/12: Stockholm. Remissvar angående betänkandet Maritim samverkan (SOU 2012:48)

Transkript

1 1 (11) Avdelning Verksledningsstaben Handläggare Gem. beredning Gert Friberg sammanhållande Regeringskansliet Datum Dnr Försvarsdepartementet /12: Stockholm Ert datum Er referens Fö2012/1345/SSP Remissvar angående betänkandet Maritim samverkan (SOU 2012:48) 1. Sammanfattning De frågor som tas upp av utredaren har utretts och övervägts flera gånger tidigare. Det pågår tät samverkan mellan myndigheterna inom de områden som utredaren berör. Kustbevakningens maritima resurser i form av fartyg, flygplan, fordon, ständigt bemannade ledningscentraler och ledningssystem används redan idag för en mängd olika uppgifter, bland annat miljö-, sjö- och flygräddning, gränskontroll, fiskerikontroll och sjöövervakning inom ramen för ordinarie nationell verksamhet. Samordning av infrastruktur bör endast ske på de platser där det är verksamhets- och kostnadseffektivt. Myndigheter ser positivt på personalrörlighet inom staten. Kustbevakningen pekar på att det alltid finns möjlighet för personalgrupperna att söka lediga befattningar i den andra myndigheten. Samverkan i utbildningsverksamheten är redan omfattande och utvecklas kontinuerligt. Kustbevakningen ställer sig positiv till fortsatt fördjupning av samverkan kring sjöövervakning och sjöinformation. Samtidigt behövs en analys och översyn av sekretessrättsliga frågeställningar vid ömsesidigt informationsutbyte mellan civila och militära myndigheter och mellan civila och militära syften. Samordningsvinster när det gäller investeringar ska eftersträvas så långt möjligt och kan ingå i dialogerna mellan myndigheterna. Kustbevakningen är negativ till att skapa ytterligare fora mellan myndigheter för samverkan. Istället kan de fora som redan finns utvecklas på områden där det saknas strategisk eller operativ samverkan. Sjöövervakningsrådet bör också lämpligen få i uppdrag att utveckla och lämna förslag till en nationell strategi för maritim verksamhet. Enligt Kustbevakningen är det i räddningstjänsten till sjöss i första hand angeläget att alla för staten tillgängliga och lämpliga maritima resurser fullt ut tas till vara, inte minst i beredskapen för stora olyckor, kriser och svåra påfrestningar. Kustbevakningen kan även se flera fördelar med att ge myndigheten ett samlat huvudmannaskap för miljö-, sjö- och flygräddning. Frågan om ändrat huvudmannaskap behöver dock belysas och utredas ytterligare innan ett eventuellt förändrat huvudmannaskap övervägs. Enligt Kustbevakningen behöver även ansvarsfördelningen för statens behov av helikopterresurser förtydligas. Försvarsmakten kan då övervägas som en aktör. Kustbevakningen stöder inte utredarens idé att myndighetens verksamhet förs över i en ny myndighet tillsammans med marinens verksamhet. Fördelarna med att ansvaret för den civila sjöövervakningen behålls i en civil självständig myndighet, som kan verka i nära samverkan med Försvarsmakten, överväger enligt Kustbevakningen fortfarande tydligt alternativet med att slå samman verksamheterna i en ny myndighet. Kustbevakningen ställer sig positiv till att regelverket kring tjänster och avgifter mellan myndigheter ses över med målet att nå ökad tydlighet, enhetlighet och effektivitet i staten som helhet. POSTADRESS BESÖKSADRESS TELEFON TELEFAX E-POST OCH INTERNET Box KARLSKRONA Stumholmen Karlskrona registrator@kustbevakningen.se

2 KUSTBEVAKNINGEN 2 (11) 2. Kustbevakningens yttrande över betänkandets lägesbeskrivningar, överväganden och förslag. Inledning Utredarens överväganden och förslag utmynnar till stor del i ett antal utvecklingsområden för samverkan. Syftet anses vara att stärka och utveckla samverkan och samordning av resurser för att sammantaget uppnå ökad effektivitet, flexibilitet och operativ effekt på det maritima området. Utredarens förslag inom de olika utvecklingsområdena är till övervägande del allmänt hållna och innehåller enbart tankar om möjligt fortsatt utvecklingsarbete. Kustbevakningen kan dock konstatera att de föreslagna utvecklingsområdena innefattar den samverkan som redan är etablerad mellan Kustbevakningen och andra myndigheter med närliggande verksamheter och/eller i det utvecklingsarbete som pågår mellan dessa. Utredarens förslag till utvecklingsområden kan således behandlas inom ramen för redan existerande samverkan/samverkansutveckling nationellt och internationellt. Kustbevakningen erinrar om att regeringen bl.a gav två uppdrag åt Kustbevakningen och Försvarsmakten att gemensamt föreslå Kustbevakningens möjligheter att samverka med Försvarsmakten och utnyttja dess resurser. Uppdragen redovisades i två olika