VARULAGER OCH LAGERFÖRÄNDRING

Transkript

1 VARULAGER OCH LAGERFÖRÄNDRING Omsättningstillgångar är tillgångar som är avsedda att överlåtas som sådana eller i förädlad form eller att förbrukas. Vad som räknas som en omsättningstillgång varierar från företag till företag beroende på verksamhetstyp. Som exempel kan nämnas handelsvaror i ett handelsföretag. I vårt teoriexempel Herbert Hanssons fruktföretag är frukten omsättningstillgång. Tillverkande företag kan ha t ex råvaror, halvfabrikat och sådana förbruknings- och tillsatsmaterial som behövs i tillverkningen (kemikalier, smörjmedel). Även förpackningsmaterial räknas till omsättningstillgångar. Om ett företag har omsättningstillgångar kvar i lager vid räkenskapsperiodens utgång skall detta framgå av den rapport som skrivs på basen av -kontot, d v s balansräkningen. Omsättningstillgångarna grupperas i balansräkningen enligt följande 1. Material och förnödenheter 2. Varor under tillverkning 3. Färdiga produkter/varor 4. Övriga omsättningstillgångar Då företaget anskaffar omsättningstillgångar bokförs anskaffningsutgiften som varuinköp (inköp) medan försäljning av omsättningstillgångar bokförs som en inkomst på kontot för varuförsäljning (försäljning). Förutom att man i kontoplanen har ett utgiftskonto för varuinköp och ett inkomstkonto för varuförsäljning, har man vanligen även ett s.k. vilande lagerkonto. Lagerkontot vilar under räkenskapsperioden, vilket innebär att inga löpande noteringar görs på kontot under räkenskaps perioden. Lagerkontot visar endast vad som fanns i lagret vid periodens början och vad som finns i slutet av perioden. Alla anskaffningar av omsättningstillgångar under perioden bokförs i normal ordning på inköpskontot. På motsvarande sätt bokförs all försäljning av omsättningstillgångar på försäljningskontot. Eftersom man på det vilande varulagerkontot bokför endast lagrets värde i början och i slutet av perioden (lagrets IB-värde och -värde) kommer förändringen på kontot att visa periodens lagerförändring. Om lagrets > IB har vi en lagerökning och om lagrets < IB har vi en lagerminskning. De flesta företag har ett skilt konto i sin kontoplan för lagerförändringen och bokför in denna förändring i samband med bokslutet. Då företaget gör bokslut bestäms lagrets värde i praktiken via en fysisk inventering, som sedan ligger till grund för beräkningen av det pennigmässiga lagervärdet. Lagret värderas enligt huvudregeln till anskaffningsutgift. Anskaffningsutgiften för de varor som vid slutet av räkenskapsperioden finns osålda i lagret, d v s lagrets -värde, aktiveras och upptas som tillgång i balansräkningen. Därutöver bör man även vid lagervärdering beakta inkurans och prisfall (lägsta värdets princip). Se vidare BFL 5 kap 6.

2 Sammanfattning: I samband med boköppningen införs lagrets värde på ett skilt konto för VARULAGER. Alla löpande nyanskaffningar under perioden bokas på kontot för INKÖPSUTGIFTER och all försäljning bokas på kontot för FÖRSÄLJNINGSINKOMSTER. I samband med bokslutet inventeras lagret i slutet av perioden och ett lagervärde beräknas. Detta slutvärde jämförs med värdet i början av perioden och som ett extra verifikat i slutet av perioden bokförs lagerförändringen. Lagerförändringen korrigerar de bokförda inköpsutgifterna så att resultatet endast belastas med kostnaden för de varor som man verkligen sålt under ifrågavarande period. En lagerökning under perioden minskar resultatkontots kostnader och en lagerminskning ökar kostnaderna. Se exemplet nedan. Vi erhåller således INKÖP +/- LAGERFÖRÄNDRING = KOSTNAD IB Lager i början av perioden 2000 Pengar i kassan 6000 Eget kapital Varuinköp kontant Varuförsäljning kontant Lagerinventering och värdering Slutlagrets värde 1500 IB 2000 IB minskn. 500 Varulager Lagerförändring Eget kapital Försäljning Inköp Kassa inköp förs. kassa eget kap. lagerminskn 500 lager vinst vinst

