Behandling och förebyggande av influensa

Transkript

1 Behandling och förebyggande av influensa Sammanfattning Influensa är en smittsam virussjukdom. Hos i övrigt friska ungdomar och vuxna är sjukdomen generellt sett självläkande, och ingen särskild läkemedelsbehandling nödvändig. Äldre personer, samt personer med exempelvis hjärt- eller lungsjukdom, eller nedsatt immunförsvar, kan dock få allvarliga komplikationer av en influensainfektion. Vaccination mot influensa är den viktigaste förebyggande åtgärden, och rekommenderas i första hand till personer över 65 år samt till personer i alla åldrar med hjärt- eller lungsjukdom. Även diabetiker och personer med nedsatt immunförsvar kan ha god nytta av vaccination. Förebyggande läkemedel (amantadin och oseltamivir) kan inte ersätta vaccination, men kan ibland användas som ett komplement. God handhygien och att undvika kontakt med smittade personer är viktiga förebyggande åtgärder som minskar risken för att bli smittad av influensa. Läkemedel vid behandling av influensa (oseltamivir och zanamivir) måste sättas in tidigt i sjukdomsförloppet för att ha någon verkan inom 48 timmar från sjukdomsutbrott. De kan då ge en viss lindring av symtom och förkorta sjukdomstiden något. Influensa är en smittsam luftvägssjukdom. Sjukdomen orsakas av influensavirus, och i Sverige ses årligen återkommande epidemier under vinterhalvåret. Den klassiska sjukdomsbilden vid influensa innefattar ett plötsligt insjuknande med hög feber, muskelvärk och tilltagande hosta. Influensa är orsak till omfattande dödlighet hos personer i riskgrupper som av olika anledningar är mer sårbara för sjukdomen. Exempel på riskgrupper är hjärt- och lungsjuka, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Influensa kan sprida sig mycket snabbt och orsaka omfattande epidemier. I Sverige brukar andelen sjuka under en epidemi variera mellan 2 och 15 % av befolkningen, vilket innebär att mellan och 1,3 miljoner människor i Sverige varje säsong drabbas av influensa. Den största sjukligheten ses bland barn och ungdomar, som även står för en stor del av smittspridningen.

2 2(7) Hos i övrigt friska ungdomar och vuxna är influensa i regel en självbegränsande sjukdom (går över av sig själv), men hos riskgrupper kan den orsaka svåra sjukdomstillstånd och även dödsfall. De komplikationer som kan följa med sjukdomen, i första hand bakteriell lunginflammation, drabbar främst äldre personer och personer med hjärt- eller lungsjukdom. Från vecka 40 till vecka 20 anslås kontinuerligt information om epidemiläget på Smittskyddsinstitutets webbplats, Influensavirus Influensavirus tillhör en familj som kallas orthomyxovirus, och finns i tre former A, B och C. Det är influensa A och B som orsakar epidemier. Influensa C ger oftast bara en lindrig luftvägsinfektion, som sällan leder till kontakt med sjukvården. Influensa A har störst förmåga att förändra sig, och är därför mer potent än influensa B i att orsaka stora epidemier. Influensasmitta kan spridas mycket snabbt, genom direkt kontakt mellan människor eller via vätskedroppar med virus (t.ex. vid hosta). Inkubationstiden tiden från att man smittas till att man blir sjuk är en till tre dagar. En smittad person är som mest smittsam mellan ett dygn före, och två dygn efter insjuknandet. Influensa sjukdomsförloppet Sjukdomssymtomen vid influensa är inte unika det finns andra sjukdomar som kan ge influensaliknande symtom, till exempel luftvägsinfektioner orsakade av andra virus. Svårighetsgraden av influensa kan variera stort. I vissa fall yttrar den sig som en allvarlig sjukdom med hög feber, hosta och påverkan på medvetandet. I andra fall kan den vara en lindrig övre luftvägsinfektion. Det klassiska förloppet vid influensa, som det ser ut för många ungdomar och vuxna är som följer: plötsligt insjuknande med allmän sjukdomskänsla frysningar och snabbt stigande feber kraftig huvudvärk och svår muskelvärk, även i ögonmusklerna hård torrhosta halsont och snuva

