILLA KUPSKALBAGGEN Latinsk namn: Aethina tumida (Murray) Lilla kupskalbaggen kommer ursprungligen från Afrika. I USA har den gjort stor skada sedan den påträffades Påvisades 2002 i Kanada och Australien. Skador i samhällena: Skalbaggen kan föröka sig till stora mängder inom angripna samhällen där dess larver äter yngel, honung och pollen. Under vissa förhållanden förstör lilla kupskalbaggen utbyggda vaxkakor och orsakar jäsning och förstörelse av honungen genom dess exkrementer. Om angreppet är mycket starkt och okontrollerat dör bisamhället eller bina rymmer från kupan. Lilla kupskalbaggen är en anmälningspliktig skadegörare i Europeiska unionen. Enligt EU-lagstiftningen ska misstanke om eller påvisning av lilla kupskalbaggen anmälas till tillsynsmyndigheterna. Lilla kupskalbaggen har ännu inte påträffats i Europa, men det finns en allvarlig risk för introduktion av den. Registrering av biodlingen: Det är oerhört viktigt att alla biodlare anmäler sin biodling till Länsstyrelsen. Om placeringen av samhällen som löper risk för angrepp av lilla kupskalbaggen inte är känd äventyras möjligheterna att upptäcka ett tidigt angrepp, att genomföra utrotning och även att vidta mer långsiktiga åtgärder i händelse av en introduktion av lilla kupskalbaggen. EU-lagstiftningen förbjuder nu (med undantag av Nya Zeeland) import av paketbin eller samhällen från tredjeländer. Det är tillåtet att importera drottningar från ett mycket begränsat antal länder utanför EU. Dessa importregler är det främsta försvar mot införsel av lilla kupskalbaggen. Det är därför viktigt att varje biodlare respekterar EU:s lagstiftning och bidrar till övervakning av binas hälsotillstånd. Lilla kupskalbaggen kan inte utrotas om den väl har etablerats i ett område. Hur känner man igen lilla kupskalbaggen? Larven Larven är det skadliga stadiet för bisamhället när den förekommer i kupan. Den blir ungefär 1 cm lång, är gräddvitt och kan vid första c anblicken ser ut som en vaxmallarv (Galleria mellonella). Men vid närmare granskning kan de lätt skiljas. Lilla kupskalbaggens larv har 3 par långa framben, taggar på ryggsidan av varje kroppssegment och två stora taggar som skjuter ut från den bakänden. f d e Den vuxna skalbaggen Den vuxna skalbaggen är 5-7 mm lång och 2,5-3,5 mm bred (en tredjedel av storleken på ett arbetsbi). Ljusa när de kommer ur puppstadiet, mörknar sedan till brun/svart. Huvudet, mellankroppen och bakkroppen är tydligt åtskilda. Ett viktigt kännetecknen är att dess täckvingar (d) är kortare än bakkroppen vilket innebär att denna syns (e). Lilla kupskalbaggen har också tydligt "klubbformade" antenner (f). 5-7 mm Bilder: Otto Boecking, Food and Environment Research Agency (Fera England), Ingemar Fries och Preben Kristiansen 20

21 LIVSCYKEL Lilla kupskalbaggen kan ha flera generationer per år (1-6) beroende på miljöförhållanden. Den befruktade honan lägger ägg (1,5 x 0,25 mm stora) i springor och sprickor i kupan eller direkt i cellerna (g celltäcket har här tagits bort). Äggen läggs i klumpar och en hona kan lägga ägg under sin livstid. Larvstadiet varar dagar. Larverna är allätare och äter yngel, pollen och honung. De fullt utvecklade larver förpuppas efter dagar. Förpuppningen sker i jorden utanför kupan, vanligen på ett djup av 1-30 cm och inom 20 m från bikupor. I sällsynta fall kan larverna krypa 200 m för att hitta lämplig mark. Mjuka och fuktiga jordar och en temperatur över 10 C är nödvändigt för att livscykeln kan slutföras. Puppan kan dock överleva vid lägre jordtemperatur om perioden är kortvarig (mindre 3 veckor ). Vuxna skalbaggar kryper vanligtvis fram efter 3-4 veckor, men kan krypa upp när som helst mellan 8 och 84 dagar beroende på temperatur. De kan flyga minst 10 km för att invadera nya samhällen. Vuxna skalbaggar kan överleva i upp till 9 dagar utan mat eller vatten, upp till 50 dagar på utbyggda vaxkakor och i flera månader på frukt. Spridning. Eftersom lilla kupskalbaggen är en bra flygare sker spridningen naturligt över relativt stor avstånd. Spridning förstärks och utökas till större områden genom flyttning av bisamhällen, svärmar, ramar och begagnade