Om barn och unga med funktionsnedsättning

Transkript

1 Sammanfattning av konferensen: VEM KAN MAN LITA PÅ? Om barn och unga med funktionsnedsättning 28 januari 2015 på Burgårdens utbildningscentrum, Göteborg 28 januari 2015 arrangerade Dialoga (Kompetenscentrum om våld i nära relationer, Göteborgs Stad) och Länsstyrelsen en konferens med syftet att synliggöra en på många sätt bortglömd grupp; Barn och unga med funktionsnedsättning. Denna grupp har enligt flera rapporter en ökad risk att utsättas för våld av en närstående eller via kontakter på internet. Konferensen riktade sig till yrkesverksamma som möter barn och unga med funktionshinder, i kommun, regionen och hos Dialogas samverkansparter. Birgit Andrén Birgit Andrén från Dialoga berättade om vad våld är och hur barn påverkas av att leva med våld i familjen. Våld handlar inte enbart om fysiskt våld som slag och sparkar, utan även om kontrollerande, kränkande och hotfulla handlingar som många gånger är mer subtila och därmed svårare att upptäcka. Barn som tvingas uppleva våld i sin familj lever i ständig spänning och otrygghet. Tänk då på de barn som dessutom har en funktionsnedsättning, kanske språksvårigheter eller intellektuell funktionsnedsättning. De har svårare att bli trodda och de har kanske behov av tekniska hjälpmedel för att kunna berätta vad de har varit med om, poängterade Birgit. Att lyfta fram barnen är ofta att vara lite obekväm. Men vi alla här som arbetar med barn har det som uppdrag och måste hjälpas åt att ge varandra styrka, menade hon. Katarina Björkgren från Länsstyrelsen berättade om de nya föreskrifter och allmänna råd gällande våld i nära relationer, som började gälla 1 oktober Det finns nu en sammanhållen författning på hela området våld i nära relationer, riktat till socialtjänsten och hälso- och sjukvården, utifrån brottsofferbestämmelsen i Socialtjänstlagen 5 kap. 11. Med anledning av detta kommer handboken Våld att revideras, vilket ska vara klart i mars i år. Den nya författningen tar upp Särskilt sårbara grupper, och en sådan grupp är personer med funktionsnedsättning. Enligt lagen ska särskilda behov som personer med funktionsnedsättning kan ha, beaktas vid planering och handläggning. Enligt Socialtjänstlagen 11 kap. 1 har en utredning gjorts av våldsutsatta vuxna och barn i vissa situationer. Utredningen lyfter särskilt fram barn under 18 år (tonåringar) som utsätts för partnervåld. Barnets egen uppfattning om våldet alltid ska utredas, och Socialnämnden bör Katarina Björkgren