3 3(7) I normala fall varar febern i tre till fem dagar och som regel är den akuta sjukdomen över inom en vecka. Det är vanligt att man sedan känner sig kraftlös och hängig ett par veckor efter att infektionen är över. Hos barn och äldre är symtomen vid influensa ofta mer diffusa. Hos barn är det vanligt med besvär från mag-tarmkanalen, t.ex. diarré och aptitlöshet. Influensa är en vanlig orsak till feberkramper. Öroninflammation kan förekomma som en komplikation, liksom bihåleinflammation. Äldre människor får ofta lägre feber och mindre hosta än yngre. Riskgrupper Personer som tillhör riskgrupper löper högre risk att drabbas av komplikationer och allvarligare former av influensa. Bland komplikationerna ses i första hand bakteriell lunginflammation, som är den viktigaste influensarelaterade dödsorsaken, men även inflammation i hjärtmuskel och hjärna kan förekomma. I riskgrupper vid influensa ingår personer som har kronisk hjärt- eller lungsjukdom, oavsett ålder är äldre än 65 år har diabetes har kraftigt nedsatt immunförsvar I Sverige finns ungefär 1,8 miljoner människor som tillhör riskgrupperna för att drabbas av komplicerad influensasjukdom. Förebyggande åtgärder 1. Vaccination Den viktigaste förebyggande åtgärden för att minska skadeverkningarna av en influensaepidemi är att vaccinera personer som tillhör riskgrupperna. Vaccinationen bör göras om årligen, eftersom influensavirusets utseende förändras från år till år, och vaccinet anpassas efter årets virusvariant. Läkemedel som används för att behandla influensa kan inte ersätta en vaccinering i skydd och effektivitet. Ett influensavaccin innehåller två influensa A-stammar och en influensa B-stam. Världshälsoorganisationen, WHO, väljer årligen ut vilka stammar som skall ingå i vaccinet utifrån de virusstammar som är aktuella i årets epidemi. Hur bra skydd vaccineringen ger beror dels på hur väl de virusstammar som ingår i vaccinet stämmer överens med influensastammen som sprids i årets epidemi, och dels på den vaccinerade människans individuella förutsättningar. Hög ålder och nedsatt immunförsvar medför att vaccineringen ger ett sämre skydd.

4 4(7) Efter genomförd vaccination tar det cirka två veckor innan immunförsvarets skydd mot influensa har hunnit utvecklas. Det är viktigt att komma ihåg att man trots vaccinationen kan drabbas av influensa. För personer i riskgrupper kan det då bli nödvändigt att även använda läkemedel. De influensahämmande läkemedel som finns idag måste för att vara verksamma sättas in tidigt i sjukdomsförloppet senast inom 48 timmar från att de första symtomen dyker upp. 2. Förebyggande läkemedel Den viktigaste förebyggande behandlingen mot influensa är vaccination. Förebyggande läkemedelsbehandling kan inte ersätta vaccination i skyddseffekt, men kan i vissa fall användas som ett komplement. De patienter som framförallt kan komma ifråga för förebyggande behandling med läkemedel är personer i riskgrupper som: vaccinerats i början av en influensaperiod och behöver ett kompletterande skydd innan vaccinationsskyddet är fullt utvecklat (två veckor efter vaccinationen) inte kan vaccineras (till exempel på grund av uttalad äggallergi influensavirus i vaccin odlas i hönsägg) Även vid epidemier där vaccinet inte stämmer överens med den epidemiframkallande virusstammen, samt vid vaccinbrist kan förebyggande behandling med influensaläkemedel vara befogad. Vid influensasmitta i en familj där någon tillhör de medicinska riskgrupperna, bör denne få förebyggande läkemedelsbehandling (oavsett om han eller hon är vaccinerad eller ej) under minst sju dagar eller tills alla i familjen är friska. Behandlingen bör påbörjas så snart som möjligt och senast inom 48 timmar från misstänkt smittotillfälle. Läkemedlet oseltamivir är godkänt som förebyggande behandling mot både influensa A och B hos vuxna och ungdomar från 13 år. Amantadin kan endast användas som förebyggande behandling mot influensa A. I första hand rekommenderar Läkemedelsverket att oseltamivir används. De främsta anledningarna är att amantadin saknar effekt mot influensa B, och att det kan ge biverkningar på centrala nervsystemet. Behandling av influensa Läkemedel mot influensa påverkar virusets förökning. Eftersom viruset framförallt förökar sig under de första dagarna efter sjukdomsutbrottet, är det viktigt att

