Eva-Lisa Lennstrand, informationschef Ekobrottsmyndigheten och Lars Andrén, informationschef Tullverket

Transkript

1 Stockholm En kortfattad översikt av den svenska lagstiftningen kring offentlighet och sekretess samt några kommentarer om lagstiftningens konsekvenser för kommunikationen inom en brottsbekämpande myndighet. Under de senaste årens många och givande diskussioner inom OLAF Anti-fraud Communicators Network (OAFCN), kring principer för kommunikation och pressinformation, har intresset för den svenska lagstiftningen om offentlighet och sekretess varit stor. De svenska representanterna inom nätverket har fått frågor i ämnet och ordförande Mr Alessandro Buttice har själv visat ett personligt engagemang i frågan. Detta engagemang har bland annat yttrat sig i att Mr Buttice föreslagit att det svenska bidragen till Round Table on Anti-Fraud communication, ska beskriva de speciella förutsättningar som denna lagstiftning ger för kommunikationsarbete inom en statlig brottsbekämpande myndighet. Som informationschefer vid Ekobrottsmyndigheten och Tullverket finner vi intresset för den svenska öppenheten från OLAFs sida som mycket positiv. Vi har därför valt att publicera våra två bidrag tillsammans och låta just den svenska lagstiftningen kring offentlighet och sekretess, vara ett övergripande tema för oss. Det material som vi valt att sammanställa består av en kortfattad beskrivning av de viktigaste svenska lagarna och principerna inom det aktuella området. Denna beskrivning har tagits fram av Ekobrottsmyndigheten och inleder vår presentation. Till detta material har sedan Tullverkets informationschef fogat några reflektioner och kommentarer vad som avser kommunikationsarbetet inom just Tullverket. Vår gemensamma förhoppning är att sammanställningen ska leda till en ökad förståelse för den svenska lagstiftningen och den öppenhet som finns gentemot media och medborgare inom svensk offentlig förvaltning. Eva-Lisa Lennstrand, informationschef Ekobrottsmyndigheten och Lars Andrén, informationschef Tullverket Offentlighet och sekretess hos det allmänna, en övergripande beskrivning från Ekobrottsmyndigheten av några av de viktigaste lagarna kring öppenhet. Offentlighetsprincipen och regeringsformen Offentlighetsprincipen - som är en av hörnstenarna i den svenska rättsordningen har gammal hävd i rättsskipningen och statsförvaltningen i Sverige. Den innebär att allmänheten har rätt till insyn i verksamheten hos staten och kommunerna. Insynen ska främja rättssäkerheten och effektiviteten i förvaltningen. Denna yttrande- och informationsfrihet som är tillförsäkrad varje medborgare är lagfäst i den svenska regeringsformen. Tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen I tryckfrihetsförordningen, som är en av de svenska grundlagarna, finns rätten att ta del av allmänna handlingar upptagen. Denna rätt är omfattande men har ändå flera begränsningar eftersom ett helt fritt informationsutbyte kan skada viktiga intressen. Därför finns vissa begränsningar uppräknade i tryckfrihetsförordningen. De bestämmelser som i detalj tar upp begränsningarna i offentlighetsprincipen finns i sekretesslagen. Där finns bestämmelser samlade som skyddar vissa känsliga uppgifter mot allmänhetens insyn och som därmed inskränker den grundlagsstadgade rätten för envar att ta del av uppgifter som finns hos olika

