Ni måste skicka pengar till staden Hamburg. Jag längtar tills jag får se er igen. Med vänliga hälsningar / Jackie

Transkript

1 Julia Gerlin

2 Del 1 Hej mamma och pappa, jag vet att ni säkert undrar vad jag om min kompis är men jag ska berätta: ni vet ju att jag alltid velat åkt båt på havet, så jag och min kompis Emma gick ner till hamnen en sväng för att titta lite på båtarna, och då såg vi en fantastiskt fin och snygg båt. Båten var väldigt stor och den var nästan av rent guld,det var också en stor brun mast i mitten av båten och ett segel som var svart. Båten heter Gullvivan. Så vi smög ombord på båten för att få se lite mer på den, men plötsligt så kände vi att båten började röra på sig. Vi sprang genast till utgången men då var det redan försent dom hade redan stängt så vi var tvungna att söka efter kaptenen, vi letade inte länge förs en vi hittade honom så vi sa till honom: -Du måste vända skeppet vi måste kliva av!

3 Men han skrattade bara och sa: ni får skylla er själva! Han sa också att han skulle åka mycket långt bort ända till Tyskland med sin last, jag tyckte att han hade en mycket konstig last för lasten som han skulle lämna i Tyskland var bara massa päron! Ni måste skicka pengar till staden Hamburg. Jag längtar tills jag får se er igen. Med vänliga hälsningar / Jackie

4 Del 2 Vi har nu varit på båten några dagar, men plötsligt så börjar båten vingla och dingla. Den åker åt vänster och höger. Just en sån stund kan det kännas väldigt obehagligt nästan som om nått hemskt skulle ske. Det blåser mycket och båten far åt alla olika håll. Det är mörkt och det blixtrar jag och min kompis hör dunder och blixtrar och ljudet från alla vågorna. Plötsligt hör vi ett konstigt ljud! Det är båten, det låter som om den håller på att gå sönder. En planka på båten knäcks av och faller ner i vattnet, det här skulle vara slutet tänkte vi. Fler plankor började gå sönder! Lasten måste vara för tung, båten kommer inte orka tyngden. Vi kommer bara längre och längre ner till vattnet och båten blir sakta mindre och mindre.

5 Vi tittar oss omkring, vi såg två livbåtar som var hela och skulle orka mig och Emma. Så vi klev på en av livbåtarna och paddlade ifrån båten, destå längre och längre vi kom bort från båten destå lugnare blev vi. Vi paddlade länge, vi fick turas om med det medans en paddlade fick den andra sova, och så höll vi på tills vi båda två låg och sov. Nästa gång när vi vaknade så låg båten strax intill en ö, vi kunde se land som inte var långt bort alls!! Vi paddlade fort in den sista biten in till land, jag kände plötsligt att jag klev på nått, jag tittade vad det var och det var en låda! Vi öppnade lådan för att se vad som fanns inuti, det var sju saker: lite päron, en lampa, en liten liten flaska med vatten, en kikare, en tom flaska, en spade och en karta som visade oss vart vi var.(men vi hade också med oss penna och papper) Det stod att vi var på ön: Stimjan. Det låter fint tycker vi, så långt som vi kunde se fanns det för det mesta bara palmer och sand,men solen sken och det var fint väder.

6 Och väldigt väldigt varmt, jag och Emma tänkte att vi skulle gå och bada lite. Och det gjorde vi också.

7 Del 3 -Du Emma, ska vi gå upp ur vattnet och sätta oss på sanden och vila lite? -Okej, Jackie. Vi går upp ur det varma plaskande vattnet och sätter oss ner i den mjuka sanden och tar en liten tupplur. Efter en stund vaknar vi och tänkte att vi skulle se om vi kunde hitta något fartyg på vattnet som åker förbi eller så. Plötsligt så hör vi ett brummaned ljud upp ifrån himlen. Vi tittar genast upp för att se vad det kom från! Det är ett stort flygplan som åker sakta över oss och väldigt nära också, det kommer sakta längre ner och en lucka i planet öppnas. Först ser vi bara en vit stor fläck, sedan efter några sekunder så ser vi en brun ganska stor fyrkantig låda som har en vit flygskärm på sig. Vi flyttar på oss en liten bit så att den inte ska landa på oss, den åker så långsamt ner mot marken och då menar vi långsamt!