rapporter till regeringen 2 samma år och behandlar i stort samma frågeställningar som nu åter är aktuella 3. Vidare inkom Kustbevakningen till Försvarsförvaltningsutredningen med en remiss angående Försvarsmaktens förslag beträffande Kustbevakningen ( Dnr /05:2). Denna innehåller bland annat en bred redovisning av Kustbevakningens verksamhet och dess utveckling, nationell och internationell samverkan samt belyser möjligheter till samarbete inom områdena utbildning, anläggningar, ledningscentraler och materiel som återkommer i det nu aktuella betänkandet. Redan 2008 bedömde Transportstyrelseutredningen (i betänkandet Transportinspektionen en myndighet för all trafik, SOU 2008:9) det motiverat att överväga en integration av sjö- och flygräddningstjänsten med Kustbevakningens miljöräddningstjänst till sjöss. Betänkandet Maritim samverkan är en enmansutredning. Utsedda experter från olika myndigheter har haft mycket begränsad insyn och möjlighet att påverka utredarens förslag, tankar och idéer. De beskrivande texterna framstår till stor del korrekta, till de delar som utredaren valt att beskriva i betänkandet. Betänkandet har samtidigt stor tonvikt på transportmedel, främst fartyg men också flygplan/helikoptrar. Betänkandet hade vunnit på om beskrivningar och idéer tydligare byggt även på redovisning av den verksamhet som faktiskt utförs från de olika transportmedlen. 2.1 Utredaren föreslår att sjöverkande myndigheters operativa resurser merutnyttjas i större omfattning (4.2.1) Kustbevakningen har som myndighet tillskapats för att vara en maritim resurs för staten inom flera olika verksamhetsområden. Utveckling pågår kontinuerligt för fördjupad myndighetssamverkan inom flera områden. Utredarens tankar och idéer ligger i samma linje och påverkar därför inte den redan pågående utvecklingen. 1 Regeringsbeslut Fö 1999/761/CIV respektive Fö 1999/1610/CIV 2 Rapport /99:4 respektive rapport Dnr /99 3 Rapporternas ämnesområden: Infrastruktur, samordning av ledningsresurser, materiel och teknik, verksamhetsplanering samt personal och utbildning.

3 KUSTBEVAKNINGEN 3 (11) Kustbevakningen har huvudansvar för miljöräddningstjänsten till sjöss. Myndigheten har av regeringen också fått ett särskilt ansvar att inhämta och förmedla sjöinformation till civila myndigheter (sjöövervakningsuppdraget). Kustbevakningen har, under de 25 år myndigheten funnits som fristående organisation, fått utökat ansvar och befogenheter samtidigt som samverkan med andra myndigheter nationellt och internationellt har utvecklats. Kustbevakningen är primärt dimensionerad för att kunna leda och hantera större olje- och kemikalieolyckor till sjöss För att de maritima resurser som tillförts Kustbevakningen ska kunna utnyttjas optimalt i samhället har ytterligare uppgifter succesivt tillförts inom brottsbekämpning, miljöövervakning, trafikövervakning, trafiksäkerhet, fiskerikontroll mm. Inom dessa områden har andra myndigheter huvudmannaskapet. På detta sätt skapas resurssamordningsvinster och som kontinuerligt kräver utveckling och planering tillsammans med dessa myndigheter. Nationell och internationell samverkan med andra myndigheter och organisationer, operativt, strategiskt och genom samordning av resurser, pågår redan idag och är på många områden formaliserat. Denna samverkan utvecklas ständigt utifrån förändringar i vår omvärld vad gäller risk, hot och utvecklingen inom EU på det maritima området. Utredaren verkar ha en klar uppfattning om att marinen och Kustbevakningen bedriver överlappande verksamhet inom många områden, dock utan att han alls beskriver dessa överlappningar. Beröringspunkten är i själva verket att Kustbevakningen, såväl som marinen, använder fartyg som transportmedel, men för att lösa helt olika uppdrag, av olika syften och som även rättsligt ska skiljas åt. Det är därför viktigt att konstatera att det inte finns en utan flera maritima verksamheter till sjöss. 2.2 Utredaren föreslår att sjöverkande myndigheters infrastruktur 4 samordnas i större utsträckning (4.2.2) Samordning av infrastruktur bör endast ske på de platser där det är verksamhets- och kostnadseffektivt. Den samverkan som idag finns i den för Kustbevakningen, Försvarsmakten och JRCC/Sjöfartsverket gemensamma ledningscentralen utgör ett exempel på god och resurseffektiv samverkan vad gäller infrastruktur mellan statliga myndigheter, en samverkan som i stor utsträckning skapar förutsättningar för en effektiv samordning av resurser i samband med kriser och räddningsinsatser till sjöss eller i anslutning till kusten och sjötrafiken. Det ligger i sakens natur att myndigheterna har anledning att särskilt värna sådan samverkan även oberoende av utredarens tankar och idéer. Kustbevakningen genomför inom ramen för Handlingsplanen 5 mellan Kustbevakningen och Försvarsmakten redan samverkan i en särskild arbetsgrupp som handhar infrastrukturfrågor. Detta arbete bedöms tillräckligt idag för att uppnå de relativt små samordningsvinster som går att få inom baserings- och förtöjningsområdena. Utredaren konstaterar att besparingar genom en gemensam upphandling är mycket blygsam. Kustbevakningen delar denna uppfattning. I vissa fall kan till och med gemensam upphandling begränsa antalet leverantörer och därmed hämma konkurrensen. 