Manus till Undersökning och utredning av smärta. Bild 2

Transkript

1 Manus till Undersökning och utredning av smärta Bild 2 Denna föreläsning handlar om vad vi inom vården gör när du söker för din smärtproblematik. Föreläsningen syftar till att ge svar på vilka frågor som är viktiga att få besvarade, vilka undersökningar som är relevanta och vart man som patient kan vända sig för att få hjälp. Självklart kan det man frågar om och vilka undersökningar man gör variera mellan olika individer, olika professioner och beroende på ditt smärttillstånd. Bild 3 När en person med smärta söker hjälp inom hälso- och sjukvården görs en smärtanalys. I en smärtanalys försöker man ta reda på vad som är orsaken till smärtproblemen. Ibland är detta uppenbart och tydligt, ibland ett detektivarbete. Och även om man idag vet väldigt mycket om hur smärta kan uppstå finns det fortfarande många områden där det saknas flera pusselbitar. Efter en smärtanalys försöker vårdgivaren ställa en korrekt diagnos baserat på det som framkommit och man gör en bedömning om huruvida smärtan kan vara nociceptiv, neuropatisk eller idiopatisk eftersom detta styr valet av behandlingsstrategi. De olika typerna av smärta behandlas på olika sätt varför det är viktigt att klassificera smärttillståndet rätt. Detta är dock inte alltid lätt och det finns inga undersökningar som med säkerhet kan avgöra vilken typ av smärta just du har. Det är summan av den information man får från din berättelse, svaren på de frågor som ställts till dig och på en noggrann undersökning som avgör hur man väljer att klassificera och diagnosticera smärttillståndet. Det förekommer att man har mer än en typ av smärta; till exempel en smärta som beror på en överbelastning av rörelseapparaten och som därigenom är en nociceptiv smärta och en smärta som beror på en skada på en eller flera nerver och som då är en neuropatisk smärta. Bild 4 En smärtanalys består av flera delar; En noggrant upptagen smärtanames innebär att du som patient får berätta om din sjukhistoria och vad du vill ha hjälp med samt att vårdgivaren ställer frågor till dig.

2 En smärtteckning som du som patient får fylla i. Vidare ber man dig att skatta din upplevelse av smärta och till sist görs En klinisk undersökning När man samlat in all den information som man fått fram genom de olika stegen i smärtanalysen försöker man att ställa en korrekt diagnos och klassificera smärttillståndet. Bild 5 En smärtanamnes kan bestå av få eller många frågor. Ju längre smärtproblemen har pågått desto fler frågor brukar vårdgivaren behöva svar på eftersom smärtan då kan ha fått andra följder vilket berättats om tidigare. /Man vill självklart veta mycket om just din smärta. Till exempel var du har ont och hur den känns. Hur smärtan började, om det var vid ett visst tillfälle eller om smärtan kommit smygande och hur den sedan utvecklats över tid. Kunskap kring smärtans variation över dygnet är viktig, det vill säga att förstå när smärtan är som värst respektive som bäst på dagen och natten. Du får beskriva vilka faktorer som lindrar smärtan och vilka som gör smärtan värre. Det kan till exempel vara så att du tycker en stund i bastun lindrar smärtan bra men att sitta på en stol under länge perioder istället förvärrar smärtan. Man vill veta vilka undersökningar du eventuellt genomgått tidigare och vilka resultat dessa visat, om du besökt andra vårdgivare och i så fall vilka yrkeskategorier och vilka behandlingar de ordinerat och rekommenderat samt eventuell effekt av dessa behandlingar. Frågor kring medicinering och andra behandlingar du får just nu ställs och berätta då gärna om du även tar växtbaserade läkemedel, det man tidigare kallade för naturläkemedel, eller om du får hjälp för din smärtproblematik utanför hälso- och sjukvården. Förmedla gärna också till din vårdgivare dina egna tankar och funderingar och om du har särskilda önskemål så att du och din vårdgivare får diskutera tillsammans vad som kan vara bästa behandling för ditt smärttillstånd just nu. Tillsammans kan dessa frågor hjälpa din vårdgivare att skapa sig en så bra bild som möjligt av smärtproblematiken och utgör en viktig grund för den fortsatta undersökningen och utredningen. Bild 6 Men man behöver även information om annat än bara din smärta. Till exempel om du har andra sjukdomar eller om det finns ärftliga sjukdomar i släkten, hur du påverkas av din smärta i det dagliga livet. Hindrar smärtan till exempel dig när du ska utföra hushållssysslor,

