Antagen av Samverkansnämnden

Transkript

1 Politisk viljeinriktning för Vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni i Uppsala-Örebroregionen baserade på Socialstyrelsens Nationella utvärdering 2013 Antagen av Samverkansnämnden

2 Rekommendationer och beslut i sammanfattning Samverkansnämnden rekommenderar att landstingen ska: Följa Socialstyrelsens kunskapsstöd för vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni som omfattar nationella riktlinjer samt nationell utvärdering. Se till att hälso- och sjukvården vidtar åtgärder för att minska den höga dödligheten i kroppsliga sjukdomar hos personer med psykisk ohälsa Utveckla samverkan och rutiner för hur kroppsliga sjukdomar hos personer med psykisk ohälsa kan förebyggas, upptäckas och behandlas inom primärvården, psykiatrin och somatisk specialiserad sjukvård Ge berörda verksamheter i uppdrag att ha rutiner för bedömning av risk för självmord Ge berörda verksamheter i uppdrag att se över och anpassa sina rutiner för förebyggande läkemedelsbehandling med litium för personer med bipolär sjukdom enligt rekommendationerna i Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010 Samverkansnämnden beslutar att regionala utvecklingsgruppen för nationella riktlinjer ska: Följa upp givna uppdrag i den politiska viljeinriktningen och rapportera till samverkansnämnden vid nämndens första sammanträde första året efter genomförandet. Inom ramen för det utvecklingsarbete som pågår inom utvecklingsgruppen för samordning av nationella riktlinjer använda indikatorer för att följa upp vården vid depression, ångest och schizofreni. Samverkansnämnden beslutar att de regionala specialitetsråden ska: Specialitetsråden i vuxenpsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri samt allmänmedicin gemensamt verka för ökad samverkan inom utbildning, metodutveckling och forskning. Specialitetsråden för barn- och vuxenpsykiatri samt allmänmedicin analysera uppföljningsresultaten och återrapporterar till Kunskapsstyrningsgruppen årligen. 2 (8)

3 Inledning Den politiska viljeinriktningen har utformats med utgångspunkt från Socialstyrelsens utvärdering av psykiatrisk vård, primärvård och socialtjänstens insatser. Utvärderingen har baserats på indikatorerna i Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom som publicerades 2010 och Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som publicerades Utvärderingens huvudsakliga syfte har varit att belysa kvaliteten och effektiviteten i vård och omsorg för personer med psykisk ohälsa. Syfte med den politiska viljeinriktningen Likvärdig vård Den politiska viljeinriktningen är ett för regionen förtydligande av Socialstyrelsens utvärdering av vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni och utgör Samverkansnämndens rekommendation till landstingen. Den har som syfte att bidra till en mer likvärdig vård inom regionen, vidare vara stöd för styrning och ledning av hälso- och sjukvården med öppna och systematiska prioriteringar. De enskilda landstingen förväntas ta in rekommendationerna i budget- och planeringsprocesserna. Den politiska viljeinriktningen beskriver också de utvecklingsområden inom vård vid depression, ångest och schizofreni som Samverkansnämnden bedömer lämpar sig för ett regionalt samspel. Den riktar sig därför också till berörda regionala specialitetsråd. Förutsättningar för att kunna erbjuda en likvärdig vård till personer med psykisk ohälsa är att skillnader i praxis utjämnas, samverkan mellan kommun och landsting utvecklas och att möjligheterna till jämförelser utvecklas. För bättre samverkan mellan kommun och landsting rekommenderar Samverkansnämnden att landstingen utvecklar arbetet med de överenskommelser man slutit med kommunerna i linje med överenskommelsen med SKL. För att kunna göra rättvisande jämförelser rekommenderar Samverkansnämnden att landstingen följer upp indikatorerna i Socialstyrelsens kunskapsstöd och speciellt de 16 redovisade utvalda indikatorerna som Samverkansnämnden ser störst ojämlikhet inom. Aktuell situation Psykisk ohälsa Depression och ångestsjukdomar utgör de två största diagnosgrupperna inom gruppen psykiska sjukdomar. Psykisk ohälsa räknas idag som ett av de stora folkhälsoproblemen och depression framför allt är en av de vanligaste orsakerna till ohälsa, produktivitetsbortfall och arbetsoförmåga världen över. Uppskattningsvis drabbas 25 procent av befolkningen någon gång i livet av ett ångestsyndrom. Minst 25 procent av alla kvinnor och 15 procent av alla män kommer någon gång i livet att få en behandlingskrävande depression. Det finns stora skillnader i psykisk ohälsa i åldern 3 (8)

