Ds 2004:47 Lönegaranti vid gränsöverskridande situationer

Transkript

1 Näringsdepartementet Enheten för arbetsrätt och arbetsmiljö STOCKHOLM Ds 2004:47 Lönegaranti vid gränsöverskridande situationer Sammanfattning Stiftelsen Ackordscentralen kan inte tillstyrka promemorians förslag i de delar det finns valrätt avseende sättet att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv. Om utgångspunkten är att samtliga arbetstagares utestående lönefordringar skall kunna regleras snarast möjligt, oavsett i vilken stat inom den Europeiska unionen som arbetet normalt utförts, är Ackordscentralen tveksam till att den valda lösningen är den mest ändamålsenliga. I likhet med betänkandet från samma enhet vid Näringsdepartementet, SOU 2004:93, Lönegarantiförsäkring en partsfråga, har konkursförvaltarens nyckelroll vid lönegarantihanteringen, enligt Ackordscentralens uppfattning, på ett olyckligt sätt förbisetts. Båda förslagen saknar praktisk förankring. Vad som nedan sägs om konkurs och konkursförvaltare får anses gälla även företagsrekonstruktion och rekonstruktör för det fall förslagna lagändringar avseende lönegaranti i företagsrekonstruktion antas av riksdagen.

2 2 (6) Allmänt Det skall först sägas att gränsöverskridande lönegarantifrågor i den praktiska konkurshanteringen hittills varit mindre vanliga än det i förstone kanske kan förefalla. Skälet är att verksamhet i utlandet oftast organiseras i särskilda juridiska personer. Då och då förekommer dock att filialer bedrivs utomlands eller att enskilda arbetstagare placeras utomlands. Möjligen innebär utvecklingen inom den europeiska bolagsrätten att detta kommer att bli vanligare i framtiden. Sverige skall ha anpassat sin lagstiftning till Europaparlamentets och rådets direktiv i vissa avseende före den 8 oktober Någon valrätt finns såvitt det får förstås inte när det gäller att det land där arbetstagaren normalt utför arbete skall vara bestämmande för varifrån och i vilken omfattning lönegarantibetalning sker. Detta för med sig fördelar genom att alla arbetstagare i ett och samma land får ett likvärdigt skydd och att arbetstagarens myndighetskontakter sker i det land arbetet utförts. Det finns dock enligt Ackordscentralens mening också nackdelar, vilka inte är oväsentliga. En är att anställda i ett och samma företag kan få olika skydd beroende på vilken sida av en nationsgräns arbetet råkar ha utförts. Arbetstagaren kan bo i ett land och utföra arbete i ett annat. Ingenting sägs heller om hur länge arbete skall ha utförts i det andra landet för att det skall anses som normalt. Den valda anknytningsfaktorn kan befaras ge upphov till många situationer som kan betecknas som gränsöverskridande. Ofta kan det fastställas var arbetstagaren normalt utfört sitt arbete, men det finns också otaliga situationer där det kan vara tveksamt. Det kan vidare vara normalt att arbetet utförs i flera länder. Ackordscentralen vill understryka vad som sägs i promemorian på s 36, nämligen att det är oacceptabelt att arbetstagaren kommer i ett läge där han eller hon skickas mellan olika länder. Utan närmare vägledning till vilket lands lönegarantiregler som då skall

3 3 (6) gälla, genom hänvisning till övervägande anknytning, långvarighet, huvudsaklig nattvila, beskattningsland eller något liknande, ligger det i farans riktning att den anställde kommer i kläm. Detta är synnerligen otillfredsställande. Reglerna måste enligt Ackordscentralens mening vara utformade så att arbetstagaren inte drabbas av onödiga försämringar. Ingenting bör hindra att Sverige inför en regel som innebär att om en anställd i ett svenskt bolag i konkurs helt nekas rätt till lönegarantiersättning i att annat europeiskt land på grund av tolkning av begreppet normalt utför eller utförde arbete, alltid är garanterad lönegarantiersättning från Sverige. En sådan regel måste anses innebära en förbättring för arbetstagaren. Konkurs i annat europeiskt land än Sverige Inträffar konkursen i annat europeiskt land än Sverige och den anställde normalt utför sina arbetsuppgifter här finns ingen svensk myndighet (konkursförvaltare) som beslutar i lönegarantifrågorna. Att i dessa fall anknyta till den tidigare regeln avseende konkurs i annat nordiskt land förefaller ändamålsenligt. Annan naturlig instans saknas. Konkurs i Sverige I de fall konkurs inträffar i Sverige finns en svensk beslutande myndighet, nämligen konkursförvaltaren. Beslut om utbetalning av lönegarantimedel i första instans fattas av konkursförvaltaren och denna uppgift utgör myndighetsutövning. Konkursförvaltaren utbetalar dock inte medlen. Det gör länsstyrelsen. Medel till utbetalning kommer från staten. Lönegarantiersättningens omfattning för den enskilde löntagaren är fastställd i lag.

