Departementspromemorian Brottmålsprocessen en konsekvensanalys (Ds 2015:4)

Transkript

1 YTTRANDE 1 (5) Justitiedepartementet Stockholm Departementspromemorian Brottmålsprocessen en konsekvensanalys (Ds 2015:4) Departementets dnr Ju2015/1142/DOM Inledning Hovrätten har i tidigare remissvar avseende betänkandet Brottmålsprocessen (SOU 2013:17) ställt sig mycket positiv till de förslag som lämnats och tillstyrker alltjämt i stora delar den föreslagna reformen. Reformen är nödvändig för att åstadkomma ett mer rationellt och ändamålsenligt brottmålsförfarande, vilket krävs för att domstolarna på sikt ska kunna hantera den ökande måltillströmningen med allt fler omfattande och komplicerade mål. Hovrätten är i det stora hela positiv även till de kompletterande förslag som lämnas i den nu aktuella promemorian. Det kan konstateras att utredningen även vad gäller dessa förslag är grundligt och seriöst genomförd och argument såväl för som emot förslagen har redovisats på ett genomtänkt sätt. Hovrätten vidhåller de synpunkter som redovisats i tidigare remissvar. Utöver det lämnar hovrätten nedan sina särskilda synpunkter för de kompletterande förslagen i den ordning som följer promemorians disposition. Vad gäller de delar av promemorian som inte berörs i remissvaret hänvisar hovrätten till de synpunkter som lämnats i tidigare remissvar. R2B Box 2290, Stockholm Besöksadress: Birger Jarls torg 16, Riddarholmen Telefon: Fax: svea.hovratt@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag

2 YTTRANDE 2 (5) 4 kap. Påföljdsyrkandet Påföljdsyrkandet En viktig grundprincip är att det är parterna som anger processens ram. Åklagaren ska ha det fulla ansvaret för att föra statens talan om straffansvar. Det är emellertid domstolarna som ansvarar för att processen genomförs på ett korrekt sätt. För att på bästa sätt kunna hantera negativa konsekvenser som i vissa fall skulle kunna uppstå när åklagaren ska ange ett preciserat påföljdsyrkande och rätten enligt huvudregeln inte ska kunna döma den tilltalade till ett strängare straff eller en mer ingripande påföljd än vad åklagaren yrkat finns det enligt hovrättens uppfattning skäl att överväga ett införande av en bestämmelse som innebär att rätten får döma till en strängare påföljd än vad åklagaren har yrkat om det finns särskilda skäl. Detta skulle kunna ske i enlighet med promemorians alternativa förslag på s. 71. I övrigt vidhåller hovrätten de synpunkter som lämnats i tidigare remissvar. 5 kap. Tingsrättsprocessen Ett särskilt förfarande i erkända mål Som hovrätten tidigare anfört har mängden mål som hanteras i domstol ökat väsentligt under de senaste decennierna och för att möta kraven på ett snabbt och högkvalitativt dömande är det angeläget att ha en rationell och ändamålsenlig process. Hovrätten vill därför understryka att det särskilda förfarande i erkända mål som föreslagits utgör en mycket viktig del för att domstolarna framöver ska klara av att avgöra mål i rimlig tid och med hög kvalité, trots en ökande måltillströmning. 6 Kap. Rådgivning Straffprocessutredningen föreslog att den som åtalas för brott för vilket åklagaren yrkar en strängare påföljd än böter som ett led i sitt försvar ska ha rätt till kostnadsfri rådgivning av en advokat. I promemorian lämnas ett antal kompletterande förslag.

