Foto: Petter Åkerblom. Trädplanens ABC

Transkript

1 Foto: Petter Åkerblom Trädplanens ABC Allt tuffare växtbetingelser och allt äldre trädbestånd gör det allt viktigare att planera framtiden för träden i våra tätorter. Trädplanen är ett viktigt instrument för en långsiktig framförhållning. Anna Flatholm (text och bild) GRÖNA FAKTA 2/1997

2 Trädplanen är ett långsiktigt handlingsprogram som säkerställer stadsträdens framtid. Många av stadens träd planterades runt sekelskiftet och börjar nu bli gamla. Gatuträdens höga ålder tillsammans med effekterna av den allt hårdare stadsmiljön har medfört att många av dessa träd är i dålig kondition och måste ersättas. På många håll har föryngringsarbetet redan påbörjats. I staden behövs också nyplanteringsinsatser. Den tilltagande trafiken orsakar allt sämre luft och därmed blir vegetationens luftförbättrande egenskaper allt intresantare. Samtidigt tar stadens trafiksystem mer utrymme i anspråk och det blir svårare att hitta plats för trädplanteringar och annan vegetation. Eftersom resurserna för åter- och nyplantering är begränsade krävs ett långsiktigt handlingsprogram, en trädplan, för att på bästa sätt få valuta för insatt kapital. Ansvarsfrågan Att planera för träd innebär att ta hänsyn till ekologiska, ekonomiska och stadsbyggnadsmässiga förhållanden. Träd berörs av beslut som fattas i många kommunala förvaltningar. Därför är det viktigt att sprida information om träd, men också att upprätta en plan där riktlinjer för trädarbetet presenteras och där det tdlit framår vem som har ansvaret för trädplanens innehåll och utförande. För att planen ska få genomslagskraft måste den förankras hos de olika kommunala förvalmingama och dessutom kopplas till andra kommunala planer. Trädplanen kan t ex knytas till markanvändningsplanen eller motsvarande, som en del av redovisningen av kommunens grönstruktur. Grönare stad Huvudmålet med att upprätta en trädplan är att uppnå ett friskt och vackert trädbestånd som kan bidra till en bättre stadsmiljö på olika sätt. Det är ett långsiktigt arbete som kräver genomtänkta strategier. Att redan från början planera in träd och övrig vegetation och sedan utforma grönskan så att den kan utnyttjas optimalt, både ur gestaltningssynpunkt och ur miljöhänseende, är ett sätt att förena utveckling och expansion med både god luftkvalitet och god livskvalitet. Trädplanens innehåll Trädplanen kan bestå av tre delar: trädregister, planteringsprogram och trädvårdsplan. I trädregistret samlas alla de träd som planen omfattar. I planteringsprogranitnet presenteras riktlinjer för hur trädbeståndet ska hanteras. Även kvaliteter och brister beskrivs och långsiktiga åtgärdsförslag läggs fram. Riktlinjerna kan sedan tillämpas vid planläggning och projektering i olika stadsmiljöer. Trädvårdsplanen får ses som en redovisning av kommunens policy angående trädens skötsel. I detta Gröna Fakta diskuteras trädregister och planteringsprogram. Några skäl för att satsa på trädplaner är följande. 1. Återväxt och utveckling Som fullvuxna individer uträttar träden i regel mest för stadsmiljön, både ur ekologisk och estetisk synvinkel. Ett mål måste därför vara att träden får en så lång vuxenperiod som möjligt. Men för att alltid ha ett stort antal fullvuxna träd i staden krävs ständig ny- och återplantering. Trädplanen är ett övergripande strategidokument, ett handlingsprogram för hur och när åtgärder ska sättas in på såväl kort som längre sikt. Trädplanen bidrar både till att säkerställa återväxten och att uveckla trädbeståndet. 