biredskap. Förflyttning av jord, frukt och alternativa värdar (t.ex. humlor ) kan också vara spridningsvägar. Symptom/ skador på bisamhällen Kliniska tecken på angrepp av lilla kupskalbaggen: - - Gångar/tunnlar i ramarna (larver gräver gångar) - - Förstört yngel (yngel som ätits av skalbaggens larver) - - Förändring av honungs färg och honung som jäser h Hur undersöker man bisamhället Observera att det är mycket svårt att upptäcka ett lågt antal skalbaggslarver eller ägg i kupan. Regelbundna undersökningar av samhällen i bigårdarna är viktiga för en tidig upptäckt. En fälla av antingen en bit wellpapp eller en skiva 4 mm korrugerad plast kan placeras på kupbotten. Vuxna kupskalbaggar kommer gömma sig för bina under skivan och kan ses när den tas bort. Undersökning kan också göras med hjälp av en bit kanalplast som skjuts in genom flustret och får ligga några dagar. De vuxna skalbaggarna gömmer sig i kanalerna, och kan sedan ses när skivan tas ut och töms genom att slå den mot ett fast underlag. Det är viktigt att upptäcka lilla kupskalbaggen så tidigt som möjligt. Vad gör man vid misstanke eller upptäckt av lilla kupskalbaggen? Anmäl så snart som möjligt till bitillsynen (bitillsynsman eller handläggare på Länsstyrelsen eller Jordbruksverket). Alla misstänkta stadier av lilla kupskalbaggen (vuxna, puppor, larver och ägg) bör omedelbart skickas till SLU (Inst. för ekologi, Box 7044, Uppsala) för identifiering. Använd en tät behållare. Ange i följebrevet: namn och adress samt upplysningar om bigårdens placering. Skicka inte levande skalbaggar (eller puppor, larver och ägg). Döda dem först genom att lägga dem i en frys över natten. Bilder: Otto Boecking, Food and Environment Research Agency (Fera England), Ingemar Fries och Preben Kristiansen 21

22 b. Faktablad Tropilaelapskvalstret TROPILAELAPSKVALSTER Latinsk namn: Tropilaelaps clareae Tropilaelaps mercedesae Tropilaelaps koenigerum Tropilaelaps thaii Det naturliga värdbiet för arterna är det stora asiatiska honungsbiet Apis dorsata och enligt några källor även Apis laboriosa, ett med A. dorsata närbesläktat bi som finns i Himalaya. Tropilaelapskvalster är anmälningspliktiga skadegörare i Europeiska unionen. Enligt EU-lagstiftningen ska misstanke om eller påvisning av tropilaelapskvalster anmälas till tillsynsmyndigheterna. Tropilaelaps har ännu inte påträffats i Europa, men det finns en allvarlig risk för introduktion av kvalster. Endast T. clareae och T. mercedesae har konstaterats som parasiter på Apis mellifera (det europeiska honungsbiet). Skador i bisamhällen: I samhällen med höga kvalsternivån orsakar tropilaelaps skador liknande de skador som uppkommer vid angrepp av varroa. Såväl vuxna bin som yngel dör i samhällena. Detta leder till minskad bistyrka och sammanbrott av samhället. A. mellifera-bisamhällen kan dö inom ett år efter angrepp av tropilaelaps. Registrering av biodlingen: Det är oerhört viktigt att alla biodlare anmälar sin biodling till Länsstyrelsen. Om placeringen av samhällen som löper risk för angrepp av tropilaelaps inte är känd äventyras möjligheterna att upptäcka ett tidigt angrepp, att genomföra utrotning och även att vidta mer långsiktiga åtgårder i händelse av en introduktion av kvalstren. EU-lagstiftningen förbjuder nu (med undantag av Nya Zeeland) import av paketbin eller samhällen från tredjeländer. Det är tillåtet att importera drottningar från ett mycket begränsat antal länder utanför EU. Dessa importregler är det främsta försvaret mot introduktion av tropilaelaps. Det är därför viktigt att varje biodlare respekterar EU:s lagstiftning och bidrar till övervakning av binas hälsotillstånd. Tropilaelaps kan inte utrotas om kvalstren väl har etablerats i ett område. Hur känner man igen tropilaelapskvalster? Kvalstret har 4 par ben. Det håller det första benparet upprätt likt antenner. Kroppen är inte uppdelad, utan framstår som i ett stycke (dvs. inget distinkt huvud, mellan- och bakkropp) Ljus-rödbrun kroppsfärg Storlek: ca 1 mm x 0,5 mm. T. mercedesae är något större än T. clareae. Synlig för blotta ögat, men mindre än Varroa destructor (a) Varroakvalster är större än tropilaelapskvalster