2 myndigheter. De inskränkningar i offentlighetsprincipen som görs i sekretesslagen är tillåtna enligt de svenska grundlagarna. Några exempel av intresse i den brottsbekämpande verksamheten är följande. Sekretess i den brottsbekämpande verksamheten Intresset att förebygga brott är så skyddsvärt att detta får begränsa offentlighetsprincipen och därmed också yttrande och informationsfriheten. Ett annat exempel som likaså är av stor betydelse i den brottsbekämpande verksamheten är skyddet för en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. Detta innebär konkret att sekretess exempelvis gäller för utredningar enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål. Å andra sidan är en del beslut i anslutning till en förundersökning i brottmål inte sekretessbelagda. Beslut att väcka åtal, att inte inleda förundersökning eller att lägga ned en förundersökning omfattas inte av sekretess. Domar innehåller i de flesta fall inte några hemliga delar. Sekretess kan dock finnas för uppgifter i en dom om de är av känslig personlig natur. Ett exempel är sexualbrottsdomar. I sådana sammanhang kan även delar av åklagarens stämningsansökan till domstolen vara sekretessbelagd. Något om meddelarfriheten I detta sammanhang bör även något sägas om meddelarfriheten. Meddelarfrihet är rätten att som huvudregel fritt meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för offentliggörande i ett grundlagsskyddat medium (t. ex. press och etermedia). Detta innebär inte en skyldighet att lämna information till massmedia utan en rättighet. Det finns vissa begränsningar för vilka uppgifter som kan lämnas ut med stöd av meddelarfriheten. Som exempel får uppgifter om hemlig telefonavlyssning och vissa typer av säkerhetsåtgärder inte lämnas ut med stöd av meddelarfriheten. Meddelarfriheten är begränsad av att den enbart kan utnyttjas av en enskild person och inte av en myndighet. Information som går ut från en myndighets informationsavdelning genom exempelvis en presstalesman är inte meddelarskyddad. Den som utan att företräda en myndighet i syfte att uppgiften ska offentliggöras i ett grundlagsskyddat medium, lämnar information till en behörig mottagare, har rätt att åberopa meddelarfrihet. Det betyder att personen ifråga kan ställas till svars för sitt informationslämnande enbart om det är fråga om brott mot meddelarfriheten. Då det gäller meddelarfriheten och personal som arbetar inom rättsväsendet ligger det i sakens natur att sådan personal som regel intar en förhållandevis restriktiv hållning gentemot massmedia ifråga om enskilda ärenden. Framförallt får kontakterna med massmedia inte vara sådana att åklagarens eller myndighetens opartiskhet kan ifrågasättas. Ekobrottsmyndigheten och Tullverket vill också hänvisa till den svenska regeringens engelska version av hemsidan. Under rubriken justitiedepartementet finns ett pdf-dokument för nedladdning betitlat Public Access to Information and Secrecy with Swedish Authorities. Detta dokument ger en mer ingående beskrivning av den övergripande informationen här ovan. Sidan finns tillgänglig via länken;

3 Begränsningar och möjligheter, det svenska Tullverket ger sin syn på informations och kommunikationsarbetet i ett samhälle präglat av stor öppenhet. I september 2003 fastställde det svenska Tullverket en ny kommunikationspolicy för myndigheten. I den fastslås att öppenhet är en av grundprinciperna för myndighetens informations, kommunikations och relationsarbete. I policyn står det: Med öppenhet menar vi att all information ska vara tillgänglig med undantag av de begränsningar som följer av lag, avtal eller gällande sekretesslagstiftning. Vi har en positiv attityd till alla som söker information kring Tullverket. I vår personliga kommunikation är vi ärliga och öppna. Vi delar med oss av kunskaper och information, vi lyssnar och för en dialog med varandra. Denna skrivning har sin grund i de speciella lagar som i Sverige reglerar offentlighet och sekretess, men är också en produkt av en egen kultur inom Tullverket. Vi tror att öppenhet mot omvärlden är en grundläggande värdering och en framgångsfaktor för att skapa ett modernt och effektivt Tullverk. Öppenhet ett sätt att lära och göra myndigheten effektivare Vi öppnar oss gärna mot omvärlden för att ta emot impulser och goda exempel från andra myndigheter och de företag som vi utifrån vårt regelverk har att ge service till. En självklar slutsats är då att en sådan öppenhet måste vara ömsesidig. Vi vill inte bara lära av andra vi vill gärna att myndigheter, företag och medborgare likväl har insyn i vår verksamhet. På så sätt kan våra modeller och idéer eventuellt ge omvärlden inspiration samtidigt som vi får viktig feed-back när det gäller områden som vi bör eller kan förbättra. I de här sammanhangen talar det svenska Tullverket gärna om både öppenhet och ständiga förbättringar som kärnvärden för vår organisation. Tullverkets kundombudsman och vår pressjour Ett konkret exempel på denna orientering mot öppenhet är att Tullverket år 2003 tillsatte en speciell kundombudsman som med stor tillgänglighet tar emot synpunkter på Tullverket och hjälper företag och enskilda att ta sin rätt till vara. kundombudsmannens hanterar inte själv eventuella klagomålen men ser till att dessa lämnas till den instans som ska handlägga frågan. Därigenom hjälper kundombudsmannen den enskilde att på ett korrekt sätt framföra sin ståndpunkt. Just ombudsmannafunktionen har en gammal tradition i Sverige. Redan 1809 fick riksdagen och därigenom allmänheten sin första justitieombudsman och begreppet har också sedan 1950-talet lånats in i andra språk. Kundombudsman har en stor tillgänglighet och svarar på frågor via telefon eller med generösa öppettider. Detsamma gäller Tullverkets pressjour som infördes ett år tidigare eftersom det visade sig att media hade svårt att nå ansvariga chefer eller talesmän för Tullverket efter klockan 17 då växeln stängt. Att starta en pressjour innebar enligt Tullverkets uppfattning en så kallad win-win situation som både media och myndigheten kunde dra nytta av. Medias möjligheter att få information från Tullverket på kvällstid och helger ökade samtidigt som myndigheten via pressjouren kan hänvisa till de officiella talesmännen/kvinnorna för Tullverket.

