Hälta/or osteokondros

Transkript

1 Hälta/or osteokondros Hälta orsakad av ledsjukdom på häst är den absolut vanligaste anledningen till nedsatt prestation och förlorad användbarhet hos våra sporthästar. Ledsjukdom kallas på veterinärspråk osteoartrit Osteoartrit (OA) kallas även: *DJD - degenerative joint disease *Artrit *Traumatisk artrit *Osteartros *Ledinflammation Osteoartrit är en ledinflammation som kan uppkomma i en eller flera leder samtidigt och som leder till att ledbrosket förlorar sin vanliga struktur och funktion. Detta leder till strukturella, funktionella och biomekaniska förändringar i ledens alla vävnader. Ledbrosket är som stötdämparna i dina joggingskor. Om dessa skadas så får du inte samma svikt och belastningen på skelettdelar blir större. Ledinflammation kan uppkomma pga trauma såsom upprepat slitage, distorsion, fraktur, fissur, infektion eller medfödda utvecklingsproblem såsom osteokondros (det vi kallar lösa benbitar) och åldersnedbrytning. Vid inflammation ökar mängden vatten i brosket vilket gör att brosket blir mjukare. Broskceller dör och om det går långt så får man "ben mot ben" i leden istället för det stötdämpande brosket emellan benytorna. Det underliggande benet byggs ibland på eftersom det nu får ökad belastning (pålagringar). Ledhinnan och kapseln blir svullen, missfärgad och förtjockad och då vi kommit så långt i inflammationen att det börjar byggas nytt ben i leden så har vi en osteoartros. Det man vill hindra när man sprutar kortison och ex, tupcam (hyaluronsyra) i leder är att man vill bromsa förloppet och hämma inflammationen så att vi aldrig hinner få osteoartros. Har man väl kommit till detta stadie så har man bestående men i leden som även kommer synas på röntgen. Hästar med dessa förändringar kan fungera vid ridning om man får bort den pågående inflammationen (osteoartrit) men man kan säga att oddsen är sämre. Sen beror det självklart också på graden av osteoartros. Symptom: galla, svullnad över leden, värme, hälta, smärta vid manipulation. Vid kronisk sjukdom ofta tydligt ökad stelhet vid böjning, istadighet, ovillig att arbeta, förkortat stumt steg mm. Ostekondros är något helt annat. Detta är vad vi kallar "lösa benbitar". Detta beror på en tillväxtrubbning i det brosk som ska bli ben. Förbeningen sker inte och vi får ett förtjockat brosk. Detta brosk kan sedan spricka upp och bitar släpper ifrån ytan, så

2 kallade lösa benbitar. Detta kallas på veterinärspråk för OCD- osteochondrosis dissecans. Så för att hålla isär begreppen; Osteoartrit = Ledinflammation Osteoartros = Resultat av ledinflammation där vi fått benpålagringar Osteokondros = Tillväxtrubbning som ger OCD (lösa benbitar) Osteokondros hos häst Osteokondros är en utvecklingsrubbning i skelettet. Den är vanligast hos barn och snabbväxande djur, främst grisar, hästar och hundar. Hos unga djur skall skelettets ben växa till på längden. Det sker i tillväxtbrosket, som dels finns i vardera änden på rörbenens mittstycken på gränsen mot ändstyckena, dels på djupet av ledbrosket. Vid osteokondros blir det förändringar i tillväxtbrosket som gör att normal benbildning inte äger rum. I stället för ben bildas ett extremt tjockt brosklager. Näringsförsörjningen fungerar inte i denna broskvävnad, utan skador uppträder som kan leda till lokal vävnadsdöd. När kroppen försöker reparera broskskadan kan öar av ben bildas inne i den förtjockade brosket. Osteokondros ger i första hand symptom då störningen drabbar ledbrosk. Broskförtjockningen och den eventuella benkärnan inne i denna kan helt eller delvis lossa från underliggande ben. Skadorna i brosk och ben kommer då att påverka ledbrosk och ledkapsel med en allmän ledreaktion och inflammation som följd. Drabbade djur visar ledfyllnad och hälta. Tre typer av skador kan påvisas: 1.Skador i tillväxtbrosket - Benets kontur är förändrad och längdtillväxten är störd. Vävnadsdöd och benpålagring kan uppträda i tillväxtfogen. 2. Skador i ledbrosket p g a ökat tryck spricker brosket och små bitar avlöses. Dessa broskbitar orsakar ökad bildning av ledvätska, ger galla, smärta och hälta. 3. Centrala skador i leden - kan utvecklas till bencystor.