2. Renare miljö Träden gör staden grönare samtidigt som de tillsammans med annan vegetation renar luften, producerar syre och skapar ett bättre lokalklimat. Trädplanen kan redovisa ideer om hur träd- Trädplanen kan bestå av dessa tre delar beståndet kan formas så att det ännu bättre kan utvecklas för att förbättra stadsmiljön. Bevara och utveckla kulturarvet Precis som andra stadsbyggnadselement, måste också stadsträden vårdas och skötas om. För att de ska kunna upplevas också av kommande generationer krävs att gamla, sjuka träd tas bort och ersätts av nya, friska. Stadsmiljön förändras ständigt och ställer idag andra krav på trädplanteringarnas form och innehåll. Vi måste dels vårda och utveckla de trädplanteringar som finns, men också skapa nya typer anpassade till dagens behov. Trädplanen kan beskriva trädens betydelse för staden, men också lägga fram förslag på hur stadsmiljön kan utvecklas med hjälp av träd. Optimera växtbetingelserna Ett träd som har en bra växtplats, bra med plats med goda odlingsbetingelser står bättre emot stress, sjukdomsangrepp och andra hot mot dess hälsa. Det är trångt i våra städer och utrymmesbrist är i sig skadligt för träden. Att plantera träd där de inte ryms eller där växtplatsen är otillräcklig av andra skäl, är förstås ett slöseri med resurser: ekonomiskt, ekologiskt och estetiskt. Trädplanteringar bör ses som långsiktiga investeringar och växtplatsen utformas omsorgsfullt utifrån vissa grundläggande krav. Trädplanteringar bör därför finnas med

3 Silveroxeln, Sorbus incana, har en smal och tät krona med regelbunden grenbyggnad som gör den till ett bra alternativ i trånga gatumiljöer. tidigt i planeringsprocessen så att plats för träden säkras. Trädplanen kan säkerställa trädens plats i staden och fastlägga en lägsta nivå för deras levnadsvillkor. 5. Värderingsunderlag, ekonomisk planering Trädplanen kan ge en bild av hur trädbeståndet kommer att förändras över tiden och vilka insatser som kommer att behövas för återplantering och nyplantering. Det är viktigt att kartlägga de åtgärder som behövs i trädbeståndet för att på ett tidigt stadium kunna samordna med t ex andra anläggningsarbeten i stadsmiljön. God framförhållning innebär ekonomiska fördelar, men framförallt bättre möjligheter att åstadkomma en god växtmiljö. Att sätta pris på ett träds nyanskaffningsvärde är oftare lättare än att prissätta det upplevelsemässiga värdet. Vissa träd, t ex gamla, stora träd av historiskt, symboliskt eller botaniskt intresse värderas ofta högt. De flesta gatuträd faller dock utanför den ramen och värdet på gatuträden måste främst beskrivas utifrån trädens estetiska bidrag till den miljö de växer i. En sådan värdering kan underlättas om man tar hjälp av de metoder för en mer mångsidig bedömning av trädens värde som bl a utvecklats av Werner Koch (Kochs metod har översatts och anpassats till svenska förhållanden av bl a trädgårdsingenjör Per-Ola Fritzon, Gatuoch fastighetskontoret, Stockholm) och Klaus Stritzke (se "Värdering av träd" i Lustgården ). Det är de unga träden som svarar för framtidens stadsgrönska. En av trädplanens uppgifter är därför att sörja för återväxten. Detta exempel visar åldersfördelningen av träden i Kristianstad, samtidigt som liknande åldersfördelning finns i de flesta svenska städer.

4 Grunden för allt trädplanearbete är att inventera trädbeståndet och upprätta ett register över träden. Registret behövs för att kunna bedöma trädbeståndets tillstånd och utveckling, göra prognoser, diagnoser och analyser. Ett bra trädregister bygger på en genomtänkt inventering. Denna ska ge en grov bild av trädbeståndet vad gäller art- och åldersfördelning, vitalitet etc. Kunskaper om stadens egna träd ger möjlighet att dra slutsatser om lokala förhållanden, t ex odlingsvärde, svårigheter i olika miljöer, och hur olika anläggningsmetoder påverkar träden. Uppgifter i trädregistret Det finns många variabler som kan registreras. Därför är det viktigt att låta syftet med inventeringen styra urvalet. Resurser måste avsättas för att kontinuerligt kunna ajourföra trädregistret. Registret bör i första hand ge en grov bild av trädbeståndet. Artoch åldersfördelning ska framgå och områden med riktigt friska eller riktigt dåliga träd ringas in. Inventeringsresultatet bearbetas för att bl a peka ut de områden där projektering ska äga rum och för att ungefärligt anvisa vad som behöver göras. Grundläggande basinformation i inventeringsprotokollet är t ex art, sort, ålder och identitet. Uppgifter om trädet står i grön miljö eller i hårdgjord yta kan vara intressanta variabler för vitalitetsbedömning, en