2 kunna erbjuda insatser till våldsutövaren utifrån barnets behov. Katarina Björkgren berättade också att en nationell strategi om mäns våld mot kvinnor ska presenteras i juni i år, och att det ska startas ett nationellt centrum för kunskap om våld och andra övergrepp mot barn. Det sistnämnda kommer att ligga på något av landets universitet och beräknas starta i mars. Det är inte barnets funktionshinder som är problemet Malin Broberg, psykolog och professor vid Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, föreläste om varför det är viktigt att stödja föräldrar till barn med funktionshinder, utifrån resultaten i studien Riktat föräldrastöd. Malin Broberg berättade att enligt en studie (Jones, 2012) är barn med funktionsnedsättningar cirka 3,5 gånger mer utsatta för våld än barn som inte har funktionsnedsättning. Huvudfrågan för hennes föreläsning var: Hur kan vi ge föräldrar förutsättningar att vara de bästa föräldrarna de kan till sina barn, även när barnen har sjukdomar eller funktionsnedsättningar? En förälder ska ge det omogna barnet trygghet och beskydd som hjälper det att överleva och utvecklas. Malin Broberg resonerade kring hur anknytningen mellan barn och föräldrar påverkas av att barnet har en funktionsnedsättning. En förälder kan till exempel känna att hen inte klarar av att tyda barnets signaler och ge barnet vad det behöver, vilket ger föräldern känslor av otillräcklighet. Barnet kan i sin tur känna att föräldrarna inte förstår och inte kan ge barnet vad det behöver. Detta kan leda till en ökad risk att föräldrarna tar till hårda uppfostringsmetoder eller utövar våld mot barnet. Malin betonar att det allmänt i samhället ses som ett problem att få ett barn med funktionsnedsättning, att det kommer bli jobbigt, att föräldrarna är ledsna och att varken barnet eller föräldrarna kan ha ett vanligt liv. Men det är inte barnet och funktionshindret i sig som är problemet, utan snarare situationer som barnet i sin vardag hamnar i, betonar Malin. Det är med andra ord viktigt att ge föräldrar med barn till funktionsnedsättning stöd på olika sätt. I projektet Riktat föräldrastöd (RiFS-projektet) undersökte Malin och hennes kollegor hur föräldrar och barn mår, hur föräldrarna får kunskap om och tillgång till stöd och hur det stöd som ges fungerar. Detta gjordes genom bland annat intervjuer med föräldrar och enkäter till yrkesverksamma. Exempel på resultat från RiFS-projektet: Föräldrar till barn med beteendeproblem hamnar oftare i situationer där vanliga uppfostringsmetoder inte räcker till. Risken är då att de tar till hårdare metoder. Beteendeproblem hos barnet ökar risken för att föräldrarna använder hårda uppfostringsmetoder. Det är ofta svårt för föräldrarna till barn med funktionsnedsättning att förstå vilka stödinsatser de har rätt till eller kan få, och hur dessa hänger ihop (hur olika instanser eller myndigheter samverkar, vem som gör vad). Föräldrarna letar i första hand information själva på exempelvis internet. De anser att informationen är knapphändig. Här poängterar Malin att det är viktigt att vi professionella Malin Broberg Katarina Idegård Moderator Birgit Andrén Moderator Anders Sandberg

3 hjälper föräldrarna att förstå vad det är de behöver, för det är inte självklart att de förstår det själva. Det är lättare för professionella som har mött många olika barn med funktionsnedsättning att bedöma vad som är lämpligt. Föräldrarna önskar mer samlad information om det stöd de har rätt till och de önskar mer psykologiskt stöd. Som det är nu är det först när de hamnar i kaos som de får hjälp, uppger en del föräldrar. Det är när barnet går i förskolan som de får mest stöd, sedan avtar stödet successivt med åren. Föräldrarna tycker att de behöver kämpa för att få stöd. 46 procent av dem som deltog i studien uppger att de någon gång har överklagat ett beslut. Något som också framkommit är att föräldrar till barn med funktionshinder alltid känner att de har saker att ordna med, till exempel att kontakta myndigheter. Det är alltid saker som de behöver göra, alltid någon att ringa eller skriva till, och de kan ligga vakna på natten och vara orolig att de ska missa något. De är rädda att inte klara av att driva på så att barnet får det stöd det behöver, säger Malin Broberg. Avslutningsvis upplever Malin Broberg att både föräldrar och professionella upplever att det är de som orkar mest och bråkar mest som får stöd, och så ska det ju inte vara. Hennes slutsats är att föräldrar till barn med funktionsnedsättning önskar ett starkt, kunnigt samt väloljat och välvilligt föräldrastöd som ger föräldern trygghet, hopp och lugn. Om vi inte frågar får vi inget veta Ole Hultmann, psykolog och psykoterapeut på Barnoch ungdomspsykiatriska mottagningen (BUP) Gamlestaden samt Fil. Lic. vid Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, föreläste om hur personal inom exempelvis hälso- och sjukvården kan upptäcka våld mot barn i familjer. Hur får vi reda på om ett barn är våldsutsatt? Hur kan vi fråga om våld? Ole Hultmann leder just nu en studie på BUP Gamlestaden. Studien, som startade 2006, undersöker Anna Forum förekomsten av utsatthet för våld i familjen bland BUPpatienter, samt metoder för att rutinmässigt kartlägga förekomsten av detta. Våld mot barn och våld inom familjen är ofta ett dolt problem som inte märks utåt. Därför har vi professionella ett viktigt uppdrag att fråga om våld, menar Ole. Han rekommenderar att personal inom BUP, Socialtjänst, hälso- och sjukvård samt eventuellt andra verksamheter, rutinmässigt frågar patienter och klienter om de har blivit utsatta för våld. Studien på BUP visar att om frågor om våld inte ställs så säger statistiken att 6 procent är utsatta för våld, men om personalen alltid frågar blir siffran 20 procent. Med andra ord, för att hitta dem som är våldsutsatta måste man fråga. Ju mer strukturerat vi frågar, ju högre frekvens av våldsutsatta får vi. Det är bäst att fråga redan tidigt, vid första mötet, och på ett så neutralt sätt som möjligt, för då blir frågan mindre anklagande, det vill säga att personen inte känner att vi behandlare misstänker att personen är utsatt eller förövare. Han rekommenderar att frågor ställs skriftligt. Genom Partner Violence Screening har barn och Ole Hultmann

