Slutrapport till projektet Målning av plåt på kulturhistoriska byggnader

Transkript

1 Slutrapport till projektet Målning av plåt på kulturhistoriska byggnader Ansvarig institution Göteborgs universitet, Institutionen för kulturvård, Box 77, SE Mariestad Medverkande institutioner Svenska kyrkan, Fortifikationsverket, Skansen, Stadsholmen, Länsstyrelserna i Västra Götalands län, Västmanlands län och Jönköpings län samt konsultföretagen Ritningen AB, Ola Svensson Plåtkonsult AB, Björn Andersson Målerikonsult/BRA Måleri och Historiska Hus i Norr AB. Projektledare Gunnar Almevik, FD, universitetslektor, Telefon: , E-post: gunnar.almevik@conservation.gu.se Projektmedarbetare Arja Källbom, forskare, doktorand, Station Ormaryd / Kulturvård, Göteborgs universitet Tom Granath, målare, Umbra Byggnadsvård Ida Dicksson, Industriantikvarie Ida Dicksson Sammanfattande resultat Projektet Målning av plåttak på kulturhistoriska byggnader har resulterat i ett för sektorn relevant kunskapsunderlag för skadeanalys och projektering med praktisk vägledning vid rengöring, rostskydd och målning av plåttak på kulturhistoriska byggnader. Resultaten presenteras i en handbok med karakteristik av takplåt och färg, samt råd och arbetsbeskrivningar för metod- och materialval anpassade för olika kulturhistoriska byggnader och vårdsituationer. Handboken kommer att ges ut av Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet vid årsskiftet 2017/18. Bakgrund och syfte med projektet Taket är en väsentlig del av en byggnads estetiska, kulturhistoriska och tekniska egenskaper. Plåttak har använts i Sverige sedan 1700-talet och kan tolkas som ett uttryck för landets starka ställning som industrination och stålproducent. Kulturmiljöns begränsade ekonomiska resurser kräver resurseffektivitet, så att medel kan läggas på andra angelägna områden. Volymerna och följaktligen också kostnaderna är omfattande. I en totalinventering av Svenska kyrkan från 1978 registrerades 414 kyrkobyggnader med plåttak av stål. Aktuella beräkningar av Statens Fastighetsverk och Svenska Kyrkan visar att det årligen underhållet av förvaltarnas ca kvadratmeter plåttak uppgår till en kostnad av ca: 30 miljoner kronor. Underhållsåtgärder för plåttak för Svenska Kyrkan, Riksantikvarieämbetet, Fortifikationsverket och andra offentliga byggnader uppgår till mycket höga belopp årligen. Det finns stor potential för kostnadsbesparingar. Syftet med projektet är att genom tvärvetenskaplig analys och utvärdering av procedurer och försök ta fram praktiska kunskapsunderlag för val av målningssystem med antikvariska tekniska krav beträffande rengöring, rostskydd och målning av både gammal och ny plats- eller fabrikslackerad stålplåt. Projektets mål är att ta fram praktiskt användbara kunskapsunderlag som förlänger underhållsintervallen och minskar kostnaderna för felaktiga materialval och ytbehandlingar. Kunskapsunderlagen ska tjäna en långsiktigt hållbar och effektiv förvaltning av kulturhistoriska byggnader, som tar tillvara tekniska, ekonomiska, kulturhistoriska och miljömässiga värden.

2 Kortfattad teori och metoddiskussion Till skillnad från takmaterial av koppar, zink, bly behöver stål ett externt skyddssystem eftersom stål inte bildar passiverande reaktionsytprodukter vid utomhusexponering. Stål förzinkas för att få ett katodiskt skydd, och målas dessutom för att förlänga plåtens livslängd. De äldsta plåtmaterialen saknar ofta metalliseringsskikt och behandlades sedan mitten av 1800-talet med blymönja; ett material som vi av miljöhänsyn vill minska användningen av. Täckfärgen har historiskt sett varit linoljefärg, men idag används även polymera färgtyper och alkydfärger. Stålplåt kan vara målad på plats, eller närmare modern tid även fabrikslackerad. Målning är aktuellt både i form av underhållsåtgärder och nymålning i samband med omläggning. Idag bör ett plåttak målas om med intervall om 7-15 år för att inte nedbrytningen av plåten ska gå för långt. För långa målningsintervall riskerar att leda till lokala korrosionsangrepp som kan föranleda lokalt byte av plåt eller på sikt byte av hela taket. De råd som kan ges måste ta hänsyn till att förutsättningarna kan variera avsevärt. Materialens egenskaper har förändrats över tid, och varje projekt och byggnadsobjekt har speciella förutsättningar. I kulturmiljövården behövs kunskapsunderlag som fångar komplexiteten, men samtidigt möjliggör avvägningar mellan tekniska, ekonomiska, miljömässiga och antikvariska aspekter i det enskilda fallet. I en förstudie från med finansiering från Riksantikvarieämbetet har erfarenheter och känd kunskap fångats upp genom intervjuer och genomgång av tidigare forskning och utvecklingsarbete. En kunskapssammanställning om problemområdet har publicerats (Källbom 2014). I förstudien inventerades också akademiska forskarmiljöer, fristående laboratorier och enskilda forskare med fokus på kompetens i ytteknik, polymerkemi och för problemområdet relevanta fältprovningsmetoder. Detta projekt fördjupar analysen av praktiska erfarenheter från kulturmiljövården parallellt med bearbetning av tidigare forskning och utvecklingsarbete. Nya och förekommande gamla arbetsbeskrivningar har samlats in och analyserats. Informationen om olika i historien förekommande kombinationer och typer grundmaterial, beläggningar, rostskyddssystem och färgtyper systematiseras i överskådliga matriser. Ett urval av nya takrestaureringar och underhållsåtgärder har dokumenterats och analyserats med avseende på förutsättningar, bruk av material och arbetssätt. Urvalet av objekt har gjorts i samråd med RAÄ, Länsstyrelserna och Svenska Kyrkan. Parallellt har ett för relevant urval av takplåt och färgprover insamlas och analys. Syftet är att i detalj förstå hur materialens egenskaper har förändrats i ett historiskt perspektiv. Även aktuella moderna organiska material som styrenakrylat, polyester och olika typer av alkydoljor behandlas i projektet. Projektets huvudsakliga resultat och effekter Redogörelsen nedan utgör ett sammandrag av innehållet som kommer att publiceras som handbok. I handboken förklaras tekniska och kemiska termer ingående vilket inte ges plats i denna sammanfattning. Strategier och ambitionnivåer för förvaltning Förvaltare av kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan man välja olika strategier för bemålade plåttak. Många väljer att genomföra stora, genomgripande åtgärder från bart underlag vid varje tillfälle, och låter det gå kanske år mellan underhållsintervallen. Då blir kostnaderna höga vid varje tillfälle, men fördelas ut på antal år som åtgärden räcker. Eller så kan man genomföra regelbundet förebyggande underhåll, som förutom årlig översyn omfattar rengöring och ommålning. Det har många fördelar ur många aspekter. Varje kulturhistoriskt värdefull byggnad med bemålade plåttak har olika förutsättningar beroende på plåtens ålder och vilka behandlingar som gjorts eller ska ske. En plåt har olika egenskaper och kulturhistoriska värden beroende på om den är smidd, varmvalsad eller kallvalsad. Det finns skillnader i karakteristik, och olika plåttyper är också typiska för olika epoker. Val av förvaltningsåtgärd kan kopplas till kulturhistoriska ambitionsnivåer, och det är framförallt bedömningen av underlaget som styr målningsbehandlingen. Det är naturligt att olika aktörer har olika förståelse och kompetens att göra bedömningar. Den handbok som har tagits fram i detta projekt utgår från och riktas mot de frågor som olika aktörer kan ha inför bedömning av egenskaper, skador och åtgärder av bemålade plåttak.