nödvändig parameter för att materialet ska vara användbart. Krondiameter, eventuell uppbindning, trädskydd, kronstabilisering etc kan vara frestande att ta med. Men det kräver mycket arbete både vid inventering och uppdatering. Om bara de träd som står under kommunal skötsel inventeras kan komplettering med t ex fotografier och text behövas eftersom omgivningens träd kan påverka de kommunala trädens livsbetingelser, stadsbild och olika miljöaspekter. Varje träd eget nummer Varje träd måste få en unik identitet, dvs förses med ett nummer och markeras på karta. Identifiering av art och planteringsår sker i fält. När det gäller yngre träd kan man oftast ta hjälp av planteringsritningar. När det gäller äldre träd kan man ha nytta av annat kartmaterial och t ex fotografier. Åldern är ofta svårbedömd då många andra faktorer också påverkar trädets utseende. För att få en tillräckligt detaljerad bild av åldersfördelning och återplanteringsbehov kan de inventerade träden delas in i åldersklasser, t ex yngre än 25 år, år och äldre än 50 år. Vilka arter som ingår i de olika klasserna måste påverka bedömningen av åldersfördelningen. Både art och namnsort kan ibland vara knepigt att identifiera, särskilt om inte planteringsritningar eller växtförteckningar finns tillgängliga. Det är inte alltid nödvändigt att ha exakta art- och sortuppgifter. Undantag är t ex om en alle ska IV kompletteras. I sådana fall bör samråd ske med expert. Vitalitetsbedömning De särskilt värdefulla och mest svårbedömda träden bör undersökas av expert när det gäller vitaliteten. En av inventeringens uppgifter är att hitta de träd som behöver hållas under uppsikt eller kontrolleras extra noggrant. Vitaliteten beskriver trädens hälsotillstånd.trädens vitalitet bedöms okulärt och registreras som klass 1, 2 eller 3, se tabell. Tre klasser räcker för att skapa en uppfattning om trädbeståndets tillstånd. Det är viktigt att redovisa den geografiska fördelningen av vitalitetsklasser, först då kan man dra några egentliga slutsatser. Klass Vitalitet Beskrivning 1 > 80% Friska träd % Nedsatt kondition 3 < 50% Dåliga träd Tabell. Inventerade träd klassificeras efter grad av vitalitet. Ta datorn till hjälp! För att inventeringsresultaten ska kunna hanteras rationellt bör de läggas in i databas. Det finns flera olika dataprogram på marknaden för att bearbeta insamlat material. Möjligheter finns att lägga in olika variabler för varje träd och sedan göra olika typer av beräkningar och Genom att inventera artsammansättningen får man bl a vägledning i hur mångfalden i trädbeståndet kan utvecklas. Ofta är det få arter som dominerar. även i landets sydliga delar. 1 Kristianstad svarar lind, alm, hästkastanjer och bok tillsammans för hela 50 % av trädbeståndet. sammanställningar utifrån detta, t ex med hjälp av programmet Park (Enator). Park är formgivet särskilt för att bearbeta den här typen av information. Men ett vanligt kalkylprogram, t ex Microsoft Excel, kan också användas för att lägga upp en databas över träden. Här måste man visserligen själv utforma databasen, inmatningsrutiner och presentationer, vilket kräver tid och kunskap. Men det kan vara en fördel i många situationer. Här nämns endast två olika programvaror, men det finns självfallet många fler som kan användas för att hantera och bearbeta inventeringsresultaten. Flexibel presentation Datahantering av materialet öppnar många olika presentationsmöjligheter. Hur presentationen ska se ut beror på vad den ska användas till. Det finns dock ett par saker som är särskilt viktiga för användbarheten. Materialet måste gå att sortera så att den intressanta gruppen av träd kan studeras och det måste framgå var träden finns. Den geografiska kopplingen är oumbärlig. Idealiskt är att få presentationen i kartform. 1 de program som tas upp här kan diagram och tabeller lätt tas fram. I Park finns möjlighet att plocka fram så kallade "rapporter" som redovisar sökbilder man själv sammanställer. I t ex Excel finns goda möjligheter att bearbeta materialet, men man måste själv skapa presentationen helt och hållet.