5 5(7) behandlingen inleds så tidigt som möjligt. Ju tidigare behandlingen kan sättas in, desto bättre effekt. Därför ställs höga krav på sjukvården och förmågan att ställa rätt diagnos. Oftast måste beslut om medicinering baseras på de typiska symtom som patienten uppvisar, samt vetskapen om att en influensaepidemi pågår i samhället. Laboratorieanalyser är inte rutin, men kan göras vid misstanke om influensa hos riskgrupper, i inledningsfasen av en epidemi och när patienten är svårt sjuk med diffusa och svårbestämda symtom. I Sverige finns två läkemedel godkända för behandling av influensa: zanamivir och oseltamivir. Läkemedlen kan förkorta sjukdomstiden med ungefär 1 dag, lindra symtom och eventuellt minska risken för komplikationer om de sätts in tidigt i sjukdomsförloppet. Båda läkemedlen är verksamma mot influensa A och B. Zanamivir intas genom inhalation via en s.k. diskhaler, och oseltamivir tas i form av kapslar eller mixtur. Eftersom zanamivir i vissa fall har setts ge andningsbesvär bör läkemedlet användas med försiktighet av astmatiker och patienter med KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom). Zanamivir är endast godkänt för behandling av vuxna medan oseltamivir även kan ges till barn över 1 års ålder. Eftersom influensa är en självbegränsande sjukdom, som medför låg risk för komplikationer hos i övrigt friska ungdomar och vuxna, kan behandling med läkemedel inte rekommenderas till alla. Särskilt eftersom den medicinska nyttan av influensaläkemedel har visats vara begränsad. Vid svår influensa som kräver sjukhusvård, samt vid influensa hos patienter som har hög risk för komplikationer bör läkemedelsbehandling dock övervägas, om behandlingen kan sättas in tidigt i sjukdomsförloppet. Mot influensa B-epidemier rekommenderas i första hand zanamivir. Till alla patienter, oavsett om de behandlas med virushämmande läkemedel eller inte, rekommenderas lindrande behandling mot influensasymtomen. Det är viktigt att den sjuke får vila och vätska. Hög feber och svår värk kan dämpas med receptfria smärtstillande och febernedsättande läkemedel acetylsalicylsyra, paracetamol och ibuprofen (vid feber ska acetylsalicylsyra dock ej ges till barn och ungdomar under 18 år). Besvärande hosta kan i viss mån lindras med varm dryck, och även behandlas med hostdämpande läkemedel. Utlandsresenärer Vid resor till länder med pågående influensautbrott (influensasäsongen infaller under olika tid i olika världsdelar) bör vaccination övervägas. I länder där Världshälsoorganisationen WHO bedömt att det finns ett överhängande hot för en

6 6(7) pandemi (se nedan), bör man ta hänsyn till aktuella reserekommendationer från berörda myndigheter. Influensapandemi en världsomfattande epidemi Om ett influensavirus har genomgått en större förändring i sin arvsmassa (till exempel om virus från olika värdorganismer, gris/fågel/människa, byter gener med varandra) kan det ge upphov till en pandemi en världsomfattande epidemi, eftersom människor saknar immunitet mot det nya viruset. Ytterligare en förutsättning för att en influensapandemi ska uppstå är att viruset lätt kan spridas från människa till människa. Under de senaste seklerna har det förekommit mellan tre och fem influensapandemier per århundrade. Exempel på kända pandemier av influensa under 1900-talet är Spanska sjukan, Hongkong och Asiaten. Liksom för vanlig influensa kommer vaccinering att vara den viktigaste förebyggande åtgärden vid en pandemi. Det är dock troligt att tillgången på vaccin kommer att vara begränsad i början av pandemin. Då kommer antivirala läkemedel att vara den enda specifika behandlingen mot influensan. Beredskapslagring av de aktuella läkemedlen ingår i den nationella pandemiplanen, men även tillgången på läkemedel kommer att vara begränsad och kommer inte räcka för förebyggande behandling av hela befolkningen. Förebyggande medicinering under lång tid rekommenderas i den svenska pandemiplanen till personer med viktiga samhällsfunktioner (till exempel personal inom hälso- och sjukvården). Förebyggande medicinering under kortare tid (i samband med exponering för smitta) rekommenderas till riskgrupper som löper ökad risk för allvarliga följder av influensasjukdomen. Specifika rekommendationer för hur antivirala läkemedel ska användas kommer att utfärdas i samband med att en pandemi uppstår. Hur rekommendationerna kommer att se ut bestäms bland annat av vilka patientgrupper som drabbas hårdast av sjukdomen samt vilken omfattning pandemin beräknas få i Sverige. Fågelinfluensan nästa pandemi? För närvarande cirkulerar ett fågelvirus bland tama och vilda fåglar i Sydostasien och Ryssland. Hittills har mer än 100 fall av den aktuella fågelinfluensan konstaterats hos människa. Mer än hälften av de smittade människorna har avlidit i sviterna av sjukdomen. Majoriteten av de drabbade hade varit i kontakt med sjuka fåglar. Emellertid har ingen effektiv spridning av smittan mellan människor uppkommit, trots att viruset

7 7(7) funnits i området sedan Det är i dagsläget osäkert hur stort hotet om en pandemi är från det fågelvirus som för närvarande cirkulerar.