barnhemmet i muang mai tisdag 1 april - onsdag 6 maj

Transkript

1 barnhemmet i muang mai tisdag 1 april - onsdag 6 maj Äntligen, äntligen, äntligen är de tillbaks. Lusten att skriva veckobrev försvann med barnen om vi ska vara ärliga men nu har barnen och med andra ord lusten att skriva kommit tillbaks. Men vi hann ju ha en hel del roligt innan de försvann. Bland annat så hade vi ju vår årliga skollovsfest fredagen den 3 april. Festen skulle ju ha Songkran-tema och trots riktigt regn så ville barnen så gärna få dränka sina volontärer så vattenkrig blev det med besked på dagen. Och fest på kvällen blev det också, god mat blev det, dansuppvisningar blev det och disco där alla dansade loss blev det - så vi hade riktigt, riktigt kul! Men så var det då dags - måndagen den 6 april bar det av för i stort sett alla våra barn. Det var blandade känslor för alla utom för Nina. Stackars Nina visste ju att hon inte skulle vara kvar när barnen kom tillbaks. För alla andra var det framför allt mycket glädje och förväntningar men också en hel del gråt. För Jean, Gip och Nino betydde denna resa hej då medan de för de andra bara

2 betydde vi ses snart. Jean ska flytta till sin mamma och var såklart glad för det - men hon har bott med oss i fyra år, har alla sina kompisar och sin trygghet här så hon grät - och vi grät som bara den. Jean denna fantastiska lilla människa, en riktig vän som gav utrymmet till sina kompisar utan att kräva mycket utrymme själv, som alltid var glad och bar på ett äkta inre lugn. Vi kommer att sakna henne som bara den, men är glada för hennes skull när hon nu får flytta och bo med sin mamma. Och skulle det inte fungera så vet hon ju att hon är välkommen tillbaks. Och så var det då vår tuffa lilla Gip, som inte grät så mycket utan tröstade Sussi med att hon ju får komma tillbaks om hon vill. Hon ska på prov flytta hem till sin morbror och moster eller om det är faster och farbror. Baby Crystal gang mister sin ledare så hur det ska gå för dessa små busar får vi se. Ännu en liten stark härlig personlighet som vi kommer att sakna som bara den. Och så Nino - härliga varma, tokiga Nino som nu har blivit flygfärdig och behöver mer utrymme och frihet än livet på barnhemmet kan ge honom. Han flyttar tillbaks till sin hemby och sin släkt där men har lovat att komma och hälsa på oss. Hade det inte varit för dessa tre så hade vi nog bara känt glädje för barnens skull, men nu kändes det faktiskt rätt så sorgligt och detta fast vi vet att barnen som lämnar oss lämnar oss av rätt anledning och med största säkerhet får det bra. Och sen var det tisdag och väldigt tomt, som tur är hade vi några busar kvar hos oss - Nico, Saman, Jum, Fad och Dang stannade kvar här med sina familjer. Och vad har vi nu gjort denna månad jo vi har städat, skurat, tvättat och målat och sedan städat, skurat, tvättat och målat lite till. Första veckan var det väl ok men sen har det bara blivit tråkigare och tråkigare och sista veckan har vi nog allihop mest gått och väntat. Som tur är för volontärerna, de vuxna thailändarna och de barn som var kvar hos oss så kom Songkran med ett välkommet och behövligt avbrott från städandet med en heldagsutflykt i vattenkrigets tecken till Nai Yang. De försvann från barnhemmet vid lunch och dök inte upp igen förrän till middagen då de var riktigt dyngsura hela högen precis som det ska vara. Alla var sprudlande glada och hade haft jätteroligt. Och så var det den 30 april och dags för Nina att säga hej då. På sätt och vis tror vi att det var skönt för henne att försvinna innan barnen kom tillbaks och på sätt och vis var det nog absolut inte kul att försvinna så nära inpå att barnen skulle komma tillbaks. Nina vi hoppas att du läser det här för vi vill att du ska veta att många av barnen har frågat efter dig idag när det kom tillbaks och har sedan berättat att de saknar sin Nina när de har förstått att du har åkt hem. Bara så du vet!

3 Oj vi måste få berätta att vi blev kontaktade av The Sam and Ruby Charity ( en engelsk minnesfond till minne av Samantha Archer Fayet och hennes dotter Ruby Rose Fayet som dog i Tsunamin. De har fått våra engelska veckobrev och tog nu kontakt med oss för att de vill hjälpa oss och våra barn via sin fond och det gjorde de med besked. Efter vår första mailkontakt och efter att de hade varit inne på så fick vi ett mail där de berättade att de ville hjälpa oss genom att skänka pund. Är det inte fantastiskt att det finns så mycket fantastiska hjälpsamma människor och att de bara dyker upp. Denise har sprungit sitt välgörenhetslopp för oss i England och tog sig hela vägen runt.men hon är ju Ullas dotter så vi trodde nog inget annat heller. Vi hade velat visa en bild på den fina tröjan hon hade tagit fram för ändamålet men bilden var tagen på sniskan och ville inte räta ut sig hur vi än försökte. Hur som helst ett stort tack snälla Denise! För några dagar sedan närmare bestämt den 1 maj var det dags för Jeanette Wallin och Anna-Karin Holmström att ansluta som volontärer och den 3 maj var det dags för Nomi Zaffar att ansluta så nu har vi en sjumannastyrka bestående av 3 killar och 4 tjejer som dessvärre blir en sexmannastyrka redan i morgon då det är dags för Karro att säga hej då. Vi tror att Karro är rätt nöjd att hon var kvar när barnen kom tillbaks, men vi skulle inte vilja byta plats med Karro imorgon..vi vet att hon våndas stackarn. Men som sagt idag är de tillbaks allihop och tillsammans med våra gamla barn har det kommit tre nya små personligheter som det ska bli en fröjd att få lära känna. Vi har idag fått hälsa Eun, Fon och Kwan välkomna till oss. Vi hoppas och tror att de ska trivas hos oss och om våra gamla barn fortsätter att ta hand om sina nya vänner lika bra i fortsättningen som de gör nu kommer det inte att bli några som helst problem. Åhh idag är den bästa dagen på väldigt länge det låter om barnhemmet igen. Glada, lyckliga hälsningar, Sussi och Hans

4 Barnen laddar upp för barnhemmets alldeles egna Songkran......farliga barn på volontärjakt. Opa och Tulle i närstrid. Festbuffé!

5 Årets dansshow. Discodags tycker Karro och Jean. Flygande disco med Tulle, Owen och Nille. Jean vill också flyga. Eller vad sägs om denna variant?

6 Barnhemsgänget är i farten med Songkran - igen! Denna gång med resten av Thailand på Nai Yang. Alla verkar rörande överens - är man dyblöt kan man lika gärna passa på att bada på riktigt. Och så äntligen är de tillbaks. Trötta men glada efter ca 30 timmar i buss. Och vi har fått en Kwan till. Hans och vår nya pojke Fon står och pratar lite i skuggan.

7 En nöjd Wow planerar årets inköp av skolkläder och skolmaterial. Lilla Eun och hennes nya kompisar Gung och Non. Nomis första riktiga fotbollsmatch när alla barn är tillbaks och för Tulle är ordningen återställd. Och sist men inte minst - en hälsning från Denise och mamma Ulla efter välgörenhetsloppet.