3 Nivå Ambition Relevans för plåttak 1 Musealt bevarande, konservering, skydd som byggnadsminne. Mycket höga kulturhistoriska värden. Skivtäckt tak före 1900 av svartplåt eller ett varmvalsat tak, med eller utan metallisering. Hög ambitionsnivå beträffande reparationer, materialval, arbetsbeskrivningar 2 Kulturhistoriskt värde är styrande. Hög ambitionsnivå i dokumentation och vård. Byggnadsminne eller motsvarande. 3 Kulturhistoriskt värde är positiv tillgång. Aktiv insats och adekvat vård förutsätts. Skyddsbestämmelse enligt PBL/motsv. 4 Inga särskilda krav utöver konsekvent tillämpning av allmänna bestämmelser enligt PBL och annan lagstiftning. Fig. 1. Ambitionsnivåer. och hantverk. Gäller även rekonstruktioner. Skivtäckt tak av varm- eller kallvalsat metalliserat plåttak från 1900-talets första hälft. Även korrugerad plåt. Hög ambitionsnivå för utförande, gäller även rekonstruktioner. Skivtäckt tak av kallvalsat metalliserat plåttak från talets senare hälft. I nutid bandtäckt eller skivtäckt kallvalsat metalliserat plåttak, med eller utan fabriksbelagd färg. Nivå Betraktaren Observationens detaljeringsgrad 1 Lekman Huset har ett plåttak. Det är rött, svart osv. 2 Arkitekt, antikvarie, ingenjör Med vilken teknik är plåttaket lagt? Med vilken färgtyp kan det vara målat? I vilket skick är det i? Vad är takets kulturhistoriska värde? 3 Hantverkare Målare, plåtslagare, metallurg 4 Specialist på Plåttak för kulturhistoriska byggnader Fig. 2. Aspekter för bedömning av plåttak på kulturhistoriska byggnader Vad består färgen av? Hur är färgen applicerad? Hur exakt är taket lagt? Vilken plåttyp är det? Vilken metallisering är det frågan om? Vad beror skadorna sannolikt på? Vad är takets hantverkstekniska/ teknikhistoriska värde? Hur kan eller ska ovan/undersida och falsar vara preparerade? Vilka ingredienser ingår i färgreceptet? Hur är ytan säkrad före målning? Av hur många skikt består rostskydd-systemet av? Hur tjockt är det totalt? Vilket stål och tjocklek? Metalliseringens tjocklek och vidhäftning? Vad beror skadorna på? Vilka värden står på spel? Plåttak bör besiktigas årligen, helst på våren, för att lätt åtgärda fel som skadar taket. Det kan handla om ansamling av löv, fukt, träck eller olika typer av mekaniska skador på ytorna. Besiktning av byggnadens vind kan leda till att fuktskador upptäcks tidigt. Dessa skador kan uppstå p.g.a kondens eller läckande falsar, mekaniska skador eller gropfrätningar. Faktorer som kan förorsaka korrosion bör undanröjas utan dröjsmål. Lokala rostskador rengörs och rostskyddsmålas. Inför ommålning av plåttak behöver man göra undersökningar för att bedöma skadors omfattning och lämpliga åtgärder. Förutom att fastställa ålder och typ av plåt så besiktigas också tidigare bemålning. Färgskikten kontrolleras med avseende på hur väl de sitter i underlaget, vad det är för färgtyp och på vilket sätt den åldrats i olika väderstreck. Vidhäftning av tidigare bemålningar kan kontrolleras med t ex gitterrits. Det är lämpligt att göra prov på rengöringsmetoder och även målning inför den kommande åtgärden. Förbehandlingsmetoderna är extremt viktiga för alla varianter av underlag, och renhet, tidigare målningsskikts vidhäftning, ytprofil ska kontrolleras mot standarder och likare. Även undertaket besiktigas från vinden för att utröna typ och skick. All denna information ska ligga till grund för åtgärdsprogram, tillståndsansökan och upphandling av arbete.

4 Effekt Försprödning Urlakning och erosion Termisk utmattning Kemisk nedbrytning och korrosion Mekanisk påverkan Via Elektromagnetisk strålning i form av solljus (t ex UV-ljus). Fortsatt oxidation av vissa färgtyper. Nederbörd, slagregn, påväxt och avlagringar, våttid. Höga vindhastigheter Ibland kondensation underifrån. Upprepade temperatur- och formvariationer. Färgfilmen penetreras av fukt (genom t ex osmos), som kan innehålla lösta gaser och föroreningar. Föroreningar i atmosfär kan varat ex klorider, sulfater. Kan också vara nederbörd, träck, påväxt, mikroorganismer. Polära egenskaper (binder fukt) hos bindemedel. Resulterar i underfilmskorrosion av stål och/eller zink. I samband med snöskottning, montage av installationer Fig. 3. Exempel på nedbrytande faktorer för bemålade takmaterial. Färgtyp Struktur, täthet Åldringssätt Linoljefärg Jämn, tunna skikt Kritar och eroderar jämnt och flagar i fint mönster. Krackelerar med tiden i små rutor(ormskinn). Alkydoljefärg Jämn Vanligen något blankare än linoljefärg. Försprödas, krackelerar och bildar hårda flagor. Styrenakrylat och Porig, syns i lupp Håller glans ganska bra. Kan lossna i stora sjok. akrylat Asfalt, bitumen Porig. Tjock. Plåten kan rosta bakom färgen. Latex Porighet beror på hur den är Kritar. Kan flaga efter längre tid. påförd. Kan vara jämn. Relativt tjock. PVC Jämn, relativt tjock. Kritar. Flagar i stora sjok, främst i söderläge och solutsatta ytor då mjukgörare bryts ned. Fig. 4. Karakteristik hos färgtyper. Fig. 5. Hjälpmedel för kontroll av färgtyper.

