Götene Biodlarförening 100 år

Transkript

1 Götene Biodlarförening 100 år

2 Halmkupa Trågkupa Stapelkupa Biodlingen förr och nu Människan har odlat bin sedan urminnes tider. Honungen var länge det enda sötningsmedel man hade. Biodlingen var i Sverige för det mesta en syssla för de äldre på gårdarna. Långt tillbaka hade man bina i bistockar, delar av ihåliga träd, där vilda bisamhällen slagit sig ner. Dessa togs hem till gården. Vanligast under 1700-talet och en bit in på 1800-talet var halmkuporna. När honungen skulle skördas ur dessa bibostäder dödades bina med svavelrök eller bankades över till en annan halmkupa. Sedan kunde man plocka ut vaxkakorna som innehöll både honung och bilarver. På detta sätt fick man inga stora bisamhällen och honungsskörden var liten. Honungen pressades ur vaxet.

3 Biodling förr och nu... Under 1800-talets slut blev det allt vanligare att man hade sina bin i s.k. trågkupor med rörliga ramar, som underlättade skötseln av bina och lät bisamhällena utvecklas till stora samhällen, eftersom bina och deras larver fick vara kvar i kupan när honungen tagits ut. När nu bivaxet satt fast i rörliga ramar kunde man slunga ut honungen i honungsslungare fanns det 18 halmkupor och 115 trågkupor bland medlem-marna fanns det fortfarande 2 st halmkupor kvar i användning men så småningom började stapelkuporna bli allt vanligare. Dessa var ännu lättare att hantera och flytta än trågkuporna och är idag de mest använda kuporna bland Sveriges biodlare. Under den här tiden fick också gemene man tillgång till socker och biodlarna började ge bina sockerlösning som vinterfoder och fick därmed mer honung. De senaste åren har intresset för biodling ökat i rasande takt, framför allt bland kvinnor och yngre personer. Detta beror till stor del på ett ökat intresse för miljön och en hållbarare natur och en insikt om pollineringens stora betydelse för våra grödor. En viktig faktor är också att biodlingen fått en framskjuten plats i medias bevakning på grund av ökningen av bidödligheten i världen. De nya biodlarna utforskar dessutom nya typer av kupor där bina får bygga sitt vax själva och biodlaren pressar vaxkakorna precis som man gjorde förr. På grund av varroakvalstret samt bekämpningsmedel och stora monokulturer inom jordbruket har bina fått det allt svårare att klara sig upptäcktes för första gången varroakvalstret i Skaraborg in en bigård i Böja. Därefter konstaterades att varrroan fanns i många av Skaraborgs bigårdar och antagligen funnits där en tid. Efter detta blev bekämpningen av varroa en viktig del i biodlingen.

4 Götene biodlarförening bildas Under slutet av 1800-talet började entusiastiska biodlare bilda föreningar i olika delar av landet bildades på riksplanet Sveriges Allmänna Biodlarförening som också började ge ut Svensk Bi-Tidning eller Bitidningen som den senare kom att heta. Svensk Bi-Tidning startade dock redan Förbundet togs sig namnet Sveriges Biodlares Riksförbund, SBR, år Det fanns ett stort behov av att lära ut biodling och presentera nya forskarrön bildades Skaraborgs Läns Biodlarförbund, som från starten och till 30-talet anordnade årliga biskolor i länet. Man ville höja kunskaperna i biodling framför allt för att få bukt med den svåra yngelrötan som härjade i bigårdarna. Hushållningssällskapet har också betytt mycket för att öka kunskaperna om biodling och anslog medel bl.a. för utbildning om biskötsel med ramkupor.

5 Godtemplargården i Götene Götene Biodlarförening bildas... Hushållningssällskapen i landet arbetade ivrigt för att det skulle startas lokala föreningar, så att biodlarna kunde samordna sin verksamhet med att t.ex. införskaffa nya bidrottningar, biredskap och socker. En stor fördel var att de lokala föreningarna kunde ordna kurser samlades biodlarvännerna David Andersson, Johan Kron, Staberg, Ljungberg och Gustav Fransson i Godtemplarlokalen i Götene för att bilda en förening. Medlemsantalet ökade under kriget p g a sockeransoneringen. J.R. Kron fick rätt att tillstyrka extra socker till biodlarna. Att biodlingen ökade under första och andra världskriget och sedan minskade något kan tyda på att man lurade till sig extra socker genom att ställa upp tomma kupor på gårdarna.