5 Planteringsprogrammet ligger till grund för den långsiktiga planeringen av t ex föryngringsåtgärder, nyplantering och särskilda vårdinsatser. Trädplanteringsprogrammet tar ställning till trädbeståndet utifrån inventeringsresultatet och kunskaper om träd i allmänhet. Hänsyn ta till ekologiska förhållanden såväl som ekonomiska och stadsbyggnadsmässiga aspekter. Programmets ställningstaganden sammanfattas i riktlinjer för det fortsatta arbetet. Det handlar om strategier för trädbeståndets art- och ålderssammansättning, anläggningsarbeten och planteringsförfaranden. Val av växtkvalitet är också en viktig faktor som i regel beskrivs närmare i trädvårdsmanualen, men som översiktligt kan tas upp i den övriga trädplanen. Trädplanteringsprogrammet kan också beskriva vad man bör tänka på och hur man bör gå till väga för träden i stadens olika kulturmiljöer. Några av de vanligaste utgångspunkterna för trädplanteringsprogrammet kan vara att: 1. använda fler olika trädarter, av estetiska och ekologiska skäl. 2. sträva efter en varierad ålderssammansättning för att säkerställa återväxten. 3. ge träden så goda ståndortsförhållanden som möjligt. 4. förvalta träden som kultur arv, vilket innebär såväl bevarande som föryngring och utveckling av stadens träd. 1. Variation och mångfald Trots att klimatet tillåter står ett fåtal arter för större delen av trädbestånden även i de södradelarna av landet. Ju färre arter, desto större skador vid artrelaterade sjukdomar och insektsangrepp, t ex almsjukan. Trädplanen kan ge uppslag på hur artsammansättningen kan förbättras. Att använda fler arter ger stabilitet och tålighet, men också större gestaltningsmöjligheter. En del av stadens kulturmiljöer är beroende av enhetliga trädplanteringar, t ex all&r, boulevarder eller promenader. För att ha beredskap för framtiden, när sjukdomar och åldersfaktorer kan gå hårt åt denna typ av planteringar, kan man överväga att inom ramen för trädplanen upprätta en egen trädbank som t ex kan användas vid etappvis föryngring av stadsall&r. Ett alternativ är att avtala med plantskola om långsiktig kontraktsodling. 2. Ålder och föryngringsstrategier Riktlinjerna i trädplanteringsprogrammet bör ange hur föryngring i olika miljöer ska gå till samt vad som är viktiga utgångspunkter vid artval. Många av våra stadsträd som planterades vid sekelskiftet börjar bli gamla. Idag utgör de lummiga, gröna ridåer längs med gatorna, men för att denna grönska ska kunna upplevas också av kommande generationer är vi tvungna att föryngra. Att vårda mycket gamla och sjuka träd är kostsamt, ochsådana träd bör av den anledningen ibland tas bort och ersättas med nya. Ett döende träd kan å andra sidan vara ett både ekologiskt och estetiskt tillskott i miljön om det växer på rätt ställe, t ex i en park, men sällan i en av tätortens alléer eller som vårdträd på staden torg. Förankra besluten! Föryngring av trädbeståndet som helhet är viktig. Här krävs genomtänkta och välförankrade beslut när träd av olika skäl måste ersättas. Föryngring kan innehålla många och svåra moment där olika för- och nackdelar måste vägas mot varandra. Det gäller att återplantera i en sådan takt att träden inte minskar till antal (eller volym) när äldre träd tas bort. En ständigt pågående föryngring bidrar till att t ex förstärka trädbeståndets status som levande stadsbyggnadselement, ge karaktär åt stadsbilden, utveckla artsammansättningen, och ta vara på lokala särdrag. Om ålderssammansättningen får styra var återplantering ska äga rum och i vilken takt det bör ske, kommer det alltid finnas en ny generation träd på tillväxt. När träden längs en gata i staden måste bytas ut finns ett par olika sätt att gå till väga. Träd kan fällas och nya kan planteras i etapper eller så byts enskilda träd ut då de blir dåliga. Om alla träden i en rad ersätts på en gång ger planteringen ett stadsmässigt och enhetligt intryck. Med de hot som gatumiljön innehåller är risken stor för att något eller några av träden tar skada. Även här skulle trädbanken med sina reservträd kunna lösa problemet i stor utsträckning. 