5 Beroende på takets ålder, om det finns äldre färgskikt kvar och vilka åtgärder som är aktuella, kan det vara intressant för vår kunskapsuppbyggnad att utföra färgundersökningar. En enkel färgtrappa som fotograferas och beskrivs i text kan vara bättre än ingenting alls. Även ett rengjort tak kan ha färgrester kvar. Beroende på vidhäftning och total skikttjocklek/antal färgskikt, kan man överväga möjligheter att bättra eller måla över befintliga färglager för att bibehålla lagren, som är källa till kunskap för framtida förvaltning och forskning. Om total färgborttagning bedöms som det enda sätt att få fäste för färgen med valda färgsystem kan det i vissa situationer vara befogat att dokumentera färglager som försvinner. I vissa fall kan det vara intressant med fördjupade färgundersökningar, APR. Det kan vara när man vill bestämma bindemedelstyp, använda pigment mm. Med hjälp av etylacetat/förtunning, lacknafta, etanol, natriumhydroxid och färgstripper är det möjligt att prova olika färgtyper enligt ett flödesschema (se fig. 5). Det kan vara nödvändigt att ta ner färgflagor och lägga i kemikalier över natten för att få en reaktion. Takplåt Liksom vid all målning är underlaget av betydelse både för det fysiska resultatets hållbarhet och de kulturhistoriska egenskaperna. Plåt är inte bara plåt, utan det inrymmer en rad aspekter som rör produktionsteknik, metallurgi och plåtslageri. Plåten, målningsunderlaget, har liksom målarfärgerna förändrats över tid. Det är avgörande för vägvalen att veta vad det är för plåt som ska målas, och hur gammal den är. Vi kan inte tillverka smidd plåt längre, och kan därför inte heller reparera eller rekonstruera sådana tak. Varmvalsad ometalliserad och styckvist varmförzinkad plåt är svåra att få tag i på marknaden i användbara dimensioner. Vanlig takplåt idag är kallvalsad och varmförzinkad i kontinuerligt utfall. Den elförzinkade plåten är inte aktuell eftersom zinktjockleken är för tunn. Vanligtvis har den varmförzinkade plåten förzinkningsklass Z 350. Om man väljer en hög varmförzinkningsklass t ex Z600, behöver den inte målas förrän efter några decennier. Då har man sparat in flera underhållstillfällen. Hur länge den klarar att stå omålad beror på zinktjocklek och var i landet byggnaden är belägen. Att plåt måste målas vid täckningstillfället är en relativt modern företeelse. Svartplåt, varmvalsad varmförzinkad plåt eller kallvalsad elförzinkad plåt behandlas med tidstypiska färgsystem (så nära vi kan komma idag), om förvaltaren har kulturhistoriska ambitioner eller krav om kulturhistorisk hänsyn. Med en lägre ambitionsnivå kan man välja modern plåt vid nytäckning, moderna färgsystem och följa tillverkarnas anvisningar. Då kan även polyestergrundad, s.k kulturplåt användas. Det är emellertid fortfarande möjligt att upprätthålla en hög kulturhistorisk ambitionsnivå i fråga om andra aspekter t.ex plåttjocklek, läggningsteknik och format. Äldre korrugerade tak rivs idag bort utan att alternativet ommålning övervägs. Dessa korrugerade tak är ofta av en tjock plåt och kan vara i gott skick även om förzinkningen har försvunnit. Taken kan anses ha höga kulturhistoriska värden, och möjligt att behandla på samma sätt som svartplåt. Man kan också överväga att vända plåtar (lite beroende på hur infästning skett). Oftast är varmförzinkningen i nyskick på baksidan. Färg på takplåt Idag finns många olika målningssystem, vilket gör underhåll mer komplicerad än tidigare. Även med de bästa intentionerna, kan vi idag inte välja målarfärger som precis motsvarar de historiska. För målning av takplåt på kulturhistoriska byggnader är det i första hand färger som baseras på förädlade, reaktiva linoljor som är aktuella. Även så kallade långoljiga linoljealkyder kan användas. Våra linoljor har förändrats och även pigmenten. Däremot kan vi välja alternativ som så långt som möjligt påminner om de äldre färgtyperna genom att t ex använda bindemedel som linstandoljor istället för riktig kokt linoljefernissa, kimrök/bensvart istället för järnoxidsvart osv. Tillsats av kinesisk tungträolja till förädlade linoljor ger täta väderbeständiga, elastiska skikt med stor motståndskraft mot både syror och baser. Dessa egenskaper är viktiga, liksom skydd mot UV-strålning och förmåga att penetrera underlaget. Pansarfärger är historiska alternativ som fortfarande är aktuella. De innehåller