4 Enligt utredningen hamnar, kajer och andra anläggningar samt angränsande lokaler dnr /11

4 KUSTBEVAKNINGEN 4 (11) 2.3 Utredaren föreslår att de sjöverkande myndigheterna utvecklar samverkan med koppling till bland annat kompetensförsörjning och utbildning av personal (4.2.3) Myndigheter ser positivt på personalrörlighet inom staten. Kustbevakningen pekar på att det alltid finns möjlighet för personalgrupperna att söka lediga befattningar i den andra myndigheten. Den av utredaren föreslagna gemensamma personalpoolen för bemanning av till exempel Kustbevakningens stora fartyg och marinens korvetter förefaller bygga på att det periodvis skulle finnas ett överskott av behöriga sjömän i båda eller någon av myndigheterna, vilket för närvarande inte är fallet. Kustbevakningen ser därför ingen effektivitetsvinst med en gemensam personalpool. Samordning och samverkan i utbildningsverksamheten och förutsättningarna för växeltjänstgöring och personalrörlighet kan däremot fortfarande utvecklas. Samverkan i utbildningsverksamhet är redan omfattande och utvecklas kontinuerligt. 2.4 Utredaren föreslår att myndigheternas samverkan kring sjöövervakning och sjöinformation vidareutvecklas (4.2.4) Kustbevakningen ställer sig positiv till fortsatt fördjupning av samverkan kring sjöövervakning och sjöinformation. Samtidigt behövs en analys och översyn av sekretessrättsliga frågeställningar vid ett ömsesidigt informationsutbyte (automatiskt och i enstaka fall) mellan civila och militära myndigheter och mellan civila och militära syften. Denna analys är särskilt viktig när det gäller internationell samverkan. Gemensam tillgång till övervakningssystem och ett utvecklat informationsutbyte mellan myndigheterna är önskvärt. Ett problem som måste kartläggas i denna del är att myndigheter endast ska samla information som berör det uppdrag man har i samhället. Sekretessfrågor och lagstiftning kring detta måste belysas ytterligare för att komma vidare. Man bör även betänka att det brottsbekämpande uppdraget inom till exempel BSRBCC 6 skulle begränsas om svensk militär fick del av den gemensamma sjöinformation man idag utbyter inom Coastnet och inom uppföljningen av MARSUNO 7. Den maritima verksamheten är gränsöverskridande vilket innebär konsekvenser när det gäller utbyte av information, framförallt mellan olika sektorer. Sekretesslagstiftningen hindrar fortfarande Kustbevakningen från att ge Försvarsmaktens automatiserad tillgång till all sjöinformation, inklusive all information i Sjöbasis. Detta framgår inte tydligt av betänkandet. Den nya kustbevakningsdatalagen och kustbevakningsdataförordningen öppnar upp för att Försvarsmakten får beredas direktåtkomst till personuppgifter i Sjöbasis. Ett utlämnande av uppgifter, oavsett om det sker genom direktåtkomst eller genom annat utlämnande, får dock endast förekomma efter en sekretessprövning eller genomföras med stöd av en särskilt reglerad sekretessbrytande uppgiftsskyldighet. Den sekretessbestämmelse som utredningen refererar till och som gäller verksamhet som avser förande av eller uttag ur Sjöbasis (29 kap. 13 a offentlighets- och sekretesslagen) gäller endast uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden och sekretesskyddet gäller endast när uppgifterna finns i databasen. Bestämmelsen gäller dessutom endast för civila behov. När uppgifterna tas ut från registret omfattas uppgifterna i stället av sekretess om de är hänförliga till en sekretessbestämmelse som är direkt tillämplig hos den mottagande myndigheten. Sådana bestämmelser finns som skyddar uppgifterna när de lämnas ut till samverkande civila myndigheter. En stor del av de uppgifter som finns i Sjöbasis skulle, om de lämnas ut till Försvarsmakten, däremot inte omfattas av någon sekretessbestämmelse som är direkt tillämplig hos Försvarsmakten. 6 BSRBCC = Baltic Sea Region Border Control Cooperation 7 Uppföljaren heter Cooperation Project Maritime Surveillance och leds av Finland. Utvecklingen går mot en gemensam informationsmiljö inom det maritima fältet inom EU.