8 När det äntligen har landat på sanden så går vi sakta fram till lådan och det satt en liten lapp på lådan också. På lappen stod det så här: Öppna mig nu, nu nu nu!! Den måste ha landat här av misstag tänkte vi. Eftersom att det stod på lappen att vi skulle öppna den så gjorde vi ju såklart det, först så såg vi inte var det var för någonting som låg i lådan. Det låg som en ljusbrun tunn liten filt över det som låg där, så man kunde inte se vad det var om man inte tog bort filten. - Jag vill inte ta bort filten, sa jag. -Men då måste ju jag göra det, sa Emma. -Ja precis, sa jag. Emma tog långsamt bort filten, hon verkade liksom inte vilja veta var som fanns i lådan. Men det ville jag, jag ville verkligen se vad som fanns där i den. Efter typ 1 minut så hade Emma tagit bort filten, under filten var det en låda till! Men den här gången så öppnade jag lådan det var en bok!

9 Boken såg gammal ut men ändå hållbar det var ett band som var knytet från framsidan och baksidan så om man skulle öppna boken så måste man knyta upp knuten. På framsidan på boken så stod det: Allt om allt. Vad kunde det betyda?

10 Del 4 Frukosten brukar vi äta strax efter soluppgången. Vi brukar oftast äta bär och bananer som vi plockat från träden och kokosmjölk för det växer kokosnötter i palmerna. Vi går och klättrar upp i en palm och kastar ner lite kokosnötter ibland så kan Emma få några på sig när jag kastar ner dom från trädet. På ön som vi är på så finns det ju inte så mycket frukost att välja på eftersom att det inte finns någon affär här. Men vi hittar alltid något ätbart att äta. Till lunch brukar vi äta lite päron för det har vi ju mycket av! Men middagen är alltid godast då brukar jag och Emma gå och plocka fisk i vattnet för nått fiskespö har vi ju inte, men efter vi plockat lite fisk så gör vi en eld och grillar den över den och så plockar vi lite mer kokosnötter. För det är den ända drickan som vi har, och vatten kan vi ju inte dricka för det måste man ju koka först och det kan vi ju inte göra.

11 Men jag börjar bli lite less på att äta samma saker varje dag, men vi har ju inget annat val förstås så det får duga. Om ni undrar om jag och Emma sett någon fågel så kan jag säga att det har vi verkligen det finns mycket fåglar här på ön både stora och små. Fast någon apa har vi inte sett än, men det skulle vara roligt om vi gjorde det fast när jag tänker efter så behöver jag nog inte se en apa ändå, tänk om den skulle hoppa på oss eller något sånt konstigt jag skulle hälst slippa det. Men ön är mycket vacker och sådär men jag vill ändå inte stanna här så länge till.

12

13 Del 5 Det är nu morgon och vi är på väg ner på stranden för att titta på soluppgången. Vi sätter oss ner i sanden och tittar på den vackra solen, men då säger Emma: -Jag ser något i vattnet! -Gör du men vart, kan du peka?! Emma pekar rakt framför mig och det ser ut som en flaska! Jag bryter av en en lång kvist från ett träd och försöker dra in saken, jag drog in den till land och ja det var en flaska. -Det ser ut som att det ligger ett papper i flaskan. Vi öppnade den och det var ett papper i det så gammalt ut minst 80 år gammalt skulle jag tro, jag drog ut pappret ur flaskan och öppnade det och tittade intressant på det. Det var en karta över vår ö och längst ut i hörnet fanns det ett kryss!! Såklart det är en skatt karta, den var gammal och hade lite färg på sig, krysset var rött och kartan var lite sliten och sönder ute i kanterna men det gick ändå att se på den.