6 även så kallade inhibiterande pigment med rostskyddande effekt som t.ex. zinkfosfat. Oljefärger som förtunnas med lösningsmedel ska undvikas eftersom de efterlämnar porösare färgskikt. Vattenburna eller vattenspädbara färgtyper ska inte användas till rostskyddsmålning, varken som rostskyddsfärg eller som täckfärg. Moderna linoljefärger med värmd/blåst linolja rekommenderas inte till rostskyddsmålning, ej heller linoljefärger utan zinkoxid. Täckfärgerna ska ha hög elasticitet och barriärbildande förmåga, samt motstånd mot både fukt och fotokemisk nedbrytning. I enstaka fall kan andra färgtyper eller material vara aktuella, om de kulturhistoriska ambitionerna inte är lika höga eller om det är frågan om en modern lösning. Att använda en polymerfärgtyp i botten, som bemålas med en oljefärg stämmer inte med gängse uppfattning kring målning av kulturhistoriska byggnader, eftersom det finns risk att färgskikten rör sig i otakt med underlagets rörelser och att vidhäftningen till underlaget kan vara sämre för polymera färgtyper. Det finns både goda och mindre goda erfarenheter. Det är viktigt att förvissa sig om att rostskyddsfärg och mellan/täckfärg är kompatibla med varandra. Här bör färgtillverkaren rådfrågas. Att ometalliserade stålytor av kolstål rostar efter några år, efter att bemålats med linoljefärg utan särskild rostskyddsfärg visar att fukt tränger ned genom färgfilmen till substratet. Det är därför särskilt viktigt att fördröja fuktinträngningen i färgfilmen. Det kan vara svårt att upptäcka eftersom linoljefärg i första hand inte flagar när det åldras, utan eroderar och bildar ett mycket fint spricknätverk. Det finns en rad faktorer som påverkar filmens täthet på kort och lång sikt. Exempel på faktorer är bindemedlets förmåga att tvärbinda, dess polära egenskaper, vätning mot pigment och vätning mot underlag. En rostskyddsfärg som fungerar både inhibiterande och barriärbildande är eftersträvansvärt. Färgfilmernas täthet påverkas bl.a av om man använt lösningsmedel vid applicering eller inte. Användning av lösningsmedel efterlämnas inhomogeniteter som porer och kanaler som underlättar fukttransport. Alkydoljefärg kräver användning av lösningsmedel eftersom de innehåller olika typer av hartser. Linoljefärg kräver däremot inte lösningsmedel men det förordas av en del färgtillverkare. Andra färgtillverkare förordar det inte, utan styr färgens viskositet genom typ av linolja och förhållandet mellan pigment och tillsatsämnen kontra bindemedel. Det finns väsentliga skillnader mellan dagens linolja och historisk linolja. Idag värms oljan till kring ᵒC istället för att kokas till kokpunkten kring 280 ᵒC. Detta i kombination med att man inte längre heller tillsätter några tiondels procent blyglete ger en vekare färgfilm än den historiska linoljefärgen. Modern linolja behöver inte ens vara värmd, utan enbart luftblåst, för att kallas för kokt. Luftblåsning ger en slags förpolymerisering men gör också linoljan polär d.v.s den drar till sig vatten när den börjar att brytas ned. Det är inte önskvärt. Det finns några enstaka tillverkare som använder linolja som är kokt till över 285ᵒC, i vakuum. Dessa linstandoljor blir mer motståndskraftiga mot väderbelastning och används med fördel till sistastrykningen. Linstandolja gör till skillnad från hartstillsats inte färgen sprödare utan bara "starkare" och med god vätförmåga. Den har egenskaper som liknar den historiskt kokta linoljans egenskaper, även om den inte är helt jämförbar. På talet användes en hel del oljefärger gjorda på enbart linstandolja med goda färgegenskaper så som beständighet och skydd. Vanliga varianter var svavelbehandlad och syreblåst standolja. Det är möjligt att koka standolja även på andra oljor. Tungstandolja har använts vid tillverkning av de finaste oljefernissorna som gör färgfilmen hård och seg istället för hård och spröd. Tungolja tål både basiska och sura miljöer. Andra faktorer som också påverkar färgfilmens täthet är linoljans sammansättning med avseende på mättade och omättade/reaktiva fettsyror. Detta är avläsbart i bl.a. jodtal och syratal, förtvålningstal. Pigmentens vätning och volym i förhållande till bindemedlet spelar också roll. Slutligen är färgsystemets totala tjocklek av avgörande betydelse för dess isoleringsförmåga. I många fall fungerar moderna linoljefärger på tidigare bemålning av äldre linoljefärg. Äldre färgskikt kan dock spjälka loss från underlaget. Det kan bero på att färgskikten till slut blivit för tjocka och fulla av spänningar. Detta fenomen uppmärksammades först i samband med att vanliga linoljefärger började förstärkas med alkydoljor och lösningsmedel under 1950-talet. Färgernas ytspänning ökade så mycket att den slet loss underliggande färg. Alkydoljefärger började användas i större omfattning på 1940/50-tal. Innan dess förekom inte problem med spjälkning. Det är en förklaring till varför man idag vill rengöra till bart underlag innan målning, varpå man även avlägsnar alla historiska färgskikt.

7 Färgskikten ska också ha tillräcklig tjocklek och täthet för att utgöra barriärer mellan stål och atmosfär. Det gäller alla färgtyper, men om icke inhibiterande rostskyddsfärger används, är det extra viktigt med tillräckliga skikttjocklekar. Takfärger klarar inte stillastående vatten. Hårt utsatta delar på tak kan behöva ett eller flera extra färgskikt. Det kan vara t ex gångstråk, ränndalar, fall mot hård vindbelastning, områden närmast åskledare i koppar o.s.v. Olika typer av penetrerande oljor används till spalter och falsar där de förhindrar fukt från att tränga ner och skapa lokala korrosionsangrepp. Fig. 6. Översiktlig takplåtshistorik Det finns många olika typer av rostskyddsmålning. Förutom typ av rostskyddspigment är det viktigt att även specificera bindemedelstyp. Grundfärgen kan också vara en primer, utan egentligt aktivt rostskyddspigment. Syftet är att i första hand ge en god vidhäftning till underlaget. Styren/akrylateller vinylprimers finns flera olika fabrikat. De späds med olika sorters lösningsmedel. Vattenburna rostskyddsfärger är olämpliga ur teknisk synvinkel. Polymera rostskyddsfärger används även vid ojämnt flagande Plastisol, som temporär lösning tills hela taket är redo för underhåll. Kallvalsad förzinkad plåt kan vara försedd med fabriksbelagda färgskikt som fungerar som målningsunderlag. Många färgfabrikanter förordar en s. k alkalisäker grundfärg (som sedan målas med en olje- /alkydoljefärg), för såväl färska som åldrade zinkytor. Anledningen är att man anser att det sker en s.k förtvålning mellan zink och färgskikt. De flesta av dessa färgtyper är baserade på lösningsmedelsburna styrenakrylat eller akrylatdispersioner, men det finns även alkydbaserade. Det finns också vinylbaserade eller polyuretanbaserade grundfärger. Rostskyddspigment består vanligtvis av olika typer av fosfat. Uppfattningen att det inte går att måla med t.ex. linoljefärger direkt på en förzinkad yta delas inte av alla i branschen. Det finns linoljefärgstillverkare, byggnadsantikvarier, målarmästare och hantverkare som inte förordar användning av styrenakrylat eller liknande. Många förordar istället användning av en rostskyddsfärg med linoljor som bindemedel. De som är av uppfattningen att det går att måla med linoljefärg på åldrade eller nya förzinkade ytor utomhus hävdar att det är brister i förbehandling och rengöring och dåliga/för tunna färgfilmer som förorsakar olika problem som t.ex. underfilmskorrosion eller bristande vidhäftning. Färgens förmåga att vidhäfta till underlaget och fördröja fuktinträngning är av avgörande betydelse för långsiktigt hållbara resultat. Olika erfarenheter gör gällande att förtvålning inte sker om man målar (i synnerhet linoljefärg) på åldrad zink med zinkpatina eller väl rengjord färsk eller åldrad zink med tillräcklig ytråhet. Att vattenblästra åldrad zink i bars tryck innebär att ytan blir aktiv igen eftersom zinkkarbonatskiktet inte klarar så

