MÅLAD TAKPLÅT. En översikt utifrån publikationen Rostskyddsbehandling av takplåt

Transkript

1 MÅLAD TAKPLÅT En översikt utifrån publikationen Rostskyddsbehandling av takplåt

2 Fortografer till omslagets bilder: Arja Källbom med undantag för 3:e raden på baksidan där vänstra fotografiet är taget av Annika Lindberg och högra av Anders Franzén. Hantverkslaboratoriet Magasinsgatan 4 Box 77, SE Mariestad craftlab@conservation.gu.se Redaktionellt arbete och grafisk form: Sara Höglund Tryck: Stema specialtryck AB Papper: omslag: 240 g Munken Lynx inlaga: 120 g Munken Lynx Hantverkslaboratoriet 2018 SAMVERKANDE PARTER Grevillis fond Göteborgs universitet John Hedins stiftelse Kulturmiljöforum Mariestads kommun, Nämnden för hemslöjdsfrågor Riksantikvarieämbetet Statens fastighetsverk Svenska kyrkan Sveriges hembygdsförbund Västra Götalandsregionen; Regional utveckling och Kultur. 2

3 MÅLAD TAKPLÅT INLEDNING Att höja kunskapen om målade plåttak är av stor vikt för kulturmiljö - vården. Att på värdefulla byggnader ha tak som inte läcker och på så sätt undvika skador är viktigt. Men taken kan också i sig vara värda att bevara. Materialen plåt och färg har utvecklats och förändrats genom historien och med teknikutvecklingen. Dessa tak vittnar om olika historiska epoker och berättar ofta för oss om en specifik plats eller regions historia. förundersökning & projektering Som ett stöd i att kunna värdera de tak som finns och välja lämplig ambitionsnivå i förvaltningen har ett FoU-projekt genomförts som finansierats av Riksantikvarieämbetet och Svenska kyrkan. Resultatet presenteras i den omfattande publikationen Rostskyddsbehandling av takplåt på kulturhistoriskt värdefulla byggnader från 2018 som är författad av Arja Källbom. Den här skriften som du har framför dig är helt baserad på innehållet i nämnda publikation. Syftet med denna kortfattade översikt är att ge en introduktion till ämnet, ge en inblick i materialens historia och dess tekniska funktion. Avsikten är att höja medveten heten om vilket sorts plåttak just ni har eller ska ta er an. Dels för att vara ett stöd i att förstå när sakkunnig expertis bör kallas in, dels för att skapa känne dom om hur ett kulturhistoriskt intressant plåttak ser ut. Många av våra intressanta plåttak ligger på byggnader som inte omfattas av något formellt kulturhistoriskt skydd. Men genom att höja medvetenhet om takplåt är förhoppningen att skapa förutsättningar för att också dessa bevaras för framtiden. uppföljning & förvaltning kontroll målarfärg förbehandling hantverk beställarkompetens beställningsunderlag Bild 1. För ett lyckat resultat krävs att en rad parametrar håller hög kvalité. Då ska rostskyddsbehandlingen ha rimligt lång livslängd med en smidig nästföljande förbehandling. Ur: Källbom, 2018, sid 9. BAKGRUND Det är många faktorer som har betydelse när takplåt ska rostskyddsbehandlas, se bild 1. Både material och metoder har förändrats över tid och går många gånger inte längre att tillverka eller har slutat användas av miljö- eller hälsoskäl. Även organiseringen av restaureringsprojekt, val av material, kompetens hos de inblandade och ambitionsnivå vad gäller varsamhet påverkar resultatet. När det gäller kunskapsuppbyggande och ett hållbarhetsperspektiv är även 3

4 dokumentationen av stor vikt av det som fanns, vad som gjordes och hur. Det är lämpligt att underhållsmåla takplåt vart 7-15 år. 1 Det är geografiska faktorer som påverkar hur färgskikten bryts ned. Väntar man för länge kan enstaka plåtar eller hela taket behöva bytas ut istället för att bara underhållsmålas. Helst ska plåten målas om inom 10 år för att slippa total färgborttagning. Önskvärt är att underhållsåtgärden sker så ofta att det räcker med högtryckstvätt och förnyad strykning av en eroderande toppfärg. Takets ålder, storlek, lutning, tillgänglighet, miljöns aggressivitet och rådande platsspecifika förhållanden som tjocklek och vidhäftning hos befintliga färgskikt m.m. är faktorer som påverkar vilken förvaltningsstrategi som bör väljas. För att kunna göra en kulturhistorisk avvägning behöver plåttypen identifieras samt ta reda på vilken eller vilka ytbehandlingar som finns. Därefter genomförs en bedömning av vad som finns kontra vad som KULTURHISTORISKA AVVÄGNINGAR behöver göras och hur. I första hand ska takplåt under-hållas så att den kan bevaras. 2 Särskilt smidd plåt och varmvalsad tunnplåt som inte längre tillverkas ska skyddas och bevaras. Svartplåt är den äldsta typen av ometalliserad plåt, och därför är rostskydd och målningssystem extra viktigt ur ett bevarandeperspektiv. 3 Svartplåt är så värdefull att den inte bör slängas, om den måste bytas, den bör då användas som reservmaterial för lagning av andra tak. Det äldre utförandet bör kopieras. Om ett plåttak måste bytas ska det helst ersättas med samma typ som tidigare. Varmvalsad eller smidd plåt ersätts därför helst med varmvalsad plåt, med eller utan metallisering beroende på original. Eftersom tillgången på varmvalsad tunnplåt är begränsad i Sverige väljs ibland kallvalsat material. Välj då företrädesvis 0,7 mm varmförzinkad plåt, eftersom tunnare plåt ökar risken för bucklor. Varmförzinkningsklassen får gärna vara högre än det vanliga Z350, och taken kan stå omålade länge innan de målas. Kallvalsad plåt ersätts med kallvalsad varmförzinkad plåt. På plåttak bytta i modern tid kan det vara aktuellt med andra färgtyper. Vid val av korrosionsskydd och målningssystem på befintlig plåt ska man vara medveten om byggnadens och takplåtens kulturhistoriska värde. 4 Valt system ska ha material och hantverksmetoder som hör ihop med plåttakets ursprung. I tabell 1 beskrivs kulturhistoriska ambitionsnivåer för takplåt. Notera att det handlar om plåttakets kulturhistoriska värde vilket inte alltid är samma som byggnaden i stort. De korrosionsskydd och målningssystem som väljs får inte äventyra plåtens bevarande eller leda till resurs krävande underhållsintervall. Att bättringsmåla är många gånger bättre jämfört med hel ommålning. 1. Källbom, 2018, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, 148. EN SLUTSATS AV PROJEKTET En konklusion och förhoppning som framkom i arbetet med skriften Rostskyddsbehandling av takplåt på kulturhistoriskt värdefulla byggnader är att: Genom att jobba med tvärvetenskapligt angreppssätt och utvärdera procedurer kan branschen ta fram praktiska kunskapsunderlag för val av målningssystem med antikvariska och tekniska krav beträffande rengöring, rostskydd och målning av både gammal och ny plats- eller fabrikslackerad stålplåt. Kunskapsunderlagen ska tjäna en långsiktigt hållbar och effektiv förvaltning av kulturhistoriska byggnader med adekvata materialval och ytbehandlingar, som tar tillvara tekniska, ekonomiska, kulturhistoriska och miljömässiga värden. 4