och de flyttar sig relativt långsamt. Varroakvalster är krabbformat och bredare än det är långt. Däremot är kroppen hos tropilaelapskvalster längre än bred och det är ett kvalster som rör sig snabbt. a Livscykel Tropilaelapskvalstrets livscykel liknar varroakvalstrets, dvs. kvalstren förökar sig i honungsbinas yngelceller Längden av livscykeln är ca en vecka. Förökningen är större än varroakvalstrets. Vuxna kvalster lägger sina ägg på honungsbiets larver inuti yngelcellerna. Kvalstren livnär sig på hemolymfa (blod) i larver och puppor. Bilder: Food and Environment Research Agency (Fera England), Ingemar Fries och Preben Kristiansen 22

23 Tropilaelaps livnär sig uteslutande på honungsbiets yngel. Kvalstren kan inte livnära sig på vuxna honungsbin, de kan inte öppna hål på biets hud (kutikulan). Därför kan de inte överleva mer än dagar utan tillgång till biyngel. Spridning av kvalster. Spridning mellan bisamhällen sker med vuxna honungsbin genom felflygning, röveri och svärmning. Kvalster sprids även genom omflyttning av yngelramar och bin mellan samhällen. Spridning till nya områden kan snabbt ske genom flyttning av angripna samhällen. För att säkerställa att bina är friska är det viktigt att undersöka bisamhällena innan de flyttas. Symptom/ skador på bisamhällen Symptomen på angrepp av tropilaelaps liknar symptomen vid varroaangrepp: - missbildade vingar (och ben) - missbildad bakkropp - cellock med små hål (pga. bin som vill ta bort angripit yngel) - hålat /oregelbundet yngelmönster - dött yngel - krälande bin vid flustret eller framför kupan e Hur undersöker man ett bisamhälle De diagnosmetoder som används för varroa kan tillämpas även på tropilaelaps: - Regelbunden undersökning av nedfallet: 1. Lägg ett varroainlägg på kupbotten eller en skiva under nätet i en nätbotten (använd ev. något klibbande material på skivan ifall det finns många myror och tvestjärtar. 2. Undersök nedfallet regelbundet under sommaren. 3. Om det finns mycket nedfall (t ex efter vintern), kan det vara svårt att hitta kvalster. Undersök i så fall nedfallet med hjälp av spritmetoden. Häll nedfallet i ett glas och slå på sprit (T-röd) så att det står en bit över nedfallet kvalster kommer att flyta upp till ytan av vätskan. g - - Undersökning av biyngel (t.ex. genom avtäckning av yngelceller ): 1. Välj ett område med täckt yngel (drönar- eller arbetaryngel) där pupporna fått rosa ögon eftersom dessa inte så lätt går sönder. 2. Skjut in en avtäckningsgaffel under celltäcket parallellt med vaxkakan och lyft upp pupporna (g). De yngre stadierna av kvalstren är vitaktiga och kan vara nästan orörliga medan de sitter och livnär sig på pupporna. Äldre kvalster, som är mörkare, ses lätt mot de ljusa pupporna. - Undersökning med hjälp av ett av de medel/preparat som används mot varroa (t.ex. myrsyra, tymol eller Apistan): 1. Lägg ett varroainlägg på kupbotten eller en skiva under nätet i en nätbotten (använd ev. något klibbande material på skivan ifall det finns många myror och tvestjärtar). 2. Behandla enligt anvisningarna för medlet/preparatet. 3. Undersök för döda eller döende kvalster i nedfallet efter 24 timmar. Det är viktigt att upptäcka tropilaelapskvalster så tidigt som möjligt. Vad gör man vid misstanke eller upptäckt av tropilaelaps? Anmäl så snart som möjligt till bitillsynen (bitillsynsman eller handläggare på Länsstyrelsen eller Jordbruksverket. Alla misstänkta tropilaelapskvalster bör omedelbart skickas till SLU (Inst. för ekologi, Box 7044, Uppsala) för identifiering. Använd en tät behållare. Ange i följebrevet: namn och adress samt upplysningar om bigårdens placering. Skicka inte levande kvalster. Döda dem först genom att att lägga dem i en frys över natten. Bilder: Food and Environment Research Agency (Fera England), Ingemar Fries och Preben Kristiansen 23