4 16-29 år mellan män och kvinnor. I den nationella folkhälsoenkäten för 2012 uppgav 20 procent av kvinnorna och 14 procent av männen att de upplevde ett nedsatt psykiskt välbefinnande. En ökning av antalet vårdtillfällen kan också ses för åldersgruppen år, för både kvinnor och män. Första linjens vård Den psykiska ohälsan är, i första hand, en angelägenhet för primärvården, den så kallade första linjens sjukvård. Primärvårdens ansvar för omhändertagande av psykiska sjukdomar är omfattande. En majoritet av alla vuxna personer med depression och ångesttillstånd söker och behandlas inom primärvård. Barn och unga vänder sig i första hand till skolhälsovård och ungdomsmottagningar. Skillnader i hälsa och dödlighet Socialstyrelsens utvärdering visar en ökad dödlighet i somatiska sjukdomar för personer med psykisk ohälsa. Dödligheten efter förstagångsstroke och hjärtinfarkt är betydligt högre för personer som med en samtidig psykiatrisk diagnos än bland dem utan. Andra stora skillnader är att personer med en psykisk ohälsa har fler undvikbara slutenvårdstillfällen än personer utan samt att det finns en högre dödlighet i sjukdomar som betraktas som hälsopolitiskt och sjukvårdspolitiskt åtgärdbara. Anmärkningsvärt är att de senaste åren har överlevnaden ökat i den totala befolkningen, men den förbättringen kan inte ses hos personer med psykisk ohälsa. Bemötande information och delaktighet Enligt de nationella patientenkäterna får de flesta områden inom hälso- och sjukvården goda omdömen från patienterna förutom inom psykiatrins öppen och slutenvård. Det lägsta resultatet får den psykiatriska slutenvården, där enbart 57 procent av patienterna anser att de fått ett gott bemötande. Patienterna inom psykiatrisk öppen och slutenvård upplever heller inte att de får tillräcklig information om sitt tillstånd och att de inte känner sig delaktiga i planeringen och genomförandet av sin vård och behandling. Kostnader för psykisk ohälsa Psykisk ohälsa beräknas kosta över 70 miljarder kronor om året i förlorade arbetsinsatser och i utgifter för vård och omsorg. Trots att den ökade vårdproduktionen, mätt som antal besök och antal vårdtillfällen, har ökat mer inom psykiatrin har kostnaderna under de senaste åren inte ökat lika mycket som kostnaderna för specialiserad somatisk vård och primärvård. 4 (8)

5 Mål, rekommendationer Mål Uppsala-Örebroregionen ska erbjuda ett effektivt och gott omhändertagande av alla patienter med psykisk ohälsa. Vården ska upplevas som säker, trygg och av hög kvalitet. Den ska ges med respekt för den enskildes integritet och såväl patienter som närstående ska uppleva att det erbjuds en god vård på lika villkor vid behov av behandling eller insatser vid depression, ångest eller schizofreni. Rekommendationer Information, delaktighet och inflytande Möjlighet att få information om, vara delaktiga i och ha inflytande över vård och behandling är viktigt för patienter och anhöriga inom den psykiatriska vården. Det är angeläget att hälso- och sjukvården skapar förutsättningar för patienten är delaktig i sin egen vård och förstår konsekvenserna av sin sjukdom, både på kort och på lång sikt. Närståendes förståelse för och medverkan i vården är av stort värde. Bedömning och omhändertagande av vårdsökande inom första linjens vård Hög tillgänglighet i det primära omhändertagandet och god kontinuitet under det fortsatta vårdförloppet är grundläggande förutsättningar för ett effektivt omhändertagande av patienter med psykisk ohälsa. God samverkan mellan primärvård och specialistpsykiatri är en förutsättning. Det krävs både tillgång till personal med adekvat kompetens och att val av behandlingsmetoder görs enligt principerna för stegvis vård. Somatisk hälsa för personer med psykiatrisk diagnos Landstingen bör vidta åtgärder för att minska den somatiska dödligheten hos personer med psykiatrisk diagnos. Även somatiska undvikbara slutenvårdstillfällen bör minskas och samarbetet mellan primärvården, psykiatrin och den specialiserade somatiska vården bör stärkas. Rutiner för att förebygga, tidigare upptäcka och behandla somatiska sjukdomar hos personer med psykisk ohälsa bör utarbetas och implementeras i verksamheterna. Komplicerad och komplex problematik Det är viktigt att landsting och kommuner samverkar till att skapa förutsättningar, både fysiskt och psykosocialt, för individens bästa möjliga funktionsnivå. Vård och insatser bör utformas så att de stödjer patientens integritet, resurser och behov och vara individuellt anpassad. 5 (8)