5 KUSTBEVAKNINGEN 5 (11) Kustbevakningens sjöövervakningsuppdrag, liksom ovan nämnda sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen, är dessutom avgränsat till civila behov, vilket dess värre fortfarande medför hinder för Kustbevakningen att automatiskt och utan sekretessprövning lämna ut uppgifter ur Sjöbasis till Försvarsmakten. Sammantaget saknas en bestämmelse som i Försvarsmakten upprätthåller den sekretess till skydd för enskilds personliga förhållanden och enskilds affärs- eller driftförhållanden som finns när uppgifterna är hos Kustbevakningen och andra berörda civila myndigheter. Det saknas även en bestämmelse som hos Kustbevakningen bryter sekretessen gentemot Försvarsmakten och som skulle kunna möjliggöra ett utlämnade till Försvarsmakten trots att sekretess föreligger. Vid utbyte av information mellan myndigheter i olika länder finns dessutom särskilda restriktioner. 2.5 Utredaren föreslår att de sjöverkande myndigheterna utvecklar samverkan kring investeringsplaner, vilket inkluderar att informera varandra om planerade investeringar, och när möjlighet finns, ta fram gemensamma investeringsplaner (4.2.5) Samordningsvinster när det gäller investeringar ska eftersträvas så långt möjligt och kan ingå i dialogerna mellan myndigheterna. Vid upphandling av Kustbevakningens flygplan och fartygen i 001- serien förekom också en omfattande samrådsprocedur med de myndigheter som är sjöverkande redan under målsättningsarbetet och i god tid före de tekniska specifikationerna lades fast. Kustbevakningen delar därför inte utredarens kommentarer om att detta inte varit fallet eller kunde gjorts bättre, men ser positivt på att även andra myndigheter med verksamhet till sjöss samverkar kring investeringsplanerna. 2.6 Utredaren föreslår att ett råd för maritim samverkan (MARSAM) inrättas för att bidra till statens strategiska överblick och strategiska inriktning av den maritima verksamheten (4.2.6) Kustbevakningen är negativ till att skapa ytterligare fora mellan myndigheter för samverkan. Istället kan de fora som redan finns utvecklas på områden där det saknas strategisk eller operativ samverkan. Sjöövervakningsrådet bör också lämpligen få i uppdrag att utveckla och lämna förslag till en nationell strategi för maritim verksamhet. Utredaren anför att det saknas en strategisk överblick över maritima myndigheters verksamheter och att det därför behöver bildas ett särskilt samverkansorgan för maritim verksamhet. Det framgår dock inte närmare vilken strategisk överblick man vill erhålla och inte heller vad denna ska användas till. Utredaren föreslår att all samverkan mellan sjöverkande myndigheter utvecklas inom en ny struktur MARSAM. Kustbevakningen instämmer att samverkan är viktig för att såväl effektivisera som att för Sverige uppnå en bra verksamhet. Kustbevakningen menar att det finns flera samverkansfora mellan myndigheter och som idag fungerar väl där myndigheten deltar eller leder. En sådan samverkan är anpassad till och utgår från verksamheten. Samverkan kan t.ex. vara bilateral (t.ex. KBV/FM logistik, utbildning, sjöinformation, KBV-/SMHI-uppdrag för maritim kartläggning) mellan flera särskilt utpekade myndigheter (t.ex. Sjöövervakningsrådet sjöinformation, tekniska plattformar; GOB-samverkan mot grov organiserad brottlighet) internationell (HELCOM: strategisk och operativ miljöräddning, beredskap, BSRBCC: gränsöverskridande brottbekämpning) Varje sådant samverkansområde utgår från verksamhet där samverkanseffektiviseringar kan uppnås.

6 KUSTBEVAKNINGEN 6 (11) Det finns också goda skäl att styra särskilda samverkansområden, som t.ex. i Sjöövervakningsrådet, genom att i regleringsbrev, såsom utredaren föreslår, fastställa medverkan för respektive myndighet. Regeringen gav genom beslut Kustbevakningen i uppdrag att inrätta ett samrådsorgan för civil sjöövervakning och sjöinformation (Sjöövervakningsrådet 8 ). I Sjöövervakningsrådet finns samtliga myndigheter med maritim verksamhet representerade (inklusive Försvarsmakten) samt myndigheter med behov av maritima resurser utan att ha några egna sådana. I EU:s integrerade havspolitik (KOM(2007) 575 slutlig) förespråkas en högre grad av samordning av övervakningen av havet genom ett fördjupat samarbete mellan och inom medlemsstaternas kustbevakningar och andra berörda myndigheter. Vidare uppmanas medlemsstaterna att utarbeta integrerade havsstrategier på nationell nivå. Optimerad övervakning av havet samt kompatibilitet mellan berörda myndigheters verksamhet och olika övervakningssystem krävs för att klara framtida utmaningar och hot i form av sjösäkerhet, förorening av havet, upprätthållande av lag och ordning och allmän säkerhet. Sjöövervakningsrådet bedöms kunna svara för den strategiska överblicken när det gäller statens maritima verksamhet och Kustbevakningen föreslår att rådet får i uppdrag att utarbeta ett förslag till en nationell strategi för statens maritima verksamheter. 