8 höga tryck utan att förstöras. Preparering av färska zinkytor kan ske t.ex. genom betning eller svepblästring. Styrenakrylat, vinyl och liknande eller fabriksbelagd grundfärg är moderna färgtyper som används för modern plåt. Om förvaltaren inte har ambitioner eller krav att bevara kulturhistoriska egenskaper och uttryck så är dessa lösningar helt acceptabla. Förprimad takplåt har ekonomiska fördelar. I de fall målet är att knyta an till tidigare byggtekniker, utveckla och bibehålla hantverks- och materialkunskaper uppstår en problematik, eftersom både plåttyper och färger har förändrats. Det går bra att följa anvisningar från färgfabrikanter som förordar de polymera färgtyperna som rostskyddsfärg på modern elförzinkad plåt. Men det är också viktigt att komma ihåg att det finns färgfabrikanter som inte gör det, utan förordar användning av rostskyddsfärg med linstandolja i kombination med inhibiterande pigment t.ex. aluminiumtripolyfosfat på ny preparerad eller patinerad förzinkad plåt. Rostskyddsfärg med blymönja i reaktiv linolja förbehålls svartplåt av främst kulturhistoriska och tekniska skäl. Eftersom blymönja är giftigt är det viktigt att begränsa användningen till när det är nödvändigt av andra skäl. Förzinkad plåt Före 1940-talet målades all takplåt med färg baserad på förädlad linolja, även som förstastrykning och även på förzinkat underlag. Begreppet alkalisäker färg dyker upp på 1960-talet. Är det en slump att det infaller i en tid när de nya färgtyper som infördes efter andra världskriget blivit vanliga? Och att linoljefärgerna förändrats i så stor omfattning att de inte längre kan säga baseras på riktigt kokt linolja (kokt till kokpunkten)? Vad mekanismerna än är bakom den omfattande färgflagningen, så finns ingen samsyn i branschen om om orsakerna. Uppenbart är det inte en fråga som enbart har att göra med färgtyp. Underlaget och hela systemets barriärbildande och rostskyddande förmåga har också betydelse. Det finns färgfabrikanter som hävdar att färger med konsthartser (styren, styrenakrylat, vinyl osv) måste användas som första strykning, och även de som hävdar att detta är helt felaktigt. Det finns färgfabrikanter som hävdar att det går utmärkt att måla med linstandoljefärg som grundfärg. Även här får man välja färgsystem efter ambitionsnivå. Förzinkade ytor som bildat stabila, icke vattenlösliga korrosionsprodukter (kallat zinkpatina, basiskt zinkkarbonat) är önskvärd grund för rostskyddsmålning, både ur stabilitets- och vidhäftningshänseende. Dessa föreningar börjar bildas på en färsk metallisk yta så snart den exponeras för atmosfären. Bristande vidhäftning och flagning kan också fås då fukt tränger ned genom färgen och reagerar med zinken för att bilda underfilmskorrosion d.v.s vattenlösliga korrosionsprodukter av zinkoxider och zinkhydroxider och även zinkformat. Zinkens stabila, passiverande ytprodukt av zinkkarbonat är inte vattenlöslig och inte reaktionsbenägen. Karbonatet vidarebildas ur initialt bildade zinkoxider och zinkhydroxider genom bl.a reaktion med luftens koldioxid, vilket undersökts ingående av bl.a Odnevall och Lindström. Patinabildning sker vid exponering i atmosfär och olika lång tid beroende på geografiska faktorer. Samtidigt sker en förgrovning av ytprofilen som ger vidhäftning till rostskyddsfärg. Områden med sulfater och klorider bildar vattenlösliga korrosionsprodukter även efter lång tids exponering och är därför särskilt problematiska ur målningshänseende. Införande av trevärt krom istället för sexvärt fördröjer de kemiska jämviktsprocesserna, delvis eftersom det nya lagerskyddet är ca 3,5 gånger tjockare men också för att trevärt krom är mer termodynamiskt stabilt. Det är väsentligt att färgen får fäste i underlaget, som bör göras råare på något sätt. Zinkpatinan får inte skadas vid t ex vattenblästring. Om zinkpatinan inte hunnits bildas och man ändå vill måla, bör väl rengjorda ytor rostskyddas inom 48 timmar för att zinken inte ska hinna börja oxidera. Färgsystemet bör vara vidhäftande och barriärbildande i sin helhet och under så lång tid som möjligt förhindra fuktinträngning, som kan leda till underfilmskorrosion d.v.s zinken korroderar i gränsskiktet mellan zink och målarfärg. När zinkytan korroderar underifrån får korrosionsprodukterna större volym än zinken och färgen spjälkar loss från underlaget. Vi vet inte idag hur lång tid som krävs för att kromaterad förzinkad plåt ska brytas ned och zinkens omvandling till basiskt zinkkarbonat påbörjar. Vi vet heller inte hur vi ska kontrollera att zinkpatinan har bildats och därmed utgör ett stabilt målningsunderlag. Det finns dock erfarenheter som visar att det går att måla på nya plåtar, efter att ytan blästrats eller betats. Ythygien, ytråhet och tid mellan rengöring och förstastrykningen är mycket viktiga parametrar. Kallvalsad varmförzinkad plåt kan

9 beställas som anoljad och då slipper man kromateringsproblematiken. Då kan plåten såsom före 2006, lämnas att oxidera och karbonatisera till en stabil yta innan den målas. För att det ska gå att beställa anoljad plåt krävs att någon juridisk person står som beställare av en valspost som landets plåtslagerier gör avrop från. Till det krävs någon gemensam vilja och organisation. Hantverk och utförande Vid all målning av plåt finns delsteg: 1) förbehandling (tvättning, skrapning), 2) grundmålning, 3) täckfärgsmålning. Vid målning av plåttak kan utförandet i vart och ett av delstegen påverka det färdiga resultatets kvalité och livslängd. Hantverket att utföra rostskyddsmålning har förändrats över tid. Idag kan plåttaken målas av plåtslagare, målare eller särskilda takhantverkare. Det råder brist på duktiga hantverkare. Rationella arbetssätt att göra rent ytor med vattenblästring kan förorsaka skador på enkelfalsade tak och även ge oönskade deformationer. Entreprenörer målar ofta fram till sent på hösten, trots risk för dagg, dåligt väder och låga temperaturer. Det finns exempel där målning görs även under vinterhalvåret. Det är helt förkastligt. Tillverkare brukar ange att målarfärger inte ska användas vid temperaturer under 5 C, men när det gäller målning av tak är det att betrakta som för lågt. Det ligger alltför nära daggpunkt och ger svårigheter att applicera färgen jämnt. Torktiderna blir också för långa. Rimligare och eftersträvansvärda temperaturintervall för målning av tak borde vara kring C, lägst +10 C. Det ska vara torrt och stabilt väder. Om man inte hinner klart ska arbetet avbrytas och fortsätta till våren, efter förnyad rengöring av taket. Om byggnaden är av sådant slag att omfattande byggnadsställningar krävs, bör arbetet planeras så att det kan genomföras under sommarhalvåret. Rengöringen kan starta tidig vår. Många förvaltare väljer också att låta utföra underhållsinsatser när den befintliga färgen är så nedbruten att stora delar av underlaget är blottat. Förutom att det då finns risker med att plåten korroderar, med punktfrätningar och läckage som följd, blir också underhållsinsatserna stora. Alternativet är att utföra underhåll tätare men i mindre omfattning. Bäst är om underhåll utförs när befintliga lager fortfarande eroderar, inte när de flagar eller när rostskyddsfärgen är blottad. Då kan ytorna tvättas av, eventuella skador kan bättras och hela ytan strykas en gång till rätt total tjocklek. Steg Funktionskrav Specifikation och kontroll Förbehandling Rostskyddsmålning Täckfärgsmålning Slutbesiktning Fast Rent Kompatibelt Ytprofil Stabila ytor/ Återrostningstid Miljöförutsättningar Färgtyp Vidhäftning Tjocklek Härdningstid Miljöförutsättningar Färgtyp Vidhäftning Tjocklek Härdningstid Miljöförutsättningar Skikttjocklekar Defekter i färgskikt Dokumentation Rengöringsgrad Sa 2½ normalt. Kontrollmetoder, hänvisning till särskilt kapitel. Färgundersökningsmetoder, dito. Inom angivet värde, bestäms med likare eller mätare. Inom samma dygn för svartplåt och inom 1-2 dygn för förzinkad plåt. Max 400 bars arbetstryck för åldrad zink. Luftfuktighet max 50 %, ingen risk för dagg, rimlig temperatur. Daggpunktskalkylator, mätare. Ankomstkontroll, spara våtprov. Kontrollmetoder, hänvisning till särskilt kapitel i handbok. Kontrollmetoder, hänvisning till särskilt kapitel i handbok. Tillverkarens anvisning. Som ovan. Ankomstkontroll, spara våtprov. Kontrollmetoder, hänvisning till särskilt kapitel. Kontrollmetoder, hänvisning till särskilt kapitel. Tillverkarens anvisning. Som ovan. Kontrollmetoder, hänvisning till särskilt kapitel. Okulär besiktning från nära håll. Referensplåt, våtprov och kopia på dagbok förvaras hos förvaltare.