24 c. Faktablad Trakékvalstret TRAKÉKVALSTER Latinsk namn: Acarapis woodii (Rennie) Trakékvalster är en anmälningspliktig skadegörare i Sverige. Enligt svensk lagstiftning ska misstanke om eller påvisning av trakékvalster anmälas till tillsynsmyndigheterna. Trakékvalster har ännu inte påträffats i Sverige, men det finns en allvarlig risk för introduktion av kvalstret. Trakékvalster kan ställa till problem för svensk biodling om det införs och etableras. Hur känner man igen trakékvalster? Trakékvalstret är inte synlig för blotta ögat, utan är ett mikroskopiskt kvalster Honan är c:a 160 x 80 μm och hannen mäter c:a 130 x 65 μm. På bilden till höger syns två vuxna kvalster och de stora äggen i en traké (biets andningsrör) som har invaderats av trakékvalster. Foto: Henrik Hansen Foto: Ingemar Fries Livscykel Trakéekvalstret lever hela sin livscykel inne i binas trakéer, och precis som varroa lever de på binas kroppsvätska. Det är bara när de skall ta sig från ett värdjur till ett annat eller när de ska ta sig från ena sidans trakéöppning till den andra sidan inom värdjuret, som de finns på binas utsida. Livscykeln sammanfattas i figuren nedan. 24

25 Spridning av kvalster. Spridning mellan bisamhällen sker med vuxna honungsbin genom felflygning, röveri och svärmning. Kvalster sprids även genom omflyttning av yngelramar och bin mellan samhällen. Spridning till nya områden kan snabbt ske genom flyttning av angripna samhällen. För att säkerställa att bina är friska är det viktigt att undersöka bisamhällen innan de flyttas. Symptom/ skador på bisamhällen Symptom på angrepp av trakékvalster: - minskande bistyrka i samhället - stora vinterförluster - krälande bin med spretande vingar på flustret och framför kupan - angripna bin lever kortare och samhällen där % av bina är angripna löper stor risk att dö över vintern. Traké som angripits av trakékvalster (överst) och frisk traké. Foto: Ingemar Fries Hur undersöker man ett bisamhälle Det är svårt för den enskilde biodlaren eller bitillsynsmannen att ställa diagnos på trakékvalster. Anledningen till det är att de är så små och att de förekommer dolda i binas trakésystem. För att hitta trakékvalster måste trakéerna prepareras fram och undersökas i mikroskop eller stereolupp. På bilden har en disk från mellankroppen skurits loss där de största trakéerna sitter. Muskulaturen i de skurna diskarna upplöses med 5 % kaliumhydroxid och de frilaggda trakéerna kan sedan undersökas. Angripna trakéer är lätta att påvisa med en stereolupp med c:a 25 gångers förstoring. Foto: Ingemar Fries Numera kan undersökning även genomföras med hjälp av molekylärbiologiska metoder Det är viktigt att upptäcka trakékvalster så tidigt som möjligt. Registrering av biodlingen: Det är oerhört viktigt att alla biodlare anmälar sin biodling till Länsstyrelsen. Om placeringen av samhällen som löper risk för angrepp av trakékvalster inte är känd äventyras möjligheterna att upptäcka ett tidigt angrepp, att genomföra utrotning och även att vidta mer långsiktiga åtgärder i händelse av en introduktion av kvalstret. Vad gör man vid misstanke om trakékvalster? Anmäl så snart som möjligt till bitillsynen (bitillsynsman eller handläggare på Länsstyrelsen eller Jordbruksverket. Vid misstanke om trakékvalster bör det omedelbart skickas prov till SLU (Inst. för ekologi, Box 7044, Uppsala) för undersökning. Ange i följebrevet: namn och adress samt upplysningar om bigårdens placering. Provet bör innehålla minst 100 bin. Skicka inte levande bin. Döda dem först genom att att lägga dem i en frys över natten. 25

26 d. Riskbedömning Skadegörare Sannolikhet för utbrott/fynd i landet (osannolik mindre medel- trolig nästan säker) Trakékvalstret Trolig (bin förs in från länder där parasiten förekommer) Tropilaelapskvalstret Lilla kupskalbaggen Mindre, men enstaka fynd måste åtgärdas, EU-lagstiftning Mindre, men enstaka fynd måste åtgärdas, EU-lagstiftning Sannolikhet för spridning av obehandlade utbrott (osannolik mindre medel- trolig nästan säker) Trolig Biodlaren kan inte se parasiten. Mindre Medel Konsekvens för drabbat bisamhälle (obetydlig mindre medel allvarlig förödande) Allvarlig, men på sikt kan svenska bin utveckla motståndskraft och då är konsekvensen medel. Medel, kanske allvarlig. Kvalstret kräver tillgång till bilarver. Svensk vinter medför att kvalstret inte kan överleva. Men det kan överföra virus och om obehandlat kan samhället hinna bryta ihop. Allvarlig (under sommarhalvåret) 26