3 Var förekommer osteokondros? På häst förekommer osteokondros mest på hasled och knäled. Varmblodstravare har mest problem med haslederna, engelska fullbloden har mest problem med knälederna och hos svenska halvbloden förekommer osteokondros i såväl has- som knäleder. Därutöver förekommer osteokondros också i bogled, kotled och halskotornas leder, dock mer sällan. Hos ponnyer och kallblodshästar kan man säga att osteokondros i praktiken inte förekommer. När uppkommer osteokondros? Då osteokondros är en rubbning som drabbar skelettbenens tillväxtbrosk, kan den bara utvecklas hos unga, växande djur. Svenska undersökningar har visat att denna typ av störningar i benbildningen kan hittas i hasled och knäled redan hos nyfödda föl. Vilka hästar drabbas? Dom större, tyngre och mer snabbväxande fölen utvecklar oftare osteokondros. En studie visar också att dom hästar som får hasledsosteokondros hade större mankhöjd och större omkrets kring framknäet än dom fria hästarna. Man kan även se att bakbenen är mer utåtroterande. Symtom på osteokondros I en del fall så ger osteokondros inte någon yttre symtom, men i större delen av fallen så visar hästen en tydlig galla, i vissa fall utvecklas en hälta och i värsta fall svåra ledförändringar. Även om osteokondros utvecklas under fölperioden behöver symtomen inte uppträda förrän långt senare. Det kan bero på att hästen inte utsatts för några hårdare påfrestningar eller krav på prestationer förrän vid relativt hög ålder. Behandling av osteochondros Behandling av osteokondros och lösa benbitar gör man med artroskopitekniken (titthålskirurgi). Artoskopi används för att avlägsna skadat ben och brosk från smärtande led, och det är ett av de vanligaste kirurgiska ingreppen på häst. Man gör ett insnitt i ledens kapsel och får en god överblick i leden.

4 Problemen sitter som sagt i lederna, under ledytan, vilket vi kan se nedan. Om en sprickbildning sker kan en bit av brosk och ben lossna och bli en "dissecans" eller en "lös benbit" som det kallas det i dagligt tal Jag har ritat dit pilar där osteokondros ses. Närmast pilen så är brosk, och under det har vi defekt ben. På bilden nedan ser man hur brosket i leden helt har separerat sig från underliggande ben.

5 Nedärvning, selektion och prevalens Nedärvning av OC har studerats med hjälp av avkommor efter både OC positiva och OC negativa ston. I en tysk studie var prevalensen av OC i kotlederna 28% hos avkommor efter ston med OC i kotlederna. Prevalensen av OC i kotlederna hos avkommorna efter ston utan OC i kotlederna var 19,8%. Motsvarande siffror för haslederna var 27,9% respektive 11,7%(Schober, 2003). Detta indikerar att OC kan nedärvas genom modern samt att även avkommor efter fenotypiskt fria individer kan utveckla OC. Ett examensarbete av Johansson, (2005) indikerade även att kotledsosteochondros kunde nedärvas från både fadern och morfadern samt att samma individ kan nedärva OC i flera leder hos avkomman. I en studie av Pieramati et al.,(2003) studerades OCD i femorpatella, tibiatarsal samt metacarpo-phalangeal lederna. OCD i samtliga leder slogs samman till en binär 0 1 variabel. Två olika analysmetoder användes för att skatta arvbarheten som utföll till 0,09 och 0,14. I samma studie simulerades minskningen i prevalens efter fem generationer givet tre olika avelsstrategier och arvbarheterna 0,09 och 0,14. När både hingstar och ston med osteokondrosförändringar selekterades bort ifrån aveln och arvbarheten 0,09 användes sjönk prevalensen från 16,6% till 2%. När arvbarheten 0,14 användes istället för 0,09, givet samma avelsstrategi sjönk prevalensen från 16,6% till 1,8%. Vid nästa avelsstrategi selekterades endast hingstar med OC bort ifrån aveln vilket resulterade i en sänkning av prevalensen från 16,6% till 6,1% respektive 16,6% till 5,8%, givet arvbarheterna 0,09 och 0,14. Vid den tredje avelsstrategin selekterades hingstar med osteokondrosförändringar samt hingstar vars mödrar hade osteokondrosförändringar bort ifrån aveln. Nu blev motsvarande förändring i prevalensen 16,6% till 5,9% samt 16,6% till 5,5%, givet arvbarheterna 0,09 och 0,14(Pieramati et al., 2003). Inom aveln Enligt hingstreglemente fastställt 2009 skall hingstar som skall medverka i svensk varmblodig ridhästavel vara friröntgade med avseende på OC i has och knäleder bak. Röntgenbilderna får vara tagna tidigast den 1/7 det år hästen fyller 2 år (ASVH, 2009). Inom den varmblodiga travaraveln röntgas alla hingstar. Om hingsten bedöms som tillräckligt god för att kunna prestera i travsporten godkänns han. Det anges att han har diagnosen osteokondros och stoägaren får sedan själv ta ställning till om hingsten skall betäcka dennes sto Klippt från Veterinärstudenternas blogg på hippson.se, december 2013 och från Equinfo, #69 oktober 2010 Lilian Westvall Steg 2 och 3, sept-okt 2014