4 4 (6) Möjligheten till lönegarantiersättning vid arbetsgivarens konkurs är en synnerligen betydelsefull social lagstiftning. Lönegarantihanteringen är därför en viktig och ofta omfattande uppgift för konkursförvaltaren och dennes organisation. För att kunna fatta snabba och korrekta lönegarantibeslut krävs förutom god kännedom om den speciella arbetsrätten i obeståndssituationer också praktisk kunskap om löneberäkning samt goda kontakter med fackliga organisationer och förmåga till smidigt samarbete med olika företags löneadministratörer. Ett öppet och flexibelt samarbete med den utbetalande myndigheten, länsstyrelsen, är också av vikt för att systemet skall fungera väl. Om det i ett konkursföretag idag finns anställda placerade utomlands får konkursförvaltaren normalt uppgift härom från konkursgäldenärens företrädare eller anställda strax efter konkursutbrottet. Åtgärder för utbetalning av lönegarantiersättning till dessa kan ske parallellt med att sådana åtgärder vidtas avseende personal i Sverige. Någon aktivitet från den anställdes sida är ofta inte nödvändig. Om uppgifter om lönefordringarnas storlek finns i Sverige eller annat land kan variera från företag till företag. Kunskap om arbetsrättens innehåll i det land där den anställde finns kan erhållas genom gäldenärsföretaget, facket eller via förvaltarens egna kontakter i det aktuella landet. Enligt den föreslagna ordningen skall behörig administrativ myndighet/ garantiinstitution i det land där arbetstagaren normalt utfört arbete, hos svensk tillsynsmyndighet begära att få relevant information om fordringarna. Det får förutsätts att den anställde först har gjort någon form av framställan till behörig administrativ myndighet/garantiinstitution i det land han eller hon normalt menar sig ha utfört arbete. Man kan i samband härmed bl a fråga sig hur den anställde skall känna till att och på vilket sätt han eller hon skall agera samt hur den svenska tillsynsmyndigheten skall känna till lönekraven. Ingenting sägs i förslaget om den svenske konkursförvaltarens roll i dessa fall. Konkursförvaltarens arbete med lönegarantifrågor för svensk personal utgör myndighetsutövning. Förvaltaren är den som i normalfallet först får kännedom om att ett lönegarantikrav kan föreligga, även när arbetet utförts

5 5 (6) utomlands. Skall förvaltaren vara aktiv eller passiv när de gäller de av gäldenärsföretagets anställda som utför arbete utomlands? Skall de i utlandet verksamma upplysas om sina rättigheter? Skall förvaltaren ta fram underlag för betalning av löner till dessa eller skall konkursgäldenärens personal uppmanas att utesluta alla på lönelistorna som är verksamma utomlands? Hur skall information om konkursförvaltarens uppsägningar av den utländska personalen hanteras? Hur får den svenske konkursförvaltaren information om att lönekraven leder till någon form av utbetalning? Frågorna är många. Med den föreslagna regleringen kan en inte oväsentlig tidsutdräkt för den anställde befaras. Även för konkursförvaltaren kompliceras arbetet. En snabbare och enklare hantering skulle kunna uppnås genom att en svensk konkursförvaltare så snart han eller hon får kännedom om att lönegarantikrav utomlands kan komma ifråga, underrättar det aktuella landets behöriga administrativa myndighet/garantiinstitution härom och samtidigt överlämnar det underlag som finns hos konkursgäldenären avseende kravets omfattning. Den behöriga administrativa myndigheten/garantiinstitutionen fattar sedan beslut i enlighet med det landets lönegarantiregler och sänder information härom direkt tillbaka till konkursförvaltaren. Skulle det andra landets behöriga administrativa myndighet/garantiinstitution helt vägra utbetalning förordar Ackordscentralen att utbetalning kan ske från Sverige (se ovan s 3). Den svenska tillsynsmyndigheten kan erhålla kännedomskopior av informationen för att kunna kontrollera att förvaltaren uppfyller sin skyldighet i denna del. I de fall en anställd anser sig ha lönegarantikrav i annat land på grund av en konkurs i Sverige, men av någon anledning inte omfattats av någon underrättelse enligt ovan, bör den anställde ha en möjlighet att framställa krav via det andra landets behöriga administrativa myndighet/garantiinstitution. Den behöriga administrativa myndighet/garantiinstitution bör i sådant fall vända sig direkt till den svenska konkursförvaltaren för att utreda saken. Ackordscentralen kan inte se någon anledning att blanda in den svenska tillsynsmyndigheten. För den utländska behöriga administrativa myndighet/garantiinstitution torde det inte innebära något merarbete att finna rätt konkursförvaltare jämfört med att finna rätt tillsynsmyndighet/kronofogdemyndighet.

6 6 (6) Det är möjligt att definitionen av administrativ myndighet/garantiinstitution omöjligen kan omfatta en svensk konkursförvaltare, trots att just lönegarantihantering utgör myndighetsutövning. Ackordscentralen saknar närmare kännedom härom. Skulle så vara fallet kan möjligen tillsynsmyndigheten vara lämplig. Ackordscentralen förutsätter att det i sådant fall på lämpligt sätt närmare föreskrivs hur hanteringen praktiskt skall tillgå. De anställdas berättigade krav på snabb och korrekt lönegarantihantering måste tillgodoses i så stor utsträckning som det är möjligt, oavsett var den anställde utfört sitt arbete. Övrigt Förmånsrättslagens 12 gör ingen skillnad mellan lönefordringar för anställda som arbetat i Sverige och sådana som inte gjort det. Lönefordringar kan även ge upphov till oprioriterade krav. Ackordscentralen saknar i förslaget analys av de föreslagna lagändringarnas ändamålsenlighet när det gäller t ex konkursförvaltarens upprättande av bouppteckning och utdelningsförslag samt vid bevakningsförfarande. Även i detta hänseende framstår det som mest ändamålsenligt med en direktkanal mellan den utländska administrativ myndigheten/garantiinstitutionen och den svenske konkursförvaltaren. Göteborg Stiftelsen Ackordscentralen Per-Ivan Lundberg Peter Björnram