Personligt ansvar för styrelseledamöter och revisorer i aktiebolag

Transkript

1 Örebro universitet Institutionen för Beteende-, Social- och Rättsvetenskap Rättsvetenskap, avancerad nivå D-uppsats, 15 hp Personligt ansvar för styrelseledamöter och revisorer i aktiebolag Författare: Ricard Carlenius Handledare: Anders Lagerstedt

2 Sammanfattning Denna uppsats inleds med en kort historisk genomgång av den aktiebolagsrättsliga utvecklingen i Sverige under de senaste århundradena. Därefter sätts fokus på gällande rätt vad det gäller det personliga ansvaret för styrelseledamöter i aktiebolag. Styrelseledamöters ansvar i samband med likvidation, förpliktelser som uppstår innan bolaget är registrerat och olovlig värdeöverföring genomgås och följs upp med en genomgång av styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot bolaget och gentemot andra. Därefter följer en genomgång av det straffansvar som kan drabba en styrelseledamot. Därpå följer en liknande genomgång av gällande rätt för revisorers personliga ansvar. Revisorsnämndens funktion gås igenom innan gällande rätt för revisorers skadeståndsansvar presenteras. Även det straffansvar som kan komma att bli aktuellt för en revisor utreds. Rättsläget analyseras därefter i de delar som tidigare presenterats. Analysdelens disposition är i stora drag uppställd på samma sätt som i studiens deskriptiva del. Inledningsvis analyseras således styrelseledamöternas personliga ansvar i olika delar, för att följas upp med en analys av revisorers personliga ansvar. Studiens resultat består av ett flertal konkreta råd på hur en styrelseledamot respektive en revisor ska handla i olika situationer för att undvika ett personligt ansvar. Därutöver presenteras ett mycket kortfattat förslag om att revisorsnämnden kan överta tillsättningen av revisorer från bolagsstämman.

3 Innehållsförteckning Innehållsförteckning...1 Förkortningar Inledning Bakgrund Lite om aktiebolagets historia Syfte Problemfrågor Metod Avgränsning Gällande rätt vad det gäller personligt ansvar för styrelseledamöter i aktiebolag Styrelseledamöters funktion och arbetsuppgifter i stora drag Styrelseledamöters personliga betalningsansvar för bolagets förpliktelser Likvidation Ansvar för bolagets förpliktelser innan registrering Olovlig värdeöverföring Styrelseledamöters skadeståndsansvar Styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot bolaget Styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot annan än bolaget Hur en styrelseledamot kan agera för att undgå skadeståndsansvar Beviljandet av styrelsens ansvarsfrihet Styrelseledamöters straffansvar Gällande rätt vad det gäller personligt ansvar för revisorer i aktiebolag Revisorsnämnden och dess funktion Revisorers arbetsuppgifter och funktion i stora drag Revisorers skadeståndsansvar Revisorers skadeståndsansvar gentemot bolaget Revisorers skadeståndsansvar gentemot annan än bolaget Gemensamma regler om revisorers skadeståndsansvar gentemot bolaget och gentemot annan Hur en revisor kan agera för att undvika skadeståndsansvar Revisorers straffansvar Analys uppnås lagstiftarens syfte med hjälp av gällande rätt Analys av styrelseledamöters personliga betalningsansvar för bolagets förpliktelser Analys av styrelseledamöters skadeståndsansvar Analys av styrelseledamöters straffansvar Analys av revisorns funktion Analys av revisorers skadeståndsansvar Analys av revisorers straffansvar Slutsats...35 Källförteckning...37 Förarbeten...37 Internet...37 Litteratur...37 Rättsfall och annan praxis...38 Övriga källor

4 Förkortningar ABF Aktiebolagsförordning (2005:559) ABL Aktiebolagslag (2005:551) ABL års förordning om aktiebolag (1848:43) ABL års aktiebolagslag (1895:65) ABL års aktiebolagslag (1910:88 s. 1) ABL års aktiebolagslag (1944:705) ABL års aktiebolagslag (1975:1385) BrB Brottsbalk (1962:700) FB Föräldrabalk (1949:381) HD Högsta domstolen Kap Kapitel KL Konkurslag (1987:672) NJA Nytt juridiskt arkiv avdelning I NJA II Nytt juridiskt arkiv avdelning II Prop Proposition RevisorsL Revisorslag (2001:883) RN Revisorsnämnden RNFS Revisorsnämndens föreskrifter SkadestL Skadeståndslag (1972:207) SOU Statens offentliga utredningar ÅRL Årsredovisningslag (1995:1554) 2

5 1 Inledning Aktiebolagets grundidé är att verksamheten ska bedrivas utan att bolagets aktieägare innehar något personligt ansvar. För att detta ska fungera i praktiken krävs någon form av skydd för bolagets borgenärer. Bland annat krävs en viss balans mellan bolagets tillgångar och skulder. Poängen med aktiebolagsformen är att aktieägarna inte ska riskera några pengar utöver vad de satsat. Eftersom andelarna i bolaget, det vill säga aktierna, kan spridas kan flera personer vara med och dela på riskerna vilket underlättar ett aktiebolags finansieringsmöjligheter. 1 Enligt 8 kap 1 ABL ska ett aktiebolag ha en styrelse med en eller flera ledamöter. Antalet styrelseledamöter ska framgå av bolagsordningen. I publika aktiebolag måste styrelsen bestå av minst tre ledamöter enligt 8 kap 46 ABL. I 8 kap 3 ABL stadgas att minst en suppleant måste utses om styrelsen består av en eller två ledamöter. Styrelsesuppleanter kan med andra ord endast vara ett krav i privata aktiebolag. Även antalet suppleanter ska framgå av bolagsordningen. Reglerna i aktiebolagslagen om styrelseledamöter gäller enligt 8 kap 3 2 st ABL i tillämpliga delar även suppleanter Styrelsen utses enligt 8 kap 8 ABL av bolagsstämman, där det även tillåts att det i bolagsordningen anges att en eller flera styrelseledamöter utses på annat sätt. Styrelsen eller en enskild styrelseledamot kan dock aldrig ges rätt att utse styrelseledamöter. I ett publikt aktiebolag måste mer än hälften av styrelseledamöterna utses av bolagsstämman enligt 8 kap 47 ABL. Den verkställande direktören utses enligt 8 kap 7 ABL av styrelsen som även ska producera skriftliga instruktioner om arbetsfördelningen mellan styrelsen och den verkställande direktören. 2 Alla aktiebolag ska enligt 9 kap 1 ha minst en revisor. Av 9 kap 8 ABL framgår att revisorn väljs av bolagsstämman. I bolagsordningen får det skrivas in ett högsta eller lägsta antal revisorer. För en revisor får en eller flera suppleanter utses enligt 9 kap 2 ABL. De regler som gäller revisorer gäller i tillämpliga delar även revisorns eller revisorernas eventuella suppleanter. Aktiebolagslagens nionde kapitel innehåller viktiga regler om revisorns kompetens och oberoende. Revisorns oberoende är en central fråga som kan ifrågasättas av flera olika anledningar. Det finns skäl att uppfatta revisorn som statens förlängda arm i näringslivet, ungefär som en ekonomisk polis. Revisorns oberoende kan också diskuteras med anledning av att det är bolagsstämman som utser denne, eftersom bolagsstämman innebär majoritetsägaren bakom den ledning som ska granskas. Verklighetsbilden är dock en annan. Revisorns oberoende är mycket viktigt och ägare, borgenärer samt externa intressenter kan med all rätt utgå från att alla aktiebolag har ett oberoende revisorsorgan med rapporterande och kontrollerande uppgifter Bakgrund Lite om aktiebolagets historia Olika varianter av aktiebolagsformen förekommer i stort sett i världens samtliga länder. De första kända aktiebolagsliknande företagskonstruktionerna i Sverige är från 1600-talet, men det var först den variant som kallades för kompanier och som grundades på privilegium från kronan under 1800-talet som fick en betydande utbredning. Det var också under 1800-talet som den första lagstiftningen kring bolagsformen tillkom i form av aktiebolagsförordningen års förordning har därefter ersatts av nya 1 Prop. 2004/05:85, s Dotevall 1989, s. 45f. 3 Sandström, s