5 Nivå Ambition Relevans för plåttak 1 Musealt bevarande, konservering, skydd som byggnadsminne. Byggnader med mycket höga kulturhistoriska värden. Plåttak med mycket höga kulturhistoriska värden utifrån material, utformning eller hantverk. Hög ambitionsnivå beträffande förundersökningar, reparationer, materialval, arbetsbeskrivningar och hantverk. Förundersökningar och planering av åtgärder, förprov sker i god tid innan planerat underhåll. Hit hör skivtäckta tak före ca 1900 av smidd svartplåt eller ett varmvalsat tak, med eller utan metallisering (styckvis varmförzinkning). Även tak med korrugerad plåt. Gäller även rekonstruktioner. 2 Kulturhistoriskt värde är styrande. Hög ambitionsnivå i dokumentation och vård. Byggnadsminne eller motsvarande. 3 Kulturhistoriskt värde är en positiv tillgång. Aktiv insats och adekvat vård förutsätts. Skyddsbestämmelse enligt PBL el. motsvarande och annan lagstiftning eller särskilda indivduella hänsynstaganden ställda utifrån KML. 4 Inga särskilda krav utöver konsekvent tillämpning av allmänna bestämmelser enligt PBL och annan lagstiftning eller särskilda indivduella hänsynstaganden ställda utifrån KML. Plåttak med höga kulturhistoriska värden utifrån material, utformning eller hantverk. Hög ambitionsnivå på utförande, gäller även rekonstruktioner. Gör förprov. Hit hör skivtäckat tak av varm- eller kallvalsat metalliserat plåttak från 1900-talets första hälft. Även korrugerat tak. Styckvis varmförzinkning eller tidig elförzinkning. Det kan t.ex. vara ett skivtäckt tak av kallvalsat metalliserat plåttak från 1900-talets senare hälft. Det kan t.ex. vara ett i nutid bandtäckt eller skivtäckt kallvalsat metalliserat plåttak, med eller utan fabriksbelagd färg. Tabell 1. Kulturhistoriska ambitionsnivåer med relevans för plåttak för kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Ambitionsnivåer enligt Unnerbäck 2002 & Grandelius Ur: Källbom, 2018, sid 262. Bild 2. Fällfors Gravkapell, i Skellefteå kontrakt med tak av varmvalsad svartplåt. År 2017 ren gjordes plåten med förnyad anstrykning med aluminiumfosfaterad linstandoljefärg och plåten penselströks där efter två gånger med svart linstandoljefärg. Foto: Annika Lindberg. Ur: Källbom, 2018, sid 149 och

