Rapport från besök i Rameshwari school, Khamare oktober 2011

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Rapport från besök i Rameshwari school, Khamare 14-16 oktober 2011"

Lovisa Fransson
för 8 år sedan
Visningar:

Rapport från besök i Rameshwari school, Khamare 14-16 oktober 2011 Jag, Jenny Adhikari, min man MadhuSudan, samt vår halvåriga dotter Agnes i sällskap med två svenska kvinnor vid namn Isabella och

1 Rapport från besök i Rameshwari school, Khamare oktober 2011 Jag, Jenny Adhikari, min man MadhuSudan, samt vår halvåriga dotter Agnes i sällskap med två svenska kvinnor vid namn Isabella och Veronique, som är här och hälsar på oss åkte tillsammans till skolan med ungefär 200 skolböcker, 50 paket kritor och 50 tuschpennförpackningar. Böckerna var av blandad komposition. De flesta var dock lätta engelskaböcker av typen bild på föremålet samt namn. Det fanns även lätta böcker med små historier och en del pysselböcker. För att komma till skolan från Kathmandu måste man först åka i ungefär 3,5 timmar på den större vägen som kallas Arniko highway och är en av de bättre vägarna i Nepal men dock inte mycket att skryta med i svenska mått mätt. Från den lilla staden Balefi tar man en buss som går off-road i ungefär 1,5 timmar till. Off-road betyder att det finns en liten väg men den går genom floder, enorma hål, lera och annat som skulle vara en dröm för en enduroförare men så illa att det inte går att förstå för en svensk bussresenär som aldrig upplevt det själv. Bussarna är dessutom så dåliga att flera av sätena ramlar runt i bussen eftersom de inte sitter fast i golvet då svetsningen för länge sedan lossnat. Alla resenärerna var livrädda och hoppade på att de än en gång skulle komma fram levande, utom Agnes som sov lugnt och snällt. 1

Vi ankom efter denna resa till byn Shimle dharan, där rektorn bor och som ligger precis nedanför skolan, sen eftermiddag fredagen den 14e oktober.

2 Vi ankom efter denna resa till byn Shimle dharan, där rektorn bor och som ligger precis nedanför skolan, sen eftermiddag fredagen den 14e oktober. Rektorn mötte oss glatt vid bussen och installerade oss hemma hos sig. Han har en mycket glad och rolig fru, två hemmavarande döttrar (varav en är matematiklärare på skolan), och två gifta döttrar som bor precis i närheten. Han har även ett gästrum/teverum där jag och min lilla familj fick sova. De andra två fick ett rum hos en kvinna som bodde en bit nedåt gatan (ja, det finns bara en gata som går rakt igenom byn). Rektorns fru lagade helt fantastiskt god dal bhat tarkari (linssoppa, ris och grönsaker; stapelfödan i Nepal vilken äts två gånger om dagen livet igenom). Riset var egenodlat precis bakom huset där de enorma risfälten breder ut sig och det andra var definitivt även det lokalt producerat. Till detta fick vi buffelmjölk och yoghurt från deras egen buffel. För de som är intresserade av att volontärarbeta kan berättas att detta är platsen ni då skulle bo på, och det finns absolut ingen risk för svält! 2

3 Lördagar är den lediga dagen i Nepal och vi spenderade den med att titta runt i omgivningarna tillsammans med skolans engelskalärare. Det är en oerhört vacker plats där det finns vattenfall i varenda krök. Just nu är allt extra vackert och grönt efter monsunregnen och i floden brusar vattnet med en väldig kraft. Folk var glada att se oss och undrade förstås vad vi var för några filurer som kommit dit upp. Det är inte ofta de ser någon passera som de inte känner igen, och absolut inte utlänningar, om ens någonsin. På söndagen gick vi upp till skolan tillsammans med rektorn klockan halv tio. Barnen börjar klockan tio. Att gå från byn tar ca minuter och är ganska brant uppför. De börjar varje morgon med en morgonsamling ute på skolgården då alla står uppställda på led med armlängds avstånd både framåt och åt sidan. Man gör lite morgongymnastik med fingerknäpp, armar uppåt sträck, honnörer och så vidare, samt sjunger nationalsången. Det är hård disciplin, speciellt mot de äldre. De små barnen hängde med så gott de kunde. Vissa av barnen hade inga skor eller skoluniform men de var där ändå, vilket var skönt att se. Engelskaläraren höll i morgonsamlingen som genomfördes på engelska och han avslutade med att berätta för barnen varför vi var där och sa till den att de ska respektera oss för vi är där för att hjälpa dem. Tyvärr talade han hela tiden engelska vilket gjorde att förmodligen inte ett enda av barnen förstod vad han sa. Dock är de mycket disciplinerade och väluppfostrade och då han sa understand? kom det ett yes! tillbaka. 3