3 YTTRANDE 3 (5) Förslaget om kostnadsfri rådgivning har störst betydelse när det gäller mål som kan avgöras i det föreslagna särskilda förfarandet där den som åtalas ska ha rätt till rådgivning för att kunna ta ställning till diverse processuella frågor. Detta är utgångspunkten för förslaget, men utredningen går enligt hovrättens mening längre än så i sina kompletterande förslag. Hovrätten har i sitt remissvar avseende Biträdeskostnadsutredningens betänkande Rättvisans pris (SOU 2014:86) anfört att det är högst angeläget att statens resurser används effektivt där de behövs som bäst och att det alltid bör prövas om det är rimligt att staten bidrar till en viss kostnad för rättsligt bistånd. Prövningen måste dock ske med stor uppmärksamhet så att inte grundläggande krav på rättssäkerhet för tilltalade och brottsoffer riskerar att urholkas. De förslag som presenteras i betänkandet och i promemorian är inte förenliga med den syn på ersättning för rättshjälp som Biträdeskostnadsutredningen anlägger. Mot bakgrund av detta anser hovrätten att en utvidgning av det befintliga systemet med offentlig försvarare istället bör övervägas, bland annat i syfte att undvika att hamna i en situation där det allmänna i princip erbjuder rådgivning kostnadsfritt i alla brottmål. Hovrätten ställer sig också frågande till hur formerna för och på vilket sätt frågan om ersättningsskyldighet för den tilltalade vid missbruk av rådgivningsrätten ska realiseras. 7 Kap. Målsäganden Straffprocessutredningen föreslog att målsägandens rätt att biträda åtalet ska upphävas samt att ett målsägandebiträdes förordnande ska upphöra efter att tiden för att överklaga en lägre rätts dom har löpt ut. Hovrätten tillstyrker alltjämt dessa förslag och har även i sitt remissvar avseende betänkandet Rättvisans pris (SOU 2014:86) framfört att nuvarande reglering angående rätten till målsägandebiträde i högre rätt medför att statens resurser inte används på ett rimligt sätt. Hovrätten vill dock särskilt framhålla att förordnandet alltid ska kunna omprövas i högre rätt utifrån behovet av biträde där.

4 YTTRANDE 4 (5) 8 Kap. Hovrättsprocessen Prövningstillstånd För att på bästa sätt uppnå målsättningen att upprätthålla den höga kvalitet som generellt gäller i svenska domstolar utan att handläggningstiderna ökar och koncentrera hovrättens resurser till de mål där de gör mest nytta är det enligt hovrättens mening nödvändigt att systemet med prövningstillstånd utökas. Hovrätten vidhåller att generellt prövningstillstånd i princip är att föredra. Såsom Straffprocessutredningen konstaterade är en faktor som har stor betydelse för om en sådan förändring bör genomföras att systemet upplevs som rättssäkert av övriga aktörer och av allmänheten. Farhågor om att ett system med generellt prövningstillstånd skulle påverka detta förtroende negativt måste tas på allvar. Med hänsyn härtill bör det enligt hovrättens mening därför övervägas att i nuläget gå vidare med det alternativa förslaget där prövningstillstånd krävs för vissa men inte alla brottmål. Detta förslag skulle till exempel innebära att det krävs prövningstillstånd för alla brottmål som hanteras inom ramen för det särskilda förfarandet. Om ett sådant förslag skulle genomföras skulle erfarenheterna av detta tillsammans med ytterligare utvärderingar av systemet med prövningstillstånd i tvistemål kunna ligga till grund för senare överväganden om krav på prövningstillstånd bör ytterligare utvidgas. Övrigt Hovrätten konstaterar att utredningen i övriga delar som berör hovrättsprocessen innehåller många kloka synpunkter och förslag som hovrätterna själva kan arbeta vidare med. I viss utsträckning tillämpar hovrätten redan idag de förslag som lämnas, så som avgörande av mål utan huvudförhandling och hänvisning till såväl muntlig som skriftlig bevisning.

5 YTTRANDE 5 (5) 11 Kap. Konsekvenser 11.2 Ekonomiska konsekvenser Det kan redan vid en ytlig betraktelse konstateras att utredningens beräkningar såvitt avser förslagens ekonomiska konsekvenser innehåller många osäkerhetsfaktorer. Vilka eventuella besparingar som förslagen kommer att medföra kan avgöras först efter att förslagen genomförts och varit i kraft en viss tid. Härtill kommer att stora omställningar kostar pengar och de effektivitetsvinster en reform för med sig visar sig oftast först på sikt (jfr EMR-reformen). Hovrätten vill även i detta sammanhang betona att förslagens huvudsakliga syfte är att möjliggöra för domstolarna att i framtiden kunna hantera den alltjämt ökande måltillströmningen med bibehållen hög kvalitet. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmannen Monika Sörbom, hovrättsrådet tillika vice ordförande på avdelning Niklas Wågnert samt tf. hovrättsassessorn Elin Borg, föreragande. Fredrik Wersäll Elin Borg