6 OLIKA SORTERS STÅLPLÅT Plåten som används för taktäckning kan grovt indelat vara smidd, varmvalsad eller kallvalsad stålplåt samt zink-, aluzink- bly- eller kopparplåt. Även gjutna takpannor av gjutjärn förekommer. 5 I den här skriften behandlas enbart stålplåt och olika legeringar av den, medan bly-, zink-, aluzink- och koppartak inte behöver rostskyddsbehandlas och därför inte berörs. Det är främst fråga om falsad takplåt i skiv- eller bandtäckning, men även korrugerad plåt som trapets- och sinusprofilerad plåt samt pannplåt som kan rostskydds behandlas. Stålets egenskaper som korrosionströghet, smidbarhet, pressbarhet, hållfasthet, duktilitet, slagseghet, erosionstålighet, värmetålighet, svetsbarhet, gjutbarhet o.s.v. kan påverkas genom valet av framställningsmetod, legeringshalt, legeringstyp och värmebehandlingar etc. 6 Legeringar som används för takplåt kunde historiskt vara med tenn eller zink, d.v.s. förtennad (bleckplåt) eller galvaniserad (förzinkad) plåt. 7 Plåt har använts och används förutom till taktäckning även till fasader, språngbleck, fotplåtar, fotrännor, ståndskivor, takfönster, takvinklar, hängrännor, stuprör, listbeslag, fönsterbleck, taknockar och skorstensbeslag. Rostskyddsbehandling av dessa byggnadsdetaljer fungerar på samma sätt vad det gäller förbehandling, grundpreparering/ oljning, rostskyddsfärg samt mellanoch färdigstrykning. Men här berörs enbart takplåt. SMIDD OCH VARMVALSAD TAKPLÅT Så kallad svartplåt är den äldsta typen av takplåt, och den kunde vara smidd eller varmvalsad, se tabell 2 och bild 3 8 Det var under 1500-talet som Bild 3. Varmvalsad takplåt. Foto: Peter von Knorring. metod linolja + ev. tjära + kimrök tjära, stenkolstjära smidd svartplåt tenn teknikerna att smida svartplåt till tak introducerades i Sverige. Tekniken fanns sedan tidigare men den skedde för hand och var för småskalig för att kunna täcka tak. Råämnet i smidd plåt till takplåt var tackjärn framställt i masugn som smiddes med stångjärnshammare. Men svartplåt var vid den här tiden en ytterst ovanlig och exklusiv produkt. Under 1700-talet ökade användningen något, men i början av 1800-talet var takplåt fortfarande ovanligt som taktäckning. 9 Det varmsmidda och även senare varmvalsade stålet kallades svartplåt p.g.a. dess mörka yta av glödskal (tunn oxidbeläggning som bildas när hett stål kommer i kontakt med luft). 10 Det är idag inte möjligt att smida svartplåt, då hantverksskickligheten gått förlorad och tillverkning kräver rätt råämne, samt linolja + blyvitt linolja + harts + blyerts/grafit linolja + blymönja varmvalsad plan tunnplåt tenn doppförzinkning kallvalsad tunnplåt (band) varmvalsad korrugerad tunnplåt alkydoljefärg, polymerer kontinuerlig varmförzinkning Tabell 2. Tidperioder för plåt- och färgtypers tillkomst och användning. Ur: Källbom, 2018, sid 36. tid 6

7 utrustning med olika typer av bred- och planhammare. Teknikutvecklingen innebar att järnbruken gick från att smida till att varmvalsa plåten. Flera försök att varmvalsa plåt gjordes från 1600-talet och framåt men först i början av 1800-talet kunde varmvalsad stålplåt på allvar konkurrera ut den smidda plåten. År 1785 startade Sveriges första varmvalsningsanläggning i Garpenberg. 11 Och det var bland annat när man lärde sig att öka valstrycket som valsverken mer framgångsrikt hade fördelar framför tekniken att smida. Den valsade plåtens jämna godstjocklek ansågs vara fördelaktig för läggning av plåttak. Man skiljde på två sorters varmvalsad plåt, svart (plåt) och förtennad (bleck eller vitbleck). Vitbleck användes från 1700-talets senare del till 1800-talets mitt och det är en verklig raritet om det idag ligger förtennad takplåt på någon byggnad. 12 Korrugerad varmvalsad plåt är en uppfinning som patenterades FÖRZINKAD PLÅT En annan förädling av den varmvalsade plåten var att galvanisera (dopförzinka) plåtarna efter valsning, d.v.s. doppa ner plåtarna i en zinksmälta, se bild 5. 13, 14 Till en början importerades förzinkad plåt från England, medan svensk tillverkning tog fart efter Plåt som legerats med zink har många benämningar beroende på tillverkningsprocess. Benämningarna tenderar att användas lite slarvigt, men beskriver att Bild 5. Varmvalsad plan tunnplåt, styckvis varmförzinkad. Foto : Arja Källbom. plåten har ett förzinkningsskikt. Galvaniserad, doppförzinkad, varmförzinkad, styckvis varmförzinkad är benämningar som används. De förzinkningsprocesser som är relevanta för takplåt är varmförzinkning och numera elförzinkning. 15 Varmförzinkning har bättre vidhäftning till substratet än elektrolytbeläggning (elförzinkning). Den stora svenska plåttillverkaren Domnarvet (numera SSAB) doppförzinkade den varmvalsade plåten styckvis ända fram till 1963, då de startade en varmförzinkningslinje för bred band plåt. På 1920-talet introducerades elektrolytzink i samband med att elektricitet blev billigare och mer tillgängligt. Elektrolytisk utfällning av zink lämpade sig inte på varmvalsad plåt eftersom den obehandlade ytan inte blev tillräckligt fin. 16 Domnarvet upphörde med sin varmvalsning av tunnplåt 1966 och övergick till kallvalsning. Det är idag svårt att köpa svensk varmvalsad, styckvis varmförzinkad plan tunnplåt. Den produkt som finns att köpa är kontinuerligt varmförzinkad kallvalsad plan tunnplåt. Men det är möjligt att anlita ett legoföretag för styckvis varmför zinkning (metallisering) av t.ex ny eller begagnad plåt. Pannplåt tillhörde ursprungligen kategorin varmvalsad och doppförzinkad plåt. Dess karaktäristiska profil får den genom att valsas med en vulst i plåtens längdriktning. KALLVALSAD TAKPLÅT Sedan 1960-talet tillverkas de flesta takplåtstyper genom kallvalsning och idag är den största produkten kallvalsad bandplåt som förzinkats genom elektrolys, se Bild 5. Med kallvalsad menas att temperaturen är lägre vid den plastiska deformationen än stålets rekristallationstemperatur. Kallvalsning skapar bland annat tätare struktur, tunnare dimensioner och jämnare ytprofil. Produkten kallas kallvalsad tunnplåt eller karosseriplåt, där den senare är oförzinkad. Tak täckta med kallvalsad bandplåt i motsats till skivor blev vanligt från 1950-talet och framåt. Utöver förändringen av produktionsmetoderna har plåtformat, tjocklek och typ av falsning ändrats över tid. 5. Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid

8 I tabell 3 finns en sammanställning som visar förändringen där det blir tydligt hur formatet ändrats från små dimensioner med enkel falsade plåtar till dubbelfalsad bandplåt. Bild 5 visar en principskiss för hur plåtformat och läggningsteknik ändrats över tid. Till en början enkelfalsades plåtarna med linjerade tvärfalsar för att under 1900-talets början göras med förskjutna tvärfalsar. Vanliga plåtformat och tjocklekar i Sverige under olika tidsperioder Plåtformat (cm) Tidsperiod Tjocklek (mm) Produktionsmetod Falsar 25x ~1850 Uppgift saknas. För vitbleck. Smide Varmvalsning Enkelfals 45x ~1850 1,0-1, ~1900 0,8-0, x ~1850 0,96-1, x ~1900 0,8-3, x120 (59x119) ,50-0,77 Varmvalsning Kallvalsning 1850~1900 0,86-1,03 Smide Varmvalsning Dubbelfals Enkelfals 1900~1930 0,7 Varmvalsning Enkelfals Dubbelfals 45x60 ~1940 0,47-0,68 Varmvalsning Kallvalsning Dubbelfals 60 x 120 cm 1920~1960 0,7-0,9 - - Enkelfals Dubbelfals Mitten av 1900-talet 0,6-0,7 Kallvalsning Dubbelfals Tabell 3. Vanliga plåtformat och tjocklekar i Sverige under olika tidsperioder, kompletterad från (RAÄ, 1979). Ur: Källbom, 2018, sid 43. till ca 1850-talet omkring 1850-talet från ca 1920-talet från talen ca 45x59 cm ca 60x120 cm ca 60x120 cm bandtäckning obegränsade längder Bild 6. Principskiss som visar skivformat och läggningsteknik vid olika tider. Ur: Källbom, 2018, sid 44. 8

9 DAGENS STÅLPLÅT FÖR TAK Plåt som används till takplåt betecknas som tunnplåt. Det som finns att tillgå i Sverige i slutet av 2010-talet är i princip kallvalsad varmförzinkad plåt. I första hand bör takplåt på en kulturhistoriskt värdefull byggnad bevaras men måste den bytas så välj då motsvarande plåttjocklek som den plåt som önskas ersättas och välj en hög förzinkningsklass. Måste smidd plåt ersättas så finns tyvärr inga likvärdiga alternativ vilket gör det extra viktigt att kontinuerligt underhålla de få smidda tak som finns bevarade. Varmvalsad plåt är numera minst 1,8 mm tjock och varmförzinkad. Den är betydligt tjockare än den äldre varmvalsade plåten, och inte möjlig att använda för falsade takplåtar. Det vore önskvärt att kunna ersätta varmvalsad plåt med ny men det alternativet är också svårt att tillgodose med svenskt stål. Andra kvaliteter tillverkas av europeiska ståltillverkare men det kan handla om varmvalsade tunnplåtar (0,7 mm) för tillverkningsmetoden djupdragning t.ex. inom bilindustrin. Kallvalsad tunnplåt finns i tjocklekar mellan 0,5 och 3 mm. De plåtkvaliteter som idag finns för takplåt är kallvalsad plåt med en tjocklek på 0,6 mm eller 0,7 mm. SSAB Tunnplåt benämner den som PLX (mer lättbearbetad) och FA (styvare). Av dessa kan man överväga att välja 0,7 mm eftersom tunnare plåt tenderar att se mindre trevlig ut med risk för bucklor och veck. Den kallvalsade plåten kan vara elförzinkad i zinktjocklekar 2,5-10 µm. I varmförzinkat utförande har den kallvalsade plåten zinktjocklekar mellan 7,5-43 µm (förzinkningsklass Z100-Z600). Z600 (600 g/zink per m 2 på båda sidor) kan uppnå en livslängd på ca 80 år, utan bemålning i inlandsklimat (C2). Båda förzinkningstyperna sker i kontinuerlig linje idag. En typ av kallvalsad och elförzinkad plåt som finns på marknaden idag är s.k. kulturplåt. Den har en fabriksbelagd yta med polyesterskikt. Kallvalsad förzinkad plåt kan levereras med lagerskydd (kromatering) eller med en skyddande oljehinna (anoljning). För anoljad tunnplåt krävs att någon står som beställare för en valspost, som det sker avrop mot. En valspost motsvarar ca ton, ca 6900 m 2 (vid 0,6 mm plåt). Leveransform kan vara t.ex. 250 kg rullar (på 610 mm bredd) som plåtslagaren klipper till rätt storlek. I AMA Hus 14 anges att plåt för bl.a. taktäckning ska uppfylla fordringar enligt SS-EN 14783:2013. För varmförzinkning gäller SS-EN ISO 1461:2009 och för elförzinkning SS-EN ISO 2081:2008. Vid varmförzinkning ska plåten ha en sträckgräns på lägst 180 MPa. Varmförzinkning ska vara utförd i lägst klass Z350 enligt SS-EN ISO 10346:2009. Z350 (350 g/zink per m 2 på båda sidor). Plåt för varmvalsning ska kunna bockas över dorn (D=0) i 180 och därefter kunna bockas tillbaka utan att visa synliga sprickor eller att zinken flagnar. Till fotrännor, vinkelrännor, gesimsrännor och ränndalar ska det vara förzinkad i lägst klass Z350. Man förordar 0,6 mm plåt. Metalliserad stålplåt för skivtäckning får ha format om högst 670x2000 mm. (Hela faktarutan från Källbom, 2018, sid ) 9