4 föräldrar var och en fått fylla i en enkät med frågor om våld. Ett annat exempel är ett frågeformulär som kallas Lite-A. Det används för barn och innehåller frågor om många olika saker, bland annat våld men även till exempel frågor om barnet varit med om olyckor eller andra omskakande händelser. Tips från Ole - Att tänka på när man frågar om våld: Skriftliga frågor rekommenderas vid rutinmässig kartläggning Följ skyldigheten att anmäla till Socialtjänst Det måste finnas ett genuint intresse för svaret Följ upp svaret med ytterligare samtal eller hänvisning Frågor om våld bör ställas enskilt, inte i familjesamtal Skiss över hur BUP Gamlestaden arbetar. Oles sammanfattande råd till oss yrkesverksamma är att det är en god idé att fråga på rutin om: (1) våld är vanligt förekommande i den grupp som vi möter, om det (2) kan ha betydelse för barnets situation och om det (3) har betydelse för de åtgärder som ni kan föreslå. Det bästa är att fråga så tidigt och neutralt som möjligt så att det inte uppfattas som att man misstänker personen. Internet innebär både möjligheter och risker Karin Torgny, journalist och kulturvetare, föreläste om hur unga med funktionshinder kan använda internet och vilka möjligheter och risker som finns. Hon resonerade kring det nya och komplicerade medielandskapet som vi möter i dagens samhälle. Särskilt utsatta grupper, som unga med intellektuella, neuropsykiatriska eller psykiska funktionshinder, kan ha svårt att ta emot, tolka, bearbeta och förmedla vidare information. Det gör att de kan vara svårt för dem att hantera internet. Karin Torgny refererade till studier av Lotta Löfgren Mårtensson, som har studerat hur personer med funktionsnedsättning använder internet. Utifrån hennes resultat betonade Karin att internet ger unga med funktionsnedsättning många möjligheter, till exempel att: Karin Torgny Visa andra sidor av sig själva än sitt funktionshinder Testa andra identiteter Utforska tryggt och utan övervakning (i vardagen för övrigt är de ju normalt ofta under övervakning och beskydd av vuxenvärlden) Få information om sådant de undrar över Hinna formulera sig i text (de kan ha svårt att hinna med att kommunicera i verkliga livet ) Ta och ha kontakt med andra Hitta en vän eller partner Detta kan ha stor positiv betydelse eftersom personer med funktionsnedsättning ofta lever i en relativt begränsad värld, där de befinner sig på ungefär samma plats och träffar samma människor varje dag. De känner ofta att de inte passar in någonstans och har inte lika stora möjligheter att ta kontakt med nya människor som personer utan funktionsnedsättning. Enligt