14 -Vad roligt Jackie, sa Emma. -Ja verkligen, sa jag. Men undra vad skatten är för något och hur vi ska ta oss ditt!!

15 Del 6 Det är morgon, solen skiner och det är inte ett moln på himlen. -Du Emma, säger jag. -Ja,säger Emma. -Kan vi inte gå på den dära skattjakten nu när det är så fint väder? -Jo visst kan vi det. -Bra, det blir säkert roligt. Vi tar med oss lite saker som vi måste ha med oss vi vet ju inte hur länge vi blir borta. Vi tar med oss: 1.kokosmjölk 2.bananer,apelsiner,päron,fisk 3.spade och kikare, ett rep. Nu går vi, jag tar av mig skorna för det blir så jobbigt att gå i sanden med skorna på, Jag bär dom i handen. Det är långt bort till skatten om det nu finns någon vet vi inte men enligt kartan så ska det de. -Vi har gått i timmar är vi inte framme snart?! -Jag vet inte det är nog en bra bit till. Emma springer fort fram utan att se sig för och poof så är hon borta!!!

16 -Emma..Emma vart är du!!? -Jag är här nere titta ner. Jag ser henne i en djup grop nere i marken, jag ska hjälpa dig upp!! Jag använder mitt rep och drar upp Emma. -Du måste se dig för, Emma, var försiktig. -Spring inte ifrån mig, sa jag. -Ja förlåt mig Jackie jag borde inte ha sprungit ifrån dig. Vi springer sista biten tillsammans och vi ser något rött i sanden! Vi går några meter till och det röda som vi såg är ett kryss, Vi tar fram spaden och börjar genst gräva! Och nu ser jag skatten, vi tar upp den och öppnar den var en massa guld och smycken och mat som skulle räcka resten av livet!!

17 Del 7 Vi ligger och sover, men plötsligt vaknar vi av ett prasslande ljud det låter som när man tar ett papper och knycklar ihop det exakt så låter det. Vi är så trötta men vi måste ju få veta var det är för någonting som låter. Vid den nerbrunna lägerelden så sitter det ett djur, ett djur som vi aldrig sett förut den ser mycket märklig ut. Den har lila hudfärg och rosa tovigt långt hår, den är ganska kort typ en halv meter! När den ser oss så säger den: nana bla boom. -Vad heter du då, säger vi. -Nana bla boom, säger djuret. -Heter den så? Säger Emma till mig. -Jag tror det, sa jag. Men det ända märkliga är: var kommer den ifrån och hur kom den hit.

18

19 Del 8 Vi förstår ganska snabbt att djuret vi hittat inte är upptäckt av någon annan människa än. Vi bestämmer att djuret ska heta: Nana bla boom. Nana bla boom är en halv meter lång och hon äter för det mesta persika,vindruvor och lasang för det låg den matan vid lägerelden där hon satt. Hon låter gulligt hon pratar på ett bebis språk tycker vi att det för det mesta låter som. Nana bla boom är inte ett nattaktivt djur hon sover på nätterna men är mycket morgon pigg, hon är helst uppe på land men kan även vara nere i vattnet om hon vill det. Hon har ingen familj inga föräldrar men det verkar hon inte tycka gör någonting. Nana bla boom är oftast glad för vi har inte sett henne arg, vi har också fiskat med henne när hon äntligen fick napp så sa hon: Juppi skutti dina. Vad hon nu menade med det vet vi ju inte eftersom att vi inte förstod vad hon sa.