6 aktiebolagslagar 1895, 1910, 1944, 1975 och sedermera år 2005 av den nu gällande aktiebolagslagen års aktiebolagsförordning påverkades vid sin tillkomst i stor utsträckning av fransk lag. I lagen föreskrevs bland annat att som en förutsättning för att aktieägarna skulle erhålla ansvarsfrihet var bolagsordningen tvungen att fastställas av kungen års aktiebolagslag utformades med allmänhetens insyn och granskningsmöjligheter i fokus. Även regler om hur bolag skulle bildas samt vad bolagsordningen skulle innehålla infördes. Ett centralt aktiebolagsregister där aktiebolagen skulle registreras infördes. En registrering i registret var en förutsättning för att bolaget skulle bli ett rättssubjekt. Aktiebolagslagen 1895 framstod som mer påverkad av tysk lag än av någon annan rättsordning års aktiebolagslag innehöll bland annat regler om vinstutdelning, bolagsstämma, ändring av bolagsordningen och regler om styrelsen. 5 Redan 1910 ersattes aktiebolagslagen 1895 av en ny lag. Regler om publicitet som syftade till att skydda allmänheten mot ljusskygga bolagsmän och deras affärer infördes. För första gången infördes regler som var menade att skydda aktieägarna från styrelseledamöters missbruk av sin ställning. Även ett minoritetsskydd infördes års aktiebolagslag påverkades likt aktiebolagslagen 1895 av tysk rätt inleddes en utredning om en ny aktiebolagslag, eftersom flera brister i aktiebolagslagen 1910 konstaterats i samband med den så kallade Kreuger-krashen Utredningsarbetet om en ny aktiebolagslag inleddes i samarbete med Danmark, Finland och Norge. Det samarbetet avbröts av bland annat 2:a världskriget, men Sverige slutförde utredningsarbetet och en ny lag som trädde ikraft 1944 framkom. Utförligare reglering angående bolagsbildning infördes i aktiebolagslagen 1944 samtidigt som tidigare vedertagen praxis rörande den verkställande direktörens ställning skrevs in. Styrelsens och verkställande direktörens skyldigheter att avge årsredovisning utvidgades i väsentlig grad. 7 När det i aktiebolagslagen 1944 infördes regler om vilka befogenheter och plikter som den verkställande direktören skulle inneha, var det regler på ett område som tidigare varit helt oreglerat. 8 I 1944 års aktiebolagslag infördes regler kring flera områden som var helt nya. Regler om koncernredovisning och vissa regler kring revisorer var helt nya. Från äldre rätt övertogs reglerna om att en aktieägarminoritet kunde neka exempelvis en styrelseledamot ansvarsfrihet för att därefter ha en möjlighet att för bolagets räkning väcka talan om skadestånd mot en enskild styrelseledamot vid domstol. Sammantaget kan sägas att minoritetsskyddet utökades på flera punkter jämfört med äldre lag. Aktiebolagslagen 1944 var i det stora hela betydligt mer omfattande och detaljerad än vad 1910 års aktiebolagslag var var det åter dags för en ny aktiebolagslag. Den nya aktiebolagslagen framkom genom ett nordiskt samarbete. Ett viktigt syfte med den nya lagen var att förenkla. Reglerna om bolagsbildning och ökning av aktiekapitalet samtidigt som regleringarna kring formalitet och publicitet reducerades väsentligt. En ökad kontroll av att aktiekapitalet verkligen betalades in i samband med bolagsbildningen föreskrevs. Styrelsens ställning i förhållande till stämman 4 Prop. 2004/05:85, s. 196f. 5 SOU 1971:15, s. 81f. 6 SOU 1971:15, s. 82ff. 7 SOU 1971:15, s Dotevall 1989, s SOU 1971:15, s. 84f. 4

7 stärktes vilket medförde att stämman inte längre kunde besluta om en högre vinstutdelning än vad styrelsen medgav. Krav på en mer tillgänglig redovisning infördes. Krav på en auktoriserad revisor under vissa omständigheter, främst i större bolag, infördes också ersatte den nu gällande aktiebolagslagen 1975 års aktiebolagslag. Införandet av aktiebolagslagen 2005 syftade till att ge aktiebolagen en större flexibilitet, exempelvis vad det gäller bolagens möjligheter att reglera frågor i bolagsordningen. Lagändringen var till stor del en språklig och systematisk modernisering av aktiebolagslagen 1975, men innehöll också några sakliga nymodigheter. Reglerna kring hur ett aktiebolag bildas anpassades till hur bolagsbildningen gick till i praktiken. Lagen avsåg också att öka aktieägarnas möjlighet att påverka genom ett införande av ett system för insamling av fullmakter inför bolagsstämma samt regler kring utomståendes rätt att närvara vid bolagsstämma. Förändringar i styrelsesammansättningen fick efter aktiebolagslagens införande 2005 inte någon rättslig effekt förrän registrering utförts hos bolagsverket. Reglerna om kapitalökning, olika former av värdeöverföringar från bolaget och reglerna om inlösen av minoritetsaktier är exempel på områden där reglerna ändrades och förtydligades Syfte Syftet med denna uppsats är att fastställa gällande rätt vad det gäller det personliga ansvaret för styrelseledamöter och revisorer i aktiebolag. Tanken är att undersöka huruvida lagstiftarens syfte med lagstiftningen inom området uppfylls samt att försöka komma med förslag på hur gällande rätt eventuellt skulle kunna ändras för att lagstiftarens syfte bättre skulle uppfyllas på lång sikt. 1.3 Problemfrågor Vad innebär det att vara styrelseledamot eller revisor i ett aktiebolag och vad händer om en styrelseledamot eller en revisor i ett aktiebolag bryter mot sina åtaganden? Uppfylls lagstiftarens syfte med nu gällande rätt vad det gäller styrelseledamöters och revisorers personliga ansvar i aktiebolag? 1.4 Metod Uppsatsens problemfrågor besvaras med hjälp av traditionell rättsdogmatisk metod. Det innebär att fastsälla gällande rätt genom att undersöka rättskällorna. Som rättskällor räknas i svensk rätt främst grundlag, lag, förordning, förarbeten, praxis och doktrin. 1.5 Avgränsning Som styrelseledamot i ett aktiebolag finns många aspekter av ansvar att ta hänsyn till. Olika lagars betydelse för den enskilde styrelseledamoten är varierande beroende på företagets verksamhet. Jag har valt att fokusera denna studie på styrelseledamöters ansvar i aktiebolag utifrån aktiebolagslagens synvinkel. Sålunda har styrelseledamöters ansvar utifrån exempelvis skattebetalningslagen (1997:483), skattebrottslagen (1971:69) och miljöbalken (1998:808) helt utelämnats och kommer inte att behandlas. I brottsbalken finns vissa straffrättsliga regler 10 Prop. 1975:103, s. 1f. 11 Prop. 2004/05:85, s. 1f. 5