4 Att vara tillgänglig för media på kvällar och helger innebär inte bara att vi har en möjlighet att lämna sakliga kommenterar om vi skulle utsättas för kritik. Vi underlättar också för journalisten i alla de fall då uppmärksamheten är positiv för Tullverket. Ärendelista på Internet Av beskrivningen av lagarna kring offentlighet och sekretess i föregående avsnitt framgår att rätten att ta del av allmänna handlingar är en central princip i svensk rättstradition. Avsnittet beskriver också tydligt att inte alla handlingar eller elektroniska källor med text är allmänna och offentliga. Till exempel ger sekretesslagstiftningen möjligheter att begränsa insynen när det gäller brottsutredningar eller ärenden som rör enskilds persons ekonomiska eller personliga förhållanden. Färdiga och upprättade handlingar, skrivelser som kommit in till myndigheten eller skickats ut från myndigheten registreras i Sverige i en speciell lista ett så kallat diarium. Denna lista har svenska likväl utländska medborgare rätt att ta del av för att begära ut de handlingar såvida inte sekretesslagstiftningen förhindrar ett utlämnande. Med jämna mellan rum brukar journalister besöka myndigheter och kommuner för att läsa diariet för att hitta nyheter eller bevaka ett speciellt ärende. På Tullverket finns denna lista inte bara fysiskt tillgänglig på huvudkontoret utan även i elektronisk form på vår hemsida. Detta som ett led i myndighetens ambition att följa regeringens riktlinjer kring att skapa så kallade 24-timmars myndigheter via Internet. Det är emellertid viktigt att poängtera att den aktuella handlingen inte finns tillgänglig via Internet. Önskar någon ta del av ett ärende måste personen kontakta myndigheten som lämnar ut handlingen. Det faktum att diariet med dess översikt av aktuella ärenden finns på vår hemsida, är i sig enligt Tullverkets bedömning, ett stort steg och en viktig markering ur ett öppenhetsperspektiv. Meddelarfriheten inom en brottsbekämpande myndighet Tills sist några reflektioner kring meddelarfriheten. Den innebär alltså att en tjänsteman fritt kan lämna ut uppgifter för publicering i grundlagsskyddat medium. I princip innebär detta att en tjänsteman inte får lämna ut en hemlig handling men däremot hemliga uppgifter till media. Det är emellertid vanskligt att tala i generella termer eftersom det även finns vissa undantag för meddelarfriheten när det gäller sekretessbelagda uppgifter, sådana kan till exempel utgöras av information rörande rikets säkerhet. Det är också viktigt att framhålla, vilket också framgår av Ekobrottsmyndighetens redogörelse, att meddelarfriheten innebär en möjlighet att lämna ut muntliga uppgifter till media men inte en skyldighet. Tjänstemannen är alltså inte tvungen att använda sin meddelarfrihet. Enligt lagstiftningen får myndigheten inte heller efterforska vem som lämnat ut uppgiften. Ett enkelt sätt att förklara systemet kan vara att i Sverige har riksdagen skapat en formaliserad möjlighet för så kallade whistleblowers, att meddela media när eller om, det skulle pågå maktmissbruk eller korruption inom en myndighet.

5 Nu är det naturligtvis inte säkert att tjänstemännen enbart utnyttjar möjligheten i sådana fall utan det kan naturligtvis finns en rad olika anledningar varför uppgifter från en enskild individ lämnas till media. Det är dock Tullverkets bestämda uppfattning att denna meddelarfrihet inte innebär några stora problem för vår brottsbekämpning. Inom Tullverket finns en tydlig kultur där tjänstemannen värnar om brottsutredningarnas effektivitet framför att falla till föga för medias krav på att innan en rättegång få tillgång så mycket information som möjligt i ett aktuellt brottsutredningsärende.