Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Transkript

1 Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

2 Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst tjugo stycken. - Är det bara kantareller? - Yes, baby. Nu blir mamma glad. - Är du verkligen säker på att det bara är kantareller? - Det går inte att ta fel på. Och förresten kollar mamma det när jag kommer hem. - På tal om mammor. Vi kanske skulle gå hem Det ser ut att bli dåligt väder. - Du har rätt. Bäst vi skyndar oss regnet kan vara här när som helst. Kom. Hon går sakta - Vänta. Vart ska du? - Hem. - Men vi kom ju därifrån. - Vad? Kom vi inte därifrån? - Fel bägge två. Vi kom därifrån. Från den där stora stenen. - Jag är säker på att att - Att, vad då? - Att vi gått vilse. Jag känner inte igen mig alls. - Det stämmer. Vi har varit så upptagna av svampplockandet att vi glömt se efter vart vi gått. - Jag vill hem. Börjar småsnyfta - Lugna dig. Det viktiga är att inte gripas av panik. När hon säger det stelnar hon och ger upp ett gallskrik - Vad är det?

3 - Jag får panik. - Lyssna. I skolan sa dom att skulle man råka gå vilse så ska man stanna på den plats man är. Sätt er. Alla sätter sig nära varandra. - Nu är det bara att vänta. - Men stormen då? - Jag är trött - Tyst! Lyssna.. Ett svagt fiolspelande hörs. - Någon spelar fiol. - Det stämmer. Det kommer därifrån. Vi är räddade. - Skynda er. Vi måste se vem det är. Flickorna rusar iväg scenen ändras till att föreställa ett rum med fantasifull inredning. Utanför hörs flickorna komma. - Titta. En stuga mitt inne i skogen. - Jag undrar vem som bor här? - Jag är rädd. Gå inte in. - Det är klart vi ska gå in. Petra knackar. Inget svar. - Det är ingen hemma. Petra känner på dörren som är öppen. Hon går sakta in. - Oj, vilket konstigt hus. - Är du säker på att det här är klokt? - Vi har i alla fall tak över huvudet och slipper ovädret. - Tills den som bor här kommer ja. Han kommer nog bli jättearg för att vi När hon säger det öppnas en dörr och Dinkanish kommer in. Han går mot den öppna spisen och börjar pyssla med maten.

4 DINKANISH- Förlåt mig. Jag hörde inta att ni kom. - Hjälp! Slå oss inte! - Vi skulle bara jag menar DINKANISH- Söka skydd för stormen eftersom ni gått vilse. - Vad? Hur vet du det? DINKANISH- Sånt vet man. Vill ni ha något att äta? Han håller upp något som liknar rått kött och ser mycket oapptitligt ut - Nej tack. Inte jag i alla fall. - Vi ska nog gå nu DINKANISH- Går ni ut i skogen nu hamnar ni i stormen och då kommer ni aldrig att hitta hem. Ta nu lite mat och lugna ner er. Ni kan stanna här över natten. - Det var snällt men jag hoppar nog över maten i alla fall. DINKANISH-. Som ni vill. Här är en filt. Tyvärr har jag ingen säng så ni får sova på golvet. God natt. Han går sin väg. - Vi sticker. - Är du galen. Det är storm ute. - Nu stannar vi här som han sa. Han verkar snäll. - Kanske det men såg du inte maten? - Kom nu. Vi vilar en stund. Flickorna lägger sig under filten. - Jag tänker i alla fall ha ett öga öppet. Då ljuset sänkts och det blivit lugnt kommer Pan smygandes in i rummet Han letar efter sin flöjt. Linda får se honom och ger upp ett gallskrik. - Vad är det?! - Någon står där.