3. Skapa goda ståndortsförhållanden Riktlinjerna i trädplanteringsprogrammet bör lägga fast en lägsta nivå för trädens levnadsvillkor i stadsmiljö. Utrymmet i marken är avgörande för om träden ska kunna leva och utvecklas väl. Man hör inte vara främmande för tanken att flytta ledningar eller minska gatubredden - för trädets skull. Ståndortsförhållandena i staden är i regel mycket sämre än trädens naturliga växtmiljö. Parkmiljön utgör en mycket bättre växtplats för trädet än vad gator och andra hårdgjorda ytor gör, men den innehåller ändå många svårigheter för träden. Även om Redan i trädbanken kan man se var träden kommer att planteras när de uppnått avsedd ålder. Här vårdas även ersättningsträd t ex för trafikskadade alleträd. V

6 I gatumiljö finns många hot mot trädets hälsa. Hur trädet mår avgörs av tillgången på näring, vatten, luft och ljus (vänster bild). I staden måste vi bygga växtplatser som så långt som möjligt kompenserar för gatumiljöns begränsningar (höger bild). jordvolymen är tillräcklig och vattentillgången acceptabel så är näringstillförseln rubbad, eftersom man fortfarande på många håll städar bort en stor del av höstlöv, gräsklipp och annat förnabildande material. Dessutom riskerar parkträdet, liksom gatans träd, att utsättas för mekaniska eller kemiska skador. För att stadsträden ska utvecklas tillfredsställande måste vi bygga rymliga växtbäddar som förser trädet med näring, luft och vatten och där rötterna kan breda ut sig och förankra trädet. Det gäller att skydda trädet från omgivningen t ex kemiska och mekaniska skador, men också i vissa fall att skydda omgivningen från trädet, t ex när det gäller rötter och ledningar, beläggningar etc. Att lyckas handlar också om att välja rätt art efter platsens förutsättningar. 4. Planteringsprinciper i stadsmiljö Träd är och har alltid varit en betydelsefull del av stadsbyggandet. Träd ger karaktär åt en hel stad eller stadsdel. Med hjälp av träden kan stråk, knutpunkter och avgränsningar framhävas. Sekelskiftets boulevarder, esplanader och promenader är historiska exempel på stadsbyggnad som bygger på träd. Sådana kulturmiljöer måste vårdas och föryngras för att finnas kvar i framtiden. Men de kan också ge inspiration när nya trädplanteringar ska utformas. Trädplanteringsplanen kan ge ideer om vilka principer träd ska planteras efter, både i äldre och nyare stadsmiljöer. Trädplanteringsplanen anger också riktlinjer för hur detta kan ske med hänsyn till att tyngre trafik, utsläpp och andra miljöfaktorer i dagens gatumiljöer ställer hårda krav på trädplanteringarnas form och innehåll. Att bygga en växtplats i staden Goda mark- och jordförhållanden är av grundläggande betydelse för att stadsträd ska må bra och utvecklas tillfredsställande. Träd som samplanteras i en större jordvolym utvecklas bättre än om de står var för sig. För att kunna ge träd i hårdgjorda ytor så bra växtbetingelser som möjligt har en ny metod utvecklats som kan ge träden tillräckliga jordvolymer, men som också tillgodoser kraven på markens bärighet. Detta nya system har kommit att kallas "skelettjord". Med hjälp av sprängsten eller t ex lecablock skapas ett skelett som ger marken bärighet. Den här typen av markbyggnad medger överfarter med personbilar och lättare arbetsfordon. 2/3 skelettmaterial blandas med 1/3 jord av god kvalitet och sedan packas blandningen så att den blir stabil. Vattentillgången kan vara ett problem, men genom att t ex låta trädgropama ta hand om en del av dagvattnet ges träden bättre förutsättningar. I vissa fall kan man minska behovet av ledningar och träden blir därigenom en resurs på många sätt. Salt och mekaniska skador I staden kan trädet behöva skyddas från giftiga ämnen, t ex salt som kan ge allvarliga skador. Genom att plantera på ett större avstånd från vägen och se till att markytan lutar från trädstammen kan en del av saltet undvikas, men andra åtgärder som en förhöjd kantsten eller dubbla kantstenar mellan träd och gata kan också behövas för att skydda växtbädden. Att plantera salttåliga buskar och perenner vid trädet minskar depositionen av salt på träd och mark. Träd i utsatta lägen måste också skyddas från mekaniska skador. Kraftiga stamskydd kan använ- Närmast trädet finns växtjord, men rötterna har också möjlighet att söka sig ut i den omgivande skelettjorden. Se "Skelettjord - ny planteringsjord" av Kaj Rolf i Utemiljö nr 3/1993. VI