2.7 Regeringen bör, på sikt, överväga förändrat huvudmannaskap för sjö- och flygräddningen, inklusive förändringar i organisation och ansvar för räddningshelikoptrar (4.3) Kustbevakningen anser att det i första hand är angeläget att alla lämpliga resurser fullt ut tas till vara i räddningsinsatser och inte minst i beredskapen för omfattande olyckor och kriser. Om regeringen skulle överväga att ge Kustbevakningen ett samlat huvudmannaskap för miljö-, sjö- och flygräddning skulle Kustbevakningen som utgångspunkt ställa sig positiv till detta. Det skulle kunna bidra till att statens resurser för utlarmning och ledning kan tillvaratas mer effektivt, minska konflikter vid kombinerade miljö- och sjöräddningsinsatser, undvika att dubbla kompetenser byggs upp, avrop av externa resurser kan samlas vid en myndighet m.m. Frågan om ändrat huvudmannaskap behöver dock belysas och utredas ytterligare innan ett ev. förändrat huvudmannaskap övervägs. Fördelningen av ansvaret för statens behov av helikopterresurser behöver förtydligas. Försvarsmakten kan då övervägas som en aktör. Räddningstjänst till sjöss Bestämmelserna om räddningstjänst är samlade i en gemensam lagstiftning av det skälet att räddningstjänstverksamheten måste ses i ett helhetsperspektiv. Samordning av arbetet måste ske mellan ansvariga statliga aktörer, med kommuner och med privata aktörer och frivilliga resurser. Samverkan mellan många aktörer är avgörande för en lyckad sjöräddningsoperation. Exempel på sådan samverkan i faktiska insatser finns t.ex. mellan Kustbevakningen och Sjöräddningssällskapet. Samverkan sker också - med gott resultat - mellan Sjöräddningssällskapet, Kustbevakningen och Försvarsmakten även vid miljöräddningsoperationer. Det är angeläget att denna samverkan i räddningstjänstoperationer fokuseras på gott resultat i dessa och inte försvåras av 8 I Sjöövervakningsrådet är följande myndigheter representerade: KBV, SjöV, HaV, SMHI, SGU, Polisen, TullV, Transportstyrelsen, FM, MSB och Naturvårdsverket. Försvarsmakten levererar sjölägesinformation till SJÖBASIS.

7 KUSTBEVAKNINGEN 7 (11) invändningar mot att Kustbevakningen även har uppgifter och befogenheter att hålla ordning i sjötrafiken och till polisen rapportera t.ex. sjötrafikbrott eller smugglingsbrott. Sjöfartsverket ansvarar enligt förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor för sjö- och flygräddningstjänsten. Enligt förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen har samtidigt myndigheten till uppgift att utföra räddningstjänst till sjöss och har huvudansvar för miljöräddningstjänsten, men ska enligt förordningen också ha beredskap för och på anmodan av räddningsledare delta i sjöräddningstjänst och annan räddningstjänst. Därigenom bidrar myndigheten till ökad sjösäkerhet, att människoliv kan räddas, att personskador begränsas och att konsekvenserna för egendom och miljö minskas. Kustbevakningens organisation och infrastruktur när det gäller huvudmannaskap för miljöräddning till sjöss bedöms också anpassade för att också kunna hantera ett huvudmannaskap för sjöoch flygräddning. Kustbevakningen är den största statliga sjögående aktören när det gäller sjöräddning och medverkar i stort sett i alla de sjöräddningar där myndigheternas enheter blir utlarmade. Fler utlarmningar skulle innebära att Kustbevakningen deltar i fler sjöräddningsinsatser. Personalen har mångårig erfarenhet beträffande sjöräddningsinsatser. Kustbevakningen har ledningscentraler som är bemannade dygnet runt under hela året och som har redundans och uthållighet. Myndigheten har också fartyg och flygplan från vilka operationer framskjutet kan ledas och samordnas. Vidare finns det ett utbyggt internationellt nätverk för gränsöverskridande operationer eller hjälp somutbildade räddningsledare som också kan leda sjöräddningsoperationer m.m. Kustbevakningens avancerade plattformar (fartyg, båtar och flyg), organisation och kompetenta medarbetare är dimensionerade utifrån att ha beredskap för samt att leda och genomföra miljöskyddsoperationer och andra marina operationer inom ansvarsområdet, t.ex. internationella fiskepådrag, gränskontrollpådrag etc. Verksamheten bedrivs året runt, dygnet runt och i alla väder. Samhällets kostnad för Kustbevakningens medverkan i sjöräddningsinsatser är därför marginella. Diskussioner och debattartiklar i media, framförs ibland uppgiften att det skulle vara olämpligt om Kustbevakningen och andra myndigheter med polisiära befogenheter deltar (blir utlarmade) i sjöräddningsoperationer. Ett sådant synsätt är kontraproduktivt för samhället och högst olyckligt för de nödställda oavsett om dessa finns på fritidsbåtar eller om det är fråga om stora olyckor med många berörda ombord på handelsfartyg eller kryssningsfartyg. Såväl för att effektivt tillvarata statens maritima resurser som för att tillvarata enskildas intresse att räddas i nöd, är inställningen både orimlig och oacceptabel. Brottsliga angrepp riktade mot fartyg och personer ombord kan dessutom vara en orsak, eller bidragande orsak, till behov av sjöräddningsinsatser. Huvudmannaskap för sjö- och flygräddning Kustbevakningen kan se flera fördelar med att ge myndigheten ett samlat huvudmannaskap för miljö-, sjö- och flygräddning. Samhällets resurser för utlarmning och ledning kan tillvaratas mer effektivt, minska konflikter vid kombinerade miljö- och sjöräddningsinsatser, undvika att dubbla kompetenser byggs upp, avrop av externa resurser kan samlas vid en myndighet m.m. Enligt Transportstyrelseutredningen talade följande för en integration av sjö- och flygräddningstjänsten: att verksamheterna redan är samlokaliserade, att de är likartat reglerade, att de innebär likartade uppgifter och att Kustbevakningen svarar för en stor del av resurserna även för sjöräddningsinsatser. Dessa argument har fortfarande aktualitet.