10 Fig 7: Arbetets delsteg och funktionskrav samt kontroll. Färgskikttjocklekar kan variera betänkligt vid penselmålning, beroende på bl.a verktyg och färgens konsistens. Eftersom tjockleksvariationerna kan vara stora, kan det behövas en extra strykning för att den totala tjockleken ska komma upp i rätt intervall. Många hantverkare som är vana vid att stryka linoljefärger, stryker ofta för tunt. Varje målare bör därför använda våtskiktskam och kontrollera färgens skikttjocklek i vått, och även i torrt tillstånd. Ett annat sätt att nå goda resultat är ett ställa funktionskrav på t.ex. underlagets renhet före målning, rostskyddsfärgens inhibiterande och barriärbildande förmåga, toppfärgens väderbeständighet och täthet. För att kunna göra det på praktiskt kvantifierbara sätt, har vi fortfarande en bit kvar att gå. Beroende på färgtyp och vidhäftning till underlaget kan man välja olika lösningar till förbehandling. Grundregeln är att alltid utgå från ett rent, fast, torrt underlag. Viktigt för alla varianter är att förbehandlingarna genomförs omsorgsfullt, så att färgen får god vidhäftning. Man kan välja att avlägsna all färg eller låta det som har god vidhäftning sitta kvar - om det är kompatibel med den nya färgen. Det nya färgsystemets antal skikt och totala tjocklek beror på hur nedbruten den befintliga målarfärgen är och hur korrosiv byggnadens miljö är. Det kan finnas behov av att ange hur mycket nya färglager ska överlappa befintliga lager eller om utmagrade skikt kan behöva stärkas med extra bindemedel från förstastrykningen. Det anpassade målningsystemet bör utarbetas av erfarna målare och helst redan i projektering. Om befintlig färgtyp inte är kompatibel med de färgtyper som är aktuella, kan man överväga att ta bort tidigare färglager helt. Alla förzinkade ytor ska göras rent noggrant, oavsett plåtens/zinkens ålder. Föroreningar och lösa material ska bort. Plåten ska vara nytvättad innan målning. På ny plåt ska kromatering avlägsnas och ytan förgrovas, om den ska målas. Oavsett om sur eller basisk betning används, ska den neutraliseras av sin motpol, och ytan eftersköljas rikligt med rent vatten. Betning med fosforsyra har fördelen att en mycket tunn omvandlingszon med järn/zinkfosfat bildas på metallytan. Den är positiv ur elektrokemiskt hänseende och ökar vidhäftningen. Man har dock skapat en zinkyta som blir aktiv relativt fort igen. Målning av rengjorda förzinkade ytor ska målas inom 48 timmar, helst 24 timmar - eller rengöras/tvättas på nytt innan målning. Anledningen är att zinkytan börjar reagera med omgivande fukt och kärnbilda zinkoxider och -hydroxider, som är vattenlösliga och som kan ge problem senare. Den aktiva zinkytan kräver också god barriärbildande skyddsförmåga hos färgsystemet, även på lång sikt. På äldre plåtar finns sannolikt redan ett zinkpatinaskikt. Det ska man vara rädd om eftersom det är kemiskt stabilt och passiverar zinkytan. Det finns uppgifter om att zinkpatinan kan skadas vid blästringstryck över 400 bar. I de flesta fall klarar man sig alltså med en vanlig högtryckstvätt på bar. Det är viktigt att vattenrengöring har ett högt flöde, för att fungera effektivt. Målning av ometalliserade ytor ska ske inom samma dygn som de tvättats och vid betingelser som inte innebär risker för kondens. Aktivt stål rostar mycket snabbt. Väderbetingelser påverkar resultaten och målning ska inte ske i kall eller fuktig väderlek, eller vid kondensrisk. Det är viktigt att fabrikantens anvisningar för målning av plåt följs, och varje delsteg ska kontrolleras och dokumenteras. Det finns färgleverantörer som förordar styrenakrylat eller liknande som rostskyddsfärger på zink men det finns även färgfabrikat som inte förordar det utan linstandoljefärgerna kan användas direkt på väl rengjort underlag. Bemålningens totala skikttjocklek är viktig, och bör förstärkas när det är aktuellt med ometalliserade ytor. Olika typer av penetrerande oljor kan förordas av olika tillverkare för behandling av rostfläckar. Det förekommer att de används utan att rosten slipas bort (ytan stålborstas bara, St 2). Mot bakgrund av den kunskap som framkommit bl.a ur IVA s korrosionsprovningar, kan detta förfarande anses vara otillräckligt. Rostfläckar ska helst borstas eller slipas ned till metallrent underlag. Zinkskikt som korroderat bort ska punktmålas med väl penetrerande rostskyddsfärg för att uppnå motsvarande skikttjocklek som intilliggande ytor, inte behandlas med enbart opigmenterad olja eller lack. Oljorna penetrerar och omsluter eventuell kvarvarande rost, och förhindrar att porösa ytor håller luft, fukt eller föroreningar, men ger inte samma rostskydd som en väl penetrerande rostskyddsfärg eftersom den inte bygger upp färgskikttjocklekar eller innehåller inhibiterande pigment. Vid användning av inhibiterande rostskyddsfärger är oljor överflödiga. Däremot kan de vara befogade vid användning av barriärbildande rostskyddsfärger. Det förekommer att både oljor och/eller rostskyddsfärger används,