8 som kan bli aktuella i aktiebolagsrättsliga sammanhang. I de fall där det finns direkta hänvisningar till brottsbalken i aktiebolagslagen kommer studien att beröra dessa regler. I de fall sådana hänvisningar saknas, faller reglerna i brottsbalken utanför denna studie, även om de därmed inte går att bortse från. Även stiftare och verkställande direktör kan bli ersättningsskyldiga för de skador som de uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakat bolaget eller aktieägare. Deras ansvar och förpliktelser kommer inte redovisas i denna studie. Det förekommer att stiftare eller verkställande direktör även är styrelseledamot i samma bolag. I dessa fall innehar de naturligtvis även det ansvar som följer av att de är styrelseledamöter. En enskild aktieägare kan drabbas av personligt ansvar, exempelvis om denne deltar i ett beslut om att ett bolag ska fortsätta verksamheten trots att likvidationsplikt råder enligt 25 kap 19 ABL. Det personliga ansvaret för aktieägare kommer inte att beröras i denna studie. 2 Gällande rätt vad det gäller personligt ansvar för styrelseledamöter i aktiebolag Lag (2005:551) är som bekant den nu gällande aktiebolagslagen. Vissa mindre ändringar har genomförts 2006, 2007 och I stora delar är aktiebolagslagen 2005 endast språkligt förändrad jämfört med 1975 års aktiebolagslag, vilket medför att även äldre förarbeten är relevanta. 12 När det i ett förarbete eller i en bok anges ett lagrum i aktiebolagslagen 1975, har jag utan notering istället hänvisat till nuvarande lagrum i aktiebolagslagen under förutsättning att lagrummets innebörd inte förändrats i något väsentligt avseende. I aktiebolagslagen saknas regler om det skadeståndsansvar som aktiebolaget självt kan belastas med i egenskap av juridisk person. Reglerna kring denna situation härleds därför ur de allmänna reglerna om skadestånd. Av 2 kap 1 SkadestL framgår att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan. Detsamma gäller den som genom brott vållar en ren förmögenhetsskada enligt 2 kap 2 SkadestL Styrelseledamöters funktion och arbetsuppgifter i stora drag Styrelsen som helhet har som uppgift att förvalta bolagets angelägenheter på ett sådant sätt att ägarnas intresse av en hög avkastning på satsat kapital tillgodoses på bästa sätt på lång sikt. Enligt 8 kap 4 ABL ansvarar styrelsen för bolagets förvaltning. Varje enskild styrelseledamot har gentemot bolaget en sysslomannaliknande ställning. Det innebär att styrelseledamoten är skyldig att inneha den kunskap som krävs för att fullfölja uppdraget, samt att ägna uppdraget den tid och omsorg som erfordras för att tillvarata bolagets och därmed ägarnas intresse. Styrelseledamoten får inte inneha så många övriga uppdrag att uppdraget som styrelseledamot inte kan fullföljas som en följd av tidsbrist. Styrelsens ordförande intar en speciell ställning inom styrelsen som ansvarar för organisationen av styrelsens arbete samt för att styrelsen fullgör sina uppgifter. Styrelsen som helhet ansvarar för bolagets finansiella rapportering Om styrelseledamöters skadeståndsansvar i aktiebolag, (15 kap 1 ABL 1975 och 29 kap 1 ABL), se Prop. 2004/05:85, s SOU 1971:15, s Svensk kod för bolagsstyrning, avsnitt

9 I aktiebolagslagen saknas regler om hur styrelsen ska sammansättas. Styrelsen bör dock utgöra en samling personer med kompletterande kunskaper och erfarenheter. 15 Styrelsen ska ha en sammansättning präglad av mångsidighet och bredd med hänsyn till bolagets verksamhet och utvecklingsskede. En jämn könsfördelning inom styrelsen är att föredra. 16 Varje styrelseledamot ska göra en självständig bedömning av de ärenden som styrelsen behandlar. Styrelseledamoten ska framföra sina uppfattningar och göra de ställningstaganden som följer av detta. Om styrelseledamoten anser att kompletterande information måste inhämtas för att styrelsen ska kunna fatta ett väl underbyggt beslut, ska sådan information inhämtas. 17 Av 8 kap 21 ABL följer att ett beslut i princip inte får fattas utan att kompletterande information inhämtats när så erfordras. 18 Styrelsen är ett kollektivt organ som normalt enbart agerar vid styrelsemöten. Som kommer framgå är dock reglerna om styrelseledamöters personliga skadeståndsansvar i 29 kap ABL av individuell karaktär. I samband med att en skada uppstått, kan det granskas huruvida skadan uppstått till följd av en enskild styrelseledamots eventuella vårdslöshet i förvaltningen. Eftersom en enskild styrelseledamot kan bli skadeståndsskyldig samtidigt som övriga styrelseledamöter undgår skadeståndsansvar är det av betydelse att varje enskild styrelseledamot gör en egen bedömning av varje ärende som styrelsen behandlar Styrelseledamöters personliga betalningsansvar för bolagets förpliktelser Att delägarna inte är personligt ansvariga för bolagets skulder är en av de mest grundläggande egenskaperna hos ett aktiebolag. Det är också detta faktum som är den största skillnaden mellan aktiebolaget i förhållande till andra bolagsformer. Av 1 kap 3 1 st framgår att aktieägarna normalt inte har något personligt betalningsansvar. Affärsverksamhet är en verksamhet som går ut på att ta risker. Av det faller det naturligt att en del av de åtgärder som en styrelseledamot beslutar om i efterhand visar sig ha medfört en förlust för bolaget. När en förlust har uppstått utan att varken bolagsordningen eller aktiebolagslagen har överträtts uppstår frågan om i förhållande till vad som styrelseledamöternas agerande ska jämföras för att få svar på frågan om deras agerande är klandervärt eller inte. Risker måste uppskattas och minimeras på förhand. Hur stort risktagande som accepteras är olika för olika företag. Bolagsledningen har en plikt gentemot bolaget att genomföra affärsåtgärder. Det innebär inte enbart en plikt att genomföra vinstgivande åtgärder och att undvika förlustbringande åtgärder. Om en åtgärd ligger inom bolagets verksamhetsordning enligt bolagsordningen, undgår styrelsen ansvar om det senare visar sig att åtgärden medfört en förlust för bolaget. Detta förutsätter att styrelsen efter ingående undersökning kommit fram till att åtgärden skulle vara av positivt värde för bolaget innan beslut om åtgärden fattades Svernlöv 2006, s Svensk kod för bolagsstyrning, avsnitt Svensk kod för bolagsstyrning, avsnitt Svernlöv 2006, s. 105f. 19 Svernlöv 2006, s Dotevall 1999, s. 85f. 7