8 KUSTBEVAKNINGEN 8 (11) Frågan om ändrat huvudmannaskap behöver dock belysas och utredas ytterligare innan ett ev. förändrat huvudmannaskap övervägs. Huvudmannaskap för räddningshelikopterar En avgörande faktor under olika typer av räddningsoperationer kan vara tillgången till snabba transporter och då framförallt helikoptrar. Att tidsaspekterna är avgörande vid sjöräddning liv torde inte närmare behöva förklaras. Utveckling av ett system för överförande av bogserutrustning med helikopter (ship arrestor system) till fartyg som driver utan besättning och/eller kraft pågår. Särskilda krav ställs på helikoptertyp med hänsyn till bogserutrustningens utformning, vilket också kan uppkomma vid andra behov av materialtransporter. Logistiken i samband med operationer är ofta problematiska, speciellt då sanering ska ske i skärgårdsområden. Med helikopter kan personal och materiel transporteras till och från fartygen utan att störa pågående saneringsinsats. Helikopter kan också användas för fotograferingsuppdrag, beräkna ett utsläpps omfattning, oljeprovtagning eller annan informationsinhämtning som kan ha betydelse för utredning. I samband med misstänkt oljeutsläpp behöver normalt åtgärder vidtas ombord i det misstänkta fartyget, t.ex. för att säkra bevis. Nedvinschning av utredningspersonal från helikopter kan då vara ett bra alternativ. Inom räddningstjänsten kan således följande tjänster identifieras. nödbogsering kartläggning, provtagning och transport av personal vid misstänkta oljeutsläpp transporter av personal och materiel vid saneringsoperationer transport av RITS-styrka Under normal verksamhet, som inte klassas som räddningstjänst, uppstår ibland situationer då transporter behöver genomföras till/från Kustbevakningens fartyg. Det kan handla om transport av personal och reservdelar till fartyg under patrull, identifiering av fartyg och fotograferingsuppdrag. Det är viktigt att ansvaret för samhällets behov av helikopterresurser är tydligt fördelat såväl för räddningstjänst och krisberedskap som för sjötrafikövervakning, ordningshållning, brottsbekämpning och militära ändamål. Ansvariga myndigheter måste kunna förutsätta agera långsiktigt sett till helhetsbehovet. Om regeringen skulle överväga att föra ansvaret för helikoptrar för bl.a. sjö- och flygräddning under Kustbevakningens huvudmannaskap skulle dessa integreras och samordnas i myndighetens nuvarande flygorganisation. Denna har förmåga att leda också en utökning med helikoptrar, inklusive personal. Oavsett huvudmannaskap är det viktigt att SAR-helikoptrarna får ett bredare användningsområde. Kustbevakningen bedömer att Försvarsmakten är ett tänkbart alternativ för huvudmannaskap gällande helikoptrar för samhällets behov inom bl.a. räddningstjänst och krisberedskap.