10 STÅLPLÅT KORRODERAR Takplåt av olegerat stål bildar inte något skyddande ytpassiviseringsskikt när det utsätts för en korrosiv miljö. 18 Och det är just rost som är stålplåtens svaga punkt som gör rostskyddsbehandlingen så viktig. Förzinkad plåt har däremot betydligt bättre korrosionsskydd eftersom stålet inte börjar rosta förrän zinken förbrukats genom atmosfärisk korrosion eller så kallad avrinning. Enkelt uttryckt strävar metaller efter ett lägre kemiskt energitillstånd, tillbaka till sitt malmtillstånd. 19 Det är det som sker vid korrosion som en naturlig strävan efter jämvikt. Det finns många olika typer av korrosion. För olegerad takplåt är två olika typer relevant; elektrokemisk korrosion (se faktaruta) och galvanisk korrosion (bimetallkorrosion). Korrosion innebär transport av joner och elektroner och förutsätter närvaro av en elektrolyt, d.v.s. en substans innehållande fritt rörliga joner som kan bilda anod-/katodreaktioner. METODER FÖR ATT BEDÖMA KORROSION Korrosionsförloppet påskyndas vid närvaro av svaveldioxid och olika typer av salter. 20 Därför är den korrosiva inverkan olika beroende på var byggnaden står. 21 Takplåt i miljöer med höga halter av luftföroreningar och joner, t.ex. industrier, kuster och städer har högre korrosivitet än övriga lantliga områden. Förorenad luft och salter ökar stålets medelavfrätning och tjockleksreduktion. För att beskriva detta har Sverige delats in i korrosivitetsklasser med uppgifter om medelavfrätning enligt SS-EN ISO från C1 mycket låg till C5 mycket stor (marin/industri) inverkan. 22 Korrosionshastigheten i olika delar av landet påverkas av vilken närvaro det är av salter och rökgaser i atmosfären, mängd och antal dagar med nederbörd samt dagar med dagg. 23 Klasserna används för att bedöma behovet av korrosionsskydd och det finns rekommendationer beträffande skikttjocklekar för olika typer av färgskikt. 24 Korrosivitetsklass C2 gäller för större delen av Sverige. Det finns två användbara likare Spaltkorrosion uppstår när två nära intilliggande metall ytor korroderar eftersom kapillärt insugande fukt skapar korrosionsceller. Falsade plåttak har både tvärfalsar och hakfalsar där spaltkorrosion kan uppstå och fukt kan ansamlas p.g.a. torkade falsfetter/ oljor, eroderade eller skadade färgskikt. Avlagringskorrosion uppstår under ansamlingar av rost eller organiskt material t.ex. i ståndrännor, där fukt hålls kvar. Färgskikteten kan bli permeabla för fukt och under liggande metall kan börja korrodera. för att beskriva hur angripna ej metalliserade stålytor är av rost. I standarden SS EN ISO beskrivs så kallade rostgrader A-D med både fotografisk likare på plastfilm och i text. Rostskyddsgrad A är en stålyta i stort sett utan rost men med valshud/glödskal, medan den andra ytterligheten D är en rostig stålyta med utbredd gropfrätning. Ska skador på tidigare målade ej metalliserade ytor bedömas kan ISO användas. I standarden finns en skala med svartvita fotografier Ri0-Ri5. Ri0 är minst anfrätt medan Ri5 är den högsta och betyder att ytan är anfrätt med % rost. ELEKTROKEMISK KORROSION ETT SAMLINGSBEGREPP Allmän korrosion/atmosfärisk korrosion uppstår på en metallyta utan att man kan visuellt särskilja de korroderade ytorna, dvs materialförlusten sker jämnt över ytan. Anod- och katodytorna finns av olika orsaker jämnt fördelade över ytan. Erosionskorrosion är en kombinerad nedbrytning av (vattnets) höga flödeshastigheter d.v.s. mekanisk påverkan/ erosion och elektro kemisk korrosion. (Hela faktarutan från Källbom, 2018, sid 49.) 10