5 FN har alla människor rätt att få tillgång till och kunna använda ny teknik, att söka information och tala om hur de vill ha det och få stöttning i att uppnå det. Särskilda svårigheter som personer med funktionsnedsättning kan ha är att de har svårt att se konsekvenser, att de ofta blir osynliggjorda och att de är sårbara eftersom de är beroende av andra i sin vardag. De kan dessutom ha svårt att sätta gränser. Dessa svårigheter gör att de riskerar att göra ogenomtänkta saker på internet eller bli utnyttjade av andra som kontaktar dem. En person med intellektuellt funktionshinder kanske till exempel publicerar, eller låter någon annan publicera, olämpliga bilder på sig själv, eller låter sig luras in i en relation och sedan blir utnyttjad. Som alla andra har unga med funktionsnedsättning behov av att bli sedda och få bekräftelse på att de duger, något som oärliga personer kan utnyttja. Bemötandet inom rättsväsendet är ett stort problem när det gäller personer med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning har ofta svårt att bli trodda genom att de kanske inte beter sig som ett riktigt brottsoffer, enligt rättsväsendets sätt att se på saken. Avslutningsvis menar Karin Torgny att vi vuxna inte har tillräcklig kunskap om Internets möjligheter och risker, vilket gör att vi inte kan stötta ungdomarna. Genom att öka kunskapen hos vårdnadshavare, yrkesverksamma och ungdomarna själva kan vi lättare hitta en balans mellan möjligheter och risker. Det är offrets subjektiva upplevelse som avgör Olof Risberg, psykolog och psykoterapeut som driver Pojkmottagningen i Stockholm, föreläste om våld, övergrepp och funktionshinder. Olof Risberg berättade om sina erfarenheter från sin verksamhet, där han möter både utsatta och förövare. Han berättade till exempel om en 18-årig kille som är dömd för 12 sexuella ofredanden. Han har en utvecklingsstörning (intellektuell funktionsnedsättning) och förstår inte var gränserna går i det sociala samspelet med andra människor. En tjej på 16 år är lindrigt utvecklingsstörd och har gått med på sex med tre män för att hon inte förstår att hon inte borde gjort det. Hon tog med sig en vän, vilket gjorde att hon dömdes för koppleri. Dessa båda är exempel på hur unga med funktionshinder kan bli utsatta för våld eller själv utöva våld på grund av sin intellektuella funktionsnedsättning. Vad kan det då innebära att ha en intellektuell funktionsnedsättning? Olof Risberg tar upp faktorer som nedsättning av intellektuella funktioner, behov av hjälp i sin livsföring, varierad begåvningsnivå (precis som alla andra), att personen utvecklas som alla andra men med varierande grad av begränsningar i tankeförmågan, kroppslig utveckling som alla andra, pubertet (liksom alla andra), känslomässiga och sexuella behov, vill vara vanlig, påverkas av normer och trender i omgivningen som alla andra samt vill ha relationer, intimitet och sexualliv som alla andra. Svårigheter som personer med funktionsnedsättning möter är enligt Olof bland annat att Olof Risberg

6 inte förstå, att vara socialt annorlunda, att inte uppfatta abstraktioner, att vara lättlurad, att i vissas ögon vara mindre värd, att vara ett säkert offer som är lättare att tysta, att inte kunna redogöra för detaljer, samt att vilja vara ihop med någon, ha sex och skaffa barn, och att vilja vara som alla andra. Några av Olof Risbergs budskap till oss alla: Det är den utsattes subjektiva upplevelse som är viktigast, inte vad vi andra tror och tycker eller vad lagen säger. Om en person till exempel blir utsatt för en blottare, får en liten knuff eller något annat som enligt lagen ses som ett mildare brott, kan det ändå av olika anledningar vara allvarligt för den utsatte. Vi ska aldrig tala om lindriga övergrepp för det finns inga lindriga övergrepp. Barn och personer med intellektuell funktionsnedsättning kan aldrig ge samtycke till exempelvis kyssar, smek och sex. Vi lägger för mycket energi på att räkna på hur många som är utsatta för olika saker, och för lite på att hjälpa. Vi får aldrig fråga en utsatt person Varför? (Varför klädde du dig så, varför gick du där, varför träffade du den personen och så vidare). Oavsett hur en person ser ut eller vad hen gör har ingen rätt att utsätta hen för övergrepp. Text och foto: Helena Amundsson Lena Berg