9 KUSTBEVAKNINGEN 9 (11) 2.8 Regeringen bör, i ett långsiktigt perspektiv, överväga att skapa ett samlat Sjöförsvar som inkluderar både Kustbevakningen och marinen med hänsyn tagen till kustbevakningsfunktionernas särskilda karaktär (4.3) Kustbevakningen stöder inte utredarens idé att myndighetens verksamhet ingår i en ny myndighet tillsammans med marinens verksamhet. Utredaren har visserligen inte alls preciserat vilka uppgifter eller verksamheter som han anser överlappar, är närliggande och bör läggas samman i en ny myndighet. Förutsättningarna för samverkan och sammanslagningar av uppgifter mellan Kustbevakningen och delar av Försvarsmakten har dock utretts flera gånger tidigare utan att det funnits föreligga tillräckliga fördelar med en sådan nyordning. Fördelarna med att ansvaret för den civila sjöövervakningen behålls i en civil myndighet, en självständig myndighet som kan verka i nära samverkan med Försvarsmakten, överväger enligt Kustbevakningen fortfarande tydligt alternativet att slå samman verksamheterna i en ny myndighet. Kustbevakningen refererar i detta sammanhang ånyo till tidigare utredningar/uppdrag som redovisats under pkt 1 på sidan 2. Ett genomförande av utredarens idé om ett gemensamt Sjöförsvar skulle kunna innebära ett avsteg från den grundläggande strukturen i samhället där civil verksamhet hanteras av civila myndigheter (Polisen, Tullverket etc.) och militär verksamhet av Försvarsmakten och detta då för enbart den verksamhet som utövas till sjöss. En förändring till sjöss i den riktning som utredaren skisserar skulle kräva starka argument för att genomföras. Sådana argument återfinns inte i utredningen. Inte heller belyses konsekvenserna av en sådan förändring eller hur verksamheten skulle delas upp mellan de ursprungliga två myndigheterna (ansvar, befogenheter etc.). Syftet med utredningen enligt regeringens uppdrag är att se över möjligheterna till ökad samverkan mellan de myndigheter som har verksamhet till sjöss. Kustbevakningen ser positivt på möjligheterna att ytterligare vidga samverkan mellan myndigheter som är verksamma till sjöss, men anser inte att en ändring av organisationsstrukturen av den omfattning och karaktär som utredaren föreslår är rätt åtgärd. Det finns - och har successivt utvecklats - former för samverkan som fungerar väl och verkligen leder till ökad samhällsnytta med utgångspunkt i de olika verksamheternas behov och förutsättningar (bl.a. lagstiftning). Exempelvis Sjöövervakningsrådet, Rådet för räddningstjänst liksom samverkan i daglig operativ verksamhet. Kustbevakningen menar att det finns en överdriven tro från utredarens sida att Kustbevakningen och Försvarsmakten bedriver överlappande verksamhet till sjöss. Vinningarna i en sådan sammanslagning som föreslås är alltför överskattade och skulle på sikt att hämma utvecklingen av en civilt övervakande och kontrollerande myndighet till sjöss. Polisen och Tullverket skulle exempelvis behöva överväga att bygga upp egen verksamhet. Kustbevakningen anser av flera skäl att det är nödvändigt att värna om myndighetens civila uppdrag och status till sjöss, bland annat av rent rättsliga men också av rent säkerhetspolitiska skäl. Detta gäller bland annat vid tillsyn av verksamhet som bedrivs utanför territorialhavet men inom svensk ekonomisk zon. Kustbevakningen har flera funktioner som potentiellt är säkerhetspolitiskt känsliga. Inte minst gäller det frågor om tillsyn av utländska statsfartyg och sjöövervakning i betydelsen av inhämtning av sjöinformation. Att sådana uppgifter utförs av Kustbevakningen som en civil myndighet, istället för militär myndighet, bör innebära fördelar i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Det innebar sannolikt också klara fördelar för Sverige att ett civilt övervakningsfartyg (som 1981 tillhörde Tullverket) kunde lägga till vid den grundstötta ubåten U137 för vidare undersökningar respektive att gasledningen mellan Ryssland och Tyskland i Östersjön på svensk ekonomisk zon kunnat övervakas med svenska Kustbevakningsfartyg. Militär närvaro i dessa två exempel hade troligen skapat icke önskvärda politiska spänningar.

10 KUSTBEVAKNINGEN 10 (11) Kustbevakningsverksamhet inbegriper i många fall myndighetsutövning mot enskilda och ingrepp mot fartyg av annan nationalitet än svenska. Insatser till sjöss, till exempel kontroll, tillsyn och räddningsinsatser, har alltid inslag av myndighetsutövning och ingrepp mot fartyg (nödbogsering, skrovundersökningar, bordning, läktring, etc.). Att föra över detta ansvar till militär myndighet medför rättsliga svårigheter, inte minst eftersom fartygstrafiken kring Sverige, och därmed räddningstjänsten till sjöss, till stora delar avser utländska fartyg. När det gäller arbetet med skydd mot olyckor och samhällets krisberedskap är det samhällets funktionalitet som är i fokus och som är utgångspunkten för nödvändig samverkan. Det vore olyckligt, kostnadsdrivande och till liten nytta för samhället om arbetet med skydd mot olyckor och samhällets krisberedskap, inklusive miljöskyddsberedskapen, skulle komma att utvecklas med det väpnade angreppet och kriget som dominerande hotbild. Det militära försvaret bör även i fortsättningen kunna stödja och bidra med värdefulla insatser vid allvarliga olyckor och samhällskriser för att på detta sätt nå större effektivitet i användningen av samhällets resurser. Utredarens jämförelse med Norge är varken helt rättvisande eller helt och