10 I styrelsens uppgifter ingår att underteckna och avge en årsredovisning enligt 1 kap 7 ÅRL. Av 8 kap 12 ÅRL framgår att en styrelseledamot kan drabbas av personligt ansvar om en kopia av årsredovisningen inte skickats in till registreringsmyndigheten. Normalt ska detta enligt 8 kap 3 1 st ÅRL ske inom en månad från det att bolagsstämman fastställt balans och resultaträkningen. Om handlingarna inte skickas in inom femton månader från räkenskapsårets utgång, svarar styrelseledamöterna solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget. Om underlåtenheten kvarstår kan dessutom var och en som har skyldighet enligt lag att skicka in redovisningshandling beläggas med vite att göra så. I 8 kap 12 ÅRL presumeras med andra ord att varje styrelseledamot är delaktig i underlåtenheten Likvidation I samband med likvidation på grund av kapitalbrist kan ett personligt betalningsansvar uppstå för aktieägare som inte fullgör sina skyldigheter i 25 kap 19 ABL. 22 Personligt betalningsansvar kan på samma sätt enligt 25 kap 18 uppstå för en styrelseledamot som åsidosätter sina skyldigheter i samband med upprättande av kontrollbalansräkning enligt 25 kap 13 ABL samt låta företagets revisor granska densamma enligt 25 kap 14 ABL. Om kontrollbalansräkningen visar att det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet är styrelsen enligt 25 kap 15 ABL skyldiga att snarast möjligt kalla till en första kontrollstämma. 23 Syftet med den första kontrollstämman är att pröva om bolaget ska likvideras. På stämman ska kontrollbalansräkningen visas. Kontrollbalansräkningen ska inte godkännas på samma sätt som en balansräkning på en ordinarie bolagsstämma, utan tjänar endast som underlag för beslut i frågan om bolaget ska träda i likvidation eller ej. 24 Om kontrollbalansräkningen visar att bolagets egna kapital understiger det registrerade aktiekapitalet och kontrollstämman trots detta inte beslutar om att bolaget ska träda i likvidation, måste en andra kontrollstämma hållas inom åtta månader från dagen för den första kontrollstämman enligt 25 kap 16 ABL. Aktiebolagslagen medger med andra ord en åttamånaders rådrumsfrist. Styrelsen är skyldig att upprätta en andra kontrollbalansräkning till den andra kontrollstämman. 25 Även den andra kontrollbalansräkningen fyller en funktion som beslutsunderlag inför kontrollstämmans beslut och ska inte godkännas. 26 Om den andra kontrollbalansräkningen inte visar att bolaget har full teckning för aktiekapitalet, är kontrollstämman skyldiga att besluta om att bolaget ska träda i likvidation. Detta kan utläsas indirekt av 25 kap ABL. 27 Personligt betalningsansvar kan enligt 25 kap 18 ABL även uppstå för styrelseledamöterna om de underlåter att ansöka om likvidation hos tingsrätten i samband med att en andra kontrollstämma inte hålls inom åtta månader efter den första eller om den andra kontrollbalansräkningen inte granskats av bolagets revisor, alternativt inte visar att bolaget har full teckning för sitt aktiekapital. Ansökan ska ske enligt vad som sägs i 25 kap 17 ABL. De 21 Löfgren et al, s. 21f. 22 Prop. 2004/05:85, s Andersson 2005, s Prop. 2000/01:150, s Andersson 2005, s Bolagets revisor ska dock granska både den första och den andra kontrollbalansräkningen inför den första respektive den andra kontrollstämman. Revisorns yttrande ska bifogas kontrollbalansräkningarna när de läggs fram vid respektive kontrollstämma. (Prop. 2000/01:150, s. 95f). 27 Prop. 2000/01:150, s. 95f. 8

11 situationer som utlöser det personliga betalningsansvaret för styrelsens ledamöter går i linje med de skyldigheter som åvilar styrelsen enligt 25 kap ABL. 28 I en tidigare utredning inför införandet av en ny aktiebolagslagframhölls förutsebarheten för de enskilda styrelseledamöterna som riskerade att drabbas av personligt betalningsansvar som mycket viktig. 29 Syftet med reglerna om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter är att förmå bolagsledningen att kontinuerligt hålla sig uppdaterade vad det gäller förändringar i bolagets egna kapital att tvinga dem att ingripa när kapitalbristen blir kritisk. De av lagstiftaren önskade åtgärderna är att bolagsledningen antingen ska läka bristen inom utsatt tid, eller att låta bolaget träda i likvidation. 30 Det personliga ansvaret som styrelseledamöterna kan belastas med är solidariskt. Detta faktum framgår av 25 kap 18 1 st ABL. Ansvaret innefattar endast de förpliktelser som uppkommer efter den tidpunkt då försummelsen inträffat. Ansvaret upphör vid den tidpunkt som styrelsen vidtar den eller de åtgärder som de tidigare underlåtit att utföra. Utöver styrelseledamöterna, blir även den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar å bolagets vägnar solidariskt ansvarig med styrelsen. I fall då en styrelseledamot först visar att han inte varit försumlig genom att reservera sig mot ett styrelsebeslut och sedan ändå medverkar i åtgärder för att driva bolaget vidare, blir likväl personligt ansvarig enligt 25 kap 18 2 st ABL. 31 Det personliga ansvaret i 25 kap 18 ABL är utformat som ett presumtionsansvar som förutsätter försumlighet. Det är på den som det personliga ansvaret görs gällande mot som har att bevisa att försumlighet inte förelegat från dennes sida. När det ska avgöras om styrelseledamoten varit försumlig eller ej, tas hänsyn till dennes roll i bolaget samt den information som funnits tillgänglig vid tiden då den misstänkta försumligheten förelegat. Det faktum att varje styrelseledamot enligt 8 kap 4 ABL är skyldig att hålla sig underrättad om bolagets ekonomiska situation är också en utgångspunkt i bedömningsfrågan. Ansvaret utlöses ej enligt 25 kap 18 4 st 2:a meningen ABL om bolagets egna kapital överstigit hälften av det registrerade aktiekapitalet vid en tidpunkt innan den sista tillåtna för upprättande av en kontrollbalansräkning, trots att en sådan ännu ej är upprättad och trots att den kritiska kapitalgränsen tillfälligt passerats. Bevisbördan ligger även i detta hänseende sannolikt på den mot vilken ett ersättningsanspråk riktas. 32 Den andra kontrollstämmans beslut att driva bolaget vidare trots att teckning för bolagets aktiekapital saknas kan vara den utlösande faktorn vad det gäller det personliga ansvaret. Ett beslut att fortsätta verksamheten behöver inte vara formellt eller uttryckligt. Det räcker med att beslutet innebär eller förutsätter att verksamheten drivs vidare Ansvar för bolagets förpliktelser innan registrering Av 2 kap 26 ABL framgår att den eller de som vidtar en åtgärd i bolagets namn eller deltar i ett beslut som innebär att förpliktelser uppstår innan bolaget är registrerat, blir personligt ansvariga för de förpliktelser som uppstår. Ansvaret för sådana förpliktelser övergår 28 Prop. 2000/01:150, s. 97f. 29 Andersson 2005, s SOU 1999:36, s Prop. 2000/01:150, s Andersson 2005, s. 200f. 33 Andersson 2005, s

