Terapi med tonåringar. Den centrala masturbationsfantasin

Transkript

1 Terapi med tonåringar Den centrala masturbationsfantasin

2 I och med lösningen av oidipuskomplexet blir alla regressiva behov bedömda av överjaget som acceptabla eller inte. Lösningen av oidipuskomplexet fixerar den centrala masturbationsfantasin Den fantasi som innehåller de olika regressiva behoven och den huvudsakliga sexuella identifikationen.

3 Att etablera vad som är kärnfantasin är en nödvändig del av behandlingen och i att ersätta patologin. Bilden av ens kropp som har skapats i fallisk oidipal perioden bestämmer formen för oidipallösningen och blir central för en persons senare sexualitet och psykopatologi. Hat mot den egna kroppen är det samma som hat mot de internaliserade föräldrarna.

4 Närvaron av patologi i adolescensen betyder alltid att det är en störning i relationen till personens sexuella liv och att förståelsen för den störningen är grunden i den terapeutiska uppgiften. Behandlingen måste medvetandegöra närvaron av en störd kroppsuppfattning och adolescensens önskan att terapeuten ska dela eller acceptera denna störning. Även den störning det innebär av yttre verklighet det innebär. ( acceptera att patienten är ful etc.)

5 Det är bråttom! Endast i en överföringsrelation kan adolescentens patologi börja att få en känslomässig mening. Det kan bli en känslomässig verklighet att patienten kan hitta en ny väg att integrera sin sexuella kropp och sina tidiga incestuösa önskningar med den sexuella identiteten. De måste inte innehålla den regressiva kraften att ge efter och leva ut den!

6 Genom att förstå överjagsstrukturerna och de infantila idealen och genom att koppla dem till sina nuvarande nuvarande sexuella önskningar och rädslor, blir den adolescente patienten förmögen att ta kommandot över sin sexuella kropp på ett sätt som inte måste innehålla det upprepade behovet att ge kroppen till mamman som först tog hand om mig.

7 Överföringen Den terapeutiska processen och överföringserfarenheten gör det inte bara möjligt att börja tveka på sina tidigare lösningar utan erbjuder även nytt hopp, som gör det möjligt att känna att man inte är ensam om sin skam och sin patologi. Överföringen är en väsentlig del i att förstå sitt utvecklingsstopp. Överföringen ger patienten och terapeuten frihet att tillkännage närvaron av självhat, de regressiva eller perversa fantasierna och hopplösheten i passiviteten till patologin.

8 Orsaken till utvecklingsstoppet måste återupplevas i relation till terapeuten. Både innehållet och försvarsstrategierna bör gestaltas i relation till terapeuten. Detta måste förstås både historiskt (som fantasier) och dynamiskt (som visar sig i nuvarande relation till kroppen).

9 Patienten tvingar terapeuten att dela den sexuella patologin genom att göra terapeuten till den aktive. Det sker genom att den unge får terapeuten att förföra adolescenten och tillfredsställa dess behov eller genom att acceptera hopplösheten av att vara sexuellt och socialt kass. Ett stort kliniskt problem är undvikande, av patienten och/eller terapeuten att se utvecklingsstoppet.

10 Vi kan missa meningen med utvecklingsstoppet om vi endast förstår det i historiska termer. Samma sak kan hända om vi ser det enkom i termer av narcissism eller pubertalt. Vi behöver se att patologi under adolescensen alltid representerar abnormitet i sexuell utveckling och funktion. Uppgiften är att återuppleva projektioner, störningar och känslorna mot den sexuella kroppen och de oidipala föräldrarna.

11 Genom att tillstå sitt tvång att leva ut vissa fantasier kan den adolescente se sambandet mellan sin patologi och lösningen på konflikten. Att göra sammanbrottet i utvecklingen känslomässigt verkligt och mindre traumatiskt tillåter den unge att förstå varför det hände och varför det tog den form det gjorde.

12 Terapin Det finns ingen anledning att sätta ihop erfarenheter och fantasier om de fortfarande upplevs som traumatiska. Faran är att vi rekonstruerar fel sak vid fel tid och samtidigt ignorerar vad den ungen vill berätta eller önskar han kunde berätta. Adolescenten har två historier. Den nuvarande, som innehåller den traumatiska erfarenheten under puberteten samt den tidiga historien.

13 Om vi för tidigt tolkar behov och önskningar historiskt, innan adolescenten förstår nuet skapas passivitet. Vi behöver först förstå utvecklingsstoppet så att den åldersadekvata utvecklingen kan återupptas.

14 Tekniska frågor! Utagerande av fantasierna behöver kunna isoleras och tas in i behandlingen för förståelse och bearbetning. Ibland kan man behöva påverka realiteten om patienten är farlig för sig själv. Men endast om det kan finnas en känslomässig mening för patienten. För en tid kan terapeuten användas som hjälp-jag. Detta riskerar dock att sexualisera behandlingen. Patienten kan komma att tvinga terapeuten att agera och kontrollen kan väcka motstånd.