7 Förhöjd kantsten minskar depositionen av salt vid trädets rötter. Salttåliga buskar och perenner i planteringsytan är ytterligare ett sätt att minska risken för saltskador. das för att skydda träd från påkörningsskador. Genom att undvika gräsmatta ända in till trädstammen minskas t ex risken för påkörning av gräsklippare. Vid byggnationer och andra särskilda tillfällen måste såväl trädet som marken omkring skyddas för att undvika påkörningsskador eller packning av marken. Minimikravet är den mark som finns rakt under kronan, dvs kronprojektionen, skyddas. Rötter i ledningar Skador på t ex ledningar kan undvikas med hjälp av skyddsåtgärder och genomtänkt växtval. Snabbväxande arter bör undvikas, i stället väljs arter med så lite aggressivt och utbrett rotsystem som möjligt. Genom att bygga rymliga växtbäddar där rötterna kan växa obehindrat i åtminstone en riktning, helst två, kan risken minskas för att rötterna tränger in i ledningsgravar och andra områden med poröst material. Med fiberdukar och andra metoder kan ledningar skyddas från närgångna trädrötter. Kunskaperna om träd och trädvård har utvecklats och fördjupats. Det har i sin tur påverkat plantering och skötsel. Vi vet t ex att stympning och kraftig be- Genom skyddsåtgärder kan rotutbredningen begränsas till rimlig kostnad. se Gröna Fakta nr 2/1995 "Rotspärrar håller rötterna i schack': skärning skadar träden. Idag väljer man därför ibland att ersätta ett storvuxet träd med en art som inte blir lika stor. Platsens förutsättningar Mycket är med andra ord vunnet om man kan välja trädsort efter platsens förutsättningar. Idag finns t ex många små och smalkroniga träd som kan användas även på relativt smala gator. För att minska skador på ledningar etc är det viktigt att välja något träd med måttligt aggressiva rötter. Vissa arter är tåliga mot föroreningar andra tål en viss mängd salt. I staden kan torktålighet vara en värdefull egenskap. Gatumiljön är tuff för träden på många sätt, men med ett friskt, rätt valt växtmaterial som förses med goda förutsättningar ökar chanserna för ett gott resultat. I parkmiljö är kraven på träden inte lika stora och betydligt fler arter kan komma ifråga. Stadens årsringar I trädplanen redovisas hur man tagit ställning till stadens trädbestånd som helhet i form av ett handlingsprogram baserat på olika typområden. Bebyggelsen kan ha olika utbredning och karaktär, gatunät och grönstruktur är uppbyggda på olika sätt. I innerstadens rutnät, uppbyggt av slutna kvarter och raka gator, utgörs grönstrukturen av parkstråk och gatuträd. I stadens se för dessa miljöer uppmärksammats. Följande exempel visar hur trädplanens ideer skulle kunna förverkligas med ekonomi, estetik och ekologi som utgångspunkt. Även om målet och de övergripande riktlinjerna är desamma måste olika strategier användas för att skapa friska och vackra trädbestånd. Gata i innerstad För gatuträd i innerstad krävs omfattande installationer, t ex rymlig växtbädd, dränering, bevattningsmöjligheter och trädstöd. I innerstadsmiljöer där det också ställs krav på stadsmässiga trädgaller, stöd etc, kostar ett träd :- i genomsnitt. Unga träd behöver dessutom intensiv skötsel åtminstone i 3-4 år (skötselkostnaderna ligger i Föryngring av åldersstigna stadsallåer är ett brådskande problem på många håll. Att ersätta en gammal alle med en ny innebär att en stor grönskande volym går förlorad. Men eftersom allåns träd tillsammans är ett kraftfult stadsbyggnadselement kan den karaktären gå förlorad om man ersätter enstaka träd eftersom. ytterkanter och mindre samhällen har kanske den naturliga grönskan större utrymme med sina specifika problem att lösa. Infarter och genomfarter skär rätt igenom stadens årsringar och passerar vitt skilda miljöer, ändå ser de till stor del likadana ut. Framförallt under de senaste åren, har träd och deras betydel- medeltal på 300 kr/träd och år). Föryngringen av likåldriga er är ett stort och brådskande problem på många håll, speciellt ur utseendesynpunkt. Ett annat är områden som saknar träd där det är svårt att hitta planteringsutrymme då marken redan används för andra ändamål. VI I