11 för att kompensera för den zinkförlust som skett vid rostangrepp av metalliserad plåt. Det finns inga behov av att använda oljorna på hela zinkskikt. Oljorna kan också använda för strykning av väl sittande men utmagrade färgskikt innan första strykning med målarfärg sker. Resultatens placering i förhållande till nationell och internationell översikt av tidigare forskning inom området Den tidigare forskningen om målning av plåttak är disciplinbunden och avgränsas ofta till antingen plåtmaterialet eller färgmaterialet. Omfattande materialteknisk forskning finns inom modern stålindustri hos t ex SSAB, LKAB, dock inte ur ett historiskt-tekniskt jämförande perspektiv. Även konservering av arkeologiska material (Scott, 1992), korrosion & nedbrytningsprocesser (Odnevall, 1994), polymerer (Hamid, 2000) och industriella färgsystem (Luckner, 1992). Kerstin Lyckmans forskning om linoljefärg med ett materialhistoriskt och byggnadsvårdande perspektiv utgör värdefullt bidrag i detta projekt, (Lyckman, 2005), liksom Peter Baelings kunskapssammanställning om utomhusmålning med linolja (Baeling, 2004). Ett fåtal utvecklings- och utvärderingsarbeten finns om målning av plåt, exempelvis Riksantikvarieämbetets fullskalelaboration på Karlsborgs fästning (Törnblom mfl. 2009) samt tillämpande undersökningar om målning av broar (SP ) och blymönjemålade stålkonstruktioner (Swerea Kimab 2002). Internationellt finns en stor mängd råd och anvisningar för byggnadsvårdande insatser, liknande Riksantikvarieämbetets serie Vårda Väl och tidigare materialinriktade rapporter som Järnplåt (Jonsson 1992) English Heritage har tagit fram en handbok för vägledning vid underhåll och restaurering av traditionella tak, där även bemålade plåttak ingår. (Godfraind et al 2013) Fokus i denna liksom andra liknande arbeten ligger på teknikhistoria och läggningstekniker av plåttak. (se Gayle et al 1998) Målningssystemen behandlas ytligt och det görs ingen ingående värdering av de sammanvägda faktorerna av skadebilder, historiska och nutida plåtmaterial och målningssystem som vägleder det praktiska vårdarbetet. En kortfattad, väl mottagen kunskapssammanställning kring målning av takplåt för kulturhistoriska byggnader har tagits fram under 2013, och distribuerats till branschen (Källbom 2014). Det saknas dock nationella som internationella forskningsresultat som på ett tillämpande sätt behandlar problematiken och ger vägledning till lösningar vid målning av plåt av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det som utmärker resultatet från detta forskningsprojekt är ett grundligt och relevant kunskapsunderlag för god praktik vid målning av plåt på kulturhistoriska byggnader. Resultaten vägleder intressenter (målare, förvaltare, projektörer, myndigheter m.fl) att bedöma egenskaper av det befintliga taket, och att värdera alternativ i en vårdsituation. De råd som kan ges är sällan strikt vetenskapliga, utan måste viktas och värderas i förhållande till aspekter som tid, ekonomi, kompetens och kulturhistoria. Den handbok som ska publiceras innehåller matriser och fallbeskrivningar som gör kunskapen möjlig att omsätta i praktisk handling. Projektet har också identifierat nya forskningsuppgifter. Vi behöver ta ansats inför de frågor som vi fortfarande saknar entydiga svar på, t.ex. rörande uppgifter om förtvålning av oljefärger på förzinkade ytor. Dessa uppgifter förefaller sakna naturvetenskapliga källor och utredningar, utan olika aktörer hänvisar till varandra. De tekniska förutsättningarna för material och kemiska mekanismer är klarlagda men det behövs kemiska analyser av reaktionsprodukter och bindemedel. Det finns flera framtida utmaningar som rör beställarkompetens och kompetens hos myndigheter och fastighetsförvaltande organisationer. Kompetens för projekteringar, utförande och kontroll måste utvecklas och utökas. Vi behöver arbeta för tillgång till mer autentiska material t ex rörande filmbildande linoljefärger, tillgång till varmvalsad varmförzinkad plåt i rätta dimensioner, kallvalsad plåt utan kromatering. Resultatets relevans för kulturmiljön, kulturarvet och kulturmiljöarbetet Att bibehålla kulturhistoriska egenskaper i form av materialval och utförande kan vara viktigt för förståelsen av arkitekturens, byggnadens och hantverkets historia. Miljöhänsyn är en annan aspekt vid underhåll och drift som kan stå i konflikt med både nya hållbara och traditionella färger och målningssystem. Eftersom målning av plåttak är kostsamt för kulturmiljövården är det angeläget att få

12 fram bra kunskapsunderlag, som tar hänsyn till tekniska, ekonomiska, kulturhistoriska och miljömässiga aspekter. Den samlade bedömningen är att vi skulle kunna förvalta värdefulla kulturhistoriska byggnader med plåttak i behov av underhåll betydligt effektivare om vi faktiskt börjar tillämpa vad som redan är känt. En viktig aspekt är att många fastighetsförvaltare är ovana beställare, vilket minskar sannolikheten för gott resultat. Länsstyrelserna skulle kunna specificera och ställa större krav på utförande och dokumentation. Beställningsunderlag bör specificera ett antal viktiga punkter (se figur 7) som entreprenören ska uppfylla. Utförandet ska kontrolleras av både antikvariskt och tekniskt medverkande, för gott resultat. För att kommande underhållsåtgärder bör dokumentationen från utförandet vara tillräckligt informativt. En god dokumentation är också nödvändig för kontinuerlig kunskapsuppbyggnad. Utan dokumentation är det svårt att finna goda exempel att bygga vidare på, eller utvärdera olika färgsystem mot varandra. Resultatspridning - Nuläge och framtid Projektet har kontinuerligt presenterats i både professionella och vetenskapliga forum. Projektet har under perioden presenterats på tre konferenser och diskuterats på fem seminarier med uppskattningsvis 300 aktivt medverkande personer. Hantverkslaboratoriet kommer att verka fortsatt för att resultaten når ut till byggnadsvårdens aktörer, genom exempelvis Svenska byggnadsvårdsföreningen, nätverken för byggnadsvårdsföretag, länsmuseernas byggnadsantikvarier, och stiftsantikvarier och stiftsingenjörer. Handboken som ges ut av Hantverkslaboratoriet ska distribueras till organisationer och myndighetsföreträdare, samt finnas tillgänglig med öppen access som digital fil och till försäljning i bokform. En mer kortfattad informationsfolder i format liknande Riksantikvarieämbetets Vårda Väl serie kommer att tryckas upp i större upplaga. Denna folder ska distribueras brett och finnas tillgänglig digitalt, och vara ett konkret kunskapsunderlag vid handläggning, projektering och praktisk vård av plåttak på kulturhistoriska byggnader. Referenser i urval Andersson, B. (1960). Långtidsprovning av rostskyddande färger. Slutredogörelse för resultaten av serie D efter 11 års exponering. Stockholm: IVA:s Korrosionsnämnd. Bayliss, D., & Deacon, D. (2002). Steelwork corrosion control. London: Spon Press. Andra utgåvan. ISBN Baeling, C. (2004). Linoljefärg utomhus. Arbetsanvisningar, tekniska och ekonomiska grunder, ekonomi. Stockholm: Formas. ISBN Berdahl, P., & Akbari, H. (nr ). Weathering of roofing materials - an overview. Construction and building materials, ss Bergman. (1969). Handbok i rostskyddsmålning av stålkonstruktioner i atmosfären. Bulletin nr 52. Stockholm: Korrosionsinstitutet. Boverket. (2007). BSK 07. Boverkets handbok om stålkonstruktioner. Hämtat från den 31 okt 2016 Brock, T. (2000). European coatings handbook. Hannover: Curt R Vincent Verlag. ISBN X. Deya, & Romagnoli. (2004). The influence of zinc oxide on the anticorrosive behavoiur of eco-fiendly paints.. Corrosion reviews 02, vol 22, tidsskrift nr 1.. Eijnsbergen, J. (2015). Duplex systems: Hot-dip Galvanizing Plus Painting. Newnes. ISBN