5 fram. Hon pekar mot en mörk plats i rummet där Pan kan skymtas. Han kommer sakta - Vilka är ni? - Titta på hans fötter. - Jag sa, vilka är ni? - Vi är Petra, Linda och Hanna och vi får sova här. - Får ni? För vem? - För för han som bor här, tror jag. - Har ni träffat Dinkanish? - Vem? - Dinkanish. Det är han som bor här. - Då var det nog han. Men vem är du? Du ser inte ut som - Som du. Nej en Pan ser ut som en Pan och du ser ut som du. - En Pan. - Just det. Har ni sett min flöjt? Jag måste ha glömt den här. - Nej. - Se där är den. Så bra. Pan får se den ligga på golvet och tar glad upp den för att spela. Då han spelar härmas hans spelande av en fiol. Efter spelandet kommer Näcken in. Han har sällskap av Vätte som spralligt dansar in. - Kul att du hittade flöjten Pan. Nu kan jag dansa igen men vilka är det där? - Några som säger att dom får bo här. Panna, Potta och Lindans tror jag dom hette. - Hanna, Petra och Linda. Vilka är ni? - Fiolspelaren. - Var det du som spelade i skogen? - Det kan nog tänkas. Jag heter Näcken.

6 - Och jag är Vätte. Dansens mästare. - För mig ser ni ut som människobarn. - Vi är människor. - Huj, människor?! Här och idag. Dagen före DAGEN. - Vad? Dagen före dagen? - Varje år finns det en dag då alla skogens väsen blir synliga. - Ja, och det är på så vis människor har fått veta att vi finns. - Alla andra dagar på året är vi osynliga och kan bara ses om vi själva vill att någon människa ska se oss. - Men ni syns ju nu. - För att ni har fantasi ja. Barn har fantasi och dom som har stark fantasi kan se oss när som helst. - Nu kommer dom andra. Utanför hörs ljud Hydra och Troll kommer in. - Ajjj, människor! Jag såg det direkt! Vad gör dom här? - Vem har släpat hit dom? Dagen före DAGEN. Dom måste kastas i den stora Domen. - Vilken Dom? Jag vill inte kastas i något. - Lugna er. Det är kanske inte så farligt som det verkar. Dom är barn och säger att dom fått lov av Dinkanish att vara här. - Ha, fått lov av Dinkanish? Nu, dagen före DAGEN? Det tror jag inte på. - Var är Dinkanish nu? - Han gick ut där. - Då kommer han säkert inte tillbaka på ett tag. - Vi kastar dom i Domen. Dörren öppnas och Älva och Skogsrå kommer in. ÄLVAN - Stopp!

7 ÄLVAN ÄLVAN HÄXA - Se här har vi dom sista. - Vem ska ni kasta i Domen? - Människobarnen där. - Varför då? - Dom är ju i Dinkanish hus dagen före Dagen. - Och vad kan dom göra för skada? - Berätta för dom vuxna. - Och ni tror att dom vuxna skulle tro dom? - Jag bryr mig inte. Nu kastar vi i dom i jättehålet. - Är Domen ett jättehål? - Det kan du lita på. - Låt oss rösta om saken. - Jag röstar för att vi kastar i dom Då är vi av med problemet. - Någon mer? Då han frågar sträcker alla utom Skogsrå och Älvan upp sina händer. HÄXA - Saken är klar. Låt oss kasta i dom. - Ta med dom. Låt oss gå. Under flickornas skrikande motstånd släpas dom ut ur stugan. Kvar blir Älvan och Skogsrå. ÄLVAN - Jag undrar vad Dinkanish kommer att säga om det här? - Tänk om dom fått lov att vara här. SÅNG Efter sången kommer Dinkanish DINKANISH- Men var alla andra? Dom borde ha kommit nu. - Dom fick lite att göra. DINKANISH- Lite att göra? Dagen före Dagen?

8 ÄLVA - Det var människobarn i DIN STUGA Dinkanish. DINKANISH- Det vet jag väl. ÄLVA - Så då talade dom sanning? DINKANISH- Var är dom nu? - Dom andra tog dom till Domen. DINKANISH- Till Domen?! Nu? Det var det dummaste jag hört. Vem kom på det? - Det var nog Troll och Hydra. DINKANISH- Vi måste hindra dom. Kastas dom i Domen dagen före Dagen kommer skogen vara full av människor i morgon som letar efter dom och vi kommer att synas för alla. ÄLVA - Du har rätt, som vanligt. Skogsrå och jag är snabba och ska nog hinna ifatt dom. Kom Skogsrå. Dom ilar snabbt ut genom dörren och lämnar Dinkanish ensam kvar. SÅNG Efter sången kommer alla tillbaka. DINKANISH- Det var tur att ni hann. - Hur kan det vara möjligt? Släpa hem problemet igen? DINKANISH- Nej Troll. Problemet hade vi fått i morgon på dagen då alla skogens väsen blir synliga. Hade barnen försvunnit så hade det kryllat av människor här för att leta efter dom. Och göm dig då om du kan. - Han har nog rätt, Troll. - Äh. - Jo, säg. Jag undrar När Linda tar till orda ser alla på henne - Vad undrar du människobarn? - Skulle du vilja nypa mig i armen Hanna. - Vad? Varför då? - Allt verkar som en dröm.