20 Men vi tror att det där hon sa var nått som jippi ungefär. Del 9 Efter fyra månader på Stimjan så börjar maten ta slut,vi har sett en annan ö vid horisonten. -Vi bygger en båt och åker ditt för vi måste ha mer mat! -Ja det gör vi hellre det än att svälta ihjäl. -Såklart och vem vet det kanske blir roligt också. -Vi måste ju ha trä för att bygga och en hammare, men det går inte ju. -Vi får hugga ner träd och palmer och använda rep så att dom sitter ihop vi får göra vårt allra bästa. Vi hugger ner 4 träd och hugger dom på mitten sedan tar vi repet och drar runt flotten så att den sitter ihop, flotten så att den blir skönare att sitta på. vi tar 4 grenar som åror två stycken var, vi drar ut den till vattnet. för att se att den verkligen flyter.

21 Den flyter, vad bra vi sätter oss på flotten och börjar paddla genast. Vi blir trötta i armarna men det är inget vi kan göra åt det, jag känner att det plötsligt börjar rycka i åran jag drar fort upp den det var ett bett nån har bitit på åran! Vi tittar ner i vattnet det var en haj eller vem vet det kanske var mer än bara en haj. Nu skyndar vi oss som bara den in till land, efter ca fem minuter är vi framme på ön. Vi kliver av flotten och lägger oss ner i sanden av trötthet.

22 Del 10 När vi kommer iland på den andra ön blir vi genast tillfångatagna av kannibaler. Kannibalerna vill koka oss levande nu direkt och vi vet ju hur mycket kannibalerna tycker om människokött. Men när de ser våra saker så kommer dom på andra tankar, dom tittar på vårt päron som låg på flotten. -Vet ni att om man äter det dära päronet så blir man stark och stor men man ska bara äta av det när man måste. -Hmm, men hur vet vi att ni inte lurar oss då? -Vi kan bevisa att vi inte ljuger får vi päronet så kan vi ta en tugga så blir vi starka och stora! -Nej vi ska bli starka och stora inte ni, men vi tror er då, sa kannibalerna med en arg min. Dom tog päronet och satt sig ner en bit därifrån.

23

24 Del 11 Kannibalerna lurar oss. Dom kommer på våran bluff och tar alla våra saker, Sedan binder dom oss och stoppar oss i en gryta full med kokande vatten. Det verkar som om vår sista stund är kommen, men Emma säger så här: -Ni vet väl att i en soppa måste man ha krydda ju annars blir den äcklig. -Hur vet du det då?! -För att jag lagar mat ofta hemma. Kannibalerna funderar och säger: -Ja du har nog rätt vänta här och rör er inte vi kommer tillbaka snart. I den korta stunden hoppar vi ur grytan och springer så fort våra ben orkar och sätter oss på flotten och börjar paddla och putta på. Och äntligen var vi borta från kannibalerna.

25

26 Del 12 Nu är vi tillbaka på vår egen ö. En dag ser vi ett stort skepp som är ganska nära vår ö. Vi börjar vifta med våra tröjor och palmblad. Bestättningen på skeppet ser oss och sätter en jolle i sjön, männen i jollen hämtar upp oss och tar oss tillbaka till skeppet. Väl ombord på skeppet så märker vi att det är ett gäng sjörövare som har räddat oss. Skeppet är fint det är mycket vackert och prydligt. Dom måste ha jobbat hårt med de. -Tack så mycket för att ni plockade upp oss från ön. -Det var så lite så, sa en man med rött hår och hård röst. Jag såg på båten att den heter: svarta madamm.

27 Del 13 Sjörövarkaptenen vill göra oss till sjörövare. Han ger oss riktiga sjörövarkläder och riktiga vapen. Han gav oss en dolk, kniv och pistol. Han säger också att han ska utbilda oss till riktiga sjörövare på en vecka. (första dagen) : Han säger att vi ska lära oss att kunna säga åt våra fiender på ett sätt så att dom lyssnar och till och med lyder oss. - Stick härifrån detta är vårat skepp och ni har inget att göra här går ni inte av båten nu så får ni gå på planken! Sa jag. Vi tränade och tränad tills kaptenen tyckte att det vart bra, det tog hela dagen att lära sig säga emot på ett sånt sätt men det var ju kaptenen som fick avgöra när vi var färdiga. Även om vi tyckte att vi var färdiga så betyde inte det att han tyckte likadant som oss. (andra dagen) : Kaptenen sa åt oss att vi skulle lära oss att binda fiender med rep runt masten, vi fick träna på han själv. Han brydde sig inte även om han fick stå sädära mot masten hela dagen han skulle göra oss till riktiga sjörövare och det var tufft men han gav inte upp.