8 En varierad artsammansättning påverkas av att gatuplanteringar av tradition har varit monokulturer. Dessutom har förhållandevis få arter bedömts som lämpliga gatuträd. Alléer med blandade träd är ur gestaltningssynpunkt fullt möjliga, även om vi är ovana att tänka oss en alle med flera arter. Innerstadens parker För att plantera ett träd i parkmiljö krävs inte lika omfattande anläggningsarbeten som för gatuträd. Parkträd är trots allt något billigare, i snitt kr. Skötselkostnaden under de tre första åren blir också något lägre, ca 100 kr/träd och år. Föryngring av trädbeståndet utgör inget större problem utom när det gäller parkens formmässiga huvuddrag, som för att ha sin särställning egentligen måste bestå av fullvuxna träd. Fullvuxna träd ger karaktär både åt parker och gaturum. Med trädplanens hjälp kan gatuträden i framtiden ännu bättre än idag bidra till att länka samman tätortens parker, kyrkogårdar och grönområden med varandra. Ett annat problem hänger samman med grönstrukturen. Det finns inte alltid utrymme för att skapa en sammanhängande grönstruktur mellan olika parker och grönområden. Trädplanterade gator kan dock fungera som länkar. Gatuträd kan användas för att förankra parken i den övriga staden genom att t ex synliggöra parkens entreer i gaturummet. Infarter - genomfarter Infarter och genomfarter upplevs ofta som fula och karaktärslösa. Upplevelsen förstärks bl a av "mackarkitektur", gatlyktor och en förvuxen skyltflora. En variationsrik stadsinfart behöver dock inte vara kaotisk. Här kan trädplanteringarna bidra till att dela in gaturummet i sekvenser, att underlätta orienteringen, och bidra till ett grönskande helhetsintryck. Ytterstadsområden och småsamhällen Stadens ytterområden kan se mycket olika ut beroende på sitt ursprung. Ett trädplanteringsprogram kan ge karaktär och styrsel åt dessa samhällen eller stadsdelar som på grund av att de vuxit fram längs kommunikationsleder ofta förlorat stora delar av sin ursprungliga struktur. Entréer kan vara otydliga och gatorna saknar en inbördes hierarki. Det saknas stråk, avgränsningar och knutpunkter som annars gör att man lättare kan hitta och känna igen sig på en plats. Andra problem kan vara att grönytorna är enahanda, att där finns kvantitet men inte kvalitet. Vad är en trädvårdsplan? I detta Gröna Fakta har trädregister och planteringsprogram behandlats. Trädplanens tredje del, trädvårdsplanen, ska ses som kommunens policy i stadsträdfrågor. Den bör beskriva hur växtbäddar ska konstrueras, hur plantering bör utföras, hur olika skötselinsatser kan utveckla olika karaktärer, hur intensiv skötseln ska vara i olika områden och vad det får kosta. Läsa vidare Bättre stadsinfarter. Exemplet Helsingborg av Bengt Schibbye, Gröna Fakta A8, Alnarp Norra infarten till Norrköping. En pilotstudie för bättre stadsinfarter av Carola Wingren, Gröna Fakta nr 4:96. Södra infarten till Sundsvall. En pilotstudie för bättre stadsinfarter av Bengt Schibbye. Stad & Land nr 132..A 100 Lyktstolpar och en omfattande skyltflora gör många stadsinfarter fula och karaktärslösa. Med hjälp av trädplanteringsprogrammet kan infarterna förvandlas till värdiga stadsentrer. Trädplan för Stockholm. Policy del I och II. Gatu- och fastighetskontoret. Stockholms stad, Trädvårdsplan för Malmö. Remissversion Gatukontoret Malmö, Trädgropar för gatumiljö, Gröna Fakta Cl Svensk Dendrologi Ett intressant hjälpmedel för den som arbetar med träd i stadsmiljö är den digitala växtdatabasen Svensk Dendrologi. Sekundsnabbt kan användaren få en förteckning över de arter och sorter som är användbara i en viss situation. Användaren anger de egenskaper han eller hon vill att växten ska ha, t ex salttålighet, typ av rotsystem, torktålighet, markkrav, vind, användbar i stadsmiljö m m. För ytterligare information, kontakta Movium, tel Detta Gröna Fakta......har författats av landskapsarkitekt Anna Flatholm på uppdrag av Movium, sekretariatet för den yttre miljön vid SLU i Alnarp. Parallellt med arbetet för Movium har inventering och upprättande av trädplan för Kristianstad genomförts. Projekten har huvudsakligen pågått under 1996.