6

7 Medlemmarna måste årligen rapportera in sin honungs- och vax-produktion till föreningen. Precis som idag var det också viktigt att föreningen fick veta hur många bisamhällen som dött under vintern och vad som var orsaken till detta. Om rapporterna kom in för sent fick man böta 1 krona och senare 5 kronor. Rapporterna ger oss en bra bild av hur det stod till med biodlingen genom åren. Efter 1986 finns inga årsrapporter registrerade i protokollen, de lämnas numera till kassören, i länsförbundet och arkiveras i Föreningsarkivet. Antalet bisamhällen rapporteras idag till Länsstyrelsen. Från 1930 utsågs en ledamot att rekvirera drottningar till medlemmarna. Bidrag med 1 krona gavs,för att stimulera medlemmarna att byta sina drottningar oftare. På 30-talet fanns en biredskapsfabrik i Järpås, Änghagens biredskapsfabrik och 1934 diskuterades deras affärsmetoder gentemot föreningen. Man var missnöjd med de rabatter man fick. En kommitté utsågs för yngelrötans bekämpande. Yngelrötan, eller bipesten som man kallade den förr, fick man utbrott av relativt ofta genom åren valdes en beredskapsgrupp som skulle hjälpa anhöriga till avlidna eller sjuka medlemmar med biodlingen, okänt om den fick rycka ut.

8 Kursverksamhet I många år träffades medlemmarna på sommarmöten hemma hos någon av medlemmarna. Det kunde också kallas bistudiemöte eller sommarstudiemöte och var ofta som en endagarskurs i biodling. Det var stor uppslutning till dessa omtyckta träffar där man bjöds på fika, tittade i bikuporna och pratade om bin. Ett par kursledare som anlitades till dessa träffar var bl.a. tillsynsman Adolf Spjut och Nils Hermansson från Dala. På 40-talet blev drottningodling intressant och kurser hölls bl.a. i Trolmens Bigård. På 80-talet arbetade föreningens sekreterare Harry Johansson och Gustav Blaad entusiastiskt med att sprida kunskaper om bin och biodling i skolorna. En visningskupa placerades t.ex. i Fornängsskolans biologisal för att ingå i undervisningen.

9 Kursverksamhet började Bengt Kling hålla kurser i biodling både för nybörjare och fortsättare och hade Sture Andersson som assistent. Då som nu var det Studieförbundet Vuxenskolan som arrangerade kurserna. Innan man hade bigården i Husaby hade man kurser på Brogården i Källby. Bengt hade också sin första kurs i Drottningodling 1997 tillsammans med Kent Olsson till 2014 var Joakim Smedberg den som ansvarade för kurserna i biodling ökade intresset för biodling enormt i hela landet. I Götene var det 24 anmälda till nybörjarkursen som delades i två grupper och Cecilia Waern tog hand om den ena gruppen. Cecilia och Bengt har idag hand om kursverksamheten. Det efterfrågan på både nybörjar- och fortsättningskurser. Man vill också veta mer om olika typer av kupor och sättatt sköta bin. Kursverksamheten har haft stor betydelse för föreningen genom åren bl.a. som ett sätt att få fler medlemmar.

10 Foton från honungsdepån i Målargården Kinne Vedum 1980-tal.

11 Honungsdepå Föreningsmedlemmarna hade i början inget behov av att tillsammans avyttra den honung som producerades.det man fick gick åt. Men när honungsproduktionen ökade längre fram ville man gärna sälja överskottet fanns en tappstation i Asklanda, Vårgårda, och till honungsmottagare för uppsamling och transport dit utsågs Gustav Fransson bildades den första organisationen för honungsförsäljning inom SBR, Sveriges Biodlares Riksförbund startade Honungsförmedlingen och 1969 stod SBR:s nya, fina tappstation färdig i Mantorp och sedan dess har den gemensamma honungen insamlats och sålts dit. På 70-talet fanns två uppsamlingsplatser för den honung som skulle skickas till Mantorp. Den ena hos Gustav Blaad i Blomberg för de medlemmar som tidigare tillhört Kinnekulle biodlarförening och sedan slagits samman med Götene biodlarförening, den andra hos Oskar Nilsson i Målargården, för götenebiodlarna. Målargården var depå ända fram till 90- talet. Mellan 1996 och 2003 hade Bengt Kling depån hos sig på Bergsgården tog Ulf Andersson över ansvaret för honungsdepån, först på Götene Tryckeri och senare på XL Logistic i Lidköping. Kresten Bro Söndergaard har sedan 2014 en depå hos sig på Värmagården i Skälvum.Honungsproduktionen har alltid varierat, beroende på vädret men även på bisjukdomar och bidödlighet. Tack vare länsförbundets och de lokala föreningarnas kursverksamhet genom åren ökade naturligtvis biodlarnas kunskaper och därmed också honungsproduktionen över lag. På 30-talet kunde biodlarna få ca 13 kg honung per bisamhälle, ibland nästan ingen, vid slutet av 40-talet i snitt kg, idag ungefär kg var ett ovanligt bra honungsår, då man kunde få mer än 100 kg per kupa. Föreningen har sedan 30-talet alltid haft en honungsbedömnings-kommitté som bedömer medlemmarnas inlämnade honung. Medlemmar kunde i många år få diplom från SBR för sin honung om den varit godkänd i 3 år. Ett eftertraktat erkännande.