3 sköta din hygien eller i andra aktiviteter. Vidare ställs frågor kring ditt arbete och dina fritidsintressen och om ditt smärttillstånd har påverkat dessa och i så fall på vilket sätt. Ibland ställs också frågor om din familjesituation och din ekonomiska situation. Bild 7 Du kan få rita en smärt- eller besvärsteckning över dina aktuella problem. Vad som är viktigt att tänka på då är att ta med alla smärtor och besvär som du har, inte bara de du kanske söker för just nu. Om du till exempel har ont i en fot men söker för problem i ryggen är det viktigt att du även noterar fotsmärtan på teckningen. Det kan finnas samband mellan de olika smärtorna du har som kan hjälpa oss i vårt detektivarbete. Det är också viktigt för oss att få information om det pirrar, eller strålar någonstans även om du inte skulle beskriva detta som smärtsamt. Ofta finns det olika ord vid sidan av smärtteckningen som du kan välja på när du ritar in dina besvär men du kan alltid välja dina egna ord för att beskriva hur det känns. Om du inte får en smärtteckning att markera dina besvär på är det istället viktigt att du berättar om dina olika smärtor så att din vårdgivare får en fullständig bild av hur dina besvär är just nu. Bild 8 Smärta går inte att mäta eller styrka på något sätt. Smärta är som tidigare sagts en subjektiv upplevelse där den som har ont äger tolkningsföreträde. Men samtidigt är det viktigt att försöka ta reda på hur du upplever din smärta och hur stark du upplever att den är. För detta finns olika typer av smärtskattningsskalor. De har alla sina svagheter men är viktiga instrument för oss inom vården, inte minst för att utvärdera effekten av en insatt behandling. De vanligaste smärtskattningsinstrumenten man använder sig av i Sverige är den visuella analoga skalan, den numeriska skalan och Borgs CR-10 skala men det finns många fler och du har kanske fått skatta din smärtupplevelse på flera av dessa. Den visuella analoga smärtskattningsskalan brukar som regel vara en plastlinjal med en liten plastförare där du som patient markerar din smärta utan att se några siffror. Den ena änden står för ingen smärta alls och den andra för den värsta tänkbara smärta. Men den visuella analoga smärtskattningsskalan kan också vara ett 10 cm långt streck på ett papper där du får markera med ett kryss hur stark din smärta är. Den numeriska skattningsskalan blir allt vanligare inom den svenska hälso- och sjukvården därför att den visat sig lätt att både använda och förstå. Den innebär att du blir ombedd att sätta en siffra på din upplevda smärtintensitet på en skala från 0 till 10 där 0 innebär ingen smärta alls och 10 värsta tänkbara smärta.