hållet relevant. En mängd olika aspekter påverkar hur ett land organiserar sina myndigheter och fördelar uppdragen till dem, som t.ex. havsområden som ska övervakas, inriktning i sin internationella samverkan, geografi och naturtillgångar m.m. Ska man ändå jämföra mellan olika länder behöver man göra en bredare jämförelse med större helhetssyn istället för att jämföra med endast ett begränsat urval av relevanta norska myndigheter. I en beskrivning av hur de maritima resurserna i Norge samordnas borde ingått fler myndigheter, t.ex. att Norge också har en stor sjöpolisorganisation med över femtiotalet sjögående enheter. I Europa, inom EU-samarbetet, är dessutom trenden att öka samordningen av kustbevakningsfunktioner. Kustbevakningen menar att Sverige nära bör följa EU:s utveckling för att kunna anpassa de nationella åtgärderna till denna utveckling. Den bästa vägen fram bedöms vara en utökad samverkan mellan myndigheter. Sverige har en väl utvecklad samverkan mellan myndigheter som bedriver verksamhet till sjöss, en utveckling som understöds av EU:s utveckling. Utredaren har vidare redovisat endast delar av den mycket omfattande samverkan och resurssamordning som Kustbevakningen bedriver och medverkar till. Redovisningen har i fråga om samverkan en betoning på militär-civil samverkan och då särskilt på den reglering som gäller för Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet. Utredaren beskriver även regleringen av hur t.ex. Kustbevakningen vid höjd beredskap ska stödja Försvarsmakten genom att Kustbevakningens materiel ska kunna användas i Försvarsmaktens verksamhet, samtidigt som Kustbevakningens roll som självständig myndighet och ordinarie uppgifter består. Dessa lagstiftningar ger redan stöd för viktig civil-militär samverkan. Det borde dock tydligare ha framgått att det även finns en likartad och omfattande särskild lagstiftning om Kustbevakningens stöd till annan civil verksamhet. 2.9 Utredaren föreslår att sjöverkande myndigheters personal och materiel i enlighet med vad som anges nedan inkluderas i försvarsplaneringen för krig och höjd beredskap (4.5) Arbetet bör i första hand inriktas mot att klara ut hur att samordna resurser och koordinera verksamheten mellan myndigheterna under kris och höjd beredskap och i sista hand mot ett krigsscenario. Frågan om kombattantstatus i olika konfliktskeden har utretts vid två tillfällen år 2002 och 2009, men har inte resulterat i någon ny lag beträffande gränsbevakning under höjd beredskap.

11 KUSTBEVAKNINGEN 11 (11) 2.10 Utredaren föreslår att regeringen ser över möjligheterna att komplettera och förtydliga relevanta förordningar i enlighet med vad som nedan anges i syfte att främja samverkan och effektivare resursutnyttjande. Kustbevakningen ställer sig positiv till att regelverket kring tjänster och avgifter mellan myndigheter ses över med målet att nå ökad tydlighet, enhetlighet och effektivitet i staten som helhet. Inom ramen för en sådan översyn måste även ekonomiska och verksamhetsmässiga konsekvenser beaktas. Utredaren resonerar i kartläggningsdelen en hel del kring avgifter samt konkurrens och upphandlingslagstiftningens betydelse och hinder för effektiv samordning av maritima resurser. I betänkandet finns trots det inga konkreta förslag till förändringar i de nämnda regelverken eller myndigheternas uppdrag i t.ex. regleringsbrev för bredare helhetssyn och bättre förutsättningar för effektiv resurssamordning avseende statens maritima resurser. Frågan om eller i vilken utsträckning myndigheterna ska dimensioneras efter att kunna lämna stöd, eller om stödet ska lämnas endast om finns fri kapacitet, har inte heller utretts. Som nämnts ovan, ingår i Kustbevakningens instruktionsenliga uppdrag att stödja och medverka i andra myndigheters verksamhet till sjöss. För denna instruktionsenliga kustbevakningsverksamhet utgår som huvudregel inga avgifter. Kustbevakningen hanterar med stöd av avgiftsförordningen viss ytterligare samverkan mellan myndigheter som uppdragsverksamhet. I löpande samtal med Riksrevisionen, Ekonomistyrningsverket och Försvarsdepartementet, avseende avgifter för uppdragsverksamhet (tjänster) som utförs åt annan myndighet, har budskapet varit tydligt att full kostnadstäckning är huvudregeln. Lika tydligt har varit att det krävs stöd i lag, förordning eller regleringsbrev för att göra undantag från denna princip. För uppdragsverksamheten tillämpas därför avgiftsförordningens huvudregel krav på full kostnadstäckning. I vissa fall kan verksamheten hanteras som offentlig resurssamordning till en längre avgift, men endast då båda myndigheterna har nytta av tjänsten samt att den är av tillfällig natur eller av mindre omfattning. Om Kustbevakningen ska göra fler undantag från regeln om full kostnadstäckning krävs istället en tydlig skrivning i regleringsbrevet avseende undantag från det ekonomiadministrativa regelverket. Sådana undantag väcker dock även frågor om anpassning av myndighetens anslag och prioriteringar av verksamheten vad myndigheten ska prioritera och dimensionera för I detta ärende har generaldirektör Judith Melin beslutat. I den slutliga handläggningen har också överdirektören Hans Lindqvist, avdelningscheferna Annika Wikingsson, Dan Thorell och Helene Frykler medverkat liksom regioncheferna Kenneth Neijnes och Bengt Fernlund samt chefsjuristen Sara Thörngren. Ställföreträdande stabschefen Gert Friberg har varit föredragande. Judith Melin Gert Friberg