4 Då samlingen var över gick barnen på led, klass efter klass, till sina klassrum. Vi fick en rundvandring genom alla klasserna från ett till åtta och fick chansen att presentera oss och berätta vad vi gjorde där. Det var nog tur för då vi frågade eleverna om de visste varför vi var där hade ingen någon aning. Inte heller visste de riktigt varför Marion varit där, även om de mindes henne med glädje. Det är inte ofta någon hälsar på i denna skola, det märktes tydligt. För att minska risken för korruption och för att materialet inte ska försvinna i hanteringen så berättade vi för alla klasserna att vi hade med oss böcker, pennor och kritor och berättade att vi kommer komma tillbaka om tre månader igen för att ta reda på om de tycker det är roligt att arbeta med böckerna och om de lär sig något, detta enligt överenskommelse med rektorn. Vi betonade vikten av att de tycker det är roligt att gå till skolan och att de fortsätter studera så länge som möjligt. Skolan satsar mycket på att eleverna ska fortsätta gå i skolan. Som det ser ut nu slutar ca barn varje år. Vissa börjar på den lokala privata skolan som erbjuder en bättre utbildning till högre pris, vissa åker till Kathmandu där de arbetar på kvällarna och går i skolan på dagarna, och sedan är det den största gruppen av dessa, ca barn per år, som slutar skolan helt och hållet eftersom föräldrarna inte har råd att ha kvar dem i skolan. Förra året var det 42 elever i första klassen och nu är det bara 19 kvar vilket visar en ökning av avhopp mot den statisktik rektorn visade oss. Ett sätt man hittat för att ha kvar barnen i skolan är att servera lunch till de minsta, klass 1-5. De får ett ordentligt mål mat varje dag lagat av en kvinna som arbetar på skolan. 4

Det är allra mest problem med engelskaämnet, menar rektorn. Detta beror på att de inte har råd att betala en bra lärare. 6 lärare betalas av staten och 2 betalas av sponsorer i området.

5 Det är allra mest problem med engelskaämnet, menar rektorn. Detta beror på att de inte har råd att betala en bra lärare. 6 lärare betalas av staten och 2 betalas av sponsorer i området. Dessa två lärare tjänar således bara ungefär hälften av de andra lärarna. En av dessa är just engelskaläraren. Av den anledningen välkomnar vi och rektorn särskilt varmt volontärer som kan hjälpa till med engelskaundervisningen. Något annat som vi tillsammans med engelskaläraren tänkte på kunde vara till hjälp är en gammal hederlig kassettbandspelare med några kassettband. Hade de det, samt en engelsktalande volontär, kunde texterna i engelskaböckerna läsas in på band och spelas upp för eleverna och de behövde inte fullt lita till lärarens kompetens. Finns det någon som kan fiska fram detta och skicka iväg hit vore det mycket uppskattat! Rektorn lade fram som förslag att vi skulle kunna sponsra de allra fattigaste eleverna, dvs. de eleverna som riskerar att sluta skolan därför att de inte har råd att fortsätta, med skoluniform, penna och papper. Detta tål att tänkas på eftersom hjälpen i så fall absolut inte kan ges i pengar utan enbart i saker som måste lämnas till eleven personligen. Vi får tala mer om det, och om någon har några betänkligheter så hör gärna av er med dessa! 5

6 Efter vårt besök i skolan lämnade vi Shimle och åkte tillbaka mot Kathmandu. Det var en mycket trevlig vistelse i byn och vi ser fram emot nästa gång, vilket det blir för uppföljning av engelskamaterialet, eller om det rent av kan bli tidigare, kanske tillsammans med en volontär? 6

7 7

Relevanta dokument

Rapport från besöken hos Orbang school och Rameshwor school. April - Maj 2012

Rapport från besöken hos Orbang school och Rameshwor school April - Maj 2012 Årets första styrelsemöte hölls i Kathmandu den 13/4 2012. Jenny Adhikari, Eva- Lena Lindh och Marion Ekberger var närvarande.