13 Foghelin, M. (1992). Skikttjocklekens betydelse för olika typer av rostskyddsfärger. Stockholm: Korrosionsinstitutet. Reg Forsgren, M. (2006). Corrosion control through organic coatings. Boca Raton: CRC Press. ISBN X. Gardner, H. (1972). Paint testing manual. Physical and chemical examination of paints, varnsihes, laquers and colors. Lutherville-Timonium: American society for testing and materials. 13 ed. Special technical publication Godfraind, S, Pender, R & Martin, B. (red.) (2013). Practical building conservation. Roofing. Farnham: Ashgate Heale, B., & Palm, M. (2006). Jämförelse av tillgängliga rostskyddssystem för kulturmiljövård Resultat av fältstationsprovningar samt jämförelse med resultat från accelererad provning.. Borås: SP rapport 2006:05. Hedman, & Svendenius. (1994). Anvisningar för kontroll vid rostskyddsmålning. Stockholm: Korrosionsinstitutet. ISBN Hult, T. (2015). Handbok i rostskyddsmålning. (T. H. Persson, Red.) Stockholm: Swerea Kimab. ISBN ISO , S. E. (2007). Preparation of steel surfaces before application of paints and related products. Visual assessment of surface cleanliness. ISO (2011). ISO Standard Evaluation of degradation of coatings. CIN. den 31 okt IVA. (1935 och 1961). Målning av järnkonstruktioner utsatta för atmosfärens inverkan. Meddelande nr 1. Stockholm: IVA:s korrosionsnämnd. IVA. (1945). Anvisningar rörande förbehandling av stålkonstruktionerföre målning med rostskyddsfärg. Stockholm: IVA:s korrosionsnämnd. IVA. (1949). Handbok i rostskyddsmålningav stålkonstruktioner utsatta för atmosfärens påverkan. Stockholm: IVA:s korrosionsnämnd. IVA. (1954). Ytbehandling av metaller. Anvisningar och normer för korrosionsskydd. Stockholm: IVA s korrosionsnämnd.f IVA. (1964). Zinkbeläggning som rostskydd - målning på zinkyta. Stockholm. : Ingenjörsvetenskapakademins korrosionsnämnd, bulletin no 40. Jonsson, L. e. (1992). Järnplåt. Anvisningar för underhåll och reparation. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. ISBN Karlsson, V. (1910). Lärobok i järnkonstruktioner, taktäckning. Faksimil tryckt 1988 av Svensk Byggtjänst. Författaare Björk, Kallstenius, Reppen. ISBN Kungliga_Vattenfallsstyrelsen. (1923). Målning, rostskyddsbehandling korrosion Förslag till tekniska bestämmelser för målning på stål. Göteborg: Vattenfall Västsveriges arkiv, F1 ABD 15. Under åren Lindström, D. (2010). Galvanized steel in outdoor constructions - metal runoff, corrosion and patina formation. Stockholm: KTH. Licentiat avhandling. ISBN Look, D.W., Gayle, M. & Waite, J.G. (red.) (1980). Metals in America's historic buildings: uses and preservation treatments... Washington: U.S. Dep. of the interior. Heritage conservation and recreation service.

14 Lyckman. (2005). Historiska oljefärger i arkitektur och restaurering. Stockholm: Färgarkeologens förlag. ISBN , Magnus Palm, B. H. (2006). Jämförelse av tillgängliga rostskyddssystem för kulturmiljövård - resultat av fältstationsprovningar samt jämförelse med resultat från accelererad provning. Borås: SP Sveriges provnings- och forskningsanstalt. Rapport 2006:5. Martin, B., & Wood, C. (2012). Metals. Practical Building Conservation. Surrey: English Heritage. ISBN Odnevall, I. (1994). Atmospheric corrosion of field exposed zinc. A multianalytical characterisation of corrosion products from initial films tp fully developed layers. Stockholm: KTH. Doktorsavhandling. ISBN RAÄ. (1979). Äldre järnplåtsarbeten. En sammanställning av uppgifter ur äldre facklitteratur. Stockholm: Riksantikvarieämbetet 1979:5. ISBN Reutersvärd, P. (2011). Färgsystem för underhåll - vidhäftning efter 5 år Stockholm: Swerea Kimab. Rapport Reutersvärd, P. (2011). Optimal skötsel av stålbroar Rapport KIMAB nr.: Stockholm: Swerea KIMAB. Projektnr.: rapport Reuterswärd, P. (2014). Slutrapport Ommålning av blymönjemålade objekt. Stockholm: Swerea Kimab. Rapport nummer ISSN X. Sahlin, C. (1934). Valsverk inom den metallurgiska industrien intill början av 1870-talet. Historiska anteckningar. Stockholm: Jernkontorets bergshistoriska skriftserie, ; 3. Törnblom, M. (2009). Karlsborgs gamla vattenverk. Sammanfattning av målningsarbeten på plåttak Materia Antiqua. Vattenfall_Västsverige. ( ). Vattenfall Västsveriges arkiv, F1 ABD: 15, Målning, rostskyddsbehandling korrosion Förslag till tekniska bestämmelser för målning på stål. Göteborg. Vattenfallsstyrelsen. (1923). Målning och kraftledningsstoplar Bestämmelser angående leveranser av linolja och färger. Göteborg: Vattenfall Västsveriges arkiv, F1 ABD: 15.