28 Tillslut klarade vi det också, men när vi väl klarat det så sa kaptenenen: Nu är ni färdiga för idag och jag tänker gå och lägga mig nu och det ska ni också. Sedan när veckan tagit slut så hade vi lärt oss väldigt mycket om att vara sjörövare, vi kunde allt som kaptenen ville att vi skulle kunna. Han var mycket nöjd över det också, det märktes för att gick och berättade vad han lärt oss till alla på skeppet till och med för en liten fluga som satt på sidan av skeppet! Men flugan verkade inte bry sig ett enda dugg.

29 Del 14 En av sjörövarna ser i sin kikare ett handelskepp från Italien, Kaptenen ropar "ANFALL!!!". Nu har vi nytta av det vi lärt oss, skeppet kommer bara närmare och närmare oss. Vi gör oss beredda för attack, italienarna kastar över ankaren till varat skepp. -Gå genast härifrån, annars blir det plankan för er allihopa! -Men om vi inte gör som ni säger då, vad ska ni då göra?! Den frågan svarar ingenjag vill ha pengar på men vi går på dom en och en och binder dom. Sedan skickar vi ut alla på plankan men precis när vi håller på med att slänga i den första i vattnet så säger den: -Vänta lite låt oss inte gå på plankan för vi kan inte simma! Men om ni släpper oss så lovar vi att vi åker härifrån, vi lovar. -Okej då men vi kommer inte att släppa er fria på era villkor, Ni får hoppa i eran båt igen men vi knyter inte upp banden de får ni göra själva!

30 Vi slänger över dom till deras egen båt och ger dom en motor som vi sätter fast på deras båt.

31 Del 15 Vi tröttnar snart på livet som sjörövare och bestämmer oss för att fly från sjörövarskeppet. Det är natt och alla sover förutom jag och Emma, vi är vakna och tänker fly härifrån. Vi smyger till en av livbåtarna och ror sakta iväg från båten, vi hör någon som skriker: dom är borta dom har flytt!! Vi börjar ro ännu fortare nu dom ser oss och börjar ro på den stora båten. Vi ror så fort vi kan för att komma så långt bort ifrån dom som möjligt, vi ser land några meter ifrån oss men om vi åker ditt så kanske dom andra ser oss och följer efter vi måste komma längre bort från dom så så att dom inte kan se oss. Nu har vi tillräckligt med avstånd från dom så att vi börjar ro ännu fortare nu in till land och drar upp båten fort, och gömmer oss längre in på land. Dom åkte vidare och såg oss inte längre så nu var vi här utan piraterna!

32 Del 16 Nu när piraterna har försvunnit så hoppar vi på jollen och åker ut på havet igen. Det är tråkigt att bara sitta där och inte ha något att göra, Men efter tre dagar på havet så ler lyckan mot oss då ett kustbevakningsfartyg dyker upp och räddar oss!!! Fartyget tar hem oss tillbaka till hamnen i vår hemstad. Vi ser våra föräldrar där och vi kliver av fartyget och springer fram till om och ger dom en stor kram. Tidningarna är där och tar bilder och intervjuar oss för att skriva om vårt äventyr. Nästa dag stod det såhär i tidningen: Flickorna på havet Två flickor som är 10 år har nu kommit tillbaka till sitt hem dom har varit ute på havet länge och ett kustbevakningsfartyg har räddat dom, flickorna tycker att det har varit ett äventyr! Slut.

33