9 HÄXA - En dröm? Vad menar hon? - Jag menar att vi kanske bara drömmer allting. Att ni inte finns - Vad?! - på riktigt, menar jag. - Hör ni vad hon säger? - Är det månne inte ett barn? - Tvivlar hon på sin fantasi? Är hon vuxen? - Nej, jag är ett barn men - Ett barn tvivlar inte på att vi finns. Något måste göras. - Rätt! Nu får du säga vad du vill Dinkanish men nu måste något göras. DINKANISH- Kanske har ni rätt. Men vad? - Jag kan kolla upp hennes fantasi. DINKANISH- Hur menar du Vätte? - Vi kan dansa ValsHamboPolkett. Det kan ingen utan fantasi. DINKANISH- Bra Vätte. Klappa upp till ValsHamboPolkett. DANS Linda klarar att dansa så bra att Vätte faller omkull i slutet av dansen. - Det må jag säga. Hon dansar som vilken vätte som helst. - Hon har fantasi. - Låt oss festa. Festlig musik spelas upp och alla börjar dansa. Mitt i dansen avbryts allt av Tomtes ankomst. Då han är skygg talas hans repliker från baksidan av scen. DINKANISH- Sluta! Tomte är på väg. - Dinkanish! Det är Tomte. DINKANISH- Ja, vad vill du Tomte? - Vem är hos dig?

10 DINKANISH- Alla dom som ska vara här dagen före Dagen. - Det luktar människa utanför ditt hus. DINKANISH- Ja, det har varit många svampplockare i skogen idag. - Det tror jag inte. Det är storm och då plockar ingen svamp. DINKANISH- Då är det nog stormen som fört lukten hit. - Du har väl förberett dagen imorgon på bästa sätt? DINKANISH- Vi är klara. ALLA - Då så. Adjö. - Adjö Tomte. DINKANISH- Åh, där hade vi tur. HÄXA - Tur? Vill ni inte träffa tomten? Han är ju snäll. - Snäll? Tomte? Ja, det är vad ni tror det ja. - Han har gått. Nu festar vi vidare. DINKANISH- Nej, nu får det vara slut på det roliga. Nu gör vi färdigt våra förberedelser och ni flickor sover så ni kan hitta hem imorgon då stormen är över. ÄLVA - Sover, nu? Det kan jag aldrig. Jag är hur pigg som helst. - Du kommer snart att bli trött. Sov nu. Då hon säger det strör hon samtidigt sömnpuder över flickorna som somnar. Scenen ändras till öppningsscenen. Flickorna vaknar sakta en efter en. - Hallå. Vakna. Petra, Hanna. - Var är jag? - Var är stugan, Dinkanish och alla andra? - Vad? Känner du dom också? - Det bär klart att jag gör. Du var ju där. Såg du mig inte? - Men var det inte en dröm? - Det kan det nog inte ha varit för då har vi drömt samma dröm alla tre.

11 - Så du känner också Dinkanish och alla väsen? - Ja.,.. det har slutat storma precis som han sa. - Bäst att vi letar på vägen där vi ställde våra cyklar. - Där! Titta! Där ner står våra cyklar. Kom vi måste hem. - Vänta. Det var inte här vi somnade eller jag menar var när vi trodde att vi gått vilse. - Dom har nog burit hit oss och lagt oss här nära cyklarna så vi skulle hitta hem. - Dom var kanske inte så elaka ändå. - Ska ni berätta något när ni kommer hem? - Berätta? Vad då? Vem skulle tro på en sådan här historia? - Inte en vuxen i alla fall. Kom nu. Jag ska aldrig bli vuxen. Som avslutning kommer alla in och sjunger SÅNGEN Omskriven version i september 2003