12 Första Vårrundan Honungsförsäljning Götene biodlarförening började sälja honung 2002, från bigården i Husaby. Man deltog i Husabydagarna och sålde honungsburkar med nya, designade etiketter. Försäljning har även skett på bärsöndagarna i Munkängarna, i bygdegården i Holmestad och på Götenelörda n och nu även på Vårrundan. Från 2014 deltar föreningen med honungsförsäljning även på Returrundan på hösten. Försäljningen har haft en bra placering intill Hembygdsgården i Husaby, strax ovanför bigården. Allt fler biprodukter har tillkommit och försäljningen är en god inkomst för föreningen. Ingrid Karlsson har med enträget arbete och entusiasm haft huvudansvaret för försäljningen allt sedan starten. Honungen som säljs slungdes och tappades på burkar, gemensamt av föreningsmedlemmarna. De första åren i slungrummet hos Ingrid och Ingemar Karlsson i Källby och sedan i bigården i Husaby, när föreningen fått bidrag från Sparbanken till en egen slunga.

13 Bigården då Bigården i Husaby 1978 var det tal om att det vore bra med en föreningsbigård på Venavallen men föreningen fick inget bidrag så det gick om intet. Även i Fullösa var det tal om plats. 20 år senare, 1998, fick föreningen lov av kommunen att de kunde vara i Brogården och eventuellt köpa tomten när kommunen skulle sälja den, men lokalerna var i så dåligt skick att de inte var lämpliga. Föreningen fick då erbjudande att flytta från Brogården till Husaby där Hembygdsgården upplät sin källare. Denna var dock inte lämplig för hantering och förvaring av honung. Förslag kom då upp om att föreningen kanske kunde få bygga om det gamla skoldasset till bilokal. Kyrkan, som äger byggnaden, var positiva till detta om föreningen tog på sig att bygga. Kyrkan bidrog med fönster och ytterbeklädnad, resten stod föreningen för med hjälp av ett bidrag på kr från Sparbanken.

14 Bigården nu Bigården i Husaby... På hösten 2001 började man bygga. Det bestämdes att man under höst- och vintersäsongen skulle träffas varje lördag förmiddag mellan kl. 8 och 12. Många medlemmar deltog i arbetet och på våren 2002 stod klubbstugan klar. Med en egen klubbstuga kunde föreningen nu planera regelbundna veckoträffar och ta emot besökare och allmänhet. Gemensamma bisamhällen kunde införskaffas och skötas av föreningsmedlemmarna tillsammans. På våren 2007 byggde man till huset med utrymmen för redskap, honungsslunga och en toalett.

15 Informationsbigård EU-projektet - Växtkraft Mål 3 beviljade 2001 Skaraborgs biodlares länsförbund kr för att bygga upp informationsbigårdar på fem platser. Antalet biodlare hade minskat från 1200 st på 80-talet till 700 st i början av 2000-talet. Det kändes därför extra viktigt för föreningarna att sprida information om biodling och om binas betydelse för vår natur och våra odlingar. Götene biodlarförening var en av de fem föreningarna som tog sig an uppgiften att iordningställa en visningskupa med en informationstavla om biodling. Visningskupan väcker alltid stort intresse, framför allt bland barn och betyder mycket för föreningen att ha i informationssyfte.

16 Sillsexa 2014 Måndagsträffar vid bigården Från slutet av april och till september träffas intresserade medlemmar men också kursdeltagare och tillfälliga besökare på måndagskvällarna i bigården. De som kommer deltar i arbetet med bina och honungen, fikar och pratar om bin. Bigården har gjort det möjligt att bedriva praktisk kursverksamhet där och att ordna fester som t.ex. den årliga sillsexan.

17 Besök hos Sonja Olsson i Korsberga Resor och utflykter Sedan 30-talet och framåt har medlemmarna nästan varje sommar ordnat en utflykt eller en studieresa tillsammans. Innan föreningen fick en egen bigård fanns ett stort behov av att träffas för gemensamma aktiviteter. En viktig resa för biodlarna i Skaraborg var Gotlandsresan 2001.På Gotland fick medlemmarna för första gången stifta bekantskap med varroakvalstret, som funnits där sedan Efter denna resa började medlemmarna leta kvalster i sina bigårdar och fann till sin förskräckelse en hel del. Man började skära bort drönarlarver, där kvalstren helst kryper in och förökar sig och droppade oxalsyra på bina på hösten. Det blev ett stort merarbete för biodlarna och många av de äldre biodlarna slutade med sin biodling. Andra resor gick till orter i Skaraborg lika ofta som till orter längre bort som Öland, Gotland, Skåne, Värmland och Bohuslän t.ex gjorde medlemmarna en cykeltur tillsammans men det är osäkert vart.

18 Aktiviteter i bigården i Husaby

19 Skriften är är gjord av Götene Biodlarförening, Studieförbundet Vuxenskolan Skaraborg & Solveigs tryckeri Skara. Utgiven 2017 i samband med Götene biodlarförenings 100 årsfirande. Redaktionskommité: Ulf Andersson - Götene biodlarförening Cecilia Wearn - Götene biodlarförening Ingrid Karlsson - Götene biodlarförening Urban Wänerskär - Götene biodlarförening Monica Nilsson - Studieförbundet Vuxenskolan Vissa foton är tagna av Freddie Wendin. Andra gamla och nya foton är tagna av medlemmar i föreningen eller privatpersoner som givit sitt tillstånd för användning i skriften.

20