4 Borgs CR 10 skala är en skala som kombinerar siffror med ord som till exempel svag smärta, stark smärta och så vidare där du väljer den siffra eller det uttryck som stämmer bäst överens med din upplevelse. Ibland blir du tillfrågad att skatta hur det känns just nu och ibland kan du bli ombedd att skatta hur ont det gjort de senaste 24 timmarna, när det är som värst eller som bäst, allt beroende på vilken typ av smärta du har och när du har ont. Ofta ber man dig också skatta vilket obehag du känner på grund av din smärta och då används samma smärtskattningsinstrument. Bild 10 När man hört din berättelse, ställt frågor till dig och fått information om hur stark du upplever din smärta är går man vidare med en klinisk undersökning. En undersökning kan se väldigt olika ut beroende på vad som ska undersökas men gemensamt för alla undersökningar är att man observerar till exempel rörelsemönster och muskulatur, man tittar på eventuella sidoskillnader, man känner på de strukturer du har ont i vilket kallas för palpation, och man försöker fastställa vilka strukturer som ömmar och smärtar. Smärtan provoceras i olika rörelser och med olika tester för att se om den kommer från leder, ledband, muskler, senor eller nerver och ibland görs också en neurologisk undersökning. Den innebär att man slår reflexer, undersöker känsel för beröring, smärta och temperatur och testar muskelstyrkan. En neurologisk undersökning görs vid eventuell misstanke om att nerver kan vara påverkade och att smärtan är av neuropatisk karaktär. En noggrann klinisk undersökning är en viktig del i smärtanalysen. Tyvärr kan den innebära att man provocerar det område du har ont i och att du därför får mer ont efter undersökningen. Denna ökade smärta är helt ofarlig och beror på att man retat det område som gör ont och den smärtan brukar gå tillbaks inom ett par dagar. Bild 11 Den kliniska undersökningen är oftast tillräcklig för att ställa en diagnos och klassificera ett smärttillstånd men ibland behövs kompletterande undersökningar. Det kan till exempel vara en slätröntgen, en magnetkameraundersökning, ett ultraljud, en datortomografi eller en neurofysiologisk undersökning En slätröntgen görs t ex vid misstanke på fraktur, en magnetkameraundersökning om problemen misstänks komma från mjukdelar, och datortomografi om smärtan kommer från de inre organen. Med hjälp av ett ultraljud kan man diagnosticera belastningsskador från muskler och senor och om man misstänker att det är en skada eller sjukdom i nervsystemet kan man remittera till

5 neurofysiologiska undersökningar. Vidare kan man remittera till andra specialister såsom ortoped, neurolog, tandläkare, gynekolog eller till fysioterapeut. Bild 12 Men om du nu har ont eller får ont, vem ska du då vända dig till? Ja det beror förstås lite på om din smärtproblematik är relaterad till din tidigare skada eller om det är ett nytillkommet problem och det är svårt att lämna några generella råd. Har du en etablerad kontakt med en läkare, fysioterapeut eller ett smärtteam kan du vända dig dit. Du kan också kontakta din vårdcentral. Om du bedömer att dina smärtproblem kommer från rörelseapparaten kan du söka en fysioterapeut direkt, men om du är osäker kan du alltid vända dig till en läkare. Läkaren kan därefter hänvisa till en fysioterapeut och vice versa. Bild 13 Har du långvariga komplexa smärtproblem bör din smärta utredas och behandlas av ett smärtteam för att bemöta såväl din smärta som eventuella associerade problem. Det kan finnas ett smärtteam på din vårdcentral men man kan också få remiss av en läkare till en smärtmottagning, smärtklinik eller för smärtrehabilitering. Det som kännetecknar dessa specialiserade enheter är att de är multidisciplinära och att man har specialistkunskap inom området smärta och smärtbehandling. Att mottagningarna är multidisciplinära innebär att man har möjlighet att träffa flera olika yrkeskategorier för att få bästa möjliga hjälp för smärttillståndet och de olika problem smärtan medför. Det finns såväl läkare, som sjuksköterskor, fysioterapeuter, psykologer, kuratorer och arbetsterapeuter med specialistkompetens och intresse för området smärta och smärtbehandling. Din smärta bedöms och utreds och därefter läggs en behandlingsstrategi upp tillsammans med dig. Behandling kan sedan ske enskilt eller i grupp, på smärtmottagningen eller på din vårdcentral. Du kan också få remiss till en smärtklinik för en så kallad second opinion, det vill säga om du önskar att en annan smärtspecialist bedömer din smärtproblematik av någon anledning. Många enheter bedriver särskilda rehabiliteringsprogram för personer med långvariga svåra smärtproblem. Fokus i dessa program är sällan att lindra själva smärtan även om det ibland kan bli så, utan istället på att öka kunskapen kring smärtan och att tillhandahålla redskap för att lära sig att leva med den smärta man inte kunnat behandla bort.