11 FÖRZINKNING SOM ROSTSKYDD Zinken på en förzinkad stålyta är mer korrosionsbenägen än stål och skyddar därför underlaget. 27 Zinken är så kallad offeranod. Livslängden för stål med en godstjocklek på 1 mm förlängs cirka fem gånger med en 20 µm tjock förzinkad yta. Metalliseringsskiktets porhalt, tjocklek och vidhäftning påverkar förzinkningens förmåga att skydda stålet. När zinkytan därefter kromateras ökar skyddsförmågan och skyddar dessutom takplåten vid transport och lagring. När den förzinkade ytan utsätts för väder och atmosfär sker både avrinning och korrosion som två olika processer. 28 Korrosionsmotståndet styrs av oxidation och elektrokemiska processer medan avrinningen beror på kemiska processer och mekanisk nötning. Duplexbehandling är en kombination av metallisering (t.ex. zink- eller aluminium-zinklegeringar) och ett eller flera färgskikt. 29 Genom att kombinera dessa uppstår synergieffekter som gör att plåtens livslängd förlängs. Metalliseringens korrosions- och avrinningshastighet minskar. FÖRBEHANDLING För att rostskyddsbehandlingen ska bli varaktig och hållbar är det av stor betydelse hur substratet förbehandlas och rengörs. Inte ens det bästa av färgsystem kan kompensera för brister i rengöring och applicering. 30 Rost ska tas bort då den är porös och kan transportera syre och vatten in i metallen, vilket leder till fortsatt korrosion. 31 I korrosions skiktet anrikas salter och föroreningar och därför är det viktigt att rosten avlägsnas innan plåten rostskyddsbehandlas. Rost förhindrar också stålets direktkontakt med målarfärgen och försämrar därför färgskiktets vidhäftning. 32 För att målarfärgen ska få fäste krävs att underlaget har lämplig ytråhet, är absolut rent, torrt och fritt från föroreningar av alla slag. 33 Ofta kombineras olika rengöringsmetoder för att få bort alla typer av föroreningar. Svepblästring, kolsyreblästring, stålborstning, skrapning och slipning är exempel på torra rengöringsmetoder. 34 Medan sköljning, högtryckstvätt, vattenblästring, alkalisk rengöring, rengöring med organiska lösningsmedel, kemisk färgborttagning (stripping) och betning före montering är exempel på våta metoder. Att förstärka effekten vid vattenblästring med högre tryck eller hett vatten påverkar resultatet. För kulturhistoriskt värdefulla byggnader ska blästring användas med försiktighet. 35 På byggnader och tak med höga värden rekommenderas mindre och mjukare blästermedel samt lägre tryck. Lämpliga parametrar bör prövas ut på det aktuella taket. När plåtytan är förbehandlad bör den målas med grundfärg så snart som möjligt, i synnerhet blästrade ytor, eftersom korrosions- och oxidationsprocesser börjar omgående Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Bild 7. Effektiv borttagning av fabriksbeläggning genom högtryckstvätt 280 bar med roterande munstycke. Flisby kyrka i Nässjö kommun, Småland, Foto: Arja Källbom. 11

12 MÅLNING PÅ PLÅT Färgskikt på takplåt är i första hand ett underhållsbart korrosionsskydd. 37 Utöver det ska färgsystemet ha en viss livslängd i aktuell miljö, bilda en färgfilm som under lång tid vidhäftar till underlaget, ha fysikaliska egenskaper som gör den motståndskraftig mot mekaniska skador samt ha låg genomtränglighet för fukt, syre och korrosiva joner (svaveldioxid, klorider m.m.). Och för att få färgsystemet att fungera är det viktigt att färgtillverkarens rekommendationer följs. Färgsystem för plåt är vanligen uppbyggda av minst tre färgskikt, d.v.s. rostskyddsfärg, mellan-, och täckfärg. Skiktens funktion illustreras i Bild 8. Det kan förekomma en rad olika färgtyper på takplåt. De traditionellt använda finns i första hand på tak som inte målats på många år eller så finns de kvar som underliggande färgskikt. Från mitten av 1700-talet och till mitten av 1900-talet var målarfärg som innehöll linolja och andra torkande färger den vanligaste färgtypen. 38 Tjärblandningar har också varit vanliga, och då tillsammans med ingredienser som beck, asfalt, harts, blyglete eller terpentinolja. Även Stenkolstjära har förekommit. I början av 1900-talet introducerades penselstruken pansarfärg, även kallad glitterfärg eller pansarfjällsfärg. Den innehåller järnglans, metalliskt aluminium och bindemedlet i pansarfärg var från början kvarttungstandolja. 39 Längre fram i tiden har bindemedelstillsatser lagts till oljefärgerna som t.ex. kinesisk tungträolja och linoljealkyder (konstharts). Fabriksbeläggning introducerades efter 1960-talet i samband med att bandplåt började valsas. 40 Vanliga rostskyddsfärger som används idag innehåller olika slags torkande oljor (t.ex. kinesisk tungträolja), konsthartser (t.ex. alkyder) eller polymerer (av petrokemiskt ursprung). Aktuellt som täckfärg på kulturhistoriskt värdefulla tak är i första hand linoljefärger och vissa feta alkydfärger. 41 Motiven till det är både kulturhistoriska och fysikaliska då bindemedlets molekylstorlek påverkar hur väl målarfärgen tränger in i olika underlag. Men linoljefärg som produkt har förändrats över tid och är inte vad de har varit. Vad som är linolja av god respektive dålig kvalitet är ett stort ämnesfält och svaret är dessutom beroende på ändamålet. Men linoljebaserade färgtyper som har hög torrhalt, med låg halt av eller inget lösningsmedel lämpar sig väl för underhåll då de väter underlaget bra, har god penetra- färdigstrykning - ge kulör/ytglans/utomhusbeständighet - UV-skydd - bygga upp skikttjocklek & täthet - isolera mellanstrykning - bygga upp skikttjocklek & täthet - ge vidhäftning mellan skikten - isolera - (UV-skydd) färdigstrykning mellanstrykning rostskyddsfärg substrat rostskyddsfärg - penetrera - väta - ge vidhäftning - följa yta/blästerprofil - isolera - inhibitera/passivera - bygga upp skikttjocklekar och täthet Bild 8. De olika skiftens funktion. Grått är substrat med metalliseringsskikt. I exemplet en rostskyddsfärg, mellanstryk och färdigstryk/täckfärg. Illustration sammanställd från flera källor. Ur: Källbom, 2018, sid