3 AVSKRIVNINGAR ENLIGT PLAN Enligt BFL 5:5 skall anskaffningsutgiften för materiella tillgångar som hör till bestående aktiva aktiveras och upptas som kostnad under sin verkningstid genom avskrivningar enligt plan. Avskrivning enligt plan (planavskrivning, planmässiga avskrivnin) baseras på den ekonomiska livslängden. Idén är att företag skall belasta vinsten i resultaträkningen (en rapport som skrivs på basis av -konto) med avskrivningar enligt plan och att denna plan inte skall ändras från period till period beroende på resultatet. Företag kan alltså inte jämna ut sina resultat med hjälp av planavskrivningar. Planavskrivningar görs normalt med anskaffningsutgiften som bas, men såvida tillgången förväntas ha ett väsentligt restvärde i slutet av livslängden bör detta beaktas. Då planen uppgörs bör beaktas anskaffningsutgift, ekonomisk livslängd och avskrivningsmetod t ex lineär, degressiv eller progressiv. I företagets kontoplan finns vanligen ett speciellt konto för dessa avskrivningar enligt plan. Sammanfattning: Värdet enligt fjolårets bokslut införs på utgiftskontot i samband med boköppningen. I slutet av perioden beräknas avskrivningen utgående från den uppgjorda planen och ett extra verifikat/förberedande bokslutsverifikat bokas in som ett avskrivningsverifikat. I denna transaktion minskar man på utgiftskontot och bokar detta som en avskrivning på skilt konto. Se exemplet nedan (vi bygger vidare på samma exempel vi jobbade med i samband med lagervärderingen, men nu äger företaget även en maskin). IB Lager i början av perioden 2000 Pengar i kassan 6000 Maskin 8000 Eget kapital Varuinköp kontant Varuförsäljning kontant Lagerinventering och värdering Slutlagrets värde 1500 IB 2000 IB minskn Avskrivning enligt plan Maskinen anskaffades i fjol för Då beräknades den ha en ekon. livslängd på 5 år och företaget valde att använda en lineär avskrivningsmetod. Efter ett års avskrivning har maskinen ett bokföringsvärde på (detta belopp är kvar av den ursprungliga utgiften). Anskaffningsutgift Ekonomisk livslängd 5 Årlig avskrivning 2000 Avskrivningsmetod lineär enligt planen

4 Varulager Lagerförändring Eget kapital Försäljning Inköp Kassa Maskin Planavskrivning inköp förs. kassa eget kap. lagerminskn 500 lager vinst avskrivn maskin 6000 vinst Grundregeln är att varje tillgång skall behandlas skilt för sig t ex varje byggnad, varje enskild stor maskin och bil m m. Gällande mindre värdefulla bestående tillgångar, såsom maskiner, bilar och inventarier, kan det vara ändamålsenligt att följa upp tillgångarna "gruppvis. Då en bestående tillgång anses vara betydande måste den alltid följas upp skilt. I praktiken sker detta genom att man har ett separat anläggningstillgångsregister där man för varje tillgång (eller tillgångsgrupp) åtminstone registrerar: Anskaffningsutgift Anskaffningstidpunkt, (MMÅÅ) Tillämpad avskrivningsmetod Räkenskapsperiodens planmässiga avskrivning Totala planmässiga avskrivningar Planmässig utgiftsrest Räkenskapsperiodens skattemässiga avskrivningar Totala skattemässiga avskrivningar Skattemässig utgiftsrest

5 Små icke väsentliga belopp för anskaffning av bestående tillgångar behöver man nödvändigtvis inte periodisera. Anskaffningsutgiften kan i sin helhet tas som kostnad genast den period då anskaffningen sker och företaget upptar då alltså inget värde för dessa tillgångar i sin balansräkning. Detta trots att man kanske använder resursen under flera år. Bokföringsnämnden har i sin allmänna anvisning gällande avskrivning enligt plan ( ) behandlat dessa frågor. Många företag följer p.g.a praktiska skäl samma logik som i beskattningen (se Lag om beskattning av inkomst av näringsverksamhet /360 (NSL) 33 ). Man behöver dock nödvändigtvis inte ta samma gränser, för icke-väsentliga belopp, som stipuleras i beskattningslagen. NSL tillåter att man genast kostnadsför anskaffningar vars ekonomiska livslängd är högst tre år. Detsamma gäller även "en liten anskaffning" där anskaffningsutgiften är max 850 euro. Dylika små anskaffningar får uppgå till maximalt 2500 euro under en räkenskapsperiod. Det är att rekommendera att man i kontoplanen har skilda konton för dylika tre-års anskaffningar och för små anskaffningar. I bokföringsnämndens allmänna anvisning (se kapitel 11) framför man även möjligheten för små företag att ha ett förenklat system. Detta innebär att små företag i bokföringen som underlag för sina planavskrivningar getts möjlighet att följa samma avskrivningsregler som tillämpas i beskattningen. De viktigaste avskrivningsprocenterna i Lag om beskattning av inkomst av näringsverksamhet /360 (se t ex NSL 30 och 34 ) är 25% på utgiftsresten av lösa anläggningstillgångar, maskiner, inventarier o.dyl. 7 % av den icke avskrivna anskaffningsutgiften, om byggnaden är en butiks-, lager-, fabriks-, verkstads-, ekonomi-, kraftstations- eller annan därmed jämförlig byggnad, 4 % av den icke avskrivna anskaffningsutgiften, om byggnaden är en bostads-, administrations- eller annan därmed jämförlig byggnad