12 sedermera till bolaget efter att det registrerats under förutsättning att förpliktelsen framgår av stiftelseurkunden alternativt uppstår efter det att bolaget bildats. Reglerna om personligt ansvar innan bolagets bildande har ett samband med att bolaget inte får full rättskapacitet innan det bildats. Huvudregeln innebär att ett bolag innan registreringen inte kan ta på sig skyldigheter, inneha några rättigheter eller föra talan vid domstol eller myndigheter innan registrering skett. De undantag som medges från huvudregeln är att styrelsemedlemmar har möjlighet att föra talan i ärenden som rör bolagsbildningen samt för att kräva in betalning för tecknande av aktier. Av allmänna rättsprinciper anses även följa att en styrelse som sökt men nekats registrering av bolaget har rätt att överklaga det beslutet Olovlig värdeöverföring Personligt ansvar kan drabba en styrelseledamot i samband med olovlig värdeöverföring från bolaget. Med värdeöverföring menas en affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget. 35 Regeln gäller inte enbart för styrelseledamöter, utan för alla som medverkat i beslutet om värdeöverföringen. När en olovlig värdeöverföring skett, ska mottagaren återbära hela summan till bolaget under förutsättning att bolaget kan visa att mottagaren insett eller bort inse att värdeöverföringen stod i strid med aktiebolagslagen. De rättsliga följderna blir de samma oavsett vem som är mottagare av de olovligt överförda tillgångarna. 36 Principen vid vinstutdelning från ett aktiebolag är att en vinstutdelning förutsätter att bolaget disponerar över fritt eget kapital enligt en fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret. Utdelning av medel från bolaget får aldrig ske från bolagets bundna egna kapital. 37 Reglerna om personligt ansvar i samband med olovlig värdeöverföring återfinns i 17 kap 7 ABL. I paragrafens andra stycke anges att när det gäller just styrelseledamöter (med flera) är ett krav för att det personliga ansvaret ska kunna utkrävas att styrelseledamoten varit oaktsam eller haft uppsåt att olovligen överföra tillgångarna. Om det är flera personer som medverkat i beslutet om värdeöverföringen från bolaget blir de solidariskt ansvariga. Det är emellertid inte alltid som mottagaren av värdeöverföringen kan bära åter det denne erhållit, och det är först då som det personliga ansvaret aktualiseras. Det finns framförallt två skäl som medför att mottagaren inte kan eller är skyldig att betala tillbaks det som denne felaktigt erhållit. Det första fallet inträffar när mottagaren är i god tro. Mottagaren anses vara i god tro om bolaget inte lyckas visa att denne känt till eller bort känna till att värdeöverföringen var olaglig. Om mottagaren är insolvent saknar denne helt enkelt möjlighet att betala tillbaka Styrelseledamöters skadeståndsansvar Skadeståndsreglerna i aktiebolagslagen är en specialreglering i förhållande till skadeståndslagen. De skador som kan tänkas uppstå är rena förmögenhetsskador. Skadeståndsreglerna i aktiebolagslagen lägger större ansvar på styrelseledamöterna än vad den mer allmänt hållna skadeståndslagen gör Prop. 2004/05:85, s. 243f. 35 Prop. 2004/05:85, s Prop. 2004/05:85, s Andersson 1995, s Prop. 2004/05:85, s Svernlöv 2007, s

13 För att förstå vad skadeståndsreglerna i aktiebolagslagen fyller för funktion, måste de sättas in i ett större sammanhang. Anledningen till att det lagstiftas överhuvudtaget är en önskan om att påverka människors beteende i samhällslivet. Civilrättsliga lagregler är därför oftast utformade på ett sätt som kan beskrivas som handlingsregler för medborgarna. Om någon handlar i strid med dessa finns påföljder för detta. Påföljderna kan delas in i två kategorier: Reparativa sanktioner som främst är tänkta att komma den förorättade till godo. 2. Preventiva sanktioner som är tänkta att hindra handlingar i strid med lagreglerna. Vissa kallar hellre denna kategori för generellt handlingsdirigerande påföljder. I en skadeståndskontext ger påföljderna uttryck för en önskan om dels ersättning till den skadelidande och dels att få människor att inte skada andra och deras egendom. Att belägga vissa handlingar med skadeståndstvång är att betrakta som en reparativ sanktion som främjar samhällstryggheten genom att både förebygga de skadegörande handlingarna och genom att ersätta den eller de som drabbats av dem. 41 Aktiebolagslagen innehåller bland annat regler om skadestånd (29 kap) och straffansvar (30 kap). Detta tillsammans med reglerna för personligt betalningsansvar som gåtts igenom ovan innebär att aktiebolagslagen utgör en del av det aktiebolagsrättsliga sanktionssystemet med både preventiv och reparativ funktion. 42 Reglerna om skadeståndsansvar för styrelseledamöter i aktiebolagslagen innebär också en balansgång mellan företagets intresse av att inte gå med förlust som en följd av styrelseledamöters skadegörande handlingar och dess intresse av att kunna rekrytera kompetenta personer till styrelseposterna. Om skadeståndsansvaret är strikt finns risk för att styrelsen undviker att ta affärsmässigt motiverade risker av rädsla för att drabbas av personligt ansvar om det skulle visa sig att ett genomförande skulle gå med förlust. Om inget ansvar alls skulle kunna utkrävas, skulle sannolikt en hel del vansinniga beslut leda till flera aktiebolags undergång. 43 Syftet med att med skadestånd sanktionera styrelseledamöternas agerande enligt 29 kap 1 ABL vad det gäller deras skadeståndsansvar gentemot bolagets aktieägare, borgenärer och andra är att skydda dessa mot oaktsamt och uppsåtligt skadligt agerande av styrelseledamöterna. 44 I 29 kap 1 ABL görs ingen åtskillnad mellan omedelbar (direkt) och medelbar (indirekt) skada. De medelbara skadorna kan inte sägas vara en enhetlig typ av skada. Grundprincipen är att tredjemansskador inte ersätts, utom möjligen när det handlar om rena förmögenhetsskador. Det händer att dessa ärenden behandlas som ett adekvansproblem, varför den skadelidande inte behandlas som tredje man. Både enskilda aktieägare och borgenärer har en sådan relation till bolaget att de under vissa omständigheter kan komma att bli berättigade skadestånd från en styrelseledamot i samband med att denna begått en skadegörande handling gentemot bolaget, alltså en medelbar skada. I samband med att bolaget får ersättning för den omedelbara skadan erhåller per automatik även alla tredje män ersättning för den medelbara skada de lidit. En slutsats av detta är att i fall då ingen omedelbar skada har uppstått, kan inte heller en medelbar skada ha uppstått. Vad det gäller medelbara skador följer de principen att de ersätts indirekt i samband med att den omedelbara skadan ersätts Svernlöv 2007, s. 108f. 41 Svernlöv 2007, s Svernlöv 2007, s SOU 1995:44, s. 240f. 44 SOU 1995:44, s Dotevall 1999, s