15 Negativ överföring Många unga patienter är sårbara med starka symtom, vilket riskerar att få terapeuten att undvika att tolka negativ överföring. Detta för att inte väcka känslor som får patienten att agera ut eller att sluta terapin. Dock: Detta ger patienten mer ångest eftersom hon omedvetet känner att terapeuten också är rädd. Detta faktum resulterar i ett behov att agera ut denna aspekt av överföringen.

16 Sexualitet Sexuella aktiviteter; Hur hanterar vi dem motöverföringsmässigt? Skillnaden mellan personens medvetna val och omedvetna faktorer som styr valet. För många unga är valet att var homosexuell ett ickeval. Den som kommer i behandling har valt att låta terapeuten ifrågasätta valen. Neutralitet är det samma som bekräftelse av adolescensens hopplöshet. Om sexuella val ej får avhandlas accepterar vi inte den unge som patient.

17 Adolescensens tre huvuduppgifter 1. Driftsladdningar från de preoidipala och oidipala objektrepresentationerna skall dras tillbaka. Förmågan att förändra relationen till föräldrarna från beroende till mer oberoende. 2. En slutlig genital organisation skall utvecklas Hur hanterar den unge övergången från barnets kropp till den sexuellt mogna kroppen. 3. En orientering mot icke- incestuösa objekt skall äga rum Kan den unge hitta ett kärleksobjekt utanför familjen

18 Tema Depression Något kommer utifrån En faktisk struktur lämnad av föräldrarna a) Självkänsla b) Samvete, moral c) Självförtroende

19 Utvecklingsuppgifter 1. förändring i relation till föräldrar 2. förändring i relation till jämnåriga 3. förändring i relation till kroppen

20 Utvecklingskriser tar sig olika uttryck Vid depression: Självkänsla - Tomhet Samvete, moral - Abnormitet Självförtroende - Värdelös, dålighet

21 Kriserna i förhållande till uppgifterna 1) Att inte kunna skilja ut sig tål ej aggressivitet. Att skilja ut sig är en attack mot den inre föräldern 2) Att inte ha något att ge Att vara tråkig Att vara fel 3) Att inte äga sin kropp Att inte kunna onanera Att avsky sin kropp

22 Extra kris Vid deprivation Att lämna något som aldrig funnits Att uppleva att något centralt i det inre saknas Detta ger: Att utvecklingen stannat upp i ett dödläge där tomhet råder och Där ingen inre förändring får äga rum

23 Terapiprocess neuros ungdomsterapi 1. Nuet & dået Adolescensen har två historier, den nuvarande som innehåller den traumatiska erfarenheten under puberteten, och den tidiga historien. Om vi för tidigt tolkar behov och önskningar historiskt innan adolescenten förstår nuet skapas passivitet. Vi behöver först förstå utvecklingsstoppet så att den åldersadekvata utvecklingen kan återupptas Σ Vi arbetar med dået i nuet!

24 2. Tolkning av försvar Försvarets funktion är att avvärja ångest alltså en lösning för jaget att hålla balansen Ångesten består i oförmågan att integrera sexuella och aggressiva impulser i självbilden och i den sexuellt mogna kroppen

25 3. Koppla till det förflutna Grundtanken är att i ungdomsterapi är det förflutna fortfarande i nuet. Det finns ingen anledning att sätta ihop erfarenheter och fantasier som fortfarande upplevs som traumatiska. Faran är att vi rekonstruerar fel sak vid fel tid och samtidigt ignorerar vad den unge vill berätta eller inte kan men önskar kunna berätta

26 4. Motstånd Patientens reaktioner på terapeutens intervention Tystnad (förnekelse, lekavbrott, utbrott, agerande o.s.v.) Taktiska försvar

27 5. Överföring I en överföringsrelation kan adolescentens patologi börja få en känslomässig mening. Den terapeutiska processen och överföringserfarenheten gör inte bara det möjligt att börja tveka på sina tidigare lösningar, utan erbjuder även nytt hopp som gör det möjligt att känna att man inte är ensam om sin skam och sin patologi. Överföringen är en väsentlig del av förståelsen av utvecklingsstoppet.

28 6. Terapeut föräldrakoppling Orsaken till utvecklingsstoppet måste återupplevas i relation till terapeuten Både innehållet och försvarsstrategierna bör ske i relation till terapeuten Σ Nu har vi problemet i rummet Σ Vi behöver problematisera tolkning till dået när vi pratar om ungdomsterapi!

29 7. Genomarbetning Att göra sammanbrottet i utvecklingen känslomässigt verkligt och mindre traumatiskt tillåter den unge att förstå varför det hände och varför det tog den formen det gjorde. Slutfas När den unge förstår meningen med symtomen och överföringen avtar i styrka. En naturlig avslutning av terapin är i antågande.