13 Teknik Färgtyp Fördel Nackdel Pensel Linoljefärg Tjära Alkydoljefärg Polymer God kontroll över täckning. Täcker även komplexa geometrier, små och oregelbundna ytor. Lämplig för bättring. Kommer åt att penetrera gropar och mota skräp och fukt. Väter bättre än för spruta. Billiga verktyg. Finish eftersträvansvärd för äldre byggnader. Resultat beror på målarens skicklighet. Relativt tidskrävande. Tunna skikt. Stor tjockleksvariation, där dalar kan vara initieringspunkter för korrosionsangrepp. För tjock applicering ger skinn bildning i linolje- och alkydoljefärger. Kortluggig roller Polymer Linoljefärg Alkydoljefärg Snabbare än pensel strykning. Oljefärger ska rollas tunt och efterslätas med pensel/borste/ levang. Som slutstrykning i första hand för moderna färgtyper. Endast för plana ytor. Väter ytan sämre än för pensel. Risk för kant effekter/ ränder. Spruta 3-4 bar Polymer Linoljefärg Alkydoljefärg För oljeinnehållande färger främst som mellanstrykning. Relativt snabb, även på komplexa geometrier om utrustningen fungerar bra. God ytfinish. Oljefärger ska sprutas relativt tunt. Färg kan kräva förtunningsmedel (typiskt ca 10 %), vilket reducerar skikttjocklek upp till 50 %, vilket kräver ytterligare skikt och ger ett porösare färgskikt. Dålig täckning i skuggområden. Ojämn tjocklek och risk för tunna skikt. Risk för rinningar. Tabell 3. Applicering av plåttaksfärger för kulturhistoriska byggnader. Sammanställning efter Teknos, 1975, Bayliss & Deacon, 2002, Martin & Wood, tionsförmåga och till viss del tål defekter i befintlig färgfilm. 42 Andra fördelar är att linolja är lätt att applicera, lätt att måla över, relativt billig, dryg, bindemedlet är en förnyelsebar råvara samt att den målade ytan bryts ner av gradvis erosion. Angående kulörer kan man förvänta sig att ett plåttak är målat med svart, röd, grön eller grå kulör. Pigmenten har stor betydelse för målarfärgen och påverkar bland annat utflytning, konsistens, torktid och fotokemisk nedbrytning. 43 Just pigmentets ljusbrytningsförmåga påverkar färgskiktets hållbarhet då ett pigment med hög ljusbrytningsförmåga till viss del kan bryta den elektromagnetiska strålningens passage genom färgskiktet. Kimrök, hematit, blyvitt, metallisk zink eller aluminium, kromoxid och blyerts/ grafit är exempel på pigment som använts i målarfärg på takplåt. 44 Färgsystemets totala skikttjocklek har avgörande betydelse för dess livslängd. 45 Skikttjockleken påverkar tiden innan korrosion påbörjas. Ett tjockare färgskikt gör att det tar längre tid innan första angreppet startar, men den fortsatta nedbrytningshastigheten påverkas inte. Det går dock inte att ha hur tjocka färgskikt som helst eftersom det lätt uppstår spänningar i färgskikten. Alltför tjocka skikt har även svårare att torka och håller därför kvar fukt och smuts i större omfattning. En anstrykning bör ge en torrfilmstjocklek på µm, vilket gör att det efter 3-4 färgskikt blir en torrfilmstjocklek på cirka 120 µm. 46 I det här sammanhanget spelar ytprofilen in, d.v.s. hur ojämn ytan är med dalar och toppar. 47 Om ytan är ojämn krävs det mer målarfärg för att uppnå en genomsnittlig färgskiktstjocklek på 40 µm. Ett riktvärde kan vara att färgskiktet inte ska vara tjockare än 200 µm, samtidigt som det finns tillverkare som rekommenderar totala skikttjocklekar på mer än 200 µm för målning av takplåt, beroende av färgtyp. De vanligaste metoderna för applicering av färg är med pensel, roller eller spruta. Penselmålning är den mest traditionella men metoderna har både för och nackdelar, se tabell Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid

14 FABRIKSBELAGD STÅLPLÅT Numera är det vanligt att man använder olika typer av förprimade plåtar (olika typer av polyester) på kulturhistoriskt värdefulla byggnader. 48 Takplåten platsmålas då ofta med någon typ av oljefärg. Eftersom produkterna funnits på marknaden i många år är det numera vanligt att äldre fabriksbelagda plåtar behöver målningsunderhållas. Färdigmålad tunnplåt lanserades omkring 1955 och fabriksbelagd plan och korrugerad stålplåt har funnits sedan början av 1960-talet. 49 Fabriksbelagd stålplåt är ofta belagd med två färgskikt. 50 En tunn grundfärg och ett helt slätt tätskikt. Bindemedlet i färgen är ofta olika typer av polymerer eller konsthartser. 51 Kan man skönja ojämnheter efter pensel, roller eller rinningar är ytan ommålad eller bättrad. 52 Plåten delas in i tre typer beroende av hur tjock den fabrikslackerade färgfilmen är; tjock-, mellan- och tunnskiktsbeläggning. 53 Till tjockoch mellanfilm ( µm) hörde produkterna Plastisol och Organisol. Båda är PVC-baserade material där den sistnämnda inte har tillverkats sedan 1970-talet då den oavsett väderstreck kritade kraftigt. 54 Plastisol var länge den dominerande färgtypen, men nyläggning har numera i princip upphört då färgskiktet försprödades av solljus. Exempel på beläggningar med tunnfilm är polyester, akrylat och PVDF/PVF2 (polyvinylflorid). Akrylat är inte lämpliga på plåttak. 55 PVDF/PVF2 innehåller dispergerade (finfördelade) polyvinylflourider i lösningsmedel och pigmentbärande akrylat. 56 Tedlarfolie är en sorts polyvinylflouridinnehållande beläggning. Ett sätt att känna igen åldrade PVF2 beläggningar är att kulör, glans och smutsupptagning är lika på alla takfall då produkten har bra UV-härdighet. För att kunna måla på en yta med PVF2 krävs särskild förbehandling och färgsystem. Polyester (PE) introducerades på 1990-talet och i dagligt tal kallas den kulturplåt. Den är vanlig på trapetsprofilerad stålplåt och aluminium. Även på slät tunnplåt finns flera varianter av fabriksbelagd polyester. Vilket idag är vanligt att lägga med efterföljande platsmålning. GreenCoat är SSAB:s patenterade polyesterbaserade takplåt. Ytan är hård och blank och inte gjord för att platsmålas, även om det är möjligt om ytan ruggas före målning. 57 SKADOR Som nämnts tidigare är korrosion stålplåtens svaga punkt. Därför är avsaknad av färgskikt och defekter på metalliseringsskiktet skador som genom att stålet blir elektrokemiskt aktivt lätt leder till korrosion. Brist på färgskikt kan även leda till läckande falsar och att falsoljan torkar. 59 Stillastående fukt kan också bidra till korrosion eftersom vattnet bildar elektrolyt vilket är en av orsakerna till korrosion. Galvanisk korrosion uppstår när två olika metaller har direktkontakt. Uppmärksamma om den ädlare är placerad ovanför och kan frigöra joner med regnvattnet som rinner ner på den mindre ädla metallen. Det kan vara en kopparklädd tornspira, åskledare eller hängrännor i kontakt med svartplåt eller zink. Se till att metallerna är elektrokemiskt isolerade från varandra. Även föroreningar orsakar skador på plåt. Till exempel kan det vara värdefullt i marina miljöer att skölja ett tak med rent vatten för att få bort salter. Mer lokala föroreningar som fågelträck kan leda till gropfrätning och bör tvättas bort. Föroreningar kan även komma från tryckimpregnerat virke där vitriol eller bitumen kan påskynda ytans nedbryningshastighet. Skador kan även bero på att plåten mekaniskt skadats och därmed har ytor som inte är rostskyddsmålade. 60 Kondens kan skapas av att plåtens temperatur varierar. 61 Det kan ske både på över- och undersidan av plåten. Instängd fukt kan expandera vid frysning och förorsaka deformationer i plåten. 62 Ett sista exempel på skador som kan uppstå, även om det finns otaliga fler exempel, är vind som kan orsaka återkommande vibrationer med risk för utmattningsskador och infästningar som lossnar. 48. Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid

15 UNDER ENTREPRENADEN De arbetsmoment som krävs vid en rostskyddsbehandling är förbehandling, grundpreparering/oljning, rostskyddsfärg, mellanstrykning respektive färdigstrykning. Tillvägagångsättet avgörs i första hand av vilken typ av plåt det är men även kulturhistorisk ambitionsnivå, skick m.m. har betydelse. I kapitel 7 beskrivs restaureringsprocessen och vad man bör tänka på. Nedan avslutats den här korta översikten med exempel på viktiga parametrar som påverkar slutresultatet. hjälpmedel för detta. 63 Till exempel bör rostskyddsgrad före förbehandling, metallytans renhet efter rengöring, zinkskiktets status, ytprofil innan målning, gammal/ny färgfilmsvidhäftning till underlaget, färgfilmstjocklekar i vått och torrt tillstånd samt zinkskiktets tjocklek på olika ställen kontrolleras och dokumenteras. 64 Under målningsentreprenaden är själva utförandet viktigt att dokumentera t.ex. fabrikat på samtliga använda färgtyper, tid mellan rengöring och första rostskyddsmålningen, tidsspann mellan färgskikten, appliceringsmetoder samt eventuell spädning, och då med vad och hur mycket. Målarfärgens batchnummer (spårningsidentitet) kvadratmeter). Förvaltaren bör få våtprov av målarfärgerna att spara som dokumentation, liksom uppstrukna plåtar där varje behandlingssteg dokumenteras. Dagbok med noteringar om arbetsmoment, väderlek, temperatur och nederbörd ska som brukligt föras. För den som efter att ha läst översikten vill lära sig mer om rostskyddsbehandling av takplåt rekommenderas den fullständiga versionen som går att beställa från Hantverkslaboratoriet i Mariestad eller laddas ner från DOKUMENTATION Det finns många parametrar som påverkar slutresultatet och som är önskvärda att kontrollera och dokumentera. Flera ISO-standarder och kontrollmetoder finns som ska noteras, liksom total färgåtgång (total förbrukning samt antal liter per 63. Ibid, sid Ibid, sid Bild 9. Taket på Ulvåsa egendom underhålls regelbundet med intervaller om 5-7 år. Här oljas bar metall och vattenvägar med tungoljeblandning. Egendomen är skyddat som byggnadsminne. Bild 10. Målarfärgen ringlas på med kanna. Färgen blir fort varm av solen i kannan vilket gör den lätt flytande. Bild 11. Målarfärgen rollas ut av personen längst bort i bild)och efterstryks med borste. Samtliga tre foton av Arja Källbom. Ur Källbom, 2018, sid

16 Den fullständiga versionen Rostskyddsbehandling av takplåt på kulturhistoriskt värdefulla byggnader går att beställa från Hantverkslaboratoriet i Mariestad craftlab@conservation.gu.se eller ladda ner en pdf från 16