Första dagboken: ATT HANTERA EN TSUNAMI. Onsdag 19 januari

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Första dagboken: ATT HANTERA EN TSUNAMI. Onsdag 19 januari"

Maja Svensson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Onsdag 19 januari Irma 17 år. Jan och jag uppvaktar. Improviserar svensk-dansk "Ja, må hon leva med kage og chokola-a-de ". Jan med tårtans plasthuva på sitt huvud. Tårta och presenter var vi ute och köpte tillsammans sent igår via Hendéns för glasögon. Att både gå till Hendéns och på stan kändes en stund nästan oöverstigligt. Jan tar det personligt, men det är inte så. Uppskattar när han räknar upp fyra punkter vi ska genomföra. Även om vi sedan bara fixar två. Torsdag klockan 11. Det minns jag. Men hur ska jag komma ihåg? Går det över? Det är klart. Blir det bättre? Ja, varje dag. Kanske. Huvudvärk. Mår illa efter morgonens födelsedagsfirande. Snurrar. Vimmelkantig. Vilket roligt ord. Har med synfältet att göra, som häromdagen också plötsligt liksom minskade. Det blev svart i kanterna. Beror kanske på att det är det som är normalt. Det ska vara svart i kanterna. Behöver inte se allt där. Jag klarar bitar, men vilka ska jag välja? Katastrofal röra här hemma. Men igår plockade Irma halldelen. Och jag klarar säkert vardagsrumsdelen. Men hinner jag? Det går med en slags långsam koncentration. Det jag har och kan sedan förut. Posten? Har inte öppnat än, men Jan såg påminnelse om hyran!? Vi hade inte täckning för autogireringen sista december och har inte ens fattat det. Mejlade J på bostadsbolaget och bad om anstånd. Kostar bara med våra nya glasögon, Irma som fick sina julklappsskor. 1

Jan tar det personligt, men det är inte så. Uppskattar när han räknar upp fyra punkter vi ska genomföra. Även om vi sedan bara fixar två. Torsdag klockan 11. Det minns jag. Men hur ska jag komma ihåg?

2 Jan hade också fixat fram till sitt konto trodde han, men E på banken blev sjuk. Nå, det är bara pengar, som Magnus brukar säga. Jan frågade också försäkringsbolaget om vi måste skriva upp allt i detalj. Jo, varenda kalsong, när det inköptes och vad det kan vara värt. Är de inte kloka? Vi kan inte, orkar inte. Och ändå måste vi göra det för att få ersättning. Vem kan hjälpa oss med en rimlig beräkning? Vi sparar i alla fall alla kvitton i en skål på skänken. Jag har ingen adressbok kvar, och ingen planeringskalender, så också allt sånt här tar tid. Telefonnummer? Mejladresser? Rekonstruerar inbokningar under våren. Igår tänkte jag försöka hålla min del i kursintroduktionen. Verkade lagom med minuter med kursledare C som stöd. C sjuk, 39 grader, så K inleder med att ta hand om registrering med mer direkt. Att vänta en halvtimme gör mig matt. Eftersom jag inte känner gänget hade jag bara tänkt köra utan att säga något om Khao Lak. Det hör till professionaliteten att aldrig visa något av vad vi kanske genomgår privat. Är så pass skakig att jag därför ändå talar om både huset de kommit till, mig som proffs och vad jag varit med om i ett perspektiv som också kanske kan komma studenterna till godo. Jag kan inte skriva upp begrepp på tavlan samtidigt som jag pratar, men annars funkar det bra. Men efteråt är jag alldeles darrig. Som efter maratonlopp. Och fortsatt vimmelkantig hela dan. Försökte vila innan vi gick på stan. Där funkade det också bra, men korta tankar. 2

Och ändå måste vi göra det för att få ersättning. Vem kan hjälpa oss med en rimlig beräkning? Vi sparar i alla fall alla kvitton i en skål på skänken.