14 När det gäller styrelseledamöter finns även andra faktorer än skadestånd som påverkar deras handlingar i riktning att inte skada bolaget. Exempel på sådana faktorer är pliktkänsla, vana, äregirighet och risken att bli avsatt från sin befattning. 46 Styrelseledamöternas skadeståndsansvar prövas individuellt och är utformade för att utgöra ett incitament för styrelseledamöterna att fullgöra sina skyldigheter enligt aktiebolagslagen. 47 Ytterligare en anledning till att skadeståndsansvaret för styrelseledamöter behövs är att dessa måste fullgöra sina skyldigheter för att näringslivet ska fungera. Någon form av incitament för att säkerställa att så görs har ansetts nödvändigt för att kunna motverka försumliga företagsledningar. Allmänhetens förtroende för näringslivet skulle kunna ta skada om sanktioner för att motverka sådant försumligt beteende helt skulle saknas. 48 Styrelseledamöter med flera står i ett direkt sysslomannaförhållande till bolaget. Det innebär att de måste följa praxis för det ansvar som gäller för styrelseledamöter i allmänhet. Om bolagsstämman beslutar om en åtgärd som vid ett verkställande kan skada bolaget kan styrelseledamoten likväl bli skadeståndsskyldig om han bidrar till att verkställa beslutet. 49 Om en styrelseledamot haft en översiktlig kunskap om bolagets ekonomiska situation och därigenom haft ett godtagbart beslutsunderlag, torde det vara sällsynt att en åtgärd som inte står i strid med vare sig aktiebolagslagen eller bolagsordningen skulle kunna ligga som grund för en skadeståndstalan. Det är de omständigheter som rådde vid den tid då beslutet togs som ska ligga till grund för bedömningen om ett beslut om en åtgärd var försvarlig eller ej. 50 Gränsen mellan vad som är att bedöma som ett godtagbart risktagande och vad som inte är det kan sägas vara flexibel. En faktor som påverkar var gränsen ska dras är bolagets ekonomiska ställning och hur stor del av bolagets förmögenhet det är som ställts på spel. Det är inte otänkbart att ett risktagande som varit alltför långtgående och spekulativt för att betraktas som försvarligt bedöms vara ansvarsgrundande för styrelsen. Om en bolagsledning satsar en större del av bolagets förmögenhet på mycket riskfylld verksamhet kan deras beslut anses skada bolaget på sådant sätt att det kan bli tal om skadestånd. För att minimera risker ska de spridas på flera håll. Det är oansvarigt att satsa stora summor på ett enskilt projekt, speciellt om projektet är att betrakta som riskfyllt. 51 Skadeståndstalan gentemot en enskild styrelseledamot väcks sällan. Det kan bero på att riskerna och kostnaderna för att driva en process ofta anses för stora i förhållande till vad som i bästa fall kan uppnås. 52 Ett resultat av detta är att det finns förhållandevis få rättsfall i frågan. De regler som gäller för styrelseledamöter gäller enligt 8 kap 3 2 st ABL i tillämpliga delar även styrelsesuppleanter. Det innebär att även en suppleant kan drabbas av ett personligt skadeståndsansvar. För att ett personligt skadeståndsansvar ska kunna utkrävas förutsätts dock 46 Svernlöv 2007, s Prop. 1997/98:99, s Prop. 1997/98:99, s Prop. 1975:103, s Dotevall 1999, s Dotevall 1999, s. 87f. 52 SOU 1995:44, s. 240f. 12

15 att suppleanten tagit en aktiv del i styrelsearbetet. 53 Om styrelsesuppleanten haft en aktiv roll i styrelsearbetet kan han, åtminstone i vissa fall, åläggas ansvar. 54 I vissa situationer kan det vara varje styrelseledamots skyldighet att vägra verkställa en åtgärd som bolagsstämman beslutat om. I normalfallet kan styrelsen inte hållas ansvarig för en åtgärd som ett högre bolagsorgan beslutat om, men det finns undantag. Styrelsen kan klandra ett stämmobeslut enligt 9 kap ABL. Talan ska normalt väckas inom tre månader från det att beslutet fattats. De bolagsstämmobeslut som kan klandras, är sådana beslut som strider mot aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Styrelsen eller en enskild styrelseledamot är bland dem som kan väcka talan mot bolaget. Talan väcks vid allmän domstol. 55 Att styrelsen är skyldig att vägra att verkställa ett beslut som är fattat av bolagsstämman framgår av 8 kap 41 2 st ABL. Denna skyldighet gäller i fall då bolagsstämmans beslut står i strid med aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Det betyder att det är samma beslut som kan klandras som inte får verkställas. Vägran att verkställa ett felaktigt stämmobeslut ska inte ses som en vetorätt mot felaktiga beslut, utan ska betraktas som både en plikt och en rättighet som inträder när ett beslut är felaktigt i formell eller materiell mening. Av formuleringen i 8 kap 41 2 st ABL följer att stämmobeslut som står i strid med exempelvis konkurrenslagen inte får vägras verkställighet enligt denna paragraf. Då styrelseledamöterna står i en sysslomannaställning gentemot bolaget kan det dock stå i strid med det som följer av detta ansvar att verkställa ett beslut som kan skada bolaget. Styrelsen har inte någon skyldighet att verkställa ett beslut som bolagsstämman tagit om ett verkställande av beslutet skulle innebära en skada för bolaget. 56 När en skadeståndstalan grundar sig på en handling som en styrelseledamot utfört i egenskap av styrelseledamot ska prövning ske enligt aktiebolagslagen. Anledningen till att detta kan behöva poängteras är att om en handling som en styrelseledamot utfört likväl kunde ha utförts av en vanlig arbetstagare ska reglerna i 4 kap 1 SkadestL tillämpas analogt. 57 Inför införandet av skadeståndslagen konstaterades att i fall där konflikt mellan jämkningsreglerna råder mellan exempelvis skadeståndslagen och aktiebolagslagen ska den mer situationsspecifika regleringen i aktiebolagslagen tillämpas. Det faktum att skadeståndslagen inte tillåter jämkning i samband med brott hindrar inte att sådan jämkning tillåts med stöd av aktiebolagslagen. 58 Det konstateras att skadeståndsregleringen i aktiebolagslagen är mer exklusiv och i detalj fastställer skadeståndets omfattning i fall som rör ersättningsskyldighet för personer i organställning med anledning av felaktiga beslut och åtgärder än vad skadeståndslagen gör. Med anledning av detta ska aktiebolagslagen ha företräde i de fall där den äger tillämpning även om tillämpning av skadeståndslagen ska ske analogt i de delar som inte omfattas av aktiebolagslagen I NJA 1985 s. 439 konstateras att ansvarsreglerna för ordinarie styrelseledamöter i 13 kap 2 ABL 1975 inte kan åberopas för att utkräva personligt ansvar för en styrelseledamot som inte aktivt deltagit i styrelsearbetet. 54 I Svea Hovrätt 1994, DT 29, T 1124/93 döms en styrelseledamot och en suppleant till personligt solidariskt betalningsansvar för ett banklån. Det faktum att båda dessutom var aktieägare i bolaget kan dock ha påverkat utgången i målet vad det gäller ansvarsfrågan för framför allt suppleanten. 55 Dotevall 1999, s. 89ff. 56 Dotevall 1999, s. 89ff. 57 Prop. 1975:103, s. 542f. 58 Prop. 1972:5, s. 431f. 59 Prop. 1972:5, s. 564f. 13

16 Att träffa ett avtal mellan bolaget och en styrelseledamot om att denne ska undgå ansvar gentemot bolaget för de åtgärder som utförts inom uppdraget är inte genomförbart. Generella ansvarsfriskrivningar i bolagsordningen är inte heller giltiga eftersom skadeståndsreglerna i 29 kap 1 ABL inte är dispositiva. En styrelseledamot kan undgå ansvar genom att i efterhand få bolagsstämmans godkännande av en specifik åtgärd. Ett avtal mellan bolaget och en styrelseledamot om att bolaget ska stå för alla skadestånd som denne personligen kan komma att drabbas av inklusive rättegångskostnader är giltiga om de avser skadestånd gentemot enskild aktieägare, borgenär eller annan tredje man. Eftersom reglerna om jäv i 8 kap 23 1 st 1 p ABL stadgar att en styrelseledamot inte får handlägga en fråga om avtal mellan honom och bolaget, krävs bolagsstämmans godkännande för att avtalet ska vara bindande för bolaget. 60 Även den allmänna jämkningsregeln i 6 kap 2 SkadestL har viss relevans. Nämnda paragraf gör gällande att ett skadestånd kan jämkas om det är oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden. Vid en sådan jämkning ska hänsyn tas till den skadelidandes behov av skadeståndet samt övriga omständigheter kap 2 SkadestL tillkom som ett komplement till de jämkningsregler som redan fanns i speciallagstiftning, exempelvis aktiebolagslagen, och är tänkt att fungera som en generalklausul som kan användas när andra jämkningsregler saknas. Iden bakom den generella jämkningsmöjligheten är att ingen ska belastas med en skadeståndsskyldighet som är oskäligt betungande. Som oskäligt betungande räknas det när en person med normalinkomst och dennes anhöriga tvingas uppoffra sig mer än vad de normalt får göra för att anskaffa sig något utöver det vanliga. 62 Om skadeståndet täcks av en ansvarsförsäkring anses det inte som oskäligt betungande i sådan utsträckning att det kan jämkas. 63 Jämkningsregeln i 29 kap 5 ABL omfattar både en styrelseledamots ansvar gentemot bolaget samt en styrelseledamots ansvar gentemot annan än bolaget. Jämkning ska normalt inte ske vid uppsåtligt handlande, men kan ske även om ett brott begåtts. Ett skäl till jämkning av ett skadestånd enligt 29 kap 5 ABL kan vara att den skadelidande själv varit medvållande till den skada som står som grund för skadeståndet. Av 29 kap 6 ABL framgår att styrelseledamöterna ansvarar solidariskt i fall där flera ska ersätta samma skada. Detta gäller dock ej om skadeståndsskyldigheten jämkats för någon av styrelseledamöterna. Paragrafen innehåller också regler om regressrätt för en styrelseledamot som betalat ett skadestånd för vilka flera var ansvariga. Regressrättens omfattning varierar utefter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna Styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot bolaget Av 29 kap 1 ABL framgår att en styrelseledamot som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget ska ersätta skadan. Inledningsvis bör nämnas att den bakomliggande principen är att ansvaret och den ekonomiska risken ska bäras av bolaget. Det är endast om en styrelseledamot försummat sina plikter som ett skadeståndsansvar enligt 29 kap 1 ABL kan bli aktuellt Dotevall 1999, s. 150f. 61 SOU 1995:44, s. 249f. 62 NJA II 1975, s (Prop. 1975:12). 63 SOU 1995:44, s SOU 1995:44, s. 249f. 65 Dotevall 1989, s

17 För att en styrelseledamot ska tvingas utge skadestånd enligt 29 kap 1 ABL krävs att två rekvisit är uppfyllda. För det första måste adekvat kausalitet råda mellan styrelseledamotens handling och verkan av densamma. 66 Anledningen till att adekvat kausalitet krävs är enligt den allmänna skadeståndsläran att lagstiftaren inte vill belasta en skadevållare med ersättningsskyldighet för händelser som inträffat av en slump och varit svåra att förutse. Inte ens en person som handlat vårdslöst eller med uppsåt ska tvingas ersätta skador som varit på gränsen till omöjliga att förutse. 67 HD har i NJA 1993 s. 41 I och II varit inne på samma linje när de (in pleno) konstaterar att kravet på adekvat kausalitet är en grundsats inom skadeståndsrätten som förhindrar att alltför oväntade och avlägsna skadeverkningar ska vara skadeståndsgrundande. För det andra krävs att styrelseledamoten åsidosatt en norm som gällt för honom i förhållande till bolaget. Sådana normer kan framgå av aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Åsidosättandet av en norm ska ha skett av oaktsamhet eller med uppsåt. Både en aktiv handling eller en underlåtenhet att handla när handling krävs räknas som ett åsidosättande. Skadeståndsansvaret för styrelseledamöter avviker inte från de allmänna skadeståndsrättsliga principerna. 68 Skadeståndsansvaret för styrelseledamoten gentemot bolaget grundar sig på dennes uppdrag och de plikter och befogenheter som följer av detta. Vilka dessa plikter och befogenheter är framgår av aktiebolagslagen, bolagsordningen, innehållet i eventuella anställningsavtal samt direktiv och bolagsstämmans beslut och anvisningar. 69 Området som ansvar kan grunda sig ur är således stort. Det förväntas av styrelseledamoten att denne iakttar den omsorg som normalt kan utkrävas. Det är en utgångspunkt när det ska fastsällas om det föreligger någon skadeståndsskyldighet eller ej. Om en styrelseledamot gör sig skyldig till en lagöverträdelse presumeras normalt att culpa 70 föreligger. Det innebär att det i fall där culpa föreligger ankommer på styrelseledamoten som orsakat skadan att bevisa att han inte förfarit oaktsamt eller med uppsåt. Eftersom det kan anses åligga en styrelseledamot att ta del av samt följa bolagsordningens föreskrifter kan överträdelse av en regel i bolagsordningen bedömas på samma sätt som en lagöverträdelse. 71 Detsamma gäller sannolikt instruktioner och liknande handlingar när styrelseledamoten känt till eller bort känna till innehållet i dessa. Utöver vad som kommer till uttryck i aktiebolagslagen och bolagsordningen är styrelseledamöterna ansvariga för att de uppfyller de plikter som anses följa av deras organställning i bolaget. Om de förfarit oaktsamt eller vårdslöst kan de bli ansvariga för förlustbringande åtgärder i bolagets drift och förvaltning. För att en åtgärd inom bolagets drift eller förvaltning ska räknas som vårdslös eller oaktsam krävs i princip att handlingen ska ha varit otillåten. Om handlingen varit tillåten är den normalt inte skadeståndsgrundande även om den varit förlustbringande. Att styrelseledamöter tar affärsmässiga risker är normalt och även förhållandevis genomtänkta beslut kan medföra en förlust om något oförutsätt inträffar. En förutsättning för att en styrelseledamot ska kunna krävas på skadestånd är att han personligen förfarit oaktsamt eller med uppsåt SOU 1995:44, s Hellner, s SOU 1995:44, s Dotevall 1989, s Ordet culpa används inom skadeståndsrätten som en sammanfattande beteckning av de subjektiva rekvisiten oaktsamhet och uppsåt. Culpa kan sägas vara synonymt med vållande (Hellner, s. 123). 71 SOU 1995:44, s SOU 1995:44, s

18 Som tidigare nämnts finns få rättsfall i frågan, men ett äldre rättsfall tyder på att skadeståndsansvaret för varje styrelseledamot enligt 29 kap 1 ABL ska prövas individuellt. NJA 1973 s handlar om en fru som hjälpt sina föräldrar att starta ett aktiebolag. Frun har varit styrelseledamot i aktiebolaget, men inte deltagit aktivt i verksamheten under bolagets första tid. Efter att hennes fader avlidit börjar hon ta del av verksamheten. Hon inser då att det ekonomiska läget inte är under kontroll och tillsätter därför en revisor för att reda ut bolagets bristfälliga redovisning. Frun får kännedom om att vissa skatteinbetalningar inte genomförts, men det dröjer ändå över ett år tills frun begär företaget i konkurs. Fler obetalda skatter har då kommit till fruns kännedom. HD dömer frun till att personligen betala in de skatteskulder som uppkommit efter faderns död, men friar henne från att betala in de skatteskulder som uppstod tidigare eftersom HD tar hänsyn till den faktiska arbetsfördelning som förelegat. Eftersom många aktiebolag har en stor omsättning, kan skadorna av ett felaktigt beteende hos en styrelseledamot uppgå till förhållandevis mycket stora summor. Med anledning av detta finns en jämkningsregel i 29 kap 5 ABL som gör gällande att ett skadestånd kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Anledningen till att lagen erbjuder denna jämkningsmöjlighet är att det annars finns risk för att en skyldighet att utge skadestånd skulle kunna uppgå till orimliga och ouppnåeliga summor för en enskild styrelseledamot. Syftet med att det finns en möjlighet att kräva enskilda styrelseledamöter på ersättning för den skada de vållat är att påverka dessa personer i sådan riktning att de avstår från att agera på ett sådant sätt att bolaget tar skada. En styrelseledamot ska veta att om han eller hon uppsåtligen agerar för att skada bolaget ska det finnas vägar för att bestraffa detta beteende. Styrelseledamoten ska också påverkas att lägga ner så mycket tid och energi på att informera sig själv om sitt uppdrag och förutsättningarna för detta så att hans eller hennes beteende inte ska kunna klassas som oaktsamt. Frågan om det ska införas ett lagkrav på en obligatorisk ansvarsförsäkring för styrelseledamöter i aktiebolag har väckts, men en sådan försäkring skulle underminera syftet med reglerna om att kunna kräva en enskild styrelseledamot på skadestånd. Med anledning av detta har något lagförslag i frågan aldrig lagts fram Styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot annan än bolaget Inför införandet av aktiebolagslagen 1975 konstaterades att styrelseledamöter inte enbart har ett ansvar gentemot bolaget, utan även gentemot övriga som berörs av bolagets verksamhet. Enskilda aktieägare, borgenärer, anställda och andra tredje män anges som parter som berörs av bolagets verksamhet. Samtidigt som det fastställs att en styrelseledamot har ett ansvar mot dessa konstateras att det ansvaret inte är lika långtgående som styrelseledamotens ansvar inför bolaget. En skadeståndsskyldighet till någon annan än bolaget inträffar enbart i samband med att aktiebolagslagen 75 eller bolagsordningen överskridits med uppsåt eller av oaktsamhet NJA 1973 s. 587 prövar den personliga betalningsskyldigheten för en styrelseledamot i ett aktiebolag enligt 80 1 mom. 2 st uppbördsförordningen (1953:272). I SOU 1995:44 s. 242f används den domen som ett argument för att tillämpningen av 15 kap 1 aktiebolagslagen 1975 ska följa samma linje vad det gäller huruvida styrelseledamöters personliga ansvar ska prövas individuellt eller inte. Kopplingen från 15 kap 1 aktiebolagslagen 1975 till 29 kap 1 ABL har jag gjort på egen hand med stöd av prop. 2004/05:85, s SOU 1995:44, s Här åsyftas aktiebolagslagen 1944, men eftersom aktiebolagslagen i här aktuella frågor inte ändrats nämnvärt i sak, är samma principer fortfarande gällande. Denna omständighet framgår exempelvis av prop. 1975:103 s. 539 i kombination med prop. 2004/05:85, s. 492f. 76 Prop. 1975:103, s