6 För att minska återinskrivningar till psykiatrisk slutenvård bör rekommendationerna om antipsykotiska läkemedel efter psykiatrisk slutenvård för personer med schizofreni i enlighet med de nationella riktlinjerna för schizofreni och schizofreniliknande tillstånd 2011 i större grad tillämpas. Det behövs också en ökning av behandlingsuppföljningarna för att förhindra återinskrivningar. Det är också viktigt att hälso- och sjukvården och socialtjänsten arbetar för att det för de svårast sjuka finns en upprättad samordnad individuell plan (SIP), att en Case manager ACT utsetts, att tillgång till multiprofessionellt team finns och att en fast läkarkontakt har utsetts. Det skapar förutsättningar för att alla i vården är insatta i patientens individuella vårdplan samtidigt som det ger förutsättningar att tillgodose patientens behov. Bedömning av risk för självmord Landstingen bör i enlighet med de nationella riktlinjerna för depression och ångesttillstånd 2010 ställa krav på verksamheterna att systematiskt bedöma risk för självmord i större utsträckning än vad som sker idag för att minska antal självmord och dödsfall med oklart uppsåt. Uppföljning Urval av indikatorer I den nationella utvärderingen för vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni 2013 har indikatorerna delats upp på fyra olika områden. Totalt beskrivs 42 indikatorer, av dessa relaterar ett antal till kommunens verksamhet eller till kommun och landsting gemensamt. Nedan redovisas 18 indikatorer som valts ut på grund av stora ojämlikheter i vården och som kräver riktade insatser för att vården för patienter med psykiska diagnoser ska förbättras. Indikatorerna under de psykosociala insatserna är något landstingen inte ensam kan råda över resultatet utan god samverkan med kommunerna krävs för att nå goda resultat. 6 (8)

7 Namn på indikator Område D: Depression och ångestsyndrom Självmord med oklart uppsåt Dödlighet bland personer som behandlats för depression och ångest Dödlighet bland personer som behandlats med bipolär sjukdom Dödlighet bland personer som behandlats för ångestsyndrom Undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen för personer med depression Undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen för personer som vårdats för bipolär sjukdom Undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen för personer som vårdats för ångestsyndrom Område P: Psykosociala insatser vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd Tillgång till samordnade vård- och stödåtgärder enligt ACT-modellen Överenskommelse om samarbete mellan kommun och landsting Område S: Schizofreni och schizofreniliknande insatser Dödlighet bland vårdade för schizofreni Undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen för personer som vårdats inom sluten psykiatrisk vård för schizofreni Följsamhet till antipsykotiska läkemedel efter psykiatrisk slutenvård för personer med schizofreni Område Ö: Psykisk sjukdom övergripande Dödlighet bland personer som vårdats inom psykiatrisk vård Hälsopolitisk åtgärdbar dödlighet för personer med psykisk sjukdom Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet för personer med psykisk sjukdom Dödlighet efter hjärtinfarkt för personer med psykisk sjukdom Dödlighet efter förstagångsstroke för personer med psykisk sjukdom Undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen för personer med psykisk sjukdom Indikator D1 D2 D3 D4 D5 D6 D7 P7 P9 S1 S2 S6 Ö3 Ö4 Ö5 Ö7 Ö8 Ö9 Samverkansnämnden rekommenderar att: Hälso- och sjukvården vidtar åtgärder för att minska den höga dödligheten i kroppsliga sjukdomar hos personer med psykisk ohälsa. Samverkan och rutiner utvecklas för hur kroppsliga sjukdomar hos personer med psykisk ohälsa kan förebyggas, upptäckas och behandlas inom primärvården, psykiatrin och somatisk sjukvård. Respektive landsting ger berörda verksamheter och framförallt primärvården i uppdrag att ha rutiner för självmordsriskbedömningar. Respektive landsting ger berörda verksamheter i uppdrag att se över och anpassa sina rutiner för förebyggande läkemedelsbehandling med litium för personer med 7 (8)

8 bipolär sjukdom enligt rekommendationerna i Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010 Utvalda indikatorer används för att följa upp vården för personer med depression, ångest och schizofreni. Givna uppdrag i den politiska viljeinriktningen följs upp av den Regionala utvecklingsgruppen. Sammanfattning organisatoriska konsekvenser landstingen i U/Öregionen För att vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni ska kunna förbättras och ojämlikheter i framförallt somatisk dödlighet för personer med psykiatrisk diagnos minskas krävs ett större organiserat samarbete mellan landstingens verksamheter. Kostnadsökningarna kommer att drabba landstingen olika, beroende på i vilken grad respektive landstings organisation idag korresponderar med riktlinjerna. För att patienter med komplex problematik, som tidigare ofta fanns på institution, inte ska hamna i en gråzon mellan olika ansvars- och kompetensområden ställs krav på integrering och samordning av resurser. Landstingen behöver bidra till samverkan och samordning mellan huvudmännen för att förbättra möjligheterna till uppföljning/åtgärder kring personer med komplex eller psykiatrisk omfattande problematik. 8 (8)