3 På kvällen ringer P, min kära kollega. Han lyssnar på det sätt bara P kan. Men berättar också att de förlorat en vän, en ung kvinna gift med en thailändare, men de hade kroppen. Hon kremerades därnere och man har sedan haft minnesstund med buddhistisk riktning här i Sverige. Så vill vi ha det på våra egna begravningar, konstaterar vi. Inte vårt jord skall du åter varda, som tynger ner och håller kvar, utan vatten och blommor i vattnet, som riktar uppåt, utåt och gör det lättare för den andre "att lämna kostymen, som P säger. 3

Hon kremerades därnere och man har sedan haft minnesstund med buddhistisk riktning här i Sverige.

4 Torsdag 20 januari, sen kväll Irmas födelsedag blev fin. Promenerade till Fröken Olssons Café dit Jan och Irma just kommit. Necessär, jeansprovning. På kvällen SPI med gästlärare G och våra studenter. Berättar. Några gråter. Hem för honungsgriljerade revbensspjäll. Irma och jag som talar länge. Idag skakig dag. Riktigt illa. Sov som medvetslös och tror det ringer mitt i natten: Men klockan är åtta och det är bara någon som ska sätta in nya brevinkast. Otroligt trött av gårdagen. Av att stressnivåerna sjunker? Irma ringde till jobbet. Undrar vad jag skulle vilja göra om jag fick göra precis vad jag ville. Gå hem", säger jag. "Och du? Åka till Thailand, säger Irma. Hjälpa till där. Träffade Josefin på företagshälsan. Samtalet med Josefin bra. Hur traumat med Anton väcks. Glimten. Har det hänt? Tror hon att jag varit där eller att jag bara hittar på? Jag vet att det hänt. Hon markerar ganska strängt att jag måste acceptera att jag inte kan arbeta som jag vill. På slutet räknar hon upp det jag behöver: Värme, vänner... Blir barnsligt rörd. Men tar otrolig energi, vimlig efteråt. Bryter genom att gå in på Bo i samma hus, vilken design! Fortsätter mot stan. Letar efter ny plånbok och väska. Hittar ryggsäck för 99 kronor på Stadium. Rör mig mot jobbet. Promenerar hela vägen. 4

Sov som medvetslös och tror det ringer mitt i natten: Men klockan är åtta och det är bara någon som ska sätta in nya brevinkast. Otroligt trött av gårdagen. Av att stressnivåerna sjunker?

5 Fredag 21 januari Köpte batteri till klockan jag gick omkring med i plastpåse. Sätter på mig den. NU BÖRJAR TIDEN. Åter från lunchen finns vännen Raija där. Har ju varit på väg att ringa, säger jag. Hur mycket vet du? Det du berättade, säger hon. Minns inte att jag pratat med henne. Eller minns jag det? Jan har också uselt komihåg: Han hade tagit emot samtal från en Maria. Krisgrupp, men visste inte mer. Hade glömt vad hon sa. Hur hade de fått tag på våra namn? Jag ringde upp henne nästa dag. Det var Irma hon sökt. Maria är kurator på ungdomsmottagningen och satt och ringde runt till alla under 23, som kommit hem från de drabbade områdena. (Man hade lärt sig en del sedan diskoteksbranden, påpekade en kollega.) Irma ringde upp Maria. Riktig nit. Maria sa ingenting, tafatt Jans uttryck, kunde inte svara Irma på vad de skulle kunna göra utom att det fanns kurator där. Ingenting om eventuell krisgrupp för fler ungdomar som kunnat dela upplevelsen. Irma tog kontakt med kuratorn på sin egen skola i stället. 5

Krisgrupp, men visste inte mer. Hade glömt vad hon sa. Hur hade de fått tag på våra namn? Jag ringde upp henne nästa dag. Det var Irma hon sökt.

Relevanta dokument

Åter i Thailand. Någon hade lag upp min hårborste på handfatet (2005-03-28)

Åter i Thailand. Någon hade lag upp min hårborste på handfatet (2005-03-28) Åter i Thailand Någon hade lag upp min hårborste på handfatet (2005-03-28) 1 På internetcaféet fyller jag mitt avlånga computer pad office-block